Resan mot FAD i Örebro fortsatte medan skymningen sakta sänkte sig över landskapet. Vi hade kommit in i Värmland, men det blev en kort visit i ena hörnet av Kristinehamns kommun. Vi brukade ju försöka logga minst två gömmor i varje kommun så efter gränsgömman stannade vi till på en parkeringsplats längs vägen för att leta upp Sulfit luktar skit - Sulfat luktar mat. Det luktade inte särskilt gott och vi såg nog varifrån lukten kom. En stor fabrik spydde ut sina rökmoln ur skorstenarna. Lukten var inte helt obekant, men det var längesen vi känt den. Förr var det en vanlig upplevelse varje gång man passerade Vaggeryd. Gömman hittade vi enkelt när vi väl tagit oss över den hårt trafikerade vägen.
Vi började väl bli lite trötta av resan, men vi fortsatte att försöka logga varje kommun vi åkte igenom. Innan vi kom fram till Kristinehamn svängde vi av mot Degerfors. Där fanns en spännande Earthcache på en plats som jag besökt tidigare. Maken och jag körde motorcykel runt Vänern under några dagar en sommar för längesen. Jag ville väldigt gärna besöka stället igen, men nu var det alldeles mörkt så vi hade ingen chans att se alla intressanta geologiska fenomen.
Vi fick nöja oss med att ta reda på svaren på cachens frågor om Sveafallen och spana så gott vi kunde i mörkret. Earthcacher är så intressanta för man får alltid lära sig något när man ska logga dem.
Vi lyckades i alla fall hitta rätt svar. Jag mejlade in dem till CO senare på kvällen och fick svar ganska snabbt att de var helt korrekta. Eftersom det inte blev några vackra bilder tagna i mörkret så lånar jag några bilder från andra för att ni ändå ska få se lite av platsen.
Vid Sveafallen finns många jättegrytor. En del har löparstenen kvar. De bildades när stora vattenmassor sattes i rotation och stenarna malde ner berget så att det bildades gropar.
Domedagsdalen är en av isälvsrännorna som finns här. Den har branta klippväggar men jag har ingen större lust att klättra på dem, men det finns ju andra som gärna vill det. Mer att läsa om Sveafallen finns här.
Vi lämnade Degerfors och åkte till Karlskoga. Vi höll på att köra fel och var tvungna att vända tillbaka. Gömman vi hade utsett här hette Äntligen! och fanns vid ett snabbmatsställe. Det var någon som hade längtat efter att detta ställe skulle öppna.
Vi längtade mest efter lite mat och beställde varsin hamburgare med sedvanliga tillbehör. Det som skilde detta ställe från andra var kanske att de hade lite olika kryddblandningar som man kunde strö över sina strips. Annars var det ganska likt vilket annat ställe som helst. Vi blev mätta och orkade leta upp gömman ute på parkeringen.
Sedan körde vi E18 österut mot Örebro. Plötsligt såg vi en ny kommunskylt som talade om att vi kört in i Lekebergs kommun. Den kommunen hade vi inte hört talas om, men en gömma kunde vi ju logga även här. Det gällde bara att hitta ett lämpligt objekt att söka efter i kvällsmörkret. Valet föll på Bergslagsleden Etapp 11 - Masmästarestugan. Leden är lång och vi tänkte inte vandra på den. Vi körde ända fram till parkeringen och gick bara allra sista biten fram till gömman. Där fick jag ge mig upp och klättra lite bland klipporna men burken hittades direkt.
Vi lyste oss omkring med ficklamporna för att få se lite av den spännande platsen där masmästaren hade bott. Vi hörde forsen brusa i bakgrunden. Sen gick vi tillbaka till bilen och fortsatte sista etappen mot resans mål.
Vi kom fram till Närkes största stad, Örebro, och lyckades snirkla oss fram till hotellet. Vi skulle bo på STF Livin´ Hotell och Vandrarhem. Vi hade bokat rum på hotelldelen. Vi kunde checka in och ta hissen upp till fjärde våningen och installera oss på rummet.
Vi vilade en liten stund, men sen tänkte vi ge oss ut på ett litet kvällsäventyr i metropolen. Fortsättning följer....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar