Julkonsert

Solnedgången var vacker i eftermiddag. Hunden och jag tog en liten promenad medan solen dalade ner bakom träden. Det blev ingen runda på förmiddagen för då var det vildsvinsjakt i byn. Jag hoppas de sköt några. Det finns alldeles för många vilda grisar i skogarna.

Jag åkte till stan för att hämta ut lite mediciner som tagit slut. En sort hade jag visst tagit ut allt på. Så nu får jag vänta till måndag och kolla med dagsjukvården om jag ska fortsätta med de pillren. Egentligen vill jag äta så få piller som möjligt. Jag har slutat med de starka värktabletterna och det känns bra. Lite ont i ryggen har jag ibland men då får det bli en Alvedon.

När jag kom hem, hade maken och hunden varit ute en runda. Jägarna hade gett upp för dagen. Vi satte igång med matlagning. Dagens rätt skulle bli fläsk med stekt lök, potatis och sås. Fast det visade sig vara bacon i paketet vi tinat. Lite tunnare än fläsk, men rätt gott ändå.

Ikväll var det julkonsert i Missionskyrkan. Fast i år sjöng vi inte själva. Gisalveds Gospel Choir gästade oss. Vi hade inte köpt några biljetter för jag visste inte om jag vågade gå eller om jag skulle orka. När vi såg att makens f d jobbarkompis Per-Anders skulle spela, bestämde vi oss för att chansa på att det fanns biljetter kvar. Vi blev insläppta.

Kören sjön fantastiskt bra och inspirerat. Det var både vanliga julsånger, ofta i ett spännande arrangemang, och gungande gospellåtar. Vi satt och gungade med i bänkarna. Musikerna spelade medryckande. Överskottet från konserten går som vanligt till EFI:s arbete i Rumänien. Rolf var med och berättade om detta. Konserten tog slut alldeles för fort, men det blev ett extranummer.

Efter konserten var det fika, som ingick i biljettpriset. Vi ångrade inte att vi gick ner och fikade. Det var lussesemlor som serverades. De var jättegoda. Vi gillar ju både semlor och lussebullar så det här var en bra kombo. Det ska vi nog göra nån gång när vi blir sugna.

Sen åkte vi hem. Det var skönt att komma hem. Jag blir fortfarande trött av olika aktiviteter även om jag orkar mer och mer. Det går väl åt rätt håll i alla fall. Håret verkar ha börjat växa ut igen även om det bara är nån millimeter. Det ser ut att bli mörkt och inte vitt som man kunde tro. Men än dröjer det innan man kan se om det blir lockigt eller fortsätter att vara spikrakt.

Tredje Advent

Tredje söndagen i Advent och vi har tänt det tredje ljuset. Adventsljusstaken har äntligen fått lite vit fönsterlav i botten. På förmiddagen stannade jag hemma från gudstjänsten. Maken fick åka själv till kyrkan. Jag var allt lite trött efter gårdagens aktiviteter.

På lördagseftermiddagen samlades kören igen för övning i Arken i Värnamo. Precis som förra året var vi inbjudna att medverka vid EFI Fadders julfest. Det var inte lika många konsertbesökare, men det skulle komma ungefär tvåhundra och lyssna på oss. Vi kunde inte köra hela vårt program eftersom barnkören inte var med och några solister fattades. Någon fick hoppa in i stället och programmet kortades lite. Sen var det förstås en ny lokal, en ny scen att framföra sångerna på. Så lite nervöst var det allt.

Vid kl. 18 började konserten. Det gick jättebra att sjunga och jag tror det lät fint. Man hör inte slutresultatet när man står det framme. Mottagandet var i alla fall fantastiskt. Publiken lyssnade och var med på noterna. Efter drygt en timme var vi klara med finalnumret och kunde gå tull applåder. Det blev förstås inga foton tagna med min kamera under konserten. Därefter väntade vi i foajén en stund på att de där inne skulle bli klara med sin information. Där fanns det lotterier och vi köpte några lotter ur tombolan. Jag brukar aldrig vinna, men pengarna går ju till arbetet bland barnen i Rumänien så det gör inget. Till min förvåning vann jag på första lotten jag öppnade. Jag fick ett litet halmhjärta som ni kan se på sista bilden i det här inlägget.

