Indiana Johansson och Smallcountrystones

Det har hänt en del här men allt kan jag inte berätta utan att avslöja för mycket för vissa som inte ska få veta än. Jag återkommer med bilder senare. Allt behöver jag dock inte mörka. I torsdags gav Katrin och jag oss ut på en geotur till Smålandsstenar. Vi klarade av rundturen i Smallcountrystones citywalk delvis till fots med mest med bil. Det är en ny Wherigo som GSK-nisse lagt ut.

Innan vi loggade finalen blev det en halv hawaiipizza för vi var ju lite hungriga. Sen kunde vi enkelt ta oss med ny energi till slutgömman.

Katrin fick göra mycket av grovjobbet idag men jag bistod med diverse utrustning och glada tillrop. Den snygga burken hittades snabbt.

Det blev jag som fick äran att signera loggen. Sen återställde vi förstås allt innan vi drog vidare för att leta upp roliga GSK-nisse-burkar. Den här veckans uppdrag går ut på att samla ett visst antal guldmynt på egen hand och det skulle vi nog klara utan problem.

Bredvid gömman hittade jag en fjäder på gräset. Jag har ju några fjädrar i hatten men här fick jag en till att piffa till Feodorahatten med. Indiana Johansson har inte gett upp än.

Nästa gömma hade jag besökt tidigare,men det hade vuxit upp mycket runt om sedan sist. Katrin fick släpa på stegen och snart hade vi hittat rätt ställe. Förra gången undersökte jag stället minituöst men missade ändå den lilla burken. Sen började det regna och jag gav upp.

Idag agerade jag ankare och ganska fort hojtade Katrin till att där var den. Jag fick logga och det kändes riktigt bra att beta av Bullet.

Vi tog oss tillbaka till bilen på en betydligt enklare väg . Ljungen blommade och lingonen höll på att mogna.

På hygget fanns det gott om hallon som dessutom var öda, goda och mogna. Vi fyllde på energin med ett litet mellanmål.

Vårt nästa mål var Skruvad boning #2. Även här hade jag rekat tidigare utan resultat. Jag hittade gömman men mina nypor var inte tillräckligt starka så jag gav upp då. Nu var Katrin med och hon har starka nypor.

Vi löste det skruvade problemet och loggade, men något var fel med burkens placering så vi kontaktade CO som kollade upp gömman med en gång.

Vi var nöjda med dagens utflykt så vi fortsatte hemåt. Solen sken och stundom var det riktigt varmt i luften. De kalla vindarna var borta. Vi kunde njuta av sommaren.

Vid bilen paraderade renfanorna när vi kom tillbaka. Vi hoppade in i bilen och vände hemåt.

Katrin hade en gömma som retade henne att hon inte kunnat logga. Eftersom jag loggat den för några år sedan tillsammans med maken, körde vi dit. Jag kunde ju ge lite tips.

Burken hittades och tack vare min välutrustade bil kunde loggen signeras också. Detta lev den sista loggen på dagens runda. Nu var i alla fall jag trött och ville hem. Maken hade kommit hem och vi lagade grönpepparfilé med pasta. Det var gott för magen. Jag mår bättre nu och magen funkar betydligt bättre.

Piraterna på skattjakt

Igår gav vi oss ut på en geocachingtur för att försöka logga några gömmor. Katrin och Fredrik  hakade på och givetvis Zack. Årets sommarutmaning har ett sjörövartema. Varje vecka ska man klara av en utmaning. Den här veckan skulle vi samla 15 guldmynt. Det kunde man göra på olika sätt. En multi gav 10 guldmynt och en vanlig trad gav 5.

Vi gav oss av mot Nya Hjälmsryd där det fanns två intressanta multisar. Men på vägen fanns en tradd vid en skjutbana. Där stannade vi för att leta upp gömman. Katrin hittade den och loggade som Team Zack.

I Hjälmsryd började vi med Color Box. De andra fick fortsätta till första steget medan jag satt kvar i bilen. De var snart tillbaka med lådan och då började mitt arbete. Ganska snabbt hade vi pusslat ihop slutkoordinaterna och kunde fortsätta mot dessa.

