Studie(fre)dag med Afterwork(burk)runda

De tidiga krokusarna har tittat upp ur gräset och lyser ljust lila över stora delar av gräsmattan. Visst är det fantastiskt roligt att se dem.Jag blir alltid så glad av dessa tidiga budbärare om vårens ankomst.

Solen sken i morse, när hunden och jag gick en liten kylig runda. Det var frostigt på marken innan solen nådde dit. Men det märks att solen orkar allt högre på himlen för varje dag. Vi går ju rundan nästan samma tid varje dag åtminstone under vardagarna och idag stod den redan högt när vi gick ut.

Det var studiedag och vi skulle ägna oss åt kvalitetsarbetet. Det är väl inget vi ropar yippee över men vi brukar vara ganska effektiva och klara av uppdraget inom tiden som är avsatt. Sen fick vi ha samplanering och enskild planeringstid. Jag tog ingen lunch utan jobbade på med lite kopiering och laminering så jag kunde åka hem till hunden strax efter klockan ett.

Jag åt lunch hemma och sen blev det en runda till med hunden. Sen lämnade jag hunden hemma för att åka på en cachingtur.

Katrin ville också hänga med så hon tog bussen ut till Forsheda. Där hämtade jag henne vid stationen och så fortsatte vi med geobilen mot Smålandsstenar. Jag hade äntligen löst en myst som blivit liggande olöst ett bra tag. Den ville jag logga. Den hette VaRäRlÅdAn?

När vi kom fram till skogen i Fållinge, mötte oss en hemsk syn på platsen där burken skulle finnas. Skogsmaskinerna hade gjort stora sår i marken och längs vägen låg massaveden i travar. Det såg ut att ha skett ganska nyligen. Vi undrade förstås om gömman skulle finnas kvar i den här röran.

När våra GPS:er stabiliserats sig på platsen, började vi söka efter burken. Vi hade ju en bra hint och med den som hjälp spanade jag snart in burken. Den låg ganska synligt eftersom skogsmaskinen nog hade skadat det omgivande skyddet. Burken var hel och fin i alla fall och vi kunde logga cachen innan vi fortsatte vår färd.

Vi lämnade Fållinge och fortsatte vägen söderut. Snart var vi nere i Skeppshult och sökte oss ut mot Nissastigen. Där skulle det finnas en Petroleum Tango-cache som vi inte loggat. Bilen rullade in och parkerade sig några meter från gömman. Vi spanade runt lite men det var inte ögonen utan fingrarna som hittade gömman.

Lite norr om Skeppshult ligger Svenshult. Där skulle det finnas en klurig gömma alldeles vid vägen. Först körde jag förbi så jag fick vända och köra tillbaka. Vi hittade en liten väg in på en åker där vi kunde ställa bilen.

Gömman var inte svårhittad men det svåra var att ta sig in i den. Jag avslöjade första steget ganska snabbt. Sen kom Katrin på nästa, men sen krävdes det en långfingrad person med starka nypor. Som tur var hade Katrin med sig sitt starka redskap så till slut kunde vi lägga vantarna på loggboken ochrista in våra nick. Det var förstås en riktig favvogömma.

Nu tog vi oss tillbaka en liten bit söderut och hittade en skogsväg som  förde oss närmare nästa mål. Vi lämnade bilen och tog en promenad ner mot Nissan.

Längs ån går Nissanleden och här fanns även en cache med det namnet. Vi spanade runt omkring nollan som flyttade runt lite. Sen gick jag rakt på ett misstänkt ställe och där fanns gömman.

Sen fortsatte vi lite längre söderut längs leden för att leta upp ett vackert fikaställe. Vi tog oss ned till strandkanten. Ån flöt förbi och vi skymtade kraftverket lite längre ned.

Här passade det bra med lite kaffe och ett wienerbröd. Vi hittade en stam i vågrätt läge som kunde agera bord men vi stod och fikade. Styrkta av pausen traskade vi tillbaka längs elljusspåret och hittade bilen igen.

Det fanns en gömma till lite längre norrut vid ett vindskydd. Först hade vi inte tänkt ta oss till den då den var en bit ifrån vägen, men Katrin guidade mig in på grusvägen som ledde mot gömman och hoppade ur bilen för att öppna bommen så jag kunde köra igenom. När hon satte sig i bilen igen, kom hon på att vi tänkt skippa denna gömma, men jag sa att nu var vi ju på väg mot den och då är det väl lika bra att fortsätta. Grusvägen förde oss förbi en skjutbana ner till en vändplan. Därifrån fick vi gå ett par hundra meter.

Vi hittade en gammal körväg och följde den nästan ända fram. Vi skyntade vindskyddet bakom buskar och träd. Det hade ett rejält grönt tak men det var inte kopparplåt. För övrigt hade det nog behövt lite underhåll. Jag hittade den lilla burken där jag förväntade mig det.

Bakom vindskyddet porlade det i bäcken. Det är ett härligt vårljud när det porlar. Fåglarna kvittrade lite i träd och buskar men de är nog mer aktiva på morgonsidan.

När vi loggat, var det dags att vandra samma väg tillbaka. Bilen var vänd åt rätt håll och vi körde grusvägen ut mot Nissastigen igen. Innanför bommen hade vi passerat järnvägen mellan Nässjö och Halmstad. Vi hade hört ett tåg tuta när det passerade. Det var säkert tåget från Halmstad som maken åkte med från jobbet i Smålandsstenar hem till Forsheda. När vi sakta närmade oss övergången, såg vi lyktorna på tåget som gick i andra riktningen mot Halmstad. Jag stannade och rullade sakta bakåt så att tågföraren kunde se att vi inte tänkte köra ut på spåret. Han tutade när han passerade. Sen gasade vi på och tog oss över helt oskadda. Vi passerade bommen och fortsatte ut på Nissastigen igen.

I Smålandsstenar finns en hel del gömmor med lite högre terrängfaktor, men dem lämnade vi kvar ologgade. Vi tänkte ta oss utåt Åtterås, men först stannade vi till i Fägerhult så att Katrin kunde leta upp och logga en gömma som jag redan tagit.

Vi åkte förbi en gömma som jag också letat upp förut. Den fanns vid en jaktstuga och man fick gå en bit genom skogen för att nå den. Det började skymma lite så vi avstod från den promenaden och åkte vidare till Milstenen. Jag måste erkänna att jag aldrig såg själva stenen. Jag hittade den fina välkamouflerade gömman och sen fortsatte vi efter loggningen. Milstenen skulle finnas på andra sidan vägen fast någon hade kört ner den så den raserats. Jag har ju sett många andra så jag kan föreställa mig hur den sett ut i alla fall.

Dagens sista gömma hade jag redan varit vid men det hade inte Katrin. Hon hade löst gåtan och jag körde henne till platsen för AtoyotA. Det är en rolig gömma. Takko var med mig när jag loggade den. Nu var vi nöjda med dagens runda och vände hemåt igen. Bussen hade redan gått från Forsheda så jag körde hela vägen in till stan och lämnade av Katrin utanför porten efter en härlig Afterworkrunda.

På vägen hem passerade jag sjukhuset och då åkte jag fram dit. Min mamma har blivit inlagd idag så jag hälsade på henne en stund. Hon verkade trots allt må ganska bra, men det är skönt att proffsen tar hand om henne några dagar. På hemvägen handlade jag lite på Citygross till fredagsmyset men På spåret är ju slut så jag kollade på Medaljutdelningen i Falun i stället. Sen loggade jag mina fynd på nätet och nu har jag berättat om dem även här.