Sköna promenader och lite pyssel

Solen sken, när vi gav oss ut på en härlig morgonpromenad. Fast det var riktigt kyligt i luften så hunden ville inte gå så långt. Det passade mig bra för jag hade lite andra planer för dagen.

På förmiddagen tog jag bilen in till Forsheda för att besöka skolan. Jag hade lite papper att lämna. Dessutom är det ju trevligt att träffa kollegorna. Det hade visst varit luciafirande på morgonen. Hade jag vetat det kunde jag åkt lite tidigare, men jag trodde det var igår.

Innan jag åkte hem handlade jag lite i affären, men jag glömde en del på listan. Så senare på eftermiddagen fick jag åka tillbaka och handla lite mer. Så kan det vara ibland. Men innan det hann jag äta lunch och ta en långpromenad med hunden. Dagens lunch bestod av gulaschsoppa.

Efter lunchen gav vi oss ut på en längre promenad. Vi gick hela hundrundan igen.Solen sken fortfarande på gran och tall. På marken var det på vissa ställen frost. På andra ställen hade solens strålar smält det frusna. En del granar hade vattendroppar längst ut på alla kvistar. Vattendropparna hade frusit till is och glittrade i solskenet.

På slutet av rundan var vi nog trötta både hunden och jag. Men vi tog oss runt. Hunden fick gå in och vila. Jag ägnade mig åt att hänga ut talgbollar till fåglarna innan jag åkte igen.

Vid andra inköpsresan stannade jag och fotade den döda tallen. I början av året fotade jag en serie bilder på tallen, men sen blev det inte fler bilder. Det kom ju annat emellan. Gårdagens besked var inte roligt, men jag kan ju inte göra något åt det. Det är bara att acceptera att jag har haft otur och fortsätta kampen. Jag får kriga på som idrottarna brukar säga.

Efter promenader och handlarrundor var jag lite trött. Jag satte mig och tittade i lite tidningar. I en av pysseltidningarna hittade jag en bild på en lådgran. Det såg häftig ut. Jag kom på att jag nog hade allt jag behövde för att göra en egen. Den understa lådan är en sockerlåda som stått i ett hörn med en blomma på. Nästa låda är en gammal Persillåda som stått ute på verandan med krukor och trädgårdsprylar i. Ovanpå den står ett sädesmått. Den översta lådan hittade jag för många år sedan uppe på vinden i mitt föräldrahem. Den innehöll rakgrejer. Det kanske hade tillhört min farfar och var hopsnickrad av bräder från en margarinlåda.

När jag hittat alla lådorna, var det bara att stapla dem på varandra. Överst satte jag en stjärna som jag vikt av en gammal tumstock. Det var en annan idé jag hittade i pysseltidningarna. Nu ska jag bara dekorera lådgranen. Den blir nog fin då. Men jag plockar nog fram den vanliga granen ändå i nästa vecka.

Våra kökshanddukar börjar bli lite slitna. Igår hittade jag ett par fina med katter på. Dem kunde jag inte motstå så de fick följa med hem. jag ska inte hänga fram förrän köket är julafint. min favoritkatt är den som vänder sig om och tittar på oss.

Första julklappen är inslagen. Vi brukar inte köpa så många julklappar. Det blir en till varje familjemedlem och en till mamma, en till julklappsleken med personalen och kanske nån mer. För mig handlar julen om mer än presenter. Julklapparna ska väl påminna oss om den största gåvan som jorden fått ta emot, Guds son som kom som ett litet barn. Men det är nog inte så många som tänker på det. Den här lilla filmen med en av mina favoriter berättar om "The true meaning of Christmas".

Glad midsommar!

Alldeles lagom till midsommar har min egensådda dill vuxit sig lagom stor att skörda. Det var väl bra tajmat. Persiljan och de andra kryddorna har vi skördat ett tag, men de köpte jag klara att plocka av. Det är roligt med lite odlingar även om det bara är några krukor på trappan.

Tatsoien har också vuxit bra och är klara att skolas ut i nån bänk som jag inte har än. Jag kanske får fixa en pallkrage att odla i. De andra asiatiska bladen hade tagit sig bra, men när jag var lite krasslig förra veckan var det ingen som pysslade om dem. Så då torkade de bort. Synd, men sånt är livet ibland. Alla behöver vi bli lite ompysslade då och då.

På förmiddagen idag på midsommarafton var det skönt att sitta ute på verandan. De fläktade lite men det var lite fuktig värme som klibbade mot huden. Då var det gott att svalka sig lite med några saftiga körsbär. Det såg ut att kunna bli en helt underbar dag.