Här var det klokare som hittade burken och kunde signera loggen åt oss. Därmed hade vi egentligen inhöstat 15 guldmynt. Men vi fortsatte givetvis till nästa också.

Fotfolket fick jobba även här. Efter en stund fick jag en metallåda i knät. Sen behövde vi hitta en kod till. Bilen fick rulla vidare en liten bit. Katrin hoppade ur och fixade siffrorna. Sen kunde vi ta oss in i lådan och hitta koordinaterna till slutsteget.

Vi körde vidare och hittade även denna slutburk. Så det blev 25 guldmynt förtjänade idag. Nu var vi nöjda med dagens fynd och hade bara att återställa lådan. Tror du inte att himlen öppnade sig så stackars Fredrik fick springa och lämna den på platsen i regn. Vi hade i alla fall tur med vädret så långt.

Medan jag väntade på de andra studerade jag blommorna i vägkanten. Här var det nysört och rölleka som blommade.

Det blev ett stopp på hemvägen vid gatuköket i Vrigstad. Jag önskade mig bara en dricka. De andra köpte korv med bröd eller pommes, men det var ingen höjdare. Stället hållet inte längre samma standard. Vi åkte hemåt genom regnvädret.

Sen behövde jag vila. Det blev inte mer gjort den dagen. Även idag har jag tagit det lugnt. Maken är ute på en mc-tur neråt Bergkvara. Nu skiner solen här så jag kanske kan gå ut en runda.

Nu är det semester

Nu är det semester. Maken gjorde sin sista jobbardag i fredags så nu är han ledig i fyra veckor. Själv är jag ju ledig för jämnan. Det är bara pojkarna som jobbar. De får inte så lång semester den här sommaren eftersom de inte har jobbat så länge på sina jobb. Två veckor blir det i alla fall och vi har tajmat dem så att alla är lediga samtidigt. På lördag hoppas jag att de dyker upp här hemma. 

Maken och jag firade första semesterdagen med att åka och hälsa på min kusin Peter och hans fru Elisabet. De bor i Stenkullen i Lerums kommun. Vi har länge försökt få till ett besök och nu skulle det bli av. Det regnade hela vägen dit så det blev inga stopp längs vägen. Inte ens för att leta upp nån gömma. Därför kom vi fram lite tidigare än vi sagt, men det gjorde inget. Då blev det ju mer tid för prat. Dessutom hann vi med lite elvakaffe också eller te för oss andra.

Till lunch bjöds det på en jättegod fläskfilé med ugnsstekta rotfrukter, ris och pepparsås. Till förrätt åt vi fetaostfyllda paprikor. Det blev en riktig gourmetmiddag. Efter maten fick jag lägga mig en stund på deras soffa och vila. Resor och gemenskap med vänner är trevligt men de tar på krafterna.

Min kusin har liksom jag drabbats av cancer. Även om det inte är samma sort, har vi en hel del gemensamma erfarenheter. Samtidigt som jag låg på sjukhuset för några månader sedan opererades han. Vi får båda kämpa vidare med stöd från nära och kära.

På eftermiddagen kom solen fram och vi kunde sitta ute på deras altan. De bor precis vid Säveån så vi kunde höra forsens brus hela tiden. På andra sidan ån brusade trafiken på den stora vägen men man ser den inte för all grönska som tur är. Det var ändå skönt att sitta där ute och smaska på en underbar blåbärspaj till kaffet eller teet.

Så småningom var det dags för oss att vända hemåt igen. Vi kunde ha övernattat men jag tror inte jag hade orkat med det. Både hunden och jag var trötta efter dagens upplevelser. Han sov i baksätet hela vägen hem. Jag vilade i passagerarstolen. Vid halv tolv var vi hemma och kunde inta sängarna.

På söndagen och måndagen blev det inte mycket gjort för min del. Vi var nog lite trötta allihopa men mest jag. Då är det skönt att ha en mellandag eller två utan något inplanerat.

