November med färg

Det som varit bra med den här hösten hittills har väl varit två saker. För det första har det inte varit så kallt och därför har det ofta varit skönt att vara ute i naturen. För det andra har det varit en färgrik höst. Men nu är det slut med det. I och med helgens storm försvann alla de vackra löven från träden. Nu står de kala och kommer att göra så ett bra tag.

Om inte naturen sätter färg på tillvaron, så får vi väl göra det själva. Herregud & CO levererar varje dag nya roliga bilder. Den här gillade jag skarpt. Den utmanar oss att sätta lite färg på allt det trista och gråa.

Maken ordnade sitt bidrag till en färgrik november i helgen. Han lagade borstj på färska rödbetor som vi fått. Det blev en jättegod soppa. Soppa är riktig höstmat som värmer gott när det är lite kallt, regnar och blåser.

En annan dag var det denna bild som stämde så bra in på min situation. Det är det jag ofta gör både kvällar och helger. Ibland måste det bli så på andra dagar också. Jag behöver ofta stanna upp och hämta kraft till att ta nya tag. För mig är det inte allt det grå och kalla där ute som är det värsta med den här tiden. Det är det som inte syns men som sprids mellan oss. Höstförkylningarna går hårt åt sådana som mig och snart är det influensatider. Kanske dags att vaccinera sig. Jag ska ändå boka tid för provtagning på vårdcentralen. På nobeldagen har jag sedan en träff med min läkare.

Dagens bild var också bra. Fast jag tror inte det omvända absolut måste stämma det heller. Vi har väl inte värdens bästa internetuppkoppling här ute på landet och mitt hus är inte välstädat för det. Men jag står ut med att bo här för det.

I söndags var det så dags för den andra körövningen inför årets julkonsert. Det blev ett par härliga timmar med underbara julsånger och skön gemenskap. Körsång och stickning lär ju vara undergörande för hälsan. Det kan vi behöva lite till mans. Årets affisch var också klar. "När natten blev ljus" är årets tema.

Många av julsångerna handlar om ljus. Nu är det också skönt att tända ljus, när det börjar mörkna. Det kanske är mörkt ute redan när vi kommer hem, men då lättar det upp stämningen med lite levande ljus.

När vi gick från körövningen i söndags var klockan fem och det var redan mörkt ute. Jag frågade Katrin om hon ville hänga med till en gömma som kom för ett tag sedan lite drygt en mil bort längs RV27. Hon hakade gärna på. Så vi tog geoFabian och åkte iväg mot Jättestenen. Mellan Bredaryd och Anderstorp finns ett stort flyttblock intill vägen. Det ser nästan ut som om det skulle rulla ner på vägbanan. Det finns förstås många sagor kring ett sådant jättekast. På andra sidan vägen finns ju dessutom Enskällaboberg där en jätte lär ha huserat. Det var förstås kyrkan i Bredaryd som var målet med jättekastet men då missade han grovt.

Vi körde förbi stenen och svängde in till vänster mot Vissö strax efter. Enligt kartan skulle det finnas en skogsväg som man kunde ta och vi hittade den gräsbevuxna körvägen. Jag körde in geoFabian på den, men vi valde att anlita apostlahästarna resten av sträckan. Ficklampan och pannlampan kom fram och de behövdes verkligen även om himlen var stjärnklar. Vi följde vägen ett par hundra meter innan vi tänkte ta oss genom skogen mot flyttblocket. Det fanns ett dike och ganska branta kanter och dessutom var skogen rätt tät längs skogsvägen. Det oroade oss först, men jag hittade en övervuxen traktorväg/stig som ledde mot målen. Vi behövde inte kliva över något dike eller klättra uppför branter. Lite uppför bar det men det var inte så jobbigt att ta sig fram till gömman. Vi lyste runt i mörkret bland granarna i skogen och plötsligt ser jag den lilla gömman. Efter loggning gick vi samma väg tillbaka. Jag körde hemåt och lämnade av Katrin vid hennes bil vid Missionskyrkan efter en riktigt skön promenad. Det var gott att komma ut lite.

Hunden bryr sig inte om att det är mörkt eller att det regnar. Han vill ut i alla fall. Det blir inga långa hundrundor, men vi tar en snabbrunda då och då. Även tanter kan behöva röra lite på sig och få lite frisk luft.