Minisemester #4 - Strövtåg vid Övralid

Efter förmiddagens skådespel vid torrdockan gav jag mig ut på en geocachingtur nordväst om Motala, Målet var Övralid så jag följde vägen mot Örebro och svängde av vid de bruna turistskyltarna mot Övralid. Det fanns många cacher längs vägen, men jag stannade inte för då hade jag aldrig kommit fram till målet.

Det fanns några bilar på parkeringen och en buss som väntade på en skolklass. De verkade ha gjort ett studiebesök hemma hos Verner von Heidenstam på Övralid.

Jag gick först åt andra hållet för att leta upp den första gömman i en serie, I Heidenstams fotspår 1. Man följde en grusväg en bit bort till en stenmur. Sådana platser hör ju inte till favoriterna, när man letar efter burkar, men här behövde man inte rota bland stenarna, som tur var. Gömman hittades rätt enkelt och jag kunde gå samma väg tillbaka.

Resten av gömmorna i serien var mystar, som jag hade löst hemma, men de var lit utspridda i området. Dessutom fanns en multicache vid huset. Här framför det stora vita huset hade han suttit under körsbärsträdet och beundrat utsikten över Vättern. Den var verkligen magnifik.

Norrut såg man ut över öarna i Vättern. Vi tänker oss nog Vättern som en sjö utan en massa öar. Nere i söder finns ju bara Visingsö, men här i norra delen finns många öar.

Man hade vida vyer från Övralid. Jag förstår att det är en populär plats. Här fanns en gård, men det var Heidenstam som byggde huset när han köpte den 1923. Det var också han som ändrade namnet från Övra Lid till Övralid.

Det såg lite övergivet ut nu när skolklassen åkt därifrån med bussen. Jag gav mig i kast med multin som gick ut på att räkna fönster på baksidan av huset. En sådan uppgift kan vara lite tveksam då man menar olika saker med fönster. Är det fönsterrutor eller fönster? Ska man räkna med takkupornas fönster och källarfönstren? Här var det lätt att förstå då cacheägaren angav antalet fönster på framsidan och gaveln. Så det var bara att räkna på samma sätt.

Jag fick ihop några troliga koordinater till slutgömman, men jag väntade med att logga den. I stället gick jag mot en av mystarna i serien. Det var en bit att gå och uppför bar det. Tyvärr hittade jag ingen burk trots att jag letade en bra stund. Ingen hint och flera olika hatobjekt på platsen gjorde att jag gav upp inte bara den gömman utan hela serien. Där var både en stenmur, en murken stubbe med slemiga svampar på, högt gräs, lövsly, täta granar och en kohage, men just nu inga kor. Det enda somfattades var väl nässlorna, men de hittade jag på andra ställen.

I stället vände jag tillbaka mot gården och den lilla trädgårdsanläggningen intill. Där blommade fortfarande en del fina blommor. Den låg intill Heidenstams gravmonument.

Här fanns ett hotell men inte för människor utan för insekter. Det såg ganska nytt ut. Förhoppningsvis hade det hög beläggning. Insekterna behövs för pollineringen av våra nyttoväxter.

Rosorna blommade ännu, men snart är den tiden förbi. Jag kn appade sedan in de framräknade koordinaterna till multicachen Övralid. Det tog inte lång stund att hitta burken och logga den. Här fanns en riktig hint också.

Innan jag drog vidare tog jag en liten fruktpaus vid ett av borden. Det var en del backar att gå i på Övralid. Resten av gömmorna fick vara. Jag fortsatte mot andra mål.

Övralidsbacken kallades den branta och smala vägen med en vacker utsikt över Vättern som ledde ned till trakterna mellan Övralid och Motala. Det fanns en gömma mitt i backen som jag stannade vid och letade upp.

Ibland hittar man både det ena och det andra vid gömmorna längs vägen. Det fanns en hel del skräp i det vackra Östergötland. Vissa gömmor letade man ganska försiktigt vid.

Det blev några stopp längs vägen mot nästa resmål. Här fanns ett antal burkar på högtidstema. De var gömda på ungefär samma sätt. Jag hittade nyårscachen först, Ring... ring. Därefter kom jag till God.... Men Alla...dag hittade jag aldrig. Det fanns fler men det var dessa jag gjorde ett försök på.

Anledningen till att jag inte rensade alla burkar längs vägen var att jag ville hinna gå Naturstigen vid Norra Kveberga. Det verkade vara en trevlig runda vid ett stort herrgårdsliknande hus. Gårdens ägare hade godkänt rundan.

Jag parkerade vid en annan bil utanför infarten till parken med en allé fram till huset. Där började naturstigen. Här fanns också den första gömman, Naturstigen Initium, som var en tradd. Jag hittade den finurligt gömda burken utan problem. Medan jag loggade kom ägarna till den andra bilen tillbaka från sin promenad. De nickade glatt åt mig där jag stod vid gömman. De kanske visste vad jag gjorde.

Sen vandrade jag vidare och följde de orange pilarna på olika vägar och stigar runt gården. De andra gömmorna var mystar, som man fick koordinaterna till i den föregående gömman. I den första gömman stod alltså koordinaterna till Naturstigen, Serpent. Vägen dit var kantad av nyponbuskar. Solen sken och det var skönt att promenera fram längs vägen.

Namnet på gömman avslöjade en hel del om vad som väntade. Tidigare loggar bekräftade mina slutsatser och gömman hittades lätt. Där fanns koordinaterna till nästa.

Stigen fortsatte genom skogen. Här var det skuggigt och marken var täckt av en växt som jag inte visste namnet på. Den bredde ut sig som en grön matta under träden.

Här och där fanns det informationsskyltar längs naturstigen. Ganska snart hittade jag en skylt somberättade att växten hette skogsbingel. Den klarade av att växa på denna skuggiga plats därför att den bredde ut sin blad horisontellt för att få så mycket solljus den kunde. Andra skyltar berättade om träd, buskar och djur.

Vid den tredje gömman låg en fallen hjälte. Det var en stor trädstam med en stor rotvälta under som nog fallit under en av de stora stormarna. Här fick jag leta länge och ledtråden var inte till någon större hjälp att hitta Naturstigen, Truncare.

På stammen växte inte bara mossor och lavar utan också många svampar och tickor. Jag spanade överallt utan resultat. Sen läste jag gamla loggar och förstod att burken nog fanns lite högre upp. Jag såg en misstänkt plats. Men det var inte så lätt att ta sig upp och stammen var lite mjuk och gungade lite. Till sist lyckades jag ta mig upp och balansera bort till gömman som mycket riktigt var där jag anade. Det var ju tur att jag hittade den för annars hade äventyret tagit slut. Eftersom man ju behöver koordinaterna till nästa burk hade jag inte kunnat hitta resten om jag inte hittat denna.

Stigen fortsatte genom skogen men nu bar det lite uppför. Den ledde oss upp mot muren runt gården. På några ställen var det lite blötare annars gick det smidigt att ta sig fram här.

Det fanns både björnbär och slånbär som ju båda har taggiga grenar man lätt river sig på. En del grenar hade blommor. Här fanns den fjärde gömman, Naturstigen Limax. Det var en annan klurig gömma, som jag gissade helt rätt på. Jag anade hur den skulle se ut och när jag googlade på namnet bekräftades mina aningar. Ändå tog det en stund innan jag hittade den för GPS:en ledde mig till fel plats. Kanske koordinaterna var lite off för det var fler som hamnat lite snett. Jag hittade den i alla fall och kunde fortsätta till den sista gömman.

Stigen tog slut vid en trappa som ledde upp till grinden in till parken. Pilarna pekade inåt så det var bara att öppna grinden och kliva in i parken och fortsätta längs grusgångarna. Det kändes lite som om man inkräktade men pilarna var tydliga som tur var.

Träden i parken hade höstens färger och en del av dem hade tappat sina löv. De röda lönnlöven lyste på marken.

Stigen förde mig ännu närmare det stora rosa huset. Bakom häckarna fanns en trädgård med buskar och blommor. De orange pilarna ledde mig vidare längs grusgångarna så ägaren visade upp sin bakgård för alla naturstigsvandrarna.

Dahliorna blommade i de stora krukorna vid terrassen. Jag gick längs gångarna till gaveln på huset. Där skulle den sista gömman i serien finnas, Naturstigen, Ultimus. Det var en enkel gömma som jag hittade utan problem.

Därmed var hela rundan avklarad och jag följde stigen tillbaka genom allén till parkeringen. Det var en trevlig upplevelse med fem fina gömmor.

Dagen var inte slut än och många fler gömmor fanns att upptäcka. Bokarna var en fin gömma längs vägen. Lermundakorset var en annan enkel gömma i ett vägkryss. Där korsade jag vägen mot Örebro. Jag åkte förbi här tidigare på dagen och jag skulle åka här förbi även dagen efter visade det sig.

Egentligen var jag på väg mot den spännande gömman med namnet Fiskegubben. Det var en riktigt trevlig gömma och annorlunda. Den var inte svår men välgjord. Jag hade åkt förbi en hel runda på fisketemat tidigare. Den rundan blev jag rekommenderad för det fanns många fina gömmor där. Jag stannade till och med vid en parkeringskoordinat till dem och där stod redan ett par andra bilar. Men jag såg inga andra geocachare. Jag kollade igenom de närmaste gömmorna för jag insåg att jag inte skulle hinna ta alla även om de skulle varit lätta. Då såg jag att det bara var höga siffror på både svårighet och terräng. Det var då jag åkte vidare.

Den typen av cacher som fanns vid fiskerundorna brukar väl kallas gadgetcacher. De är oftast finurligt konstruerade och kan ta lite tid att komma in i även om de inte är svåra att hitta. De kan vara trevliga om man är ute ett helt gäng som kan klura tillsammans. Jag måste nog erkönna att jag inte riktigt har det tålamodet när jag är ute på egen hand. Ibland lyckas jag, ibland inte. När jag är själv föredrar jag vackra platser med lite enklare gömmor. Jag stannade dock vid en gadgetcache längs vägen, men jag lyckades inte komma åt loggreman. Föregående loggare hade nog skruvat åt skruvarna så hårt att jag inte fick upp dem. Mina riktiga verktyg låg dessutom inte kvar i bilen som jag trodde så här fick jag ge upp. Det fanns fler gömmor att leta upp och fler vackra platser att besöka. Än var inte dagen slut.