Gammalt och nytt

Ett höstlov går så fort. De lediga, obokade dagarna försvann. Onsdagen fick det bli lite städning för på torsdagen hade jag planerat att åka till min mamma. Sonen kom med tåget från Växjö och kunde hoppa av vid stationen i Rydaholm kl. 11:51. Så jag och hunden mötte upp där. Sen åkte vi hem till Kolvarp där mamma hade lunch till oss. Efter lunchen plockade hon fram några gamla urklipp som hon hittat. Min pappa sparade på tidningsurklipp och de här var från 40-talet, alltså innan mamma och pappa träffades.

Det fann snågra intressanta urklipp som han sparat. Visserligen visste jag att i min släkt både på mammas och pappas sida har de blivit gamla. Min pappa var väl undantaget från regeln. Min mormor blev 101 år gammal. Jag kände till någon på pappas sida som väl blev 104 år. Här hittade jag ett urklipp som berättade om den första hundraåringen i Rydaholms socken. Stina Johannesson var min farmors moster och samtidigt hennes styvmor. Hennes egen mor gick bort och hennes far gifte om sig med den bortgångna fruns syster. Urklippet var från 1947 då hon fyllde 100 år. Jag vet inte hur länge hon levde efter det.

Pappa hade klistrat in en massa roliga tidningsurklipp i en bok. Där fanns en hel del krönikor och notiser fran 1940 och 1941. Det var en del namn som jag kände igen från byn. Många av dem har varit döda länge nu. Ett roligt klipp handlade om Kolvarps tjurförening. Det var bönderna i byn som hade en tjur ihop. Det var väl meningen att tjuren skulle flyttas runt bland gårdar för att betäcka alla korna. Vid föreningens årsmöte 1941 bestämde de att den gamla tjuren hade gjort sitt. Nu skulle de köpa in en ny yngre tjur, som skulle vara stationerad hos Karl persson, min farfar. Det var allts hemma på gården där jag är uppvuxen som den nya tjuren skulle hålla till, när han inte var ute och kurtiserade kor och kvigor.

Det var roligt att läsa de här gamla urklippen. Sen bryggde vi kaffe. Jag hade med mig en kaka som jag bakade igår. Den åt vi till kaffet innan vi åkte vidare. Vi hade fått ett uppdrag att utföra. Mamma ville att vi skulle åka till mormors och morfars grav och göra i ordning inför allhelgonahelgen. Vi fick med oss en bukett och granris. Själv hade jag köpt en gravljus att tända.

Det var en bit att åka för graven finns vid Nya Hjälmsryds kyrka. Vi åkte över Gällaryd och Ohs bruk. När vi svängde av mot Sandvik, kom jag på att det ju hade kommit en ny geocache vid Skuggebo. Sonen fick plocka fram den i min GPS och så åkte vi fram för att leta upp den. Det har funnits en gammal gömma men den är numera arkiverad. Den nya fanns inte så många meter ifrån den gamla. Det var sonen som fick syn på Alltid redo. Hunden skuttade mest runt och trasslade in sig i lövslyet. Sen fortsatte vi färden mot Nya Hjälmsryd.

Det var fler än vi som skulle pynta på gravarna. Vi placerade granriset framför gravstenen. Gravlyktan hade ett batteridrivet ljus men jag vet inte om batteriena fungerade. Vi satte dit gravljuset jag köpte och tände det. Det ska brinna i 110 timmar om det inte slocknar p g a regn eller blåst.

Sen satte vi dit buketten som mamma hade ordnat, eller om det var syrran. Den hade kottar och lite röda eterneller som dekoration. Dessutom satte jag dit två fåglar som jag köpte på Blomsterlandet. De påminde mig om mormor och morfar. De bodde ju vid sjön Hillen i Rörvik och matade ofta fåglarna i sjön.

Solen sken på träden vid kyrkan, men den går ned tidigt numera. Snart skulle det börja skymma. Vi gick tillbaka till bilen där hunden väntade. Sen körde vi inte stora vägen norrut utan en mindre väg där vi tänkte leta upp några gömmor som kom i somras när det var event här intill.

