Mega Sweden FAD 2015

Äntligen var det dags för årets Fumble After Dark. Det är en höjdpunkt på geocachingåret i Sverige. Detta var det trettonde året som detta event anordnades. De första tio året hölls det i göteborgstrakterna, men de senaste åren har vi fått vidga blicken lite. Först var det i Södertälje och förra året i Hässleholm. Nu var det Örebros tur. Från att ha varit ett litet event med 15 deltagare har det utvecklats till ett jättestort gecachingevent. Numera har det megastatus och åtskilligt fler deltagare. Vi fick inte veta antalet besökare i år, men det var nog närmare tusen deltagare.

Vi anlände till Tybblelundshallen, som är en ganska nybyggd friidrottsarena. Här registerade vi oss och fick en goodiebag. Den brukar innehålla lite information, en karta, en reflex och en banan. Det brukar hållas en del föreläsningar i olika ämnen som har med geocaching att göra. Dessutom kan andra intressenter delta. I år var det Missing People som fanns på plats och informerade om sin verksamhet. Vi gick inte på någon av föreläsningarna för biljetterna till dem vi hade kunnat tänka oss var redan slut. Men vi pratade med Missing Peoples representanter.

I stället gick vi runt till de olika utställarna. Först kollade vi TB-bordet och lämnade av en del spårbara. Det är travelbugs och geocoins som vill ut och resa som visas upp här. Man kan logga att man har sett dem och efter kl 16 kunde man plocka med sig resekryp för att lägga i gömmor senare.

Varje år trycks det upp tröjor, mössor och huvjackor med årets logga. Man kan beställa i förväg om man vill men det hade vi inte gjort den här gången. Det fanns ett bord där man kunde köpa dem ändå. Jag köpte en huvjacka som verkade riktigt varm och skön och av god kvalitet. Det var enkelt att betala med Swish. Det borde fler försäljare använda sig av.

Flera geoshoppar var också på plats för att sälja sina varor. Vi tittade mest på allt utbud. Dottan och Cenit som har Geocachen.se har vi ju träffat flera gånger och de var en gång med på ett av våra event. De har båda nya hundar och vi smet ut med Cenit för att träffa Ina och Trixi. Ina är den busiga dalmatinern. Trixi är en ung Schäfertik. De fick springa lite på gräsmattan innan de återvände till husbilen.

Bakom Tybblelundshallen fanns en gammal gömma. Där hade CO varit smart och satt upp stora loggremsor på väggen. Där kunde vi logga gömman utan att loggremsorna blev överfulla. Det var många som ville logga den gömman den här dagen.

Megaeventets egen loggbok fanns inne i hallen och bestod av en bild av Örebro slott. Det är inte var dag man får rita en kråka på ett slott. Min signatur finns nere till vänster om ni undrar var den är.

Inne i hallen stötte vi på en gammal bekant smålänning, 1000sjöar. Han hade åkt upp till Örebro på morgonen. Det visade sig sen att han skulle sova över på vandrarhemsdelen i samma hotell som vi bodde på.

Det var många geocachare på plats. En del kände vi igen och kunde prata gamla minnen med. Andra var nya bekantskaper. Vi kanske kände igen deras nick men hade aldrig träffat dem tidigare. Ett brudpar fanns också på plats.

Signal the frog var förstås också där och gick runt och kramade alla som ville. Signal är en maskot för alla geocachare. Det fanns även några representanter från Groundspeak i USA, men vi träffade aldrig på dem.

Några fotografer gick runt och tog kort på oss. Sen kunde vi se fotona på Facebook, Flickr eller Instagram. Vi lyckades också fastna på en bild medan vi väntade på kvällens aktiviteter.

Det gjorde även bojip och jamandcat, som vi träffat förut flera gånger. Vi såg dem aldrig i hallen, men vi mötte dem senare ute i skogen.

Så småningom spärrades ingången och vi kunde ladda våra GPS:er med koordinater till kvällens cacher. Sen fick vi inte gå ut från hallen förrän det var dags för det stora utsläppet. Då rusade alla ut i mörkret och tände sina pannlampor som syntes som guppande ljuspunkter här och där i skogen.

Som vanligt var de flesta gömmorna inte permanenta. Skogen var indelad i sektorer där det fanns ett antal gömmor att besöka för att samla på tvåsiffriga tal. Dessa skulle sedan användas för att få fram koordinaterna till en finalgömma i varje sektor. Dessutom fanns en finalgömma som kunde loggas om man tog sektorsfinalerna. Vi hade lagt upp taktiken och traskade iväg till sektor 23 för att börja där. På vägen dit passerade vi en gammal gömma, Markaskogen #1 - grillplatsen, som vi loggade. Vid den första gömman fann vi ett hänglås som till slut lyckades forceras. Vid alla gömmor samlades ett gäng geocachare och alla hjälptes åt för att lösa problemet.

