Piraterna på skattjakt

Igår gav vi oss ut på en geocachingtur för att försöka logga några gömmor. Katrin och Fredrik  hakade på och givetvis Zack. Årets sommarutmaning har ett sjörövartema. Varje vecka ska man klara av en utmaning. Den här veckan skulle vi samla 15 guldmynt. Det kunde man göra på olika sätt. En multi gav 10 guldmynt och en vanlig trad gav 5.

Vi gav oss av mot Nya Hjälmsryd där det fanns två intressanta multisar. Men på vägen fanns en tradd vid en skjutbana. Där stannade vi för att leta upp gömman. Katrin hittade den och loggade som Team Zack.

I Hjälmsryd började vi med Color Box. De andra fick fortsätta till första steget medan jag satt kvar i bilen. De var snart tillbaka med lådan och då började mitt arbete. Ganska snabbt hade vi pusslat ihop slutkoordinaterna och kunde fortsätta mot dessa.

Här var det klokare som hittade burken och kunde signera loggen åt oss. Därmed hade vi egentligen inhöstat 15 guldmynt. Men vi fortsatte givetvis till nästa också.

Fotfolket fick jobba även här. Efter en stund fick jag en metallåda i knät. Sen behövde vi hitta en kod till. Bilen fick rulla vidare en liten bit. Katrin hoppade ur och fixade siffrorna. Sen kunde vi ta oss in i lådan och hitta koordinaterna till slutsteget.

Vi körde vidare och hittade även denna slutburk. Så det blev 25 guldmynt förtjänade idag. Nu var vi nöjda med dagens fynd och hade bara att återställa lådan. Tror du inte att himlen öppnade sig så stackars Fredrik fick springa och lämna den på platsen i regn. Vi hade i alla fall tur med vädret så långt.

Medan jag väntade på de andra studerade jag blommorna i vägkanten. Här var det nysört och rölleka som blommade.

Det blev ett stopp på hemvägen vid gatuköket i Vrigstad. Jag önskade mig bara en dricka. De andra köpte korv med bröd eller pommes, men det var ingen höjdare. Stället hållet inte längre samma standard. Vi åkte hemåt genom regnvädret.

Sen behövde jag vila. Det blev inte mer gjort den dagen. Även idag har jag tagit det lugnt. Maken är ute på en mc-tur neråt Bergkvara. Nu skiner solen här så jag kanske kan gå ut en runda.

Midsommar hos oss

Sommarmolnen seglar över oss på himlen. När jag satt på verandan och njöt av sommaren, upptäckte jag ett litet moln på en tråd. Det såg lite roligt ut. Moln kan ju ha många olika former. Idag har det varit ett lite tätare molntäcke över oss men solen har också skinit på oss. Fast det blåste lite väl kallt för att sitta ute en längre stund. 

Efter de speedade dagarna förra helgen följde förstås ett bakslag. Tröttheten infann sig som ett brev på posten dvs den kom med lite fördröjning. Det fick bli några vilodagar. Kortisontabletternas verkan avtog men cellgifternas inverkan på kroppen tilltog. Det kan vara lite jobbigt ibland men så är läget och jag får leva med det.

I torsdags kväll kom kalmarsonen hem med tåget. Den andre sonen stannade i huvudstadsregionen. Midsommarafton firades mycket enkelt. Jag orkade inte med så mycket. Det blev i alla fall matjessill, nypotatis, gräddfil och gräslök till lunch. Jag hade tänkt baka en kaka men orkade inte. Sonen fixade den i mitt ställe. Så lite senare blev det Schweizernötkaka med grädde och jordgubbar.

Idag mådde jag en aning bättre. Vi hade planerat in en liten tur till Store Mosse om jag orkade med det. Vi packade ned lite fika och åkte till parkeringen vid Andersberg. Därifrån tog vi stigen ner mot Björnakullakärret.

