Minisemester #1 - Omberg

Så här dagen efter den lilla minisemestern känns det lite segt, men det är väl bäst att sätta igång och berätta lite. Räkna med att det blir en hel del inlägg om resan till Östergötland. Jag hade ju tagit ledigt torsdag och fredag förra veckan för att åka iväg på en liten tur på egen hand. Det skulle bli lite avkoppling, laddning av de personliga batterierna, turistande till sevärda platser och geocaching. Växjösonen kom hem på onsdagskvällen för att ta hand om hunden på dagarna. På torsdagen började vi lite lugnt. Jag gick en runda med hunden, packade bilen och fikade med sonen innan jag gav mig av. Sen åkte jag raka vägen upp till Östergötland. Första stoppet blev i Hästholmen där jag tankade bilen.

Om man stannar för att logga alla cacher längs vägen, kommer man aldrig fram till huvudmålet, har jag lärt mig. Så den första cachen jag stannade vid låg precis nedanför Omberg intill Alvastra klosterruin. Den hette Klosterleden #1. Det kunde passa bra som min första gömma på resan. Leden fortsatte uppför berget, men jag valde bilvägen i stället.

När den första var loggad, promenerade jag ner till ruinerna av Alvastra kloster. Här har jag varit förut, men inte som geocachare. Det fanns en enkel gömma här också, Fröken K kom med en önskan. Klosterruiner är oftast rofyllda platser, men jag ville vidare så jag stannade inte länge på platsen.

Det blev ytterligare ett stopp på vägen upp mot Omberg. Kung Sverkers gård låg på sluttningarna ovanför Hästholmen med en vacker utsikt över Vättern.

Sen fortsatte jag upp till Stocklycke Earthcache, som var ett av dagens huvudmål. Sveaskog har här en informationscentral och det finns bland annat ett vandrarhem. Samtidigt som jag kom till parkeringen, anlände ett annat gäng. Jag gick åt mitt håll för att leta upp svaren på frågorna till earthcachen. Längs istidsleden med vit markering skulle man hitta dem. Först kom jag till bokskogen vid rullstensåsen.

Bokarna hade fortfarande gröna blad men lite här och där började de övergå i gult och brons. Det finns många olika arter träd på Omberg. Här var det bokarnas avdelning.

Nästa hållplats var en slukränna. Här hade is och vatten forsat fram och skapat en ränna i naturen. Den påminde lite om de hålvägar man kan hitta här och där och hade säkert använts som sådan också.

Den sista geologiska formationen jag skulle besöka var en stor dödisgrop. Den var riktigt häftig och tydligt markerad i naturen.

Intill dödisgropen fanns en annan geocache, Eken. När jag stod nere vid gropens kant och letade efter burken, hörde jag röster och folk närmade sig. Det var gänget som kom samtidigt som jag. De var nu iklädda selar och andra konstiga prylar. Jag förstod att de skulle testa på höghöjdsbanorna lite längre bort längs stigen.

Jag avstod gärna från denna aktivitet. De försvann uppåt stigen tillsammans med en instruktör. Jag kunde fortsätta att leta efter gömman och hittade den ganska snabbt. Sen var jag klar här i Stocklycke och tänkte fortsätta högre upp mot Ombergs topp.

Bilen förde mig uppför berget till parkeringen vid Hjässatorget. Därifrån fick man gå ca 500 meter brant uppför till Ombergs Hjässa. Toppen kallas så. Det blev rätt många stopp på vägen upp för att pusta lite och hämta andan. Det var ganska jobbigt att ta sig hela vägen upp. Längst upp har det funnits en fornborg. Halvvägs upp har det gått en mur runt hela berget. Den finns inte kvar men det finns en stig längs borgmurens sträckning.

Stigen mot toppen gick över berghällarna och där såg jag ett hovavtryck. Kanske är det Sleipner som stampat en av sina åtta hovar här. I folktron är det vanligt med den sortens förklaringar till olika fenomen.