Den första var en enkel gömma som hette Betula. Det visste jag precis vad det betydde. Jag har sett många Betulor förut. Här var et jag som spanade in den lilla burken först. PÅ andra sidan vägen var det inte Betula utan ekar som växte. Nu börjar de också bli bruna. En hel del träd har nu tappat alla sina löv, men ekarna håller dem kvar länge. Det är inte längre så gult bland träden. Nu är det mera olika nyanser av brunt som gäller.

Nästa gömma passade bra att logga så här års. Den hade lite Halloweentema över sig. Nu firar jag ju inte Halloween, detta nya importerade jippo. Med tanke på händelsen i Trollhättan önskar man väl att fler skulle avstå från detta firande, men det är väl upp till var och en hur man gör. Själv firar jag hellre den gamla högtiden Alla helgons dag och tänder ljus.

Nu var det sonens tur att ha ögonen med sig. Han hittade Talk to the HAND precis där ledtråden sa att den skulle vara.

Sen promenerade vi nedför backen till bilen igen. Takko tyckte nog att det var för korta promenader. Vi hann ju bara gå en liten bit. Han fick nosa lite i buskarna och sedan gick vi tillbaka. Ibland fick han inte ens följa med ut. Men vi hade gått en längre runda på morgonen.

Den sista gömman längs den här lilla grusvägen var Elakingen. Det var en D5:a som jag besökte i somras men jag var av nöden tvungen att ge upp innan jag hittade den. Idag var vi två och dessutom hade jag fått en liten hint så jag visste lite mer vad jag letade efter även om hinten egentligen bara hade bekräftat mina misstankar.

Vi hittade cachingstigen som nu blivit lite bredare. Dessutom såg vi spår efter tidigare geocachares letande. Det var nästan så man kunde trott att det var vildsvinen som varit där. Det är inte bra när man rotar så att det syns långt efteråt. Till slut hittade jag den elaka gömman och kunde signera loggremsan. Sen gick vi tillbaka till hunden som väntade i bilen. Vi fortsatte resan norrut och kom ut på RV30.

Igår kom det ett antal nya gömmor i Vrigstad. När de kom, tänkte kjag att det var synd att de inte väntade ett dygn. Nu var de redan FTF:ade men vi kunde ju kolla in några av dem innan det blev mörkt. Den första hade vi fått ställa bilen och gå en bit till. Om det inte hade funnits en del mugglare som kollade in oss, hade vi kanske struntat i att man inte fick köra in på den lilla vägen, men nu hoppade vi över den. I stället letade vi upp den som hette Motion. Den fanns vid elljusspåret. Hinten avslöjade för oss var vi skulle leta. Densatt lite högt och lite hårt, men till slut lyckades sonen plocka fram burken åt mig.

Nästa gömma fanns vid motocrossbanan, men där var det mugglare som höll till så vi vände och körde över på andra sidan vägen till en annan parkering för att leta upp Moose i stället. Jag kanske hade en viss aning om att det fanns en älgpark i Vrigstad men det hade jag nästan förträngt. Den var inte öppen för älgarna ägnade sig åt annat just nu. De hade inte tid att ta emot besökare.

Vi såg inga älgar heller när vi spanade inåt skogen. Men vi hittade gömman och loggade den innan vi vände hemåt. Nu var det dags att åka hemåt. De andra gömmorna sparade vi till en annan gång. Vi behövde handla lite mat på hemvägen annars rullade bilen raka spåret hem till Rannäs.

Kvällen har ägnats åt att förbereda morgondagens avresa. Katrin och jag åker mot Örebro. Det blir nog inte raka spåret. Vi har lagt upp lite taktik inför vägen mot FAD 2015. Ett gäng resekryp och coin får följa med upp till Närke. Det blir väl inget bloggande om den resan förrän jag kommer hem på söndag.