Minisemester #7 - Earthcachedagen

Sista dagen på min lilla minisemester i Motala var också Internationella Earthcachedagen. På dagens planerade program stod ett besök vid en Earthcache, men först åt jag frukost och packade bilen. Det var ju dags att lämna Mallbodens Café och Vandrarhem för den här gången.

Än var det inte riktigt dags att lämna ifrån sig nycklarna. Det var ännu ingen som kommit till caféet, när jag gav mig ut på en liten runda innan de öppnade.

Ett utvald gömma att logga någon gång under vistelsen var en letterbox. Jag kom på att jag glömt ta med ett vykort så under gårdagen inhandlade jag några sådana att ha i bilen. Här skulle man stämpla kortet med sin stämpel och logga loggboken som låg i postlådan. Sen skulle vykortet levereras till en postlåda hemma hos CO, antar jag det var. Det blev ett gulligt hundvykort som avlämnades på rätt plats, får jag hoppas. Gömman hette Letterbox Boren.

Mellan letterboxen och postlådan hos CO fanns en annan gömma som jag stannade vid. Där såg jag en bekant bil. Den hade jag sett flera gånger under gårdagen och även mött en kille på väg till den. Nu fick jag syn på den och en tjej som klev ur den. Jag parkerade intill bilen men hon hann kliva in i skogen med raska steg innan jag hann hälsa på henne. Dessutom var det inte åt samma håll som jag skulle. Det kanske fanns en mystfinal i närheten som hon var på väg till. Bilen var finskregistrerad och jag räknade ut att det var ett team på tre personer som åkte i den. De hade legat före mig längs VÖPT under gårdagen. De hade också loggat en del mystar som jag också löst. Eftersom jag bara stötte på en person åt gången, antar jag att de spred ut sig och loggade på olika håll. Så kan man också göra. Jag hittade min gömma i alla fall, Lilla Björkelund, och jag kunde logga deras bil-TB. Bilen var en Dacia Duster och den har jag tittat på som potentiell cachingbil när geoFabian tjänat ut.

Sen drog jag mig ner mot sjön Boren. Vid Borenshult finns fem slussar som lyfter båtarna från Boren upp i Göta Kanal för vidare färd genom Motala ut i Vättern.

Här fanns också en liten gömma ute på piren. Det var gott om sjöfåglar som låg och vilade på stenpiren. Änderna flyttade lite på sig när jag kom klivande.

En del simmade ut en bit i vattnet, andra satt kvar på stenarna och väntade på solens varma strålar. Det var lite molnigt på morgonen, men solen såg ut att kunna skingra molnen lite i alla fall.

Längst ut på piren skrämde jag iväg två kanadagäss som vilat där. Det var där gömman fanns så jag fick kliva lite försiktigt bland träcket efter fåglarna.

När jag vände mig om, hade jag fin utsikt upp mot slussarna. Enligt beskrivningen skulle man ha planterat olika sorters lövträd på de olika nivåerna. Idag var det ingen båt som ville varken uppåt eller nedåt i slussarna.

Nu var det snart dags att återvända till till Mallboden för en sista fika och för att lämna ifrån mig nycklarna. De hade inte öppnat än för klockan var bara halv elva, men jag fick köpa fika ändå. Den här gången valde jag en morotskaka till kaffet.

Sen tog jag en sista titt på torrdockan och båtarna som var indockade där innan jag klev i den packade bilen och for vidare. Det blev inte raka vägen hemåt. Jag hade några utvalda mål kvar på listan.

Det första av dem var att logga en Earthcache för att få en ny virtuell souvenir till min geocachingprofil. Jag hade valt ut en Earthcache i skogarna lite utanför Borensberg. Så jag återvände till trakterna där jag åkte under gårdagen. Ett ställe jag åkte förbi på vägen till Earthcachen hade en rolig övergångsskylt. En sådan hade vi behövt därhemma.

Vägen jag körde utgjorde en del av F-slingan i VÖPT, så jag stannade och loggade lite fler powerttrailcacher. Det gick ju snabbt att logga dem.

Dagen innan hade jag åkt förbi Danmark. Idag passerade jag Marocko. Jag såg en pil mot Marocko dagen innan, men nu loggade jag en gömma precis utanför stället som kallades så.

Mitt på slingan kom jag fram till dagens första mål, Tälleberga kyrka. Det var ingen riktig kyrka utan ett jättestort flyttblock som kallades så. Det fenomenet har jag stött på förut. Ivars kyrka var också ett flyttblock. Blocket syntes inte från vägen och det fanns ingen markerad stig fram, men jag hittade en smal stig att följa. Jag anade stenblocket bakom träden, men ändå blev jag överraskad av storleken när det väl visade sig i sin helhet.