Sen gick vi in i matsalen och satte oss vid borden för att smaka på lite julmat. Det var inte så dumt för nu var vi riktigt hungriga. Det fanns lite av varje i förpackningen. Det enda jag saknade var sillsalladen, men det fanns potatissallad och mimosasallad.

Efter julmaten blev det kaffe och en kaka. Vi hade trevligt runt borden. Det skickades runt fler lotteriringar, men jag hade ingen mer växel och som sagt så brukar jag ju inte vinna. Det gjorde däremot en av tjejerna i kören. Det var ett lotteri hon ville vinna första vinsten i. Det var en bakmaskin eller matberedare och den skulle hon ha. När de drog vinsterna, var det samma nummer i alla lotterier som vann första priset och fick välja först. Till allas jubel var det hon som hade nummer 78 och givetvis tog hon sin efterlängtade maskin. En del har verkligen turen på sin sida. Sen åkte vi hem, men kören har inte gjort sitt sista framträdande det här året än. Vi samlas en gång till mellan jul och nyår för att sjunga på en gudstjänst i Missionskyrkan.

Idag sken solen och Takko och jag gick ute på en promenad. Vi passade också på att fylla på fågelmat i alla fröautomaterna. Fåglarna var framme och mumsade på det som bjöds. Vi såg talgoxar, blåmesar och de ettriga nötskrikorna.

Vi har fröbehållare på två ställen. Vid den gamla vildapeln såg jag senare en av katterna sitta och vakta på fåglarna, men de klarade sig.

Talgoxarna gillade den nya talgbollspalmen jag köpte förra veckan. De satte sig på talgbollarna och hackade i sig av det goda.

Jag passade på att gå in mina nya kängor. Jag har använt dem ett par gånger tidigare, men det tar lite tid innan de formar sig efter fötterna. Nu börjar de kännas hemtama.

Maken har köpt en ny cykel som han ville ta ut på en runda. Premiärturen var igår då han och Takko tog sig ner till Torskinge via Moenvägen trots en del stormfälld skog över vägen. Idag cyklade de söderut på Torskingevägen. Jag kom ifatt dem strax innan Torskinge kyrka.

Takko gillar att springa, men han brukar bli trött och sova en stund i soffan efteråt. Jag körde om dem och fortsatte sedan ner till Södra Vadet.

Vid vägskälet där mjölkabordet står har jag en gömma som varit intagen för lite service och omvårdnad. Nu var den klar att sättas ut igen. Det gick snabbt och sedan ställde jag mig och lapade sol. Jag behöver vara ute i solen för jag har precis fått veta att jag har D-vitaminbrist. Läkaren hade skrivit ut ett recept till mig på droppar som jag måste ta i tre månader. Det kanske inte är så konstigt efter den solfattiga sommaren och den regniga hösten.

Efter en stund kom maken och hunden ifatt mig. Nu fick Takko hoppa in i bilen och följa med mig medan maken fortsatte att cykla en längre runda.

Takko och jag åkte tillbaka mot Forsheda. Jag hade ytterligare en gömma som varit inne för service. Vi svängde in mot elljusspåret och den här gången stannade jag inte vid den nedfallna tallen som låg över vägen. Jag svängde ut och fortsatte på elljusspåret i stället ända fram till grillplatsen. Där inne i skogen återplacerade vi gömman.

I skogen var det mörkt. Solen började dala men än lyste den mellan träden. Det var en skön dag även om temperaturen har dalat den också. Det finns visst risk för minusgrader och frost de närmaste dagarna. Då kan det bli halt på vägarna.

Det var inte halt när vi fortsatte mot Forsheda och sedan västerut till Kvarnagården. Vattnet hade stigit i Storån sedan vi var där sist.

