De senaste dagarna hade varit grå även om de varken varit kalla eller blåsiga. Oktobervädret kan ju vara sådant. Men igår var det en solig och skön dag. Dessutom var det fredag då och jag slutar lite tidigare det här året och det var sista dagen innan höstlovet. Jag åkte från skolan vid ettiden. På hemvägen kollar jag postlådan och där hittade jag ett paket till mig. Teadventskalendern hade kommit. Jag beställde den för ett tag sedan och nu var den här i god tid före advent. Jag hade den redan förra året och kunde doppa 24 olika teblandningar fram till dopparedan, en om dagen. Nu får jag spara lådan en dryg månad innan jag kan börja. I stället fick jag ta en promenad med hunden och fixa lite lunch till oss.
Det var för fint väder för att inte utnyttja dagen utomhus. Därför packade jag väskan, laddade ner veckans PQ i min GPS och åkte på en liten geocachingtur västerut. I Smålandsstenar blev jag lite kaffesugen. Det hade ju bara blivit en kopp på skolan. Det visade sig att många damer i min ålder, plus/minus 10, hade samma tanke. Det var väl bara jag som var solo. De andra kom parvis eller i grupp för en liten fredagsfika. Det kan vara mysigt med lite After Work med kompisarna och sitta där ens tund och prata. Min fikapaus blev kort för jag hade ju andra planer för resten av eftermiddagen.
Jag fortsatte lite söderut innan jag svängde av västerut igen. Jag hade ett bestämt mål men längs vägen, eller en kort bit ifrån, fanns en grön låda på kartan i min GPS. Den låg vid Jansbergs hembygdspark och sådana platser tycker jag är intressanta. Det är svårt att motstå ett besök på platsen.
Hembygdsparken låg på sluttningen ner mot Jansbergssjön omgiven av en smålandsgärdsgård. Det stod en annan bil på parkeringen, men den åkte iväg när jag kom. Jag kunde undersöka stället helt på egen hand.
Stugorna var grå och såg verkligen gamla ut, men de verkade välskötta. Jag gick inte runt överallt men till de närmaste byggnaderna i alla fall. Mitt huvudsakliga ärende var ändå att logga gömman. Jag förstod ungefär var den skulle finnas, men det blev några varv runt innan blicken föll på rätt ställe.
Utanför den stora ljusblå ladan fanns ett spel, som skapade skuggspel på väggen. Jag funderade på vad det använts till och om det var hästar, oxar eller människor som drev det.
Bredvid stigen upptäckte jag en tjärbränna. Sådana använde man förr för att få fram tjära. Man eldade så att värmen fick tjäran att tränga ut ur veden och rinna ner i ett uppsamlingskärl. Jag har aldrig gjort det själv, men jag har sett metoden demonstreras.
Sedan fortsatte jag resan till dagens utvalda resmål. Jag har länge tänkt besöka platsen, men det har inte blivit av när jag haft vägarna åt det hållet. Nu skulle det passa bra. Där finns en bokskog som jag räknade med skulle vara helt fantastisk nu med sina höstfärger.
Vid parkeringen ställde jag bilen jämte en annan bil som redan var på plats. Sen hivade jag upp cachingväskan på axeln och gick för att studera infotavlorna för Mårås Naturreservat. Här fanns en utgammal bokskog som nog funnits här sedan boken invandrade till Sverige söderifrån.
Två gömmor skulle det finna i bokskogsreservatet. De verkade befinna sig i närheten av naturstigen som var utmärkt med stolpar. På stolparna fanns en liten skylt med en hermelin. Ibland fanns det även pilar.
Stigen var täckt av nedfallna boklöv. Dessa förmultnar ju långsamt så de får nog ligga kvar länge. Det var mjukt att gå på i alla fall. Det kan nog bli lite halt om det regnar mycket, men det har det ju inte gjort så stigen var torr och fin.
Det fanns gott om bokar i reservatet. Här nere i början av stigen var det mest lite yngre bokar, men högre upp på höjden fanns de riktigt gamla exemplaren. Ibland är marken under bokarna ganska kal för det är inte så mycket som klarar av att växa i skuggan under deras lövverk. Här fanns det mycket unga bokplantor så skogen föryngras hela tiden.
Mitt bland alla bokar stod en gammal reslig fura alldeles intill stigen. Det var verkligen en katt bland hermelinerna. Vilken vacker stam den hade. Lite smågranar fanns här och där. Annars var det mest bokar och inte så många andra lövträd.
Man såg ganska tydligt hur bokarna breder ut sina grenar i vågräta plan. På så sätt utnyttjar bladen varenda gnutta av solljuset som tränger ned mellan löven och kan maxa upptagningen av solljuset.
Nu sker väl inte så mycket aktivitet i bladen längre. Det gröna klorofyllet återkallas från bladens celler och drar sig in i stammen. Det är därför bladen förlorar sin gröna färg och börjar skifta i gult. Kvar i bladen finns bara de ämnen som ger dem gula och orange toner som t ex betakaroten. Än har vi inte sett så mycket av de röda färgerna på höstlöven. Det beror på att vi inte haft så många frostkalla nätter än. När bladen fryser bildas socker och samtidigt byter de färg till rött. Det finns mycket intressant att lära sig om växternas kemi.
Jag kanske inte tänkte så mycket på vetenskapliga undersökningar, när jag gick där på naturstigen under bokarnas skugga. Jag bara njöt av allt det vackra som naturen gav. Solljuset silade mellan lövverket och fick det att illumineras.