Det gick bra att gå genom skogen ner mot rikkärret där det brukar växa orkidéer. De blommar lite olika tider så vi hoppades att några skulle blomma nu. Tuvullen trivdes i alla fall på den fuktiga marken. Vi kunde ta oss fram torrskodda på spången.

Det fanns gott om blommande orkidéer. Jag tycker det är svårt att artbestämma dem. Det är flera som är ganska lika. Majnycklar påminde denna mest om. Vi såg även några andra sorter.

Vi fortsatte fram till den nya bron. Den var mycket stadigare än den gamla som verkligen hade gjort sitt.

Det fanns inte så mycket kvar av den gamla bron. I ån blommade både vita och gula näckrosor. Det blåste en dem från sjön.

Sen vände vi tillbaka samma väg som vi kom. Takko hade lite problem med att hålla sig på spången. Ibland hamnade han vid sidan av i det blöta. Inne i skogen bar det uppför och då fick jag lite problem. Jag blir fortfarande väldigt andfådd och hjärtat får jobba hårt när jag går uppför, men jag får ta det i min egen takt. Sonen och hunden höll mig sällskap medan maken stövlade på i sin egen takt.

Nu var vi fikasugna så vi tog bilen till Björnakullens utsiktplats. Där har man verkligen en vacker vy över den stora mossen. Några korpar höll till nere i talltopparna med de flög sina lovar över oss och ropade "korrrp" åt oss.

Det smakade gott med lite fika på denna plats. Vi satt där en bra stund och njöt av solen trots att vinden var lite kylig.

Vilken underbar pärla vi har alldeles i närheten. Store Mosse hör till mina favoritplatser. Det finns många olika ställen att besöka och alla har något vackert att visa upp.

När vi fikat klart och var nöjda med pausen, fortsatte vi över Maramö upp till Östra Rocknen. Där har jag en av mina gömmor på Store Mosse och tidigare hade de skrivit i loggarna att loggremsan var fulltecknad. Ändå har många loggat efter det. Jag gissade att någon lagt i en ny remsa. Så ar det, men jag bytte ut de gamla mot en helt ny. Dessutom fixade vi till gömman så att den återställdes nästan i ursprungsskick. Som den var nu, var den betydligt lättare än det var tänkt. Tur jag hade verktygslådan i bilen.

Sen åkte vi hemåt för att förbereda eftermiddagens grillning. Sonen tände grillen och gjorde potatissalladen medan jag fixade en tomatsallad. Jag var ganska trött efter utflykten och det var hunden också.

Köttet hade legat i en marinad sedan igår. Maken och sonen hade hittat en marinad med kaffe och lite annat. Det blev verkligen gott. Jag åt så mycket jag orkade och lite till. Sen vilade jag resten av dagen.

Frälsarkransen: Släpp taget!

Efter ett långt uppehåll återkommer jag med mina tankar utifrån Frälsarkransen. Jag hoppas kunna skriva lite oftare nu. 

Intill den lilla vita Jagpärlan hittar vi en stor vit pärla som kallas Doppärlan. Jag har också för mig att den kan kallas Överlåtelsepärlan. Det är i alla fall det namn jag brukar använda.

Dopet är ofta missförstått. Man förknippar det med en namngivningsceremoni. Namnet får vi som regel från våra föräldrar, men dopet är något annat. Kyrkorna har lite olika uppfattning om dopet. I en del praktiseras barndop medan andra har troendedop. Oavsett vilket dop det handlar om, så betyder det att dopkandidaten överlämnas i Guds händer. Vid barndop är det föräldrarna och faddrarna som överlämnar barnet och lovar att tillsammans uppfostra det i kristen anda. Vid troendedop är det dopkandidaten själv som bekänner sin tro och överlåter sitt liv åt Gud.

Vi valde att inte döpa våra pojkar som barn. Vi hade en barnvälsignelse i stället. Vi ville att de själva skulle få ta ställning om de ville döpas eller inte. På ett sätt tycker jag att vi tar ifrån barnen en viktig upplevelse eftersom de inte kan minnas sitt dop om det sker när de är små. Visserligen påminns de om sitt dop vid konfirmationen, men själva dopet kan de inte minnas.

