Isande regn och brännande feber

Efter i stort sett en vecka med trötthet var jag lite piggare i måndags. Det var tur det eftersom vi skulle träffas på förmiddagen och urnsätta mamma på Rydaholms kyrkogård. Jag ville inte köra hela vägen dit ut själv, så jag bestämde med min bror att samåka från stan. Maken hade feber och var rejält förkyld så han var hemma. Han erbjöd sig att skjutsa in mig så jag slapp köra alls.

Vädret uppvisade isande kallt regnande hela vägen. Då är det inte så skönt att stå ute på en blåsig kyrkogård. Vi samlades i vapenhuset och höll det mesta av vår lilla samling där. Vi sjöng en av de psalmer mamma valt till begravningsgudstjänsten. Pastor Göran läste några bibelord och bad.

Sen gick vi ut i regnet och samlades runt graven där urnan sänktes ned. Vi sjöng en sång till och bad välsignelsen innan vi tog avsked med att lämna påskliljor i vaserna. Sen var vi alldeles nedkylda och ville helst in i värmen. Det blev inga bilder utifrån graven. Fingrarna var som isbitar trots att jag hade vantar.

Efteråt åkte vi alla till Rydaholms värdshus för att äta lunch tillsammans. De serverade oxbringa med potatis och pepparrotssås. Det var gott men jag orkade ju förstås bara en bråkdel av portionen.

Vi satt kvar en bra stund och pratade. Det är ju trevligt att träffa sina syskon med respektive även om det inte alltid blir så ofta. Vi bestämde lite om när vi ska träffas och ta hand om mammas saker. Vi är tacksamma att hon delat ut så mycket redan som presenter. Vi har ju redan alla fullt i våra hus.

I veckan har vi haft besök hemma i Rannäs. Fyra älgar passerade över åkrar och ängar med stora kliv en kväll. Maken rusade in efter min kamera. Igårkväll var det fyra andra älgar bland annat en liten kalv som maken stötte på när han och hunden var ute. De var visst var i morse också.

Själv har jag missat alla besök av skogens konung. I onsdags var det dags för provtagning igen efter första nya behandlingen. Maken följde med och kunde skjutsa upp mig i en rullstol. Jag var fortfarande matt och trött. Det visade sig att jag hade feber och väldigt låga blodvärden till följd av cellgifterna. Nedgången var väl förväntad men feber gjorde att de ville kolla upp mig. Så jag fick ta prover och röntga lungorna innan de lade in mig på avdelningen.

Det har ju varit lite dåligt med aptiten på sistone, men här kan man beställa vad man vill ha. Och det är all inclusive. Någon pannkaka lyckades jag klämma ner. Maten är god och kommer ofta. Jag får ofta soppa till förrätt och det är gott. Gradvis har jag kunnat äta mer och mer. Idag åt jag hela lunchportionen modell liten.

Maken har börjat jobba igen men han har kommit på kvällarna. Takko har fått besök på dagarna av Sakari som gått ut med honom. Igår kom Katrin på besök och lämnade en liten kompis kvar på rummet. Han lyser och blinkar i mörkret. Det är trevligt med lite besök då och då. Igår fick jag blodtransfusioner och sprutor för att stimulera produktionen av vita blodkroppar. Jag kanske ska få trombozyter också. Men känner jag mig mycket bättre. Jag orkar mer, men jag får stanna över helgen tills de vita blodkroppar börjat stiga i antal. Jag är förstås infektionskänslig. Det blir säkert lite segt och tråkigt.

I morse var det grått och regnigt utanför fönstret. Den lilla hemliga trädgården nedanför mitt fönster blir säkert blöt idag. Jag hoppas att värmen kommer tillbaka. Det är ju snart valborgsmässoafton, men då kan det vara jättekallt ibland. Jag lär missa året upplaga. Men jag kanske kommer hem till första maj eller i alla fall den andra.

Mot bättre dagar

Visst var min mamma vacker i sin ungdom. Jag fortsätter med lite återblickar genom gamla foton ur mammas album. Frisyren tyder väl på att fotot är taget på fyrtiotalet. Halsbandet som hon bär har jag någonstans. Det måste jag ta och leta upp.

