Kommunikationsproblem

Då var det fredag igen och denna fullmatade arbetsvecka är avklarad. Både planeringskalendern och den privata almanackan var fulltecknade. Det var nog tur att vi hade lov förra veckan så jag hann ladda batterierna då.

I måndags startade vi med en förlängd arbetsdag. Det var arbetsplatsträff på kvällstid med alla personal från skola och fritids. Som vanligt en del information och lite diskussion. Vi har fått ett förslag som vi skulle ta ställning till om vi ville gå vidare med det. I så fall skulle vi vara med som pilotskola i ett projekt i kommunen. Projektet skulle innebära att det blir två lärare knutna till varje klass. Vi har redan ganska många pedagoger knutna till våra klasser eftersom vi har stora grupper, ofta mellan 25 och 32 elever, men alla är inte utbildade lärare. Det sätts in en resursperson när vi går på knäna. Utifrån det perspektivet skulle det vara ett bra förslag att redan från början höja bemanningen med behörig personal. De farhågor vi har är att vi inte hittar behöriga lärare eftersom det redan nu är svårt att få tag på sådana.

För min personliga del skulle det vara jättebra att bara jobba med en klass eftersom jag då skulle träffa färre individer per dag. Med mitt nedsatta immunförsvar vore det positivt. Jag har i flera år önskat få slippa jobba i tre klasser, men den önskan har det inte tagits hänsyn till. Kanske blir det så nu också att att jag som har mest behov av detta inte får del av det medan flera av mina kollegor som inte har samma behov får det. Orsaken brukar vara att det inte finns någon annan som kan undervisa i engelska, men det kanske är dags att anställa ytterligare en med den kompetensen. Jag tänker inte jobba i all evighet, men framförhållning är väl inte kommunala förvaltningars bästa sida.

I måndags hade vi fått NTA-lådan om Rörelse och konstruktion. Eleverna i femman var riktigt sugna på att börja bygga sina fordon. Förra året var de kass på att samarbeta när vi jobbade med Kemiförsök, men nu var de jättebra på att jobba ihop. De har faktiskt mognat en del på ett år. Uppdraget var att bygga ett fordon som kunde rulla minst 1 meter. Det har alla klarat av. Fordonen ser verkligen personliga ut. Vi har bara NO på måndagar och tisdagar så nu står skapelserna på bänken och väntar tills det blir måndag igen. Jag tror eleverna också väntar lite otåligt.

Det fanns aktiviteter inskrivna i min lilla svarta kalender på kvällstid både tisdag och onsdag, men jobbet måste gå före och den här veckan var det även kvällsmöte på torsdagen. Då var det dags för vårterminens föräldramöte i både femman och sexan. Jag klarar inte av att ha så många aktiviteter på kvällstid under en och samma vecka så jag var tvungen att avstå både från styrelsens samling, då vi skulle diskutera en läst bok, och gemenskapsgruppen. Ibland får jag prioritera hårt för att att orka med. Det är många på skolan som varit sjuka hela veckan, men jag har faktiskt klarat mig ganska bra. Jag hade mitt för ett tag sedan.

På sexans föräldramöte blev det förstås en hel del prat om nationella prov och betyg. Jag pratade om matten eftersom det är det ämne jag har i klassen. Det kan vara svårt att förklara för föräldrarna hur vi jobbar för de känner inte alltid igen sig. I matten har kraven ökat och många föräldrar känner sig otillräckliga när de ska hjälpa sina barn med läxorna. Själva lärde de sig på ett annat sätt eller så är det en enkel ursäkt att ta till för att man inte tar sig tid för läxhjälp.

Femmans föräldrar diskuterade digitala media och tipsade varandra om förhållningssätt till dessa. Det kom fram flera bra exempel. Vi visade lite hur vi bedömmer elevernas resultat i förhållande till kursplanernas kunskapskrav. Det är inte helt lätt att förstå tänket för föräldrar som gått i en skola med helt annat betygssystem.

Det var skönt när mötena var över och vi kunde åka hem och slänga oss i soffan. Så mycket mer orkade jag inte den dagen.

Inte nog med att arbetsdagarna varit förlängda på slutet. Tre dagar den här veckan har jag fått stiga upp extra tidigt och skjutsa maken till tåget. Min bil har varit på verkstaden så vi hade bara hans bil att tillgå. Reparationerna skulle egentligen klarats av på en dag, med det fanns inte delar hemma och sedan upptäckte de att bromstrummorna var helt utslitna och behövde bytas. Alltså har jag fått agera taxi och både lämna och hämta maken vid stationen.

I morse blev det extra dramatiskt. Jag lämnade av honom vid stationen i Forsheda. Sedan åkte jag hem för att äta frukost, gå ut med hunden och göra mig i ordning för sista skoldagen den här arbetsveckan. Efter 40 minuter ringde maken och sa att tåget var inställt och det hade inte kommit någon ersättningsbuss som det brukar. Jag var inte riktigt klar så han väntade ett tag till. Efter en timmas väntan gav han upp. Jag var precis på väg när han ringde och sa att han stod på skolans parkering. Jag fick lämna över bilen till honom så han kunde ta den till jobbet i Smålandsstenar.

Efter lunch kom äntligen ett SMS från verkstan att min bil var klar. Efter lektionerna promenerade jag ner till stationen för att ta bussen in till stan. Jag fick vänta lite i busskuren tillsammans med en gammal elev och en nuvarande som också skulle in till stan.

Bussen kom och jag betalade biljetten. Sen kunde jag åka med på den slingriga färden. Bussen åkte fram till sjukhuset och sen in mot centrum. Jag fick hoppa av på Lagastigen och gå tillbaka upp till Jönköpingsvägen. Sen följde jag den till undergången och fortsatte längs Kävsjövägen till verkstan. Det snöade hela tiden. Små flingor yrde i luften, men när de träffade marken smälte de till väta.

Bilen var klar och jag kunde lösa ut den och få nycklarna i min hand igen. Det blev ett dyrt kalas, 7200 kr, men det är bara att bita i det sura äpplet och betala. Bilen behövs ju. Livet blir mycket krångligare utan den för oss som bor på landet. Det märkte vi ju den här veckan.

Innan jag åkte hade jag några småärenden inne i stadens mitt. Jag blev väldigt sugen på fika och klev in på Snipen. Fredagar äter jag min medhavda lunchlåda strax efter halv elva så jag var ganska hungrig. En latte och en semla slank ner utan problem. Semlan var både luftig och saftig med lagom mycket grädde.

När jag kom hem, väntade en överlycklig jycke. Idag fick han vara hemma själv ovanligt länge. Jag kunde ju inte åka hem och ta ut honom tidigare. Vi tog en promenad direkt och jag kompenserade honom med långa rundan. Så när vi var hemma igen, kände jag mig ganska så trött.

Det blev lite pyttipanna när maken kom hem. Sen gjorde jag inte så mycket mer än stickade och tittade på TV. På spåret-finalen var ganska spännande och rätt lag vann, tycker jag.

Nu är det helg. Den här helgen ska jag inte göra alltför mycket. Efter en sådan här hektisk vecka kan man behöva ta det lite lugnare. Jag läste på Facebook idag att om det finns dammtussar så betyder det att någon har gjort något roligare. Det stämmer kanske inte alltid. Någon kan ha jobbat lite för mycket också. Jag ska nog försöka avlägsna några dammtussar, men sen blir det något roligare förhoppningsvis.