Tro handlar om att våga lita på Gud och släppa taget. Vi vill så gärna kontrollera allt i våra liv så det kan vara svårt att släppa taget och kasta oss ut i det okända. I dopet bekräftar vi vår tro genom att kasta oss ut i ett annan element, vattnet.

I dopet döps vi inte till vårt namn. Vi döps till Kristus. Vi är kristna, de som följer Kristus Jesus. Man kan också se dopet som en symbolhandling. Vi dör och uppstår till ett nytt liv tillsammans med Kristus. Det är det fantastiska med livet med Kristus, han finns alltid vid vår sida. "Jag är med er alla dagar intill tidens slut." Under alla veckor jag låg på sjukhuset hade jag ibland svårt att komma till ro och sova. Då kunde jag gnola tyst inom mig: "Du omsluter mig på alla sidor och du håller mig i din hand. Efter en stund kunde jag oftast somna i lugn och ro.

Sista sommarlovet

Ja, detta borde bli mitt sista sommarlov. Även om jag inte jobbat på ett bra tag, så är jag fortfarande anställd av Värnamo kommun som mellanstadielärare. Men till hösten fyller jag 65, om jag får leva, och då blir jag pensionär. Det känns inte som någon stor förändring mot det liv jag lever nu. Enda skillnaden bli väl att pengarna blir färre och kommer från Pensionsmyndigheten och diverse andra i stället för Försäkringskassan.

Veckan har varit ganska full av aktiviteter. I tisdags var det ett sjukhusbesök igen. Jag fick inte veta så mycket, men de tog en massa prover och gav mig en ny tid tills idag. På kvällen åkte jag till styrelsemötet i missionskyrkan. Den här gången orkade jag faktiskt vara med hela mötet. Sen var jag förstås trött men då var det dags att gå till sängs i alla fall. 

I onsdags tog jag det väldigt lugnt på förmiddagen, men på eftermiddagen ville Marita fika med mig på Pelikanen. Det är alltid roligt att träffas och prata bort en stund. Jag hade inte ätit lunch så för min del blev det en sallad som jag inte orkade äta upp.

Det var inte bara vi som njöt av maten. Oftast är det väl småfåglar som gråsparvar och pilfinkar som brukar hoppa runt bland borden i uteserveringen. Här var det en företagsam kaja som tog sig in på ett hörnbord där någon lämnat kvar en hel del sallad. Den pickade i maten. Sen hittade den en intressant pappersform som den flög upp under taket med för att undersöka lite närmare. Kråkfåglar är intelligenta, säger de, men papperformar är väl inte så lättsmälta..

Senare på kvällen fixade maken en BLT, bacon, lettuce and tomato on toast, kompletterad med en hamburgare och avocadoröra. Jag rörde ihop röran. Resten tog maken hand om. Jag var fortfarande ganska mätt så det blev bara ett smakprov för mig, men god var den.

Det blir ju inget sommarlov utan skolavslutning. På torsdagen åkte jag till skolan. Jag träffade sexorna, som är den enda klassen jag har undervisat i. Sen åkte jag bort till kyrkan där föräldrar och andra intresserade trängdes om de få platser som inte var reserverade för skolbarnen. Det var ett fint program men sång, tal. dikter och dans. Femmorna framförde en fantastisk dans.

När de andra tågade ut från kyrkan, stannade sexorna kvar för att säga adjö. Till hösten börjar de i olika klasser på högstadiet. Det är inte så långt emellan skolorna så det finns ju möjlighet att ses ändå.