Skönheten försvinner inte även om vi förändras till det yttre. Den inre skönheten finns kvar. Här är mamma tillsammans med mina pojkar under någon utflykt vi gjort tillsammans. 

Under förberedelserna inför begravningen har vi inventerat våra förråd av ljusstakar som mamma målat. Här är min samling. Mina syskon har nog en liknande var och en. Porslinsmålning var ett av mammas intressen under många år. Det finns många spår efter denna hobby i alla våras skåp. Förutom ljusstakarna har jag en hel kaffeservis och mycket annat som hon målat. Ett vackert arv som hon lämnat efter sig.

I helgen chansade jag lite och åkte till gudstjänsten och årsmötet i församlingen. Det var längesen vi var i kyrkan. Det kändes så roligt att träffa alla och kunna vara med en liten stund. Det blev en längre stund än jag trodde jag skulle orka. Först var det årsgudstjänst med parentation då församlingens äldste medlem lämnat oss. Han var en riktig klippa trots att han nästan hann fylla 99 år. Efter lite mingelfika vidtog församlingens årsmöte med alla val. Lite senare blev det ett avbrott för smörgåstårta innan samtalen fortsatte. Vi åkte hem för nu började jag känna mig lite trött.

Jag räknade förstås med att få vila hela måndagen. Det gjorde jag i stort sett också. I tisdags var det dags för den sista sprutan i den här kuren. Jag trodde att jag kanske kunde köra in själv men maken valde att komma hem och följa med mig. Det var nog bra då jag fortfarande var lite knäsvag. Det känns ibland som om jag får ett blodtrycksfall utan att det svartnar för ögonen.

På kvällen skulle kalmarsonen komma med tåget för lite hemmavistelse. Maken fick hämta honom. Jag satsade på att försöka vara med en liten stund på styrelsemötet i kyrkan. Det blev även nu en betydligt längre stund än jag räknat med. Men kändes också bra att kunna delta i samtalen och besluten. Jag hoppas ju att jag ska bli allt starkare och orka vara med mer.

Idag trodde jag att jag skulle behöva vila en hel del efter gårdagens aktiviteter, men jag fick väldig energi. Kanske att sonen var hemma hjälpte mig att orka mer. Dessutom har jag börjat de senaste dagarna med lite goda smoothies som verkar ge mig bra energi. Igår blev det en spirulinasmoothie med kiwi, banan, lite spirulinapulver och lättyoghurt med vaniljsmak. Dagens version gjordes på sharonfrukt, en proteindryck med extra energi och vaniljyoghurt. Vi får se vad det blir imorgon.

Sonen och jag satte igång att städa av lite här hemma. Något som jag haft planer på men inte riktigt orkat ta tag i den senaste tiden. Han fick bemanna dammsugaren, vilket är det värsta för mig. Jag dammade och torkade av golven. Dessutom fick toaletten och hallen en duvning. Egentligen ska jag inte syssla för mycket med dessa aktiviteter. Efter städningen känner jag i halsen hur det svider lite. Det är väl exponeringen för damm, mögel och vad som kan finnas i luften som inte är så nyttig för mig egentligen. Men man kan ju inte skippa städandet ändå. Bra att få lite hjälp då.

Efter saneringen lagade vi mat. Sonen ansvarade för potatisskalandet och jag gjorde köttfärslimpa. Medan potatisen kokade och limpan tillagades i ugnen, gjorde jag lökmarmelad. Det är ett gott tillbehör som jag gärna delar med mig av. Jag skivar rödlök i ringar och steker på svag värme i lite olja. Den här gången tog jag även med purjolök som jag älskar. Den ska bara bli mjuk inte få färg.

Sedan kryddar man den med nymalen svartpeppar. Sälta kan man få genom att salta men jag väljer att använda japansk soja för då får man lite umamismak också. Syran kommer från balsamvinäger och sötman från honung eller socker om man så vill.

