Strax efter 17:00 på torsdagskvällen anlände jag äntligen till Mallbodens café och vandrarhem i Motala. Enligt min bokningsbekräftelse skulle det gå bra att checka in ända fram till 17:30, men det såg alldeles mörkt och övergivet ut på platsen. Jag letade runt omkring på platsen, men till slut ringde jag numret som stod på skyltarna. Ingen svarade och mobilnumret var inte aktivt längre. Efter 20 minuter svarade en kvinnoröst. När jag berättade mitt ärende, blev hon alldeles förskräckt över att de missat min ankomst. Hon kastade sig i bilen och efter ytterligare 10 minuter kom hon med andan i halsen.
Då uppstod nästa problem. Hon hade i hastigheten fått med sig fel nyckelknippa visade det sig. Hon fick köra tillbaka hem och hämta de rätta nycklarna. Jag fick gärna följa med i bilen, men jag valde att stanna kvar vid Göta kanals strand och vänta tills hon kom tillbaka.
Under tiden såg jag mig om. Det fanns en informationstavla som berättade om kanalen alldeles runt hörnet. Den utgjorde också första steget i en multicache. Jag löste det steget ganska snabbt medan jag väntade. Logga burken kunde jag ju göra senare.
Gräsänderna kom springande när de såg mig. De utgjorde väl också en slags välkomstkommitté, men de försvann snart igen när jag inte hade några smulor till dem.
Mallbodens vandrarhem låg alldeles intill Göta kanal. På andra sidan på Verkstadsön låg Motala Gamla Verkstad. Den har stått tom många år, men man har tänkt rusta upp den. Ett tag hade man konserter här och det måste ju vara en bra lokal för detta. Tyvärr har upprustningen stannat av fick jag höra senare. När de började värma upp lokalerna, visade det sig att taket behövde bytas. Det finns väl inte pengar till att göra mera just nu.
Så småningom kom hon tillbaka med de rätta nycklarna och jag kunde installera mig i min lilla lägenhet. Vandrarhemmet är inhyst i de gamla byggnaderna vid torrdockan. Jag fick rum på övre våningen. Först kom jag in i köket där det fanns möjlighet till självhushåll.
Innanför köket fanns sovrummet med en våningssäng, en enkelsäng och en hoppfällbar extrasäng. Det var lite kyligt på rummet, men jag fick igång de elektriska elementen så sen hade jag det varmt och gott resten av vistelsen där.
Mallboden hade två cyklar att låna ut till sina gäster så jag nappade på erbjudandet och kvitterade ut en av dem ur skjulet. Det kunde vara trevligt att ta en cykeltur längs kanalen.
När jag packat upp och bäddat sängen med mina medhavda lakan, kurrade det betänkligt i magen. Jag begav mig in mot stadens centrum för att leta upp en restaurang som kunde servera lite mat till mig. Vid torget skulle det finnas restauranger. Det gjorde det, men jag hälsade även på hos Balzar von Platen. Han verkade se ner på mig så jag gick snart därifrån.
Det blev till slut en mezetallrik på en lite finare restaurang. Den var god och lagom mättande. Det verkade vara tjejernas kväll. Det var nästan bara tjejer som satt vid borden. Antingen i större sällskap eller parvis. Det var väl bara jag som var solo.
En liten chokladbit och en kaffe på maten blev det också innan jag betalade och gav mig ut i mörkret på stans gator.
Jag loggade några burkar innan jag återvände till sängen på vandrarhemmet. Jag har inget större minne av gömmorna men det var följande: Puzzle P#1 [Konst] och Déjà vu Andersson. Den sista blev multin som jag löste tidigare medan jag väntade på mitt rum, Välkommen till Göta Kanal. Sen var det dags att krypa ner i sängen och sova lite så man orkade upp nästa dag för nya äventyr.
Nästa morgon var lite speciell hade jag fått veta av vandrarhemspersonalen. Det var dagen för den stora indockningen av kanalbåtarna. Vid åttatiden började de släppa på vattnet i torrdockan. Jag hade fin utsikt från mina fönster. Kanalbåten Ceres låg lite längre bort och väntade på att dockas in.
Det började komma lite publik som ville se indockningen. Många tog en morgonpromenad här längs kanalen både med och utan hundar. Vattnet forsade in vid luckorna och efter knappt en timma var torrdockan inte längre torr utan vattenfylld.
Det hade kommit fler båtar på kanalen. Det var några mindre motorbåtar, en segelbåt i trä med höga master och Kanalbåten Kung Sverker. De väntade utanför torrdockan. Fler och fler människor mötte upp. Det kom dagisgrupper med sina fröknar och tittade. Vid utdockningen i våras hade det kommit ca 1000 personer, men det var det nog inte den här dagen vid indockningen.
Mallbodens café öppnade den här dagen redan kl. 8:00 och serverade både frukost och fika. Jag hade frukost med mig som jag åt medan jag studerade aktiviteterna utanför fönstret. Men vid tiotiden tyckte jag att det skulle smaka bra med lite kaffe och en äppelkaka. I vanliga fall har caféet bara öppet på helgerna och då kl. 11-16. Sommartid är det förstås andra öppettider.
Jag pratade lite med de som hade hand om caféet. Det var ett lite yngre par som skötte om det men nu hade de börjat på andra jobb också. Hans föräldrar jobbade där nu och det visade sig att de var geocachare i lite mindre skala. De var ute lite då och då. Båtarna parkerades på sina platser i torrdockan medan vi tittade på.
Sen tog jag cykeln och cyklade lite längs kanalen. Änderna kom för att se om jag hade med mig några godsaker till dem, men det hade jag inte idag heller.
Det var gott om änder i Motala. Jag stötte på flockar på flera olika ställen, men så är det en riktig sjöstad.
Cykeln var inte lika bekväm som min egen. Sadeln hade behövt höjas lite och sen var den väldigt hård att sitta på. Det kändes i rumpan efter ett tag. Det fanns en Wherigo som startade ganska nära Mallboden. Den hade jag laddat ner i mobilappen. Jag försökte mig på den här på fredagsförmiddagen. Den tog mig runt på gatorna och cykelvägarna till olika platser i Liverpool. Ja, så hette området här. Det bodde förr många arbetare från Storbritannien här och området uppkallades efter dem. Wherigon hette också Liverpool.
Först gick spelet riktigt bra. Jag cyklade runt till de olika delstegen och fick lära mig en del om områdets byggnader. Ute i kanalen simmade en vit svan omkring och speglade sig i vattnet.
Jag passerade även torrdockan där båtarna nu höll på att förankras vid ställningarna. Torrdockan skulle ju tömmas på vatten. Jag kom så småningom fram till sista steget, men då hände det som inte fick hända. Hela spelet låste sig. Jag tänkte att det är väl bara att starta om hela telefonen. Jag hade ju sparat alla delstegen. Men när jag skulle öppna spelet fanns det inte sparat. Nu orkade jag inte börja om från början så jag gav upp. Jag gjorde ett nytt försök på söndagsmorgonen, men då hann jag bara starta spelet från början så låste sig hela telefonen. Det verkade inte funka särskilt bra med Whereyougo-appen på min HTC One. Det blev ingen wherigo loggad den här gången. Jag fortsatte sedan min geocachingtur med bilen, men det berättar jag mer om i nästa inlägg.
Nästa morgon var torrdockan torrlagd och båtarna låg uppallade på ställningarna. Nu hade man satt igång att rengöra skroven med högtryckstvättarna. Det är säkert en hel del att pyssla med om man har båt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar