tisdag 27 oktober 2015

Ett litet ljus i höstmörkret


Hösten är fortfarande ganska varm åtminstone på dagarna. När Takko och jag går vår morgonrunda, kan vi ibland se frost i gräset och bland de fallna löven, men det är inte kallt i luften. Tids nog breder väl kylan ut sig och vi får njuta av plusgraderna så länge det går.


För ett tag sedan tog jag in mitt olivträd som stått ute på verandan hela sommaren. Igår upptäckte jag att det finns små knoppar på trädet. Det lär väl aldrig bli några oliver av dem, men det var spännande att upptäcka. Det var första gången jag sett detta på det här trädet.


En annan ganska spännande växt, som jag har i mitt fönster, är den här ludna historien. Den kallas visst kängurutass och det kanske man kan förstå av utseendet. Jag hittade den i blomsteraffären för ett bra tag sedan och blev nyfiken på den.


Idag var det dags för ett av mina regelbundna besök i vår residensstad. Eftersom det är höstlov och jag är ledig behövde jag inte stressa iväg efter jobbet. Jag kunde åka lite tidigare än jag brukar. När hunden fått sin förmiddagsrunda och jag fått lite kaffe, åkte jag via Värnamo för att plocka upp Katrin som skulle följa med på denna utflykt till Södra Vätterbygden. Vi körde E4:an norrut och tog av vid Hyltena för att logga några gömmor längs vägen. Solen sken när vi kom fram. Hemma hade det varit dimmigt och grått så solglasögonen kom aldrig med i väskan.


Den första var en lite svårare myst som jag löst för ett bra tag sedan. Jag har varit på platsen och letat en gång tidigare, men då var jag själv och jag hade en tid att passa så jag fick ge upp innan jag hittade den. Idag var vi två som kunde leta efter Myst #10 - Matematik 1, som var en D5:a. För att lösa den behövde man kunna räkna tredjegradsekvationer och ekvationssystem med tre okända tal. Det är tur man har Internet så att man kan fräscha upp matematikkunskaperna. Visserligen jobbar vi med ekvationer även på mellanstadiet, men inte på den här nivån. Vi spanade av området vid GZ och ganska så direkt hörde jag Katrin säga att där var den. Det är bra med flera par ögon ibland. Loggremsan var lite möglig, men den var torr och det gick att logga på baksidan.


Sen åkte vi en liten bit tillbaka på samma väg vi kom. Vi kände oss väldigt nöjda med att ha loggat en gömma med den högsta svårighetsgraden. Vi passerade en annan gömma med lägre svårighetsgrad men med högre terrängranking. Vi kan ju alltid kolla in och se om vi kan få syn på den. Vi anade att den satt ganska högt upp eftersom namnet var Hur "tall" är du?. Även här var det Katrin som hade ögonen med sig. Den satt riktigt högt. Här behövdes det ett metspö av den längre sorten. Jag hämtade mitt som låg i bilen. Vi insåg snart att det inte skulle räcka så jag gick tillbaka och hämtade även stegen. Vi drog ut teleskopstegen och lutade den mot trädet bredvid tallen där petröret hängde. Jag fick klättra upp och balansera metspöet med en hand medan Katrin säkrade stegen åt mig. Efter ett par försök fick jag tag på den lilla burken och kunde skicka ner den till Katrin för loggning. Sen kom det svåra momentet att återställa den. På tredje försöket lyckades jag hänga tillbaka den på sin plats. Sen kunde vi nöjda packa ihop alla redskap och sätta oss i bilen för att fara vidare.


Vi hade en del ärenden till affärerna vid A6 så vi bestämde oss för att åka direkt dit. Det första vi gjorde där var att äta lunch. Katrin bjöd mig på Tjälknöl med pepparsås och grönsaksmix. Det var gott med lite mat. Det var som vanligt fullt med folk på IKEA där vi åt, kanske extra fullt på grund av höstlovet. Sen gick vi över till A6 och besökte Panduro och Clas Ohlsson. På det senare stället kompletterade vi cachingutrustningen inför kommande äventyr. Jag köpte en verktygslåda till mig själv som födelsedagspresent. Den ska få vara i bilen så att jag alltid har med mig en uppsättning användbara verktyg på mina resor.


Sen började det dra ihop sig till den inbokade tiden på Gräshagen. Vi åkte dit och framme på Lovisagatan kom jag på att jag glömt plocka ut kontanter. Homeopaten tar ju inte kort. Jag försökte få ut lite cash på ICA. Det har gått tidigare men idag blev det nobben från kassaapparaten. Jag fick gå utan pengar till undersökningen och sen fick vi ta en snabb tur ner till Torpa. På Klostergatan hittade vi en bankomat och kunde inkassera lite stålar så att vi kunde åka tillbaka till Gräshagen och betala.