Sen får detta puttra ihop en stund så att smakerna blandas. Det gäller att smaka av väl och se till så att det bli en bra balans mellan sälta, syra och sötma. Då får man ett trevligt tillbehör till vilken kötträtt som helst.

Potatismoset fick lite gröna inslag med persilja och gräslök. Det blev en riktigt god lunch som uppskattades av alla. Till och med Takko, som slukade de rester som jag inte orkade äta upp. Sen fick det bli en liten vilopaus för nu började ryggen att protestera lite. Jag får ont i ryggen när jag står mycket. Men en lite stund i sängen i ryggläge hjälper.

Det har inte blivit så långa promenader de senaste dagarna för det har varit kallt och blåsigt. Idag hann jag inte ut innan solen försvann. Den tittade fram ett tag mitt på dagen, men när Takko och jag gick ut var den gömd bakom molnen. Det har blivit betydligt ljusare och man kan ana en stundande vår även om det är ett bra tag kvar. Maken konstaterade att det var lite ljus kvar när han kom hem idag.

Nu ska det bli lite kvällsmys med familjen. Sonen håller på att baka en äppelkaka. Det är inte så svårt när det finns påsar med äpplen i frysen. Båda pojkarna har lärt sig att göra min enkla äppelkaka. Det är bra lärdom för livet att kunna laga mat. Det kan de och det känner jag mig lite stolt över att ha lärt dem.

Vi föräldrar vill ju gärna ge våra barn bra redskap för livet och mycket kärlek. Det fick vi från vår mamma. När jag tänker tillbaka, ser jag hur mycket hon betydde för oss. Hon var inte de stora ordens kvinna utan en handlingarnas. Hon sa inte att hon älskade oss så ofta, men hon visade det i praktiken. Hon kunde slå knut på sig själv för att ge oss det vi behövde. Det var inte alltid så lätt ibland när resurserna var små.

En del slänger vackra ord omkring sig men det stannar med orden och kommer aldrig till handling. Ibland blir jag lite anti när jag hör, inte minst i amerikanska filmer, hur de slänger ur sig "I love you" i tid och otid. Det kan kännas mer som en fras än ärligt menat. Det finns säkert de som menar det men ibland blir det lite överdrivet. Jag föredrar mammas sätt att visa kärlek.

Julafton hos oss

Alla har vi väl våra traditioner på julafton. Ibland ändrar vi lite på programmet, men för det mesta håller vi nog hårt i vanorna och traditionerna. Hos oss brukar julafton börja väldigt lugnt. Alla får sova ut och själva fixa sin frukost. En del vill ju upp tidigt, andra sover lite längre. Själv brukar jag vara lite mittemellan. Det brukar ju finnas lite att pyssla med även om det mesta är klart. För Takko är nog julafton som vilken annan dag som helst.

Strax före klockan 11 samlas vi i alla fall hela familjen för att fika ihop. Kakfatet har också sina traditioner. Saffransbrödet brukar vara med. Nötkakor och drömtårta är ett måste. Biscotti och pepparkakor fanns i kakburkarna och hamnade därför på fatet i år.

Fem i elva börjar det traditionella programmet från Åbo där man utlyser julfreden, en gammal sed sen medeltiden. Visst vill vi alla ha julfred. För oss är det en sed sedan vi var nygifta att titta på detta program med musikkår som spelar och en manskör som sjunger. Det har bara blivit så.

Det finns så mycket oro och ofred i världen att vi kan behöva utlysa lite julfred bland människorna. Det kan behövas även i vårt land som visserligen förskonats från krig men det finns ändå mycket ofred här. I många familjer kan julen vara värsta tiden inte minst för barnen. Det är inte alla som får uppleva en fridfull barndomsjul.

Snart är kakfatet nästan länsat och vi kan återgå till andra aktiviteter. För min del brukar jag hamna i köket. Även om det mesta är förberett för julbordet så finns det rätter som ska värmas. Mycket kring julen handlar om maten, inte minst på julafton.