Yngste sonen skulle fira midsommar med sina kompisar enligt traditionen i killgänget. De har hängt ihop sedan gymnasiet och en del sedan högstadiet. De andra skjutsade honom till kompisen där de skulle hålla hus. De blev lite övningskörning på köpet. Nu har även äldste sonen blivit klar att övningsköra med sin far. Så han fick köra hem. Jag ägnade mig åt lite pyssel i stället. Jag hade en fjärilslavendel som jag ville fixa en ny kruka till. Det blev en kruka/påse av kaffepåsar. Jag förenklade beskrivningen till min kasse av kaffepåsar. För att den ska stå stadigt även när det blåser så la jag en betongplatta i botten. Det verkar i alla fall funka någorluinda. Modellen kan nog utvecklas något. Om jag orkar ska jag lägga ut en beskrivning på min pysselblogg.

Krassen hade slagit under dagen. På morgonen var det bara knoppar men nu var det utslagna blommor på plantan. Jag gillar krassen och speciellt när den blir översållad av färgglada blommor på långa revor. Man kan då lätt få lite Monetkänsla när man passerar krukan.

Ett av bladen hade fått ett snirkligt mönster. Det såg rätt häftigt ut, men jag undrade vad det var d
för något. Kunde det vara en larv som gjort det. Varken sonen eller jag kunde lista ut vad som orsakat ornamentet. Kanske någon vet.

Dagen till ära och enligt tradition blev det sill och potatis till lunch. Det är enkel mat, men så gott. Speciellt som vi inte tjuvstartat på färskpotatisen. Det var premiär för oss och då smakade det extra gott med matjessill, gräddfil, dill och en gurksallad som min mamma brukade göra den. Det mullrade lite på avstånd men något åskväder dök inte upp hos oss. De små stänken ökade inte heller utan upphörde med en gång. Vi kunde sitta ute och äta i lugn och ro.

Efterrätten hade tyvärr blivit dålig. Det skulle ha blivit jordgubbar förstås. Många av dem var så dåliga att vi måste kassera dem. Sonen räddade en del och fixade till en smoothie tillsammans med lite frysta bär. Det var inte helt fel det heller. Efter lunchen passade jag på att vila en stund. Det var fler som gjorde det på olika sätt.

Framåt kvällen tog vi en liten runda så att sonen fick övningsköra igen. Det var några år sedan han körde med oss. Förr övningskörde jag en hel del med honom. Nu är det maken som har gått kursen som får ta det ansvaret. Sonen hade inte glömt så mycket som tur var så det går riktigt bra.

Vi åkte till Gamla Åminne och Bestorpasjön där jag släppte en gömma igår. Det var min junimyst som publicerades då. Den heter Juniblomster och idag var det några som hade löst den. 1000sjöar var den som hittade den först. När han öppnade lådan fattades loggboken. Vilken fadäs! Jag kan inte skylla på någon annan än mig själv. Loggboken hittades i röran på skrivbordet. Jag fick agera sekreterare och fylla i FTF-loggen åt honom.

Den här gömman visste jag inte exakt var den fanns. Den var yngste sonen som lade ut den redan i början på maj. Jag hade lite svårt att gå i sådan här terräng då, men idag gick det ganska bra med hjälp av gåstavarna att ta sig fram på mattan av gamla boklöv. Vi hittade lådan till slut och kunde placera loggboken där den hör hemma.

Bildbeviset finns här. När jag tittade på fotot upptäckte jag att jag stavat fel på midsommarafton, men det bjuder jag på. Jag har kastat alla rödpennor. Just nu jobbar jag inte med de arbetsuppgifterna. Det är fler som har löst mysten så nu kan jag bara vänta på fler loggar. Det är alltid roligt att få ett mejl och läsa om geocacharnas upplevelser. Förhoppningsvis skriver de lite också och inte bara TFTC, som ju betyder Thanks For The Cache.

Det var gott om tickor på stubbarna och de nedfallna träden. På tillbakavägen hittade sonen en riktigt stor som ramlat av en låga. Den var häftig. Vi lämnade förstås kvar den där den hörde hemma.

Det var skönt att kunna rätta till fadäsen, men det var också gott att komma hem till stolen på verandan. Dår satt jag och njöt av den fina kvällen en bra stund. Sonen skalade potatisen till kvällens meny. De tar lite längre tid i ugnen. Det skulle bli hasselbackspotatis. Sönerna har bestämt matsedeln den här helgen.

Sen tände vi grillen på trappan så att glöden skulle bli lagon varm för grillköttet. Jag fixade lite svampsås och gurksallad igen. Det var bara att fylla på lite gurkskivor.