Traditionen bjuder att lärarna samlas efter skolavslutningen. I år fick vi landgång med ägg, räkor, rostbiff m.m. Fick och fick, vi betalar kalaset själva, men det är alltid så trevligt att avsluta terminen så här. Många jobbar ju även nästa vecka, men då är tiden mer splittrad. Innan kaffet serverades fick vi tävla mot varandra i en Kahoot. Jag och Monica bildade ett team och kallade oss Jool. Efter de första frågorna låg vi på tredje plats, men sen fick vi upp farten och seglade upp på topp. Efter 23 allmänbildande frågor stod vi som segrare och fick varsin chipspåse som pris. Sen körde vi en tävling till och den vann vi också. Det var kul med Kahoot. Sen var alla kaffesugna, men jag nöjde mig med jordgubbstårtan.

Efter allt detta var jag förstås utmattad. Det blev en stunds vila innan jag orkade något mer. På kvällen kom Ida ut med denna fina blomsteruppsats och en hälsning från mina kollegor på Hanahöjskolan.

I morse fick jag kliva upp lite tidigare för jag skulle vara inne på sjukhuset redan halv nio. Först fick jag ett dropp med medicin som ska stärka skelettet. Sen skulle jag få två påsar blod. Det tog ett tag innan de dök upp. De hade glömt beställa bestrålade produkter så de fick skickas med taxi från Jönköping. Det tar ett tag att få blod så Landstinget bjöd på lunch, stekt fläsk med löksås.

Denna dosettlåda fick följa med mig hem idag. I den finns tabletter med cellgift och kortisontabletter. Dem ska jag ta i tre dagar till. Första dosen fick jag på sjukhuset. Förutom mitt HB var blodvärden ganska bra, men blodtransfusionerna ska väl hjälpa lite. Dessutom ska jag ta sprutor för att stimulera produktionen av röda blodkroppar. Dem fick jag beställa på apoteket och de kommer på tisdag. Värdena för cancercellerna hade stigit ännu mer och det är oroande. Vi får väl se vad de här tabletterna kan göra för att hålla nere värdena. Det är vad vi kan göra.

Imorgon ska maken åka ner till min svåger i Malmö för att prova ut nya glasögon. Jag hade gärna följt med och hälsat på min syster och svåger, men jag inser att jag behöver en vilodag efter den här veckans aktiviteter. Jag och hunden får stanna hemma i Rannäs, om vi inte hittar på något och åker en runda. Vi får väl se.

Firat Sverige

Om man lyssnade på rösterna om hur och varför de firade vår nationaldag, så var det inte många infödda svenskar so firade. De flesta var bara glada för att ha ytterligare en ledig dag att umgås med familjen. Nysvenskarna däremot verkar fira Sverige lite mer. Det kanske beror på att de inte tar allt för givet. De vet att det inte är självklart med den frihet och de förmåner som vi har i Sverige. Vi kanske borde fira vår frihet lite mer, men vi är väl rädda för att bli betraktade som nationalister. Frihet och välfärd har inget med nationalism att göra så det borde inte hindra oss.

Mitt nationaldagsfirande brukar inte vara så märkvärdigt. Vi umgås med familjen som är hemma och äter något gott. I år var det bara maken, hunden och jag. Vartannat år har jag gett mig ut på en geocachingtur. Ibland själv, ibland med hunden, ibland med en kompis. I år åkte vi alla tre, men det var inte Takko som rattade bilen. Det var fint väder och sen skulle det komma regn så det gäller att passa på.

Vi stannade till vid High Chaparall där ett cykellopp runt Bolmen hade sin start. Makens chef skulle delta. Maken tänkte heja på honom, men han hittade chefen. Vi fortsatte mot Gnosjö i stället.

Dagens huvudmål var Svikarens koja. Den ligger i  Bårebo. Här gömde sig Johannes Andersson när han avvikit från krigstjänst. Han bodde i en koja och grävde en kanal för att ha vattenförsörjning till sitt tråddrageri.

Vi hittade kojan. Det är inte den ursprungliga utan en rekonstruerad. Den var inte så stor men här kunde man nog övernatta.

Det fanns två britsar och en eldstad. Undrar hur mycket värme den ger. I en hink hittade vi en gästbok som vi skrev lite i.