Vid det nya vindskyddet finns en liten grillplats. Där har jag tänkt tända en brasa och bjuda in till ett mellandagsevent. Det blir i så fall tredje året i rad som jag är med och ordnar ett event i mellandagarna. Det är inskickat för granskning och förhoppningsvis publiceras det inom kort.

När vi kom hem, hade solen försvunnit bakom trädtopparna och himlen färgades rosa. Nu var det lite kallare i luften. Det var skönt att stiga in i stugvärmen igen. Det var också dags att laga lite mat till oss. Jag fixade falukorv i ugnen och maken lagade potatismos till oss.

Gulliver har ätit upp sig inför den vinter som verkar dröja. Nu är han tjock och tung, men så håller han sig gärna utomhus. HAn kommer in och äter lite, gosar en stund. Sedan ja,ar han och vill bli utsläppt igen.

Gandalf har vuxit till sig och är inte lika mager. Det är en riktigt mysig och kelen katt som gärna gosar med oss. Han heter förstås Gandalf för att han är grå.

Nu ska jag provsmaka dagens te i Teadventskalendern. Hittills har det inte varit en enda höjdare, men idag hoppas jag att det ska kunna bli utdelat en femma.

Andra Advent

Den andra helgen i Advent brukar vara vikt åt sång och musik. Så var det i år också. Det var åter dags för julkonserten i Missionskyrkan. I år hade vi två konserter på lördagen, men vi började med genrerp redan på fredagskvällen. Det tog sin tid att ta oss igenom programmet. Genrep bruar kännas lite kaotiska, men som vanligt reder det ut sig till slut.

På lördagen samlades vi redan vid tvåtiden för att sjunga igenom programmet en gång till innan publiken skulla anlända. De första kom en timme innan utsatt tid. Vi vilade fötterna och tog det lite lugnt nere i soffan medan kyrksalen fylldes.

Första konserten började kl 16 och då var kyrkan fullsatt. Vi blev ganska många i kören det här året. Det var ungefär 30 körsångare och fyra man i kompet. Vi sjöng både gamla och nya julsånger.

Vår pastor och vår ungdomsledare berättade mellan sångerna. Barnkören var också med i år. De var inte så många men de sjöng fantastiskt. Det fanns många unga tjejer med i kören också. Jag var nog äldst. Sen fanns alla åldrar däremellan. Många av tjejerna har fantastiska röster, men de sjunger så svagt. Utan förstärkning skulle de inte höras alls. Barnen är bättre på att ta i.

Detta var en av sångerna som barnen sjöng vid konserterna. Det var också temat för julkonserterna, När natten blev ljus.

Vi såg inte så mycket av publiken medan vi sjöng. De var mörkt i lokalen, men publiken bestod också av alla åldrar.

Efter konserten var de fika nere i församlingsvåningen. Det ingick i biljettpriset. De allra flesta stannade kvar för att fika och prata med andra konsertbesökare.

När de som varit med på första konserten gick hem, var det en liten stund till nästa konsert skulle börja. Vi kunde ta det lugnt och vila lite innan det var dags igen att stå på scenen.

Kyrksalen vädrades ut. Det blir rätt varmt med så mycket folk i lokalen. Sen kom nästa gäng och släpptes in för den sista konserten.

Hela föreställning varade 80-90 minuter. Vi stod nog på scenen 50 minuter innan kören gick ut en runda medan några solister sjöng och EFI:s arbete i Rumänien presenterades. I flera år har överskottet från konserterna gått till deras arbete bland romerna i Rumänien. Efter konserterna kunde man också bidra till verksamheten genom att köpa julgåvor och matkassar. Matkassarna delas ut till fattiga familjer.

Det finns många duktiga solister bland sångarna som medverkade i olika sånger. Repertoaren var blandad. Det fanns gamla välkända psalmer och nya kanske mindre kända sånger, det fanns lugna stycken och lite ösigare, koraler och gospel. Det är blandningen som gör repertoaren intressant, men det är ändå budskapet som är det viktigaste.