Det blåste förstås en hel del på toppen. Jag fortsatte en liten bit till för att logga en gömma, som hette Hjässan (på Omberg). Klosterleden går ända hit upp, men jag var glad att jag tagit bilen så långt det gick. Sen valde jag en lite mindre blåsig fikaplats med utsikt söderut. Där intog jag min lunch som bestod av kaffe, två mackor och en banan.

Ursikten var förstås fantastisk. Man såg långt ut över Östgötaslätten åt ena hållet.

Åt andra hållet hade jag utsikt över Vättern. Det var lite molnigt, men längre söderut sken solen på vattnet som glittrade.

Innan jag gick samma väg tillbaka klättrade jag upp i utkikstornet. Där uppe blåste det ännu mera om öronen. Jag stannade inte länge i blåsten utan tog mig nedför spiraltrappan igen. Där finns en multicache också, men den hoppade jag över.

På vägen ned gjorde jag en liten avstickare längs borgmursstigen för att logga en annan gömma, Ombergs fornborg. Sen fortsatte jag raskt nedför stigen till Hjässatorget. När jag anlände dit tidigare med bilen, stod det en annan bil precis intill gömman med det namnet. En dam stod intill och en flicka satt i bilen. De verkade vänta på någon. Precis när jag började vandringen uppåt, kom en man åt andra hållet. Han hade nog varit uppe på hjässan och det var honom de väntade på. De pratade danska med varandra. Han hade en mobil i handen och jag gissar att han varit uppe och loggat lite burkar för det fanns färska loggar i cacherna.

När jag kom ned igen, var de borta, men det fanns andra bilar och husbilar lite längre bort. Jag hittade den klurigt gömda burken och när jag stod där och loggade, närmade sig två män. De ropade på mig och undrade om jag hittat den. Det var två andra geocachare som jag pratade en liten stund med. Sen tog de sina cyklar och cyklade nedför berget. Jag följde efter i bilen.

Från Stocklycke fortsatte jag sedan norrut längs den smala vägen på Ombergs västra brant. Det är tur att den är enkelriktad för det fanns inte alltid så mycket plats att mötas.

Här fanns också några gömmor längs vägen. Stigs/Pers sten var ett flyttblock alldels intill vägen. Här hittade jag en snygg och klurig gömma intill det imponerande stenblocket. Man får hoppas det ligger stadigt och inte ramlar ned på vägen.

Wettern #7 Omberg låg vid en liten rastplats med fin utsikt. Det var också en snygg gömma, men eftersom jag har en liknande var det inga problem att finna den.

Vid Storpissan, som skulle vara namnet på en bäck som jag inte såg, hittade jag en av gömmorna i en runda på trolltema. Jag hade tittat lite på den rundan, men nu fanns inte tid att vandra den så jag fick spara resterande gömmor till en annan gång. Den verkade rolig och lite annorlunda. Burken jag hittade var kul och lovade gott om resten. Den hette Jotun gör bort sig Bland tomtar & troll #13.

Vitlersbäcken var ytterligare ett vattendrag som avvattnar Omberg. Det var en liten porlande rännil. Man såg var den rann fram för den hade en helt annan färg på bottnen än den omgivande marken. Det måste vara kalk i vattnet som avsätter sig så här. Gömman hittade jag enkelt.

Intill gömman växte det en del granar. Tidigare hade jag sett både bokskog och gammal granskog. Senare skulle jag åka förbi ekskog. Men de här granarna såg annorlunda ut.

Det var när jag gick förbi en av dem och såg röda bär på den som jag förstod att det inte var vanliga granar utan idegranar. Vanliga granar har ju kottar och inte röda bär.

Till slut kom jag nedför Ombergs sluttningar och hamnade i Borghamn. En enkel skyltgömma loggade jag här, Wettern #8 Borghamn. Sen fortsatte jag in till Vadstena, men det tänker jag berätta om en annan gång. Nu är det dags att få lite sömn innan en ny arbetsdag börjar. Sen fortsätter jag min reseberättelse.