Takko ville inte sitta inne i en koja när det fanns en hel skog utanför. Vi var också sugna på att ge oss ut bland träden. Det fanns ju en klurig gömma i närheten. Det tog ett tag att hitta trots att jag gissat helt rätt på utseendet av den. Det var maken som till sist fann den. Jag hade inte letat tillräckligt noggrant. Skönt att kunna signera Johannes Anderssons kanal - Kojan. Det blev faktiskt dagen andra hittade cache.

Kanalen vid kojan var det inte mycket nytta med. Den var rätt torr, men det kanske beror på den låga grundvattennivån vi har nu. Det var nog annorlunda för tvåhundra år sedan.

Vi återvände till bilen och körde tillbaka till Bårebo bystuga. Där hade vi stannat till på vägen och loggat den första gömman, Johannes Anderssons kanal - Tråddrageriet. Den var inte så svår så den hittade jag snabbt. När vi kom tillbaka hit, plockade vi fram vårt fika, som bestod av Britts goda bullar och en havrekaka. Maken hade glömt kaffet hemma så det blev te för honom också.

Stugan används nog av byns invånare då och då. Det fanns gott om sittplatser utanför och två eldstäder där man kan grilla.

Här var det gott om vatten i rännan. Takko ville fortsätta men maken var ju intresserad av konstruktionen. Han har faktiskt varit här för längesen, när han jobbade som lärare i Gnosjö. Det var i början på 80-talet. Då gjorde de en personalutflykt hit så han kände igen sig.

Nedanför bystugan på andra sidan vägen hittade vi en liten damm och där fanns det fler sittplatser. Här kan det vara mysigt att njuta av solen medan man fikar.

Mitt ibland allt det gröna stack det upp en blodbok. Den avvek verkligen med sin mörka röda färg. Det fanns gott om bokar men de andra var av den vanliga gröna sorten. Det blir säkert vackert här till hösten när bokarna får sina gyllene färger.

När vi fikat klart, fortsatte vi in till Gnosjö. Maken tyckte vi kunde leta upp några fler gömmor. Det fanns en vid Marieströmsdammen som jag inte loggat. Maken visste vart vi skulle så han körde direkt dit och parkerade så nära vi kunde.

Sen gick vi över på andra sidan. Min GPS ville skicka ut oss i vattnet, men det trodde vi inte på. Maken tog några ytterligare steg och där hittade han en burk som han langade fram till mig. Det gick ju rätt smidigt. Sen återvände vi till hunden i bilen.

Nu var det dags att vända hemåt. Vi tog vägen förbi Välornas camping. Det skulle finnas en gömma ute på en udde i sjön. Vi hittade en liten stig in och parkerade bilen vid vägkanten. Sen promenerade vi alla tre längs stigen. Vi mötte en familj med två hundar som var på väg åt andra hållet. Det var lite jobbigt för mig som blir andfådd i uppförsbackarna, men jag tog mig både dit och tillbaka. På platsen letade vi lite innan maken hittade gömman. Fiskelycka hette den och var en enkel plastpåse med loggbok. Idag var det makens lyckodag. Han hittade ju ter av de fyra geocacher som vi loggade.

Det fanns tydligen en bingorunda längs stigen, men vi nöjde oss med motionen och gömman. När vi kom tillbaka till bilen, var jag jättetrött. Vi nöjde oss med fyra gömmor den här soliga nationaldagen.

Lingonen blommade för fullt på flera av ställen vi besökte. Nu hoppas det blir ett bra bärår. Blåbären har börjat sätta kart. Vi åkte hemåt nöjda med dagens utflykt och tacksamma för den svenska allemansrätten som ger oss friheten att ströva i vår natur.

Efter en stunds vila satte vi oss en stund på verandan. Hunden var fortfarande trött och lade sig på filten. Maken grillade lite åt oss att äta. Så firade vi Sveriges nationaldag.