Den här veckan har börjat med soligt och varmt väder. På tisdagen gjorde vi slag i saken och lastade upp cyklarna på bilen. Vi packade ner lite fika och lite geocachingprylar. Sen åkte vi söderut mot Lagan. Där finns en gammal banvall som asfalterats om till cykelväg. Den går från Lagan till Ljungby eller tvärtom om man så vill. Längs banvallen finns en powertrail med gömmor som kom för några år sedan. Hunden och jag har promenerat längs den nordligaste delen och loggat fem av gömmorna. Nu tänkte maken och jag cykla söderut. Det var ett litet test för mig som inte cyklat på minst två år. Jag testade kvällen innan hemma på gräsmattan och det gick lite vingligt.

Vi parkerade vid det gamla stationshuset i Lagan och cyklade söderut. Det funkade rätt så bra. Efter knappt en kilometer hade vi den första ologgade gömman längs trailen, HT# Railway Trail 15. Vi klev av cyklarna och gav oss in i skogsdungen bredvid spåret. Burken skulle sitta lite högt upp, men maken hittade den på en betydligt behagligare nivå. Den loggades enkelt. Sen tog vi oss samma väg tillbaka till cyklarna.

Nästa gömma fanns intill vägen vid en stor björk. Det var ett dike emellan så maken fick offra sig och leta. Han hittade den inte först, men när han vände sig om fick han syn på burken till HT# Railway Trail 14.

Vi fortsatte en bit till. Det var lite jobbigt för mig. Trampandet gick bra för det var ju inga backar alls på sträckan. Värre var att hoppa av och på cykeln och att leta efter gömmorna. Nästa gömma, HT# Railway Trail 13, fanns vid en gammal jordkällare. Jag var ganska utmattad så maken fick leta själv i värmen. Jag kom med glada tillrop mellan mitt andfådda flåsande. Enligt ledtråden fanns burken inte inne i jordkällaren så vi letade runt omkring. Maken tog till och med en runda runt den utan att hitta något. Men när han kikade in i öppningen, fick han syn på den. Den var i alla fall halvvägs inne.

Den fjärde och sista gömman för dagen hade en tydlig ledtråd, men trots det var det flera som inte hittat den. Maken gav sig av uppför slänten för att göra ett försök på HT# Railway Trail 12. Inte heller han hittade den på det mest uppenbara stället. Han utökade sökområdet och försvann ur sikte. När han dök upp igen, fick han syn på burken en liten bit ifrån. Han tog med den till mig för loggning. Dessutom hade han plockat en näve söta, goda hallon som jag fick smaka på.

Efter denna gömma var jag väldigt trött. Det var lite varmt och svettigt också. Vi letade upp en liten gräsbevuxen väg där vi kunde slänga oss ner och vila en stund. Lite vatten och en kexchoklad var inte heller fel. Jag insåg att jag inte skulle orka hela sträckan till Ljungby. Vi vände här och cyklade tillbaka mot Lagan.

Längs banvallens kanter blommade det för fullt. Det var många olika blommor i olika färger, men nu har den gula säsongen börjat på allvar. Vi såg gullris, gulmåra, johannesört, kärringtand, femfingerört, fibblor och många fler i olika gula nyanser. Det var vackert med alla blommor.

Gulmåra

Johannesört

Kärringtand

I utkanten av Lagan korsade banvallsleden, som också var en del av en pilgrimsled, en annan led som hette Bergastigen. Längs den har vi tidigare loggat gömmor. Här fanns en vid en ravin. Den gamla var nog arkiverad för detta var en reborn. Vi kollade in var den kunde tänkas vara, men maken ville inte ge sig ner i ravinen och jag kunde inte. Så den förblev ologgad. Intill stigen fanns detta insektshotell med hackande hackspett.

Vi cyklade tillbaka till bilen och lastade på cyklarna igen. Maken körde hem mig innan han gav sig av för att handla. Jag var rejält trött och vilade resten av dagen. Även idag har det blivit mycket vila.