Vi hade lite tid till att spendera bland burkarna innan vi ville åka söderut. Vi körde över Råslätt och försökte närma oss en gömma där, men där fanns det nyfikna mugglare så vi avbröt sökandet och drog vidare. Nästa ställe var ett skräpigt sådant. Här hade vi inte heller någon lyckad burkjakt. Vi gav upp och fortsatte mot Barnarp.


Vi svängde av precis nedanför Barnarpsbacken för här skulle det finnas några gömmor i en serie som kallades Lilla rundan. Den första fanns nästan vid korsningen. Det var lite brant sluttning där gömman skulle finnas i en stubbe. Det fanns dessutom flera stubbar som kunde vara aktuella att undersöka. Vi lyckades inte lokalisera vilken av dem det var uppifrån vägkanten så till slut gav jag mig av nedför branten. Jag trasslade mig igenom en massa sly och ris på marken. Det var lite mjukt och lerigt så det var lätt att glida iväg. Jag fick undersöka ett antal stubbar innan jag hittade den rätta där Lilla rundan "Sprickan" gömde sig. Det var en 2,5/2,5, alltså mittemellansvår.


Nästa gömma på Lilla rundan fanns lite längre in på vägen vid en bro. Vi körde ändå in för att vända så då kunde vi ju försöka hitta den också innan vi fortsatte. Vi letade enligt hintens anvisningar men GPS:en hoppade runt så vi gav till sist upp sökandet. Nu hade solen gått ned och himlen färgades rosa i väster på andra sidan bron. Det var dags att fara hemåt.


Vi gjorde ett stopp till på vägen i Vaggeryd. Där hade det kommit en ny gömma på en gammal plats för ett tag sedan. Old trafford 2 var den andra burken vi hittat vid den gamla fotbollsplanen. Den första har arkiverats och sen har det kommit en ny på nästan samma plats. Den var inte så svår att hitta så det gick rätt fort, men vi fick fickla oss fram i mörkret bland tallarna och gamla fotbollsmål. Sen var vi rätt nöjda med dagens resultat. Vi hade en tid vi ville passa i Värnamo så jag körde motorvägen söderut. Vi hann till och med åka hem till Katrin och dricka en kopp te innan det var dags för nästa aktivitet.


På Facebook hade vi sett att det skulle hållas en manifestation mot rasism i Rutan på Flanaden. Det var den vi tänkte deltaga i. Vi promenerade från Katrins lya för att tända våra små ljus i Rutan. Ganska många hade samlats för att protestera mot främlingsfientlighet och rasism. Det hölls tal och det sjöngs en sång tillsammans.


Några flyktingar hade också kommit för att vara med på manifestationen. Jag vet inte hur många människor det var som kom. Vi kunde ha varit många fler tycker jag, men det var inte dåligt att så många kom bara efter ett upprop på Facebook.


Zack och Fredrik var också med och manifesterade. De hade ju varit hemma medan vi var i Jönköping. Zack har vuxit och blivit riktigt stor nu.


Efter en kort stund började folk avlägsna sig. En del dröjde kvar och stod och pratade med varandra. Det började bli lite kyligt i luften. Vi drog oss också så småningom tillbaka.


Värnamo Nyheter rapporterade från manifestationen på sin hemsida. Där konstaterades att "Därmed har "Rutan" använts så som upphovsmannen filmaren Ruben Östlund tänkt: "Rutan är en frizon där tillit och omsorg råder. I den har vi samma rättigheter och skyldigheter utan åtskillnad."


När vi gick tillbaka till Karlsdal gick vi förbi en parkbänk. Där såg det nästan ut som om någon hade bäddat åt sig med tidningar. Vi får hoppas att så inte var fallet. Ingen ska behöva sova utomhus under några tidningar på en parkbänk i vårt land, tycker jag. Då råder inte tillit och omsorg.


Jag sade hejdå till de andra och åkte hemåt till mitt ombonade hem i Rannäs. Vi hade tänt några små ljus i höstmörkret. Var för sig lyser de små ljusen inte upp så mycket, men tillsammans kan de ge både värme och ljus åt många. "Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det" skriver Johannes i Joh 1:5. Vi kan alla vara ljus i mörkret. Så länge vi brinner och står upp emot de mörka makterna kan de inte vinna. Men om vi tystnar, breder de ut sig och tar över makten. Det får vi inte låta ske.

1 kommentar:

  1. Fantastiska höst med alla dess färger. Synd bara att de fina dagarna är så korta. Får passa på att avra ute så mycket det går under de lediga dagarna. Lite kyligt blir det på kvällarna .... och ingen ska behöva tillbringa de kalla och mörka timarna utomhus. Där borde samhällskyddet träda in! Ha det gott!

    SvaraRadera