Minisemester #6 - Målgång och VÖPT

Det blev lördag och jag vaknade upp till en ny härlig dag i Motala. Nu skulle ett av mina mål uppfyllas. Jag skulle försöka logga min 4000:e cache. Efter frukost gav jag mig av ut på en liten runda för att hitta fyra andra gömmor. När jag ska passera en sådan här milstolpe, vill jag gärna välja ut någon speciell cache för den. Jag hade några olika alternativ ifall jag inte skulle hitta den första.

Men först åkte jag till Soldatängen. Det var ett litet naturreservat som Naturskyddsföreningen skötte om. Det låg intill en stor väg och torpet hade legat precis där vägen går. Det blev en liten promenad över ängarna fram till gömman inne i skogsbrynet.

På sommaren går det långhorniga kreatur här, men dem slapp jag möta vid mitt besök. Ängarna behöver ju hållas öppna, men det görs med slåtter. Hagmarker däremot betas av djuren. Det fanns inte så många blommor att titta på så här års och inte många djur heller. Dagens andra gömma blev Vägskäl, som fanns alldeles in till Soldatängen.

Nu var det bara två kvar att hitta innan milstolpen och nästa gömma blev God Jul 2012. Den satt förstås i en gran och ljusslingan fanns kvar även om den inte lyste längre.

Innan motalabesöket hade jag pusslat lite då och då. Det har kommit stora mängder pusselcacher där man ska pussla ihop en bild på nätet för att sedan få koordinaterna till gömman. Det finns en hel del sådana i Tranås, Mjölby och Motala. Här fanns en hel serie som på kartan bildade ordet PUZZLE!. Jag befann mig ganska nära PUZZLE #¹Z8 [Birdie] så den fick ett besök. Namnet brukar syfta på bildens motiv, men med lite god vilja kanske placeringen påminner om en fågel. Jag tror inte den satt riktigt rätt men det var så jag fann den.

Som ni ser lyckades jag logga tre i serien av dessa pusselcacher. Jag har nog löst några fler, men jag loggade dem jag passerade i närheten av.

Nu var det dags för milstolpen och det blev ytterligare en i pusselserien. Det var en av de svårare så den hade fått högsta svårighetsgraden. Den hade tagit mig många timmar att lösa, men terrängrankingen var lägsta möjliga. Den kombinationen hade jag inte loggat tidigare så det var ytterligare en anledning till att försöka hitta den gömman. PUZZLE #!5 [Tandläkarens bästa vän] blev loggad som #4000.

Gömman var lätt att hitta. Sen återvände jag till vandrarhemmet för en liten paus. Det fanns fler gömmor i närheten men jag hittade ingen bra väg till dem så jag avbröt sökandet.

Caféet på Mallboden öppnade kl 11 på helgerna. Det var snart dags för det, så jag satte kurs mot våfflorna. Det blev en frasig våffla med grädde och sylt till förmiddagskaffet. Under tiden kunde jag planera resten av dagen. Den hade ju bara börjat. Ett alternativ var att åka till Fiskerundorna och logga lite gadgetcacher, men det lockade mig så där, när jag var helt solo. Jag kunde loggat fler pusselgömmor och andra lösta mystar, men de var lite utspridda här och där.

I stället valde jag att tokcacha längs VÖPT. Det är ett stort antal slingor med enkla gömmor längs vägarna norr och nordost om Motala. Jag vet inte hur många burkar som är utlagda, men många är det. VÖPT betyder Västra Östergötlands Power Trail. Jag började från början på A-slingan. Den följde till att börja med RV50 som var tungt trafikerad. Gömmorna var dock placerade där man kunde parkera. Den första var A #001 VÖPT. Alla burkarna var små petrör som för det mesta hängde i ett träd. Jag ska inte berätta om alla eller länka till dem.

I stället blir det lite bilder från platserna jag passerade. Man kan hitta lite av varje när man geocachar. Det fanns rätt mycket skräp ute i naturen i Östergötland. Här och där hade det behövts hållas CITO-event och sopas rent.