Earthcachen var enkel att logga. Man skulle skriva svaren i sin logg och det hade alla gjort. Så egentligen kunde man bara skrivit samma sak utan att besöka platsen. Det tycker jag är lite fusk och dessutom missar man en fin upplevelse. På ena sidan fanns det isräfflor som man skulle studera. Här syns de som mörka parallella linjer.

Jag var inte ensam om att besöka denna Earthcache den här dagen, men jag såg ingen på plats. Vi var väl där vid olika tidpunkter.

Loggningen gav mig en ny souvenir, min #72. Sen fortsatte jag F-slingan tills jag kom ut på en annan väg. Där svängde jag in mot Borenberg för att sedan fortsätta till nästa resmål, mitt sista inplanerade stopp.

Minisemester #6 - Målgång och VÖPT

Det blev lördag och jag vaknade upp till en ny härlig dag i Motala. Nu skulle ett av mina mål uppfyllas. Jag skulle försöka logga min 4000:e cache. Efter frukost gav jag mig av ut på en liten runda för att hitta fyra andra gömmor. När jag ska passera en sådan här milstolpe, vill jag gärna välja ut någon speciell cache för den. Jag hade några olika alternativ ifall jag inte skulle hitta den första.

Men först åkte jag till Soldatängen. Det var ett litet naturreservat som Naturskyddsföreningen skötte om. Det låg intill en stor väg och torpet hade legat precis där vägen går. Det blev en liten promenad över ängarna fram till gömman inne i skogsbrynet.

På sommaren går det långhorniga kreatur här, men dem slapp jag möta vid mitt besök. Ängarna behöver ju hållas öppna, men det görs med slåtter. Hagmarker däremot betas av djuren. Det fanns inte så många blommor att titta på så här års och inte många djur heller. Dagens andra gömma blev Vägskäl, som fanns alldeles in till Soldatängen.

Nu var det bara två kvar att hitta innan milstolpen och nästa gömma blev God Jul 2012. Den satt förstås i en gran och ljusslingan fanns kvar även om den inte lyste längre.

Innan motalabesöket hade jag pusslat lite då och då. Det har kommit stora mängder pusselcacher där man ska pussla ihop en bild på nätet för att sedan få koordinaterna till gömman. Det finns en hel del sådana i Tranås, Mjölby och Motala. Här fanns en hel serie som på kartan bildade ordet PUZZLE!. Jag befann mig ganska nära PUZZLE #¹Z8 [Birdie] så den fick ett besök. Namnet brukar syfta på bildens motiv, men med lite god vilja kanske placeringen påminner om en fågel. Jag tror inte den satt riktigt rätt men det var så jag fann den.

Som ni ser lyckades jag logga tre i serien av dessa pusselcacher. Jag har nog löst några fler, men jag loggade dem jag passerade i närheten av.

Nu var det dags för milstolpen och det blev ytterligare en i pusselserien. Det var en av de svårare så den hade fått högsta svårighetsgraden. Den hade tagit mig många timmar att lösa, men terrängrankingen var lägsta möjliga. Den kombinationen hade jag inte loggat tidigare så det var ytterligare en anledning till att försöka hitta den gömman. PUZZLE #!5 [Tandläkarens bästa vän] blev loggad som #4000.

Gömman var lätt att hitta. Sen återvände jag till vandrarhemmet för en liten paus. Det fanns fler gömmor i närheten men jag hittade ingen bra väg till dem så jag avbröt sökandet.

Caféet på Mallboden öppnade kl 11 på helgerna. Det var snart dags för det, så jag satte kurs mot våfflorna. Det blev en frasig våffla med grädde och sylt till förmiddagskaffet. Under tiden kunde jag planera resten av dagen. Den hade ju bara börjat. Ett alternativ var att åka till Fiskerundorna och logga lite gadgetcacher, men det lockade mig så där, när jag var helt solo. Jag kunde loggat fler pusselgömmor och andra lösta mystar, men de var lite utspridda här och där.

I stället valde jag att tokcacha längs VÖPT. Det är ett stort antal slingor med enkla gömmor längs vägarna norr och nordost om Motala. Jag vet inte hur många burkar som är utlagda, men många är det. VÖPT betyder Västra Östergötlands Power Trail. Jag började från början på A-slingan. Den följde till att börja med RV50 som var tungt trafikerad. Gömmorna var dock placerade där man kunde parkera. Den första var A #001 VÖPT. Alla burkarna var små petrör som för det mesta hängde i ett träd. Jag ska inte berätta om alla eller länka till dem.

I stället blir det lite bilder från platserna jag passerade. Man kan hitta lite av varje när man geocachar. Det fanns rätt mycket skräp ute i naturen i Östergötland. Här och där hade det behövts hållas CITO-event och sopas rent.

