Snöslask, solsken och en liten handväskprotest

När vi vaknade i morse var det vitt överallt, men under dagen har mycket av snön som föll igår smält bort. Kramsnön övergår ganska fort till slask när temperaturen är på plussidan.

Vi gjorde oss i ordning för att åka till kyrkan på gudstjänst. Maken skulle hjälpa till med ljudet så han åkte lite före. Jag tog ut hunden en runda och sen skulle jag åka efter. Lite sen var jag, men jag kunde ju alltid smita in i sidosalen och sjunka ner på en bänk.

När jag åkt en bit, observerade jag ett smattrande ljud som ökade när jag gasade på. Det lät oroväckande så jag stannade på rakan nedanför backen och kollade runt bilen. Jag kunde inte upptäcka någon orsak till ljudet. Jag fortsatte i sakta mak, men ljudet var kvar så jag vågade inte köra vidare. Därför vände jag och åkte sakta hemåt. Sen kikade jag en gång till under bilen och fick se en kabel som hängde ganska lågt ner. Den kanske hade något med saken att göra.

Hunden och jag fick ha vår egen gudstjänst här hemma. När maken kom hem, kollade han under bilen. Det var kabeln som satt löst och fladdrade när jag körde. Maken satte fast den och provkörde bilen. Ljudet var borta.

Vi tog en provrunda till med bilen och åkte till Bredaryd. Söndagsmiddagen åt vi på Bambu. Det var ett bra tag sedan vi var där. Vi hoppade över buffén och tog fyra små rätter i stället.

Friterade räkor och friterad fläskfilé med sötsur sås är aldrig fel. Biffen var också god. Fast jag föredrar egentligen biff med purjolök före bambuskott och svamp. Starkast var kycklingen. Efteråt blev det efterrättsbuffén som ingick i priset. Det fanns friterad banan, hallonpaj, kokoslimepannacotta, praliner och mycket mer. Lite mjukglass till bananen var inte heller dumt. Sen var vi proppmätta och stapplade ut till bilen.

PÅ hemvägen stannade vi till vid affären i Forsheda och kompletterade kylskåpets innehåll. Sen åkte vi hem till hunden och soffan. Jag tittar gärna på skid-VM, men maklen  är inte så intresserad. Kul med några medaljer till Sverige i alla fall. Solen tittade fram och belyste kullen med sina strålar. Vad ljust och vackert det blir då.

Det är härligt när solen besöker oss även om det oftast är korta stunder. Men vi vet att det blir allt längre dagar och snart är våren här. Jag såg på TV att delar av Götaland har metereologisk vår nu, men här är det nog lite för kallt på nätterna än.

Alla har nog sett inslagen på TV om statyn av Danuta med handväskan som Växjö stad inte ville sätta upp. Jag tycker det är lite kul med alla handväskor som nu sprider sig bland landets statyer som en reaktion på beslutet. Det är väl så korkade beslut ska uppmärksammas. Undrar om jag har någon gammal handväska att hänga på Gårdfarihandlarn vid Forsheda station. Fast han har ju redan en massa väskor hängande på sig.

Det finns en tendens bland beslutsfattare och kommunala tjänstemän i Sverige, tycker jag, att inte riktigt våga bemöta olämpligt beteende. Det är väl det statyn av damen med handväskan handlar om. Den uppmanar inte till våldsamheter utan till att våga stå emot. Vi kan se samma tendenser i skolans värld. Vi ska ju rapportera alla kränkningar på blanketter, även om det inte händer så mycket mer sen. Det är väl OK att dokumentera om en elev kränker någon annan antingen fysiskt eller verbalt, men det senaste vi hörde var att vi också skulle ta reda på om "förövaren" också hade känt sig kränkt och därför reagerade på det sätt som skedde. I så fall skulle det också rapporteras.

Har det inte gått lite till överdrift då? En del känner ju sig kränkta bara man säger åt dem att sätta sig ner på sin plats. Ska jag rapportera det då? Är inte det här också ett sätt att ta bort allt obehagligt? Men om man beter sig felaktigt, ska man inte då känna av att detta inte är acceptabelt? Hur ska vi annars kunna korrigera olämpligt beteende?

Nu har jag kommit en liten bit på min tröja i tunt mullbärssilke. Det är stickor 2,25 och 380 maskor per varv så det tar lite tid att sticka. Men det är rogivande att sätta sig med stickningen och rensa tankarna från dagens upplevelser. Färgen på bilden ger inte garnet rättvisa. Det är inte så blekt som det ser ut.

Nu är det dags att låta hjärnan rensa och sortera dagens intryck medan jag sussar gott i min säng. Imorgon börjar en ny arbetsvecka som förhoppningsvis blir lite lugnare än den gångna.