Några av sångerna kändes verkligen aktuella. Innan I denna natt blir världen ny fick vi höra om två livsöden, två tjejer i Israel, där en var palestinska och en jesustroende judinna. Den första tjejen hade tänkt utbilda sig till självmordsbombare men ändrade sig när hon mötte Jesus. Den andra var på väg in i militärtjänstgöring. De förenades i sin tro på Jesus.

Efter sista konserten fiakde jag tillsammans med maken och några fler, men vi stannade inte så länge. Det hade varit en lång dag och det var skönt att komma hem.

Det blåste rätt bra och regnade. Om jag inte haft fullt upp den här helgen och om vädret varit lite bättre, hade jag följt med några andra geocachare på en spännande tur i göteborgstrakten. I så fall hade jag fått stiga upp kl 5. Jag vaknade redan kl. 4 av blåsten. Vid femtiden var jag ute med hunden och då bestämde jag mig för att avstå från resan. Det hade varit roligt, men ibland är det bäst att känna sina begränsningar.

I stället tog jag det riktigt lugnt hela söndagen. Hunden och jag gick några korta rundor i regn och blåst. Maken lagade mat till oss. Sen tittade vi på TV en stund. Det blev ingen tur till julmarknaden i Apladalen i år. Imorgon är det en ny arbetsvecka och nya utmaningar.

Borta? Upphittat!

Jag måste få visa min nya adventsljusstake. I många år har jag haft en annan i trä med fönsterlav som dekoration. Varenda år har maken hummat lite om brandfaran när jag plockat fram den. Så var jag inne i Blomsterhandeln i Forsheda för att få våra blomsterskålar på jobbet uppiffade. Där hittade jag den perfekta adventsljusstaken för maken och mig. Den består av en låda i svart metall med fyra ljushållare på locket. Väggarna är av glas och jag kan dekorera inuti lådan som jag vill. Just nu ligger där den dekoration som fanns i den när jag köpte den, men jag ska absolut ändra lite på den när jag hinner fixa till det. Jag har inte slängt den gamla ljusstaken än, men den fick återvända till förvaringen i kökssoffan.

Det mörknar fort nu på eftermiddagarna. Även de dagar jag slutar lite tidigare börjar det skymma när jag åker hem. Igår hade jag tänkt kolla upp några av mina gömmor som behövde lite omsorg. Det har inte hunnits med på helgerna när jag haft dagssljus. Jag svängde av från hemvägen in mot elljusspåret, men jag kom inte hela vägen fram till grillplatsen.

Det var förstås stormen Gorm som varit fram och fällt en tall över grusvägen. Här är samma motiv som på föregående foto men nu taget med blixten på. Jag fick parkera bilen och traska till fots sista sträckan fram till #6 Hanahöjspåret Cache up. Någon hade hittat cachen tom på marken hade jag läst i loggen. Jag trodde att det skulle vara en tom hink där eftersom själva burken med sitt kamouflage låg i en brun hink upphängd i ett träd. I stället var det hinken som var borta. Cachen låg på marken lite söndertuggad och loggremsan fanns kvar. Däremot var petröret borta så remsan var blöt. Jag hade grejer med för att byta det mesta men ingen hink. Jag fick åka hem utan uträttat ärende. Nu får jag fundera ut en ny upphängning till gömman.

Efter den misslyckade räddningsaktionen vände jag tillbaka mot bilen.Den stod kvar på vägen intill själva spåret. Lamporna var tända men det var ingen ute och joggade i duggregnet. Mobilmastens topplampa lyste i rött. Jag fortsatte sedan längs spåret söderut för att leta upp ytterligare en gömma, #7 Hanahöjspåret: Ratpack. Där skulle loggremsan vara blöt. Den var i alla fall lite fuktig så jag bytte den mot en vattentåligare remsa. Sen var underhållsrundan klar och jag kunde åka hem till hunden.

Torsdagen är min längsta jobbardag. På förmiddagen är jag i sexan. Först har vi matte och ibland är det lite trögt att få igång eleverna att tänka. Idag engagerade vi dem genom att använda en app som jag hittade till min Ipad. Ultimate Spin heter den. Den fungerar som ett chokladhjul och den fick slumpa fram vilken elev som skulle få berätta sin lösning på matteproblemen. Vi jobbar just nu med cirkelns omkrets och det var inte helt enkelt för vissa. Men appen gillade de. Det gjorde även femmorna som fick pröva den lite senare efter lunchen. Vi kan säkert hitta fler användningsområden för den.