Hela A-slingan var på drygt 100 burkar, men när jag kom till #64, tyckte jag att den drog iväg åt fel håll. Så därför körde jag vidare på en slinga som kallades D minus. Den verkade gå lite mer åt det håll jag ville dra mig. Det blev 44 burkar loggade på den. Sista biten innan jag kom ut på en lite större väg och visste lite mer om var jag befann mig, följde jag F-slingan. Slingorna korsade varandra i en väv.

Det var oftast lätt att hitta burkarna och logga. De allra flesta loggremsorna var torra och hela, men några fuktiga och trasiga hittades. Det var fler som körde samma rundor den här dagen, men jag stötte inte på några andra. Jag bara såg deras nickname på loggremsorna och datumet. En del kör förstås i team och då kan det gå betydligt fortare än när man som jag kör själv. Jag såg att en del hade egna stämplar för just det här tillfället. Problemet var att vissa stämplade lite här och där. Det gällde även de som skrev med penna. Det var inte alltid så lätt att hitta var man skulle skriva. Det kanske blir så när man stressar runt för att slå rekord.

Jag stressade verkligen inte även om jag körde på längs grusvägarna. Jag hann med en vanlig gömma också. Den hittade jag vid en liten å, Frännsjöån. Det fanns fler vanliga gömmor längs slingorna, men för det mesta hoppade jag över dem, särskilt om de hade lite svårare D/T-kombination.

Jag åkte genom skogarna, över myrarna och passerade små sjöar längs vägen. Här vid sjön Salstern hade det gått fint att ta en fikapaus. Men den tog jag lite längre fram. Jag stannade i alla fall och tittade på utsikten när jag loggat.

När jag blev hungrig, plockade jag fram mina mackor och några hårdkokta ägg till kaffet i termosen. Petrör kan man använda till mer saker än cacher, som ni ser. Här förvarar jag saltet till äggen i ett sådant. Det funkade alldeles utmärkt.

På ett ställe fick jag stanna och vänta ut en liten familj, som plötsligt stannade mitt på vägen framför mig. Den lilla flickan ville in i skogen förstod jag. Mamman tog en rökpaus och pappan pratade i telefon medan han kolla släpvagnen. Efter några minuter fortsatte de, men de svängde av in på nästa väg som skymtar bara några tiotals meter framåt. Jag kunde köra fram och logga gömman som fanns där de parkerat. Jag tror inte att de var geocachare. Det skulle ha varit den lilla flickan i så fall och hon var inte så gammal. Här kunde jag ha blivit irriterad på avbrottet, men jag såg det mest som ett litet äventyr längs vägen. Det hände ju i alla fall något annorlunda som man kommer ihåg. Annars var loggningen ganska monoton.

VÖPT påminde ganska mycket om HPT, Halmstad Power Trail. Den ger väl inget större bestående intryck. Den är bra om man vill öka på sin statistik, samla på favvopoäng att dela ut eller kanske göra ett rekordförsök tillsammans med teamet. Man kan förstås göra den till ett riktigt äventyr om man vill. När det blev kväll och dags att avsluta tokcachandet, hade jag ingen aning om hur många gömmor jag hittat. Så här i efterhand kan jag konstatera att det nog blev 127 stycken på lördagen. Mitt förra rekord är 120 så jag bättrade på det lite.

Det började mörkna och ficklampan behövdes för att hitta burkarna. Nu bestämde jag mig för att försöka följa slingorna ut till en större väg och sedan åka raka vägen tillbaka till Motala. På vägen hann jag dessutom besöka Danmark. Så småningom kom jag ut på en väg 15 km norr om Borensberg. Då visste jag var jag var och vart jag skulle. Det var de här trakterna jag planerat åka till på söndagen för att logga en Earthcache, men mer om det senare. Nu körde jag raka spåret tillbaka till vandrarhemmet för att vila inför nästa dag, som var den sista på min minisemester.

Minisemester #5 - Motala sjöstad

Änderna verkade förfölja mig. Överallt vart jag gick i Motala så kom det änder vaggande för att se om jag hade några godsaker till dem.

Det var dags för sista geocachingpasset för fredagen. Det förde mig ned till vattnet. På vägen dit plockade jag några julcacher. Den första var ✎ Godjulkorsord ♡ och sedan en kalendergömma XMAS2005-01 Motala. Det är ju bara två månader kvar till jul nu och ännu kortare tid till advent.

Sen promenerade jag vidare ner mot vattnet i Östergötlands sjöstad. Det var visst Motalas slogan och en hel del cacher var utlagda längs stränderna. Skylten jag passerade påstod att jag skulle ut i vildmarken, men det kändes fortfarande som om jag befann mig nära en tätort så det stämde nog inte så bra.

