Det blev verkligen stor skillnad på morgonrundan med hunden när det blev lite minusgrader. Det var kallt om öronen även om solen var på väg upp i öster. Minus 12 grader var det igår morse. Då är man glad att man inte har utomhustjänstgöring på måndagar. Det var kallt även inomhus i skolan. Värmesystemet hade väl inte riktigt hängt med i växlingarna.
På eftermiddagens tur var det lite varmare ute även om det fortfarande var under nollan. Hunden skuttade glatt omkring bland de frostiga löven och nosade upp spår. Själv skuttade jag inte så mycket. Jag var trött och hängig efter en dag i skolan. Fredagens magsjuka hade väl bidragit till orkeslösheten. Jag missade årets skridskoåkning. Den saknade jag men simhallen var jag mest glad att slippa. Den hade jag inte klarat av i mitt tillstånd.
Det var många borta i klasserna efter helgen. Förkylningsvirusen slår till med kraft ibland. Om eleverna blir dåliga, brukar jag också drabbas. Mitt immunförsvar är ju inte så effektivt. Det var svårt att sova den gångna natten då jag hade problem att få luft. Det är tur det finns lite medicin som kan vidga luftvägarna. Nu går det bättre att andas.
Takko är väldigt tålig, när jag inte orkar aktivera oss. Han kryper intill mig i soffan och borrar ner sig bland kuddarna. Sen tar han en liten lur.
"Va? Hände det något?"
"Nä! Det ser väl ut som vanligt. Inget nytt på TV heller."
"Det var nog bara mattes mobil som plingade. Det kom väl några nya gömmor, men gav sig inte ut på jakt efter dem. Då kan vi sova vidare."
I söndags var det lite mer på programmet. Först predikade jag på förmiddagens gudstjänst. Det finns en länk till predikan längst ner i inlägget. Efter kyrkfikat åkte vi direkt in till stan. Maken hade lite ärenden som vi uträttade. Sen åt vi söndagslunch på hotellet vid Bredasten. På eftermiddagen var det dags för körövning igen. Det var sista övningen innan genrepet och delar av kompet var med. Vi blir riktigt många i kören. Nu är det knappt två veckor kvar till konserterna. Förra året blev jag sjuk lagom till konserten. I år hoppas jag att jag hinner bli frisk.
Predikan 2015-11-22
Ja, det är som jag tidigare konstaterat, du är så god och så bra på så mycket. Vilken predikan!
SvaraRaderaFick förstås lite dåligt samvete... för vem hjälper jag. En gåva till UNICEF månatligen, detsamma till ett fadderbarn i Kambodja... ja, det är väl ett sätt att intala sig själv att man gör något. Mend etn gör jag ju inte. De pengarna behöver jag inte avstå något för att avstå ifrån. Nä, i stället för att hjälpa andra, så ömkar jag mig själv, och ältar inom mig en massa oväsentligheter. C-E har, i sin pensionärstillvaro, gått med i Rödakorset och hoppas få hjälpa till där. Gott! Däremot hoppade han av tanken på att bli god man; det fanns för mycket bindningar i det,tyckte han. Och jag bara jobbar på... och gör inte så mycket annat.... Din text gav mycket tankar.....
Magsjuka! Usch! Här florera förkylningar. Många barn är förkylda, liksom en del personal. Känner lite ... men det tycks ( som tur är) inte bli så mycket av´et. Ont krut... Unkraut.... ja, deu vet... : )
Kör, jag önskar att jag vågade igen. Får bli pensionärkör om man får möjlighet att hänga med så länge. HA det gott, goda människa!