En del var inte lika villiga att samarbeta. Där fick vi ta reda på siffrorna själva. Det fanns många kluriga typer av gömmor som vi inte stött på tidigare. Det var roligt att se något nytt. Dessutom var det skönt att slippa isskraporna med koder som vi letat efter tidigare år.

Vi gillade verkligen upplägget på årets FAD. Det var förnyande. Dessutom var det inte så långt att gå mellan gömmorna som förra året. Vi mötte många olika geocachare. Det är en så trevlig stämning vid gömmorna trots att det är mörkt och fullt av folk i skogen.

Vi valde denna sektor därför att där skulle FAD-baren finnas. Det är en tradition att det finns en bar mitt ute i skogen. Den här gången serverades Sprite i stället för glögg. Det var ju inte kallt som det brukar kunna vara så här års. Kall dricka var gott för vi blev lite svettiga. Det är lätt att bylta på sig lite för mycket.

Vid baren fanns även en DJ som spelade musik. Den som ville kunde ta sig en liten svängom på diskot i skogen. Vi nöjde oss med lite dricka innan vi fortsatte efter att vi klarat den kluriga gömman som fanns där också.

Till slut hade vi hittat alla gömmorna som egentligen fungerar som delsteg till sektorsfinalen så att vi kunde leta upp denna. Det är egentligen bara den som man kan logga på nätet senare när den släpps. Vi hittade den och kunde skriva in oss i loggboken.

Sen fortsatte vi till en annan sektor. Nu hade vi valt sektor 12 för den verkade vara lite lättare och den var på vägen tillbaka mot Tybblelundshallen. Gömmorna var fortfarande roliga och kluriga. Geocacharna var trevliga och vi hade fortfarande roligt i skogen. Efter ett tag lyckades vi även logga den sektorsfinalen.

Katrin och jag hade bra flyt och vi var fortfarande pigga i benen. Vi bestämde oss för att försöka logga en sista sektor som egentligen var den första, sektor 11. Där vet var bara tre gömmor innan vi hade vad vi behövde för finalen. Vid den ena mötte vi tre killar som höll på att försöka pussla ihop några siffror. Trots att det bara var tre bräder var det inte enkelt, men med gemensamma ansträngningar lyckades vi hitta de siffror vi saknade.

Den sista gömman innan sektorsfinalen var egentligen den som skulle ha välkomnat oss till FAD-skogen om vi hade tagit gömmorna i rätt ordning från början av listan. Här var det lite klurigt innan vi lyckades lista ut var siffrorna fanns.

Nu hade vi allt vi behövde för den tredje sektorsfinalen och vi begav oss mot denna. Det var mörkt här i skogen. Inga andra geocachare syntes så vi fick börja leta själva, men efter ett tag kom det ett annat gäng och hjälpte till. Då hittade vi den finalen också. Därmed hade vi slagit rekord. Tre sektorer har vi aldrig klarat av tidigare om åren. Nu var vi nöjda och vände tillbaka till Tybblelundshallen.

Utanför arenan fanns en cateringfirma som grillade hamburgare och korv till dem som var hugade. Nu var vi riktigt hungriga för vi hade ju inte ätit någon middag. Det fick bli en hamburgare. Det fanns mycket goda tillbehör som man kunde plocka till sig.

Sen satt vi och vilade oss en stund medan vi väntade på att de som var ute i skogen skulle komma tillbaka för avslutningen. Vid elvatiden skulle avslutningen börja. Först var det lotteridragningar men jag hade inte köpt några lotter så det kunde inte bli någon vinst för min del.

Det var väl inte så många som stannat kvar på avslutningen. Många åkte tidigare för de hade långt hem eller ville åka till hotellen och sova. Andra var väl kvar ute i skogen. Vi som som var kvar i hallen väntade nog alla på att det skulle avslöjas var nästa års FAD skulle hållas. Det var det sista som meddelades och det blev Linköping. Vi hade nästan befarat att det skulle bli uppåt landet t ex i Sundsvall, men Linköping är ju inte så långt borta. Vi ser fram emot nästa års FAD. Det här årets arrangemang var det bästa vi har varit på och jag har varit på fem stycken nu.

Sen åkte vi tillbaka till hotellet för att duscha och varva ner med en varm kopp te så att vi skulle kunna somna efter kvällens alla upplevelser. Vi hade ju en dag till då vi kunde fortsätta att leta efter burkar.