Sunnerbo välkomnade med värme

Det hjälpte visst att klaga lite på det kyliga vädret. Nu har det varit lite varmare några dagar. Vi har kunnat njuta igen av tillvaron på verandan. Men när vinden tar i, blir det lite kallt om öronen. Vi har gått våra vanliga promenader. Över kullen går det bra, men när vi kommer ut på grusvägen, kommer de friska västvindarna farande rakt emot oss. Det blir motvind ett tag innan vi vänder.

Igår var också en solig och vacker dag. Katrin och jag bestämde oss för att åka till Sunnerbo och logga lite gömmor som verkade intressanta. Jag körde in till hennes residens. Sen övertog hon ratten och styrde söderut. Vid Replösa gravfält har vi nog loggat gömmor förut, men de är väl arkiverade. Nu finns där fyra nya gömmor signerade pohacka. Hans gömmor brukar hålla hög klass så det bådade gott för vårt geocachingäventyr den här dagen. Vi började med Pohacka Letterbox Hybrid #1.

Vi parkerade vid runstenen och skeppssättningen. Där fanns en del av den information som vi behövde. Men vi började med att fika. Det blev en macka och lite dricka. Solen sken och det började bli riktigt varmt. Resten av den sökta informationen fanns inte långt bort och snart kunde vi räkna ut var själva letterboxen skulle finnas.

Det var inte så lätt för mig att ta mig fram mot gömman. Det bar uppför en hel del och det är fortfarande väldigt jobbigt. Sen hamnade vi både bland björksly och täta granar innan jag kunde spana in brevlådan. Vi stämplade och loggade den nöjda med vårt första fynd för dagen.

Nästa gömma hette Pohacka Pencil.  Den spanade vi efter innan vi loggade letterboxen. Vi anade vad vi skulle finna på platsen men vi började på fel nivå. Där stod vi som två fån och glodde uppåt för vi insåg att det var där uppe den fanns. Det var en bro över vägen upp till en gård. Vi beslöt oss för att attackera från ett annat håll. Katrin plockade fram sitt modiga jag och gav sig ut på osäker mark, men hon hittade pennan.

Efter detta äventyr beslöt vi oss för att spara de andra båda pohacka-gömmorna till en annan gång. De fanns en bit bort längs vägen. Vi återvände till parkeringen där bilen stod och rättade till vätskebalansen. Katrin hade den rätta flaskan med sig för en modig person.

Nu gav vi oss av några kilometer utanför Ljungby till Bräkentorp där det finns ett fint strövområde. För ett tag sedan var där ett event. Då släppte man ett gäng nya gömmor utöver de som redan fanns på platsen. Vi tänkte inte försöka logga alla men några skulle vi väl kunna ta.

Vi stannade till vid den fina grillplatsen där det fanns möjlighet att grilla både ute i det fria och under tak. Vi avstod dock då vi inte hade något att grilla med oss.

Under taket fanns dessutom ett stort långbord att sitta vid. Här kan många sitta tillsammans och ha en trevlig grillfest eller kanske bara en enkel fika.

Vi sökte oss mot dasset för det var där gömman fanns. Den hette Bräkentorp - Grillplatsen. Katrin hittade den snabbt. När vi loggat och sett oss omkring, fortsatte vi vår runda mot nästa gömma.

Vi försökte välja lite enklare gömmor åtminstone vad det gäller terräng. Bräkentorp - Båtplats var en 3/2:a men den vållade inga problem då vi sett sådana gömmor förut. Jag sa något om att det kunde ju vara en sådan och strax efteråt hittade Katrin den lilla luringen. Vi var aldrig nere vid båtplatsen. I stället tog vi oss tillbaka till bilen och körde vidare.

Vägen vi svängde in på var smal och gräsbevuxen i mitten men vi kom fram till en vändplan utan problem. I skogen blänkte det av gröna blad i solskenet. Vi såg dock inga bär.