Högt uppe i tallarna fanns en höghöjdsbana för de modiga utan akrofobi. Jag nöjde mig så gärna med att logga gömman som fanns i närheten, Östergötlands sjöstad, höghöjdsbanan. Den satt visserligen lite högt men inte så högt.

En man promenerade förbi med sin hund på en liten kvällsrunda medan jag försökte få tag på burken. Jag lyckades få ner den och efter lite akrobatiska övningar fick jag tillbaka den också.

Det var ganska tomt och ödsligt på badstranden, bara några flanörer som var ute och gick längs strandpromenaden. Här ser nog annorlunda ut på sommaren.

Ute på Vättern skymtade några fartyg och bakom molnen såg jag en skymt av solen. Vågorna kluckade sakta mot land.

Jag promenerade norrut längs stranden för att försöka hitta Östergötlands sjöstad, sanddyner. Ovanför sanddynerna fanns ett stugområde och mellan dem växte det tallar och andra buskar.

I närheten av gömman hittade jag en tall med en egendomlig form. Den hade växt i en riktig krok nästan runt sig själv. Naturen skapar ibland spännande konstverk.

Nu började magen kurra och jag kollade var närmsta snabbmatsställe fanns. Det var inte alls långt borta. Så jag skyndade tillbaka till bilen och for dit. Det låg vid en ny rondell och var säkert ganska nytt det också. Det såg nytt ut och dessutom fanns det andra nymodigheter som jag inte stött på förut. Man kunde beställa och betala i en automat. Det gjorde jag enkelt.

Sen satte jag mig och väntade tills mitt nummer ropades upp. Det gick nog att beställa på det gamla vanliga sättet också.

Maten såg ut som vanligt i alla fall. Där var det ingen skillnad. Jag blev mätt och orkade fortsätta en liten stund till.

Intill restaurangen fanns en kulle och där skulle det finnas ett TB-hotell. Jag klättrade uppför kullen där det också fanns picknickbord med fin utsikt. På andra sidan fanns en dunge med en jätteek. Det var där gömman fanns. TB Jätten var namnet på den och det syftade nog på trädet. Jag hittade två resekryp som bönade och bad om att få följa med mig. Det kunde jag inte motstå förstås.

Intill nästa gömma växte det en gran med gott om kottar. En av utläggarna bakom denna Petroleum Tango-gömma kallar sig passande nog Cottex och ligger bakom många gömmor i Motala med omgivningar. Dessa bensinmacksgömmor är oftast snabbloggade.

Det fanns flera pulkabackar i Motala. Kullen vid Jätten var en sådan, men även Agneshögsbacken var det. Jag såg inte mycket av backen men det påstods finnas en pulkabacke i närheten. Gömman var enkel och i samma stil som många av Motalas cacher. Petrör, gärna modell mindre, utnyttjades flitigt. Det var sällan jag hittade större burkar.

På andra sidan RV50 fanns ytterligare en gömma. Jag promenerade genom en gångtunnel dit. Det gick fortare än att hitta en väg med bilen. Spola kröken uppmanades jag av cachenamnet. Det är inga problem för mig som inte gillar starkare varor. Det fanns flera krökar att leta bland men gömman hittades och loggades.

Sen tog jag bilen en liten bit ner till Motalabron. Här fanns också några sjöstadscacher. Det började mörkna lite men än var det folk ute och promenerade längs vattnet. Det fanns fina promenadvägar här.

Det skulle finnas en gömma under själva bron, men den fanns nog lite högre upp bland stenplattorna och jag ville inte chansa. Ingen cache är värd att dö för, säger de ju. Så farligt hade det nog inte varit, men man kan ju skada sig allvarligt ändå.

Jag fortsatte promenadvägen utåt i hamnen. Här hade man fin utsikt mot bron. Det kom några båtar förbi och även någon ensam kajakpaddlare. I vassruggarna fanns fler ekor förtöjda.

Östergötlands sjöstad, klykan blev nästa fynd. Skymningen föll men än såg jag att logga burkarna.

Östergötlands sjöstad, stenbryggan låg förstås intill en stenbrygga där man nog kunde bada.

En liten båt lurade i vassen. Det kanske fanns en och annan gädda också. Utsikten mot bron var häftig.

På båda sidor om vattendraget fanns fina villor. Med det läget var det nog lite högre priser på villorna.

Kvällen sista fynd gjorde i ficklampsskenet nere vid småbåtshamnen. Östergötlands sjöstad, jollarna kallades den gömman. Nu var det rätt så mörkt och jag började bli trött. Jag hade tänkt försöka hitta fem gömmor till för att komma upp till 4000 loggade gömmor, men det fick vänta tills nästa dag. Det var dags för mig att återvända till vandrarhemmet och värma mig med en kopp te. Andra dagen på minisemestern var till ända.