Markens stenar och trädens gamla rötter var täckta av grön mossa. Man kunde se spår av människors arbete i skogen i form av odlingsrösen. Där hade man staplat stenar som man plockade bort från de små åkertegarna där man odlade sin mat. Det hade funnits ett fyrtiotal tegar i området. De kan inte ha varit särskilt stora.
När träden dör, står de kvar många år och blir hem åt många arter. När de förlorar sin topp, kallas de högstubbar. När de sedan faller och lägger sig på marken, kallas de för lågor. Både högstubbarna och lågorna hade gott om tickor som drog nytta av den näring som finns där. På lågorna växte fnösketickor, som förr utnyttjades när man skulle tända eld. Man skar dem i remsosr och torkade dem för att använda som tändmaterial då de brann bra och var lätta att tända.
Det finns inte så många arter som kan växa på marken i en bokskog. De flesta blommor är vårblommor som utnyttjar tiden innan boklöven slår ut. Då finns fortfarande tillräckligt med ljus på marknivån. Harsyran klarar att växa lite skuggigare och kan hitta en skyddad växtplats till och med på trädens grova rötter.
Hela naturstigen är cirka 2 kilometer lång. Man får följa den en bra bit innan GPS:en börjar ticka ner avståndet till gömman Mårås Naturreservat #2. Efter ett tag svängde stigen upp mot platsen där Nordens äldsta bok har funnits. Den var cirka 400 år gammal när den dog.
Numera står den inte på plats utan har fallit och ligger på marken. Jag antog att detta var den fallna hjälten. Det fanns inga andra i närheten.
I en bokskog kan det vara svårt att få en bra nolla. GPS:en hoppar gärna runt och det leder till att man irrar runt en stund. Så gjorde jag här tills jag lade undan min GPS och gick på ledtråden i stället. Jag hittade gömman en liten bit ifrån, men som vanligt hade GPS:en sansat sig och landat några meter från gömman, när den väl var hittad.
Sedan fortsatte vandringen längs naturstigen mot de äldre delarna av naturreservatet. Här fanns också de lite äldre träden och ganska många högstubbar som stod kvar. Givetvis fanns det även lågor här. Stigen fortsatte sedan nedåt mot parkeringen, men det fanns en liten avstickare upp till toppen på höjden. Där fanns den andra gömman så det är klart att jag tog den vägen.
Mårås Naturreservat #1 var inte så svår att hitta den heller. Det var dock ingen liten som det stod i beskrivningen utan en mikro. Om inte bokskogen hade funnits i vägen, hade man nog haft en fin utsikt över Janbergssjön. Man kunde ana att den fanns bakom lövverket.
Efter loggningen av båda gömmorna i naturreservatet vandrade jag vidare den sista sträckan av naturstigen. Solen hade försvunnit bakom molnen och det var inte så lång tid kvar innan den skulle gå ned helt och hållet bakom horisonten.
Jag gick i sakta mak och njöt fortfarande av naturens skönhet. Plötsligt hör jag röster bakom mig och snart ser jag ett par personer närma sig. De hade lite mera bråttom än jag verkade det. Det kanske var de båda hundarna som var med som drev på tempot. Jag släppte förbi dem och gick sedan rsten av sträckan efter dem till parkeringen. De hade också sin bil stående där och gav sig av ganska snabbt.
Jag följde vägen mot Landeryd. Där var vi för ett par år sedan och tittade på tågen när de var i aktion under tågdagarna. Jag brydde mig aldrig om att leta upp gömman vid Landeryds järnvägsmuseum då. Det var ju fullt av mugglare i farten överallt och dessutom hade den varit mugglad.
Idag stannade jag till och kunde leta helt på egen hand. Det fanns inte en mugglare inom synhåll. Alla var väl hemma och samlades till fredagsmyset.
På spåren stod några gamla vagnar. En del var ganska färgglada, andra var enbart rostbruna. Månen lyste på oss allt klarare när det blev mörkare och mörkare. Jag klarade mig utan ficklampan trots allt, men så hittade jag burken rätt fort.
Nu var det dags att rulla vidare hemåt. Jag tog vägen ut till Nissastigen och svängde norrut igen. Det fanns en gömma vid en parkeringsplats längs vägen som jag stannat vid en annan gång. Då hittade jag inte burken och hade väl lite bråttom så jag gav upp sökandet. Nu blev det en snabb inbromsning och tvär gir in på parkeringen.
Ficklampan behövdes och jag fick leta ett bra tag den här gången också. GPS:en hoppade runt och nollade på flera ställen. Till slut skymtade jag något och där var den lilla burken och SOS Logga mig var snabbt loggad.
I Smålandsstenar fanns en ganska ny gömma av skuggebo som jag bestämde mig för att kolla in. Jag parkerade vid infoskyltarna vid södra infarten till orten. Sen gick jag längs en grusväg och kom fram till en öppen bok en bit innan järnvägsövergången. Om jag hade litat mera på min GPS, hade jag nog hittat gömman snabbare, men nu fick jag leta lite på fel ställen först. När ajg väl var på rätt plats, gick det enkelt att plocka fram den lilla nanon och logga remsan till 2"3. Sen var jag nöjd med dagens alla upplevelser. Det blev raka vägen hem till fredagsmys med en kopp te och nätloggning.
Går inte att kommentera idag??? Har försökt två ggr. Fina bilder. Ha en bra födelsedag.
SvaraRadera