Julbordet har oftast starka traditioner och kan se väldigt olika ut i olika familjer. Vårt julbord är ganska avskalat numera. Vi har bara med det vi verkligen vill äta. Några vill doppa i grytan så den står på spisen. I år hade vi både köpt och hembakat bröd. Ett par sillar, ägghalvor med romkorn, sillsallad och skinka med två olika sorters hemlagad senap hör till de kalla rätterna vi vill ha. Varmrätterna består av Janzons frestelse, rödkål, köttbullar, prinskorvar och julkorv. Det var nog allt.

Det blev en familjebild också. Vi testade min nya kamera och den fick jobba lite på egen hand. Hittills har den tagit bra bilder. Men det tar ett tag att lära sig alla funktioner även om jag haft en Sony tidigare.

När alla valt sina favoriter, sätter vi oss vid bordet i stora rummet för att njuta av dem. En liten stund blir det alldeles tyst vid matbordet. Det är ett gott tecken. Det betyder väl att maten smakar bra.

Som vanligt vill ögat mer än vad magen kan klara av. Det hamnar alltid lite för mycket på tallriken. Dessutom äter jag över huvud taget lite mindre nu än tidigare. Som tur är har jag en hund som gärna smakar på vår mat.

Sen delade vi våra julklappar. Vi har inte så många paket att dela ut, men några fanns det. Jag fick en ny hårddisk till min stationära dator. Den gamla hade gett sig. Sen fick jag parfym, duschcreme och lotion med dofter från Söderhavet, ett paket med teer och biscotti och en bok som jag önskat mig, Den som hittar sin plats tar ingen annans av Tomas Sjödin. Den ser jag fram emot att läsa.

Sen var det dags att ge sig av hem till mamma. Vi brukar ju träffas där på eftermiddagen. I år blev det lite annorlunda än det brukar vara. Men mammas väninna Greta var förstås med. De hade doppat i grytan tillsammans med min syster och min bror. De andra syskonen firade jul på annat håll det här året.

Nu blev det fika igen. Det var lite knytisfika med bidrag från olika håll. Det räckte och blev över för ingen orkade ändå äta av alla sorterna. Man kunde välja de som såg godast ut.

 Lille Noah var också med hos gammelmormor. Han pekade på alla och sa E de? Hans mormor fick tala om namnen på dem han pekade på.

Jag hamnade vid bordet där den yngre generationen satt. Det var pojkarnas kusiner och deras respektive.

Det är inte så ofta kusinerna träffas. De är lite utspridda i Sverige och resten av världen. En av kusinerna läser till veterinär i Polen. Hon hade tagit med sig sin fästman som kommer från Australien men som nu bor i Smålandsstenar.

Vid det andra bordet satt resten av den närvarande släkten. Det kan bli ganska högljutt vid borden speciellt som flera har hörselproblem. Efter ett tag kan man bli lite trött i huvudet.

I vanliga fall fortsätter vi fira tillsammans under kvällen, men i år delade vi på oss. De andra åkte hem eller fortsatte firandet på annat håll. Mammas väninna åkte hem och till slut var det bara mamma och vi kvar. Det är alltid svårt med förändringar. Man kan bli osäker om man inte vet vad som ska hända. Vi kanske skulle ha skrivit ett program för att underlätta. Ibland är det svårt att ta in det som sägs muntligt.

Vi avslutade kvällen hos mamma med att koka risgrynsgröt. Inget mer julbord den här dagen. Det räckte med en skinkmacka till gröten. Magen har verkligen fått sitt som det brukar vara på julafton.

Julmaten brukar ju räcka flera dagar. Det är både bra och dåligt tycker jag. Man hinner tröttna lite på den. Det är tur att det bara är jul en gång om året. Samtidigt är det smidigt att bara plocka fram maten ur skafferi och kylskåp och värma lite.

Vi blev i alla fall mätta och nöjda med dagen. Innan vi åkte hem öppnade vi mammas julklappar till oss. Jag brukar ge henne en julblomma och någon liten present. I år hade hon önskat sig en ny sjal. Jag hade stickat en till henne som hon genast satte på sig. Den kommer att värma hennes axlar när hon sitter i köket.