Hela A-slingan var på drygt 100 burkar, men när jag kom till #64, tyckte jag att den drog iväg åt fel håll. Så därför körde jag vidare på en slinga som kallades D minus. Den verkade gå lite mer åt det håll jag ville dra mig. Det blev 44 burkar loggade på den. Sista biten innan jag kom ut på en lite större väg och visste lite mer om var jag befann mig, följde jag F-slingan. Slingorna korsade varandra i en väv.

Det var oftast lätt att hitta burkarna och logga. De allra flesta loggremsorna var torra och hela, men några fuktiga och trasiga hittades. Det var fler som körde samma rundor den här dagen, men jag stötte inte på några andra. Jag bara såg deras nickname på loggremsorna och datumet. En del kör förstås i team och då kan det gå betydligt fortare än när man som jag kör själv. Jag såg att en del hade egna stämplar för just det här tillfället. Problemet var att vissa stämplade lite här och där. Det gällde även de som skrev med penna. Det var inte alltid så lätt att hitta var man skulle skriva. Det kanske blir så när man stressar runt för att slå rekord.

Jag stressade verkligen inte även om jag körde på längs grusvägarna. Jag hann med en vanlig gömma också. Den hittade jag vid en liten å, Frännsjöån. Det fanns fler vanliga gömmor längs slingorna, men för det mesta hoppade jag över dem, särskilt om de hade lite svårare D/T-kombination.

Jag åkte genom skogarna, över myrarna och passerade små sjöar längs vägen. Här vid sjön Salstern hade det gått fint att ta en fikapaus. Men den tog jag lite längre fram. Jag stannade i alla fall och tittade på utsikten när jag loggat.

När jag blev hungrig, plockade jag fram mina mackor och några hårdkokta ägg till kaffet i termosen. Petrör kan man använda till mer saker än cacher, som ni ser. Här förvarar jag saltet till äggen i ett sådant. Det funkade alldeles utmärkt.

På ett ställe fick jag stanna och vänta ut en liten familj, som plötsligt stannade mitt på vägen framför mig. Den lilla flickan ville in i skogen förstod jag. Mamman tog en rökpaus och pappan pratade i telefon medan han kolla släpvagnen. Efter några minuter fortsatte de, men de svängde av in på nästa väg som skymtar bara några tiotals meter framåt. Jag kunde köra fram och logga gömman som fanns där de parkerat. Jag tror inte att de var geocachare. Det skulle ha varit den lilla flickan i så fall och hon var inte så gammal. Här kunde jag ha blivit irriterad på avbrottet, men jag såg det mest som ett litet äventyr längs vägen. Det hände ju i alla fall något annorlunda som man kommer ihåg. Annars var loggningen ganska monoton.

VÖPT påminde ganska mycket om HPT, Halmstad Power Trail. Den ger väl inget större bestående intryck. Den är bra om man vill öka på sin statistik, samla på favvopoäng att dela ut eller kanske göra ett rekordförsök tillsammans med teamet. Man kan förstås göra den till ett riktigt äventyr om man vill. När det blev kväll och dags att avsluta tokcachandet, hade jag ingen aning om hur många gömmor jag hittat. Så här i efterhand kan jag konstatera att det nog blev 127 stycken på lördagen. Mitt förra rekord är 120 så jag bättrade på det lite.

Det började mörkna och ficklampan behövdes för att hitta burkarna. Nu bestämde jag mig för att försöka följa slingorna ut till en större väg och sedan åka raka vägen tillbaka till Motala. På vägen hann jag dessutom besöka Danmark. Så småningom kom jag ut på en väg 15 km norr om Borensberg. Då visste jag var jag var och vart jag skulle. Det var de här trakterna jag planerat åka till på söndagen för att logga en Earthcache, men mer om det senare. Nu körde jag raka spåret tillbaka till vandrarhemmet för att vila inför nästa dag, som var den sista på min minisemester.