Gömman hette Bräkentorpseventet #16 Oxelbär och var väl gömd. Vi letade ett tag innan den uppenbarade sig. Det var en fin gömma.

Det fanns några gömmor till längre in på vägen, men nu blev ännu smalare så vi valde att vända och åka åt ett annat håll.

Vi stannade till vid en bro där det skulle finnas en gömma med namnet Grodkorsning. Det lät spännande, men den var nog svårare än vad beskrivningen angav. Vi ville inte klättra bland stenarna så vi gav upp sökandet och fortsatte.

Snart kom vi fram till en badplats där vi parkerade. Därifrån följde vi den blå leden längs sjön fram till Bräkentorpseventet #1 Ångsågen. Det enda som fanns kvar var några rester av murarna.

Utsikten över Bräkentorpasjön var vacker. Katrin letade upp gömman medan jag fotograferade. Det gick ju enkelt att logga denna med.

Ångsågen byggdes för drygt hundra år sedan av folk från Gnosjö. Där ser man. Den användes inte mer än några år och sedan fick den förfalla. Det var synd, men timret tog slut. Man får lära sig mycket när man geocachar.

Sen gick vi tillbaka samma väg till badplatsen. Vi tog med vårt fika och satte oss vid ett bord. En sådan här varm dag behövs det både vätska och energi. Vi satt där en stund och njöt av utsikten och sommarvärmen.

Några familjer varav en del från Tyskland utnyttjade dagen till sol och bad. Det såg härligt ut men vi hade inga badkläder med oss så vi fick avstå.

Det fanns förstås fler gömmor men vi valde att återvända till Ljungby. Där fanns en reverse cache och jag lovade att visa Katrin hur de fungerade. Den heter Rubriqs Reverse Geocache Ljungby. För att kunna hitta till slutgömman åker man runt i stan och när man trycker på en knapp i appen så får man veta hur långt ifrån gömman man är. Sen gäller det att ta sig allt närmare. Det finns förstås lite andra sätt att lösa denna uppgift och jag har kommit på ett bra sätt. Vi åkte i alla fall runt i Ljungby. Först var vi väl långt ifrån, men efter en lite längre förflyttning var vi plötsligt ganska nära.

Under våra irrfärder fick vi syn på ett gatukök. Plötsligt kände vi oss riktigt hungriga så vi gjorde en paus i letandet för att äta lite.

Gatuköket serverade isterbandsburgare och det lät ju riktigt gott för en smålänning. Vi beställde två sådana med bröd. Det var inte alls dumt. Det gav ny energi så vi orkade fullfölja reversecachen.

Det var ett fint ställe vi hamnade på. Katrin fick först syn på burken. Vi loggade gömman och återställde den som den var.

Under vår sightseeing i staden fick vi syn på många fina blommor. Här var det gott om förgätmigej, en blomma som vi båda gillar skarp.

Klöver fanns det gott om i olika sorter. Här fanns både rödklöver, vitklöver och alsikeklöver. Det enda som fattades var väl pappersvarianten i plånboken.

Efter denna WIG-gömma var vi nöjda med dagens resultat och därför vände vi norrut igen. Det mörknade rejält på himlen framför oss.

När vi närmade oss Värnamo, kom de första stora regndropparna, som slog i vindrutan med en smäll. Inne i stan övergick dropparna till hagel. Katrin fick skynda sig in för att inte bli alltför blöt. Jag körde hemåt i störtregnet på RV27. Det såg ut att ljusna hemåt, men när jag stannade på gårdsplanen, öppnade sig himlen så jag satt kvar en stund i bilen innan jag gick in.

Hemma i kylskåpet fanns det två isterband som väntade på oss. Men efter isterbandsburgaren ville jag inte ha dem. Det fick bli något annat. Men idag tillagade jag isterbandet och gjorde stuvad potatis till. Det var smaskens. Maken kunde inte hålla sig så han stekte sitt isterband igår. Han gillar inte stuvad potatis så idag passade jag på att laga det till mig själv. Det var gott och mättande.