Nytt årsvarv påbörjat - igen

Den här helgen fanns det en hel del att fira. Lördagen var både friveckolördag och FN-dagen. På söndagen var det både min födelsedag och min namnsdag. Eftersom det fanns en del inplanerat i kalendern för söndagen så valde jag att fira födelsedagen redan på lördagen. Det var en friveckolördag jag föddes en gång för längesen. Fast det var på håret för jag såg dagens eller snarare nattens ljus kl. 00:05.

På lördagseftermiddagen tog maken och jag bilen och for mot Växjö. Där har vi fortfarande äldste sonen. Även om han numera är arbetssökande igen så bor han kvar ett tag till. Vi parkerade hemma hos honom för att lite senare ta en promenad till stadens centrum. Trädgårdarna lyste i höstfärger. Även parker och esplanader stod flammande i rött och gult. Vi gick "Unter den Linden" där de gula löven började glesna.

Den välkända växjösilhuetten reste sig över trädtoppar och hustak. Vi hade en fin utsikt mot den när vi gick gångbron över järnvägsspåren och ner på andra sidan på jakt efter en restaurang som inte var fullbokad.

Det fick bli en thairestaurang, Koh Thai, som serverade oss kryddstark och god mat. Sonen och jag började med varsin förrätt, kycklingspett med jordnötssås för min del och vårrullar till honom. Maken var lite putt för att de inte ens hade en lättöl. Det fanns bara vatten eller läsk.

Huvudrätten blev en lite starkare rätt med biff, grönsaker och ris. Gott var det i alla fall och mätta blev vi. Lite kaffe och en After Eight-platta till efterrätt var fullt tillräckligt.

Det var trevligt att umgås en stund med sonen. Sen promenerade vi tillbaka till hans lya och satt där och pratade vidare en stund innan vi tyckte att det var hög tid att åka hemåt. Även om vi fick tillbaka timmen som stals från oss i våras så behövs ett antal timmars skönhetssömn varje natt. Det är inte riktigt som förr när man kunde hoppa över en natts sömn då och då. Nu behöver man de där vilostunderna.

På hemvägen tänkte jag i alla fall svänga in om Värnamo när vi ändå passerade förbi. En liten stund efter att vi passerat åt andra hållet under eftermiddagen publicerades en ny gömma mitt i stan. Det var förstås grannen, 1000sjöar, som lade ut månadens gömma. Den FTF:ades snabbt av en annan geocachare som var på besök i stan. Vi kanske var ungefär vid hans hemort, Rydaholm, när den kom. Ornäsbjörken i Per o Kerstis stad hette gömman.

För trettio år sedan hade FN utlyst det året till ett trädår. Det uppmärksammades genom att man planterade ett riksträd vid Stockholms stadshus. Där var vi för några år sedan. Över hela landet planterades sedan en ornäsbjörk i varje kommun. Här planterades den 1987. Nu hade den vuxit till ett rejält träd. Den lilla burken var inte så svår att hitta trots att det var ganska mörkt i parken intill Lagan. Det svåra var att få ut loggremsan, men det lyckades med lite envishet och några vassa klor. Vi slapp i alla fall alla mugglare som funnits på platsen tidigare under dagen då det firades friveckolördag med sedvalig marknad i staden. Vi åkte vidare hemåt Rannäs efter uträttat uppdrag.

Söndagen var vikt åt tacksägelsegudstjänst i Missionskyrkan. Styrelsen hade lite olika uppdrag vid gudstjänsten och den efterföljande lunchen. Mitt uppdrag var att läsa ett inledningsord. Det hämtade jag från Kolosserbrevet kapitel 3 från vers 11 och framåt. Paulus uppmanar oss att visa vår tacksamhet. Det tror jag är bra att göra, men tacksamhet visar vi inte bara med ord. Det räcker inte att säga tack. Tacksamhet visar man också i handling. Jag tror att verklig tacksamhet inte bara handlar om ord och handlingar utan det är ett sätt att leva, en attitydfråga. Det handlar om vår inställning till livet.

Förra söndagen predikade pastorn över temat "Befriad från egot". Jag tror det hänger ihop med tacksamhet. När vi slutar att se allt vi har inklusive livet som en gåva och i stället betraktar det som en rättighet, då breder egoismen ut sig. Är det inte det som händer i vårt land nu? Det är så många som vill slå vakt om det vi har och inte släppa in några andra, inte dela med sig. Det här är vårt land. Kom inte hit. Dagens tema var "Befriad till att ge" och fick avsluta en predikoserie över ett antal veckor. För att kunna ge med generositet behöver vi uppleva och förstå att livet är en gåva, att allt vi har är till låns och att dela med sig gör alla rikare. Vi blir inte fattigare för att vi ger av vårt överflöd, men vi gör världen lite fattigare.

Efter gudstjänsten serverades det en buffélunch som alla värdgrupper bidragit med. Det fanns många goda rätter att välja bland. Som vanligt vill man ju smaka på alla sorterna så tallriken blev rätt full. Maten skänktes av dem som tillagade den och vi som åt betalade en avgift som går till församlingens missionsarbete. Den maten gjorde gott på flera olika sätt.

Efter lunchen var maken med i diskpatrullen innan vi åkte hem. Solen sken ett tag, men sen regnade det och blåste lite friska vindar. Löven flög över åkrarna. Om det håller i att blåsa, kommer nog snart löven har blåst av träden. Fast ekarna brukar vara sena med att släppa ifrån sig sina löv. Hunden och jag gick ut lite men det blev ingen lång runda den här dagen. Jag får kompensera honom imorgon. Då är jag ju ledig.

Än kan vi skörda lite från trädgården. Den sista björnbären har mognat. Maken hade hittat ett sista äpple från ett av våra äppelträd. Det blev inte många äpplen på det trädet i år vilket vi hade hoppats. Den sortens äpplen är syrliga och goda, men vi delade på det sista exemplaret och njöt för fullt av den goda smaken. Nu får vi vänta till nästa år och hoppas på en bättre skörd. Årsvarven rullar på och nu har jag påbörjat ytterligare ett.