Efter lektionernas slut var det dags att bege sig in mot stan för Mattelyftet. Det blev visst sista träffen för den här terminen. Vi sparar den sista uppgiften i den här första modulen till efter jul. I januari börjar vi på nästa modul.

När jag kom hem, hade vi fått ett brev från Polisen i Skaraborg. Någon hade hittat min reservnyckel till bilen och lämnat in den. Den var märkt så de hade kunnat spåra ägaren. Den står registrerad på maken så det var han som fick brevet fast det är jag som kör den bilen mest. Jag visste inte ens att jag hade tappat nyckeln. Jag trodde den låg i en väska som jag hade med till FAD i Örebro. Det var på vägen dit vi besökte Otterbäcken i närheten av Gullspång där nyckeln hittades. Vilken tur man har ibland!

Nu var det dags att testa tredje påsen i Teadventskalendern. De två första har varit ganska goda, lite kryddiga, en med svart te och en med grönt. Nu var det dags för det röda rooibosteet. Det hör inte till mina favoriter. Just det här var dessutom smaksatt med ingefära och citrongräs. Ingefäran kan lätt bli lite överväldigande. Det var inte så farligt, men jag gillade inte teet ändå. Det var ganska menlöst och citrongräset kändes knappt. Jag får hoppas på något godare imorgon. Då öppnar vi nästa påse. Det kanske blir sent för först har vi genrep inför julkonserterna på lördag.

Den stora skillnaden

Det blev verkligen stor skillnad på morgonrundan med hunden när det blev lite minusgrader. Det var kallt om öronen även om solen var på väg upp i öster. Minus 12 grader var det igår morse. Då är man glad att man inte har utomhustjänstgöring på måndagar. Det var kallt även inomhus i skolan. Värmesystemet hade väl inte riktigt hängt med i växlingarna.

På eftermiddagens tur var det lite varmare ute även om det fortfarande var under nollan. Hunden skuttade glatt omkring bland de frostiga löven och nosade upp spår. Själv skuttade jag inte så mycket. Jag var trött och hängig efter en dag i skolan. Fredagens magsjuka hade väl bidragit till orkeslösheten. Jag missade årets skridskoåkning. Den saknade jag men simhallen var jag mest glad att slippa. Den hade jag inte klarat av i mitt tillstånd.

Det var många borta i klasserna efter helgen. Förkylningsvirusen slår till med kraft ibland. Om eleverna blir dåliga, brukar jag också drabbas. Mitt immunförsvar är ju inte så effektivt. Det var svårt att sova den gångna natten då jag hade problem att få luft. Det är tur det finns lite medicin som kan vidga luftvägarna. Nu går det bättre att andas.

Takko är väldigt tålig, när jag inte orkar aktivera oss. Han kryper intill mig i soffan och borrar ner sig bland kuddarna. Sen tar han en liten lur.

"Va? Hände det något?"

"Nä! Det ser väl ut som vanligt. Inget nytt på TV heller."

"Det var nog bara mattes mobil som plingade. Det kom väl några nya gömmor, men gav sig inte ut på jakt efter dem. Då kan vi sova vidare."

I söndags var det lite mer på programmet. Först predikade jag på förmiddagens gudstjänst. Det finns en länk till predikan längst ner i inlägget. Efter kyrkfikat åkte vi direkt in till stan. Maken hade lite ärenden som vi uträttade. Sen åt vi söndagslunch på hotellet vid Bredasten. På eftermiddagen var det dags för körövning igen. Det var sista övningen innan genrepet och delar av kompet var med. Vi blir riktigt många i kören. Nu är det knappt två veckor kvar till konserterna. Förra året blev jag sjuk lagom till konserten. I år hoppas jag att jag hinner bli frisk.

Predikan 2015-11-22