Sen åkte vi hem till hunden. Han hade haft det lugnt och skönt hemma och ville gärna ut på en liten promenad med sonen. Som vanligt var det någon som slocknade i soffan medan andra hamnade framför datorn eller TV:n.  Efter en sådan här intensiv dag är det skönt att morgondagen är utan krav. Då gör vi inte så mycket. Kanske blir det lutfisk till middag och en och annan promenad.

Julstress och julefrid

Det är bara några minuter kvar på dan före dopparedag. Trots att jag inte förberett julstöket långt i förväg, hade jag gott om tid och allt gick smidigt. Det kanske är för att vi sänkt kraven på oss själva och tar det väldigt enkelt.Eller så är det för att vi numera har många års vana. Det är ju ändå så att man gör alltid samma sak och lagar samma mat varje år. Det borde ju ge en viss rutin.

Eftersom jag jobbat längst av alla i familjen så har de andra fått städa det mesta. Jag fick piffa och pynta och lite till. Takko och Gandalf ville också vara med i julstöket. Det var mysiga mot varandra. Gandalf buffade Takko. Han kanske tror att Takko är en jättestor katt.

I år var det äldste sonen som fick äran att fixa sillsalladen efter sin mormors recept på egen hand. Jag behövde bara tala om ingredienserna och avsluta med lite kryddor.

Sillsallad är ett måste på vårt julbord. Vi älskar den friska blandningen av rödbetor, gurka, lök, äpplen, potatis och sill. Det är inte alla som gillar sillen, men det blir en helt annan sallad om man utesluter den.

Skinkan ugnsbakade jag redan igår, men idag griljerade jag den. Ikväll provsmakade pojkarna och jag det färdiga resultatet på en macka.

Vitlökssill tycker jag också om. Det är inte många ingredienser, men de blir goda tillsammans. Jag gör en bädd av finhackad purjolök på ett fat. Sen lägger jag bitar av matjesill på bädden. Jag tar sedan lika delar creme fraiche och gräddfil plus lite majonäs och blandar med några pressade vitlöksklyftor. Sen brer jag ut blandningen över sillen och dekorerar med lite finhackad purjo. Det är enkelt men gott. Dessutom kan man göra den samma dag som man ska ha den. Det brukar bli två sorters sill på vårt julbord. Den andra är redan klar, apelsinsill med rödlök. Jag har provat lite olika sorters recept, men dessa två är favoriterna.

Medan sonen hackade sillsallad lagade ajg till en Janzons frestelse och gjorde köttbullar. Det blev en hel del köttbullar, men vi ska ha med dem till knytkalaset på kvällen imorgon. Det sista jag gjorde i matväg var att koka ägg till ägghalvorna. Nu är kylskåp och skafferi fulla med grytor och karotter med mat.

Sönerna fixade dagens middag så jag kunde sedan ägna mig åt att piffa och pynta lite. Det där småplocket tar längre tid än man tror. Ljusslingan i granen verkar ge sig. Det är inte alla lampor som lyser, men den får vara i år med så får jag väl köpa en ny till nästa jul. Julkrubban är på plats på pianot och frukt- och godisbordet är dukat.

Ikväll åkte vi alla till Forsheda för att sjunga in julen. Det har blivit en tradition som vi startade för några år sedan i Missionskyrkan att samlas vid granen intill busstationen. I år skulle även Svenska kyrkan vara med som arrangör. Många av deras medlemmar har kommit även tidigare. När vi kom till stationen var där ganska tomt. Det visade sig att samlingen flyttats till Missionskyrkan för att de tyckte att det blåste lite för mycket. Vi hade nog klarat av det, men det blev en bra samling även om den blev inomhus. Vi sjöng de vanliga julpsalmerna och pastorn höll en andakt. Sen smakade vi på glöggen och pepparkakorna. Vi satt vid samma bord som den nye kyrkoherden och några till. Sen åkte vi hem igen. Nu är julen här.