Röken från grillen spred sig över nejden. Katterna var framme och luktade lite. Det luktade nog gott. Det tyckte vi andra också.

Sonen var grillmästare och det skötte han med bravur. Maken grejade en del med Petra, vår gräsklippare, som vill stanna lite då och då. Förhoppningsvis fixade det sig. För övrigt sköter hon sig bra.

Maten blev jättegod och vi kunde sitta ute även den här gången. Inga mygg och inga knott hade tittat fram. Det vara bara några envisa flugor som ville vara med på festen. Men dem har vi inne också. Det blir så på landet där det finns djur runt omkring och där de gödslar på åkrarna. Regnet borde ha sköljt undan det mesta av det de spred ut efter första höskörden, tycker jag. Vi får kämpa lite med flugsmäckorna.

Nöjda och mätta kunde vi avsluta kvällen. Det är fortfarande varmt och skönt men nu börjar det bli lite skummare både inne och ute. Inne går det ju lätt att ordna ljus. Men för min del är det bäst att snart krypa till kojs. Det är en dag imorgon också och då ska vi åka till mamma i Kolvarp och grilla med de flesta av mina syskon och i varje fall delar av deras familjer. Maken får åka och hämta sonen när han vill komma hem. Ha en fortsatt trevlig midsommar, alla vänner!

Frostigt och frikostigt

I morse var det vitt på marken men inte av snö. Det var minusgrader och frosten hade lagt ett tunt lager iskristaller på allt. Vi tog i alla fall en liten hundrunda. Det var inte så kallt som det såg ut. För mig får det gärna bli lite minusgrader ett tag innan snön kommer.

Vattnet i pölarna hade frusit till is. Nu är det dags att skifta till vinterdäck igen. Ambjörn kom ut på förmiddagen och fixade sin bil. Våra bilar får vänta tills imorgon. Maken höll på att fixa och dona i den gamla tvättstugan som ska bli vårt nya duschrum. Förhoppningsvis är det klart till jul.

Solen visade sig men bara bakom diset mellan molnen. Det var en vit och grå dag. Vi gick tillbaka till stugan, hunden och jag. Maken hade lovat fixa middagen så jag bestämde mig för att åka en runda och serva några av mina gömmor. Sen behövde jag uträtta lite ärenden i stan och kanske kunde jag ta en liten tur till några nya gömmor.

Innan jag berättar vidare om dagens upplevelser, hoppar vi tillbaka till gårdagen. Då samlade vi ihop alla jackor som bara hänger i våra garderober utan att någon använder dem. Sen åkte vi till Allianskyrkan i Kärda där de hade en insamling av kläder till flyktingar. Det fanns redan högar med kläder och skor från frikostiga människor, men våra jackor kommer nog också till användning.

Vi hörde att det har kommit 48 flyktingar till Herrestad. Fler lär väl komma och då behövs mycket varma kläder. Särskilt som vintern nu verkar vara på gång åtminstone ett tag. När vi lämnat av vårt bidrag, åkte vi hem. Det blev en kväll i soffan. På Spåret vill man ju inte missa.

Tillbaka till dagens äventyr. På vägen in till stan fick jag placera ut en ny burk vid Forsheda Missionskyrka. Den gamla hade blivit oåtkomlig av någon anledning. Sen blev det en runda bland affärerna i stan. När alla ärendena var uträttade så gott det gick, valde jag att köra gamla riksettan söderut. Det hade kommit tre nya gömmor nere vid Sundet i södra änden av Vidöstern. Där har jag loggat gömmor förut men detta var en ny utläggare.

Jag parkerade vid den mittersta gömman, men sen gick jag först till Sundet 1. Den fanns vid badplatsen. Det såg lite väl kallt ut för ett dopp så jag avstod.

Det var inga barn ute och gungade heller. Det såg kallt och isigt ut på sitsen. Inte en människa var ute så jag kunde agera ostört. Idag hade jag flyt för jag gick rakt på gömman och fann den på det första ställe jag fingrade på. Förutom FTF:aren hade två andra bekanta nick besökt platsen. Nu finns även mitt alias med i loggboken.

Jag lämnade badplatsen för att dra mig tillbaka till bilen som jag parkerat vid hembygdsgården. Det var inte jag som tappat skorna. Det är inget för mig att ha en sula av is. Jag är ju så frusen om fötterna. De kanske blev kvar efter den sista badgästen.

Bilen var kvar på samma ställe och stod bara några meter från Sundet 2. Jag hade gissat rätt även här och kunde snabbt plocka fram den lilla burken. Jag brydde mig inte om att besöka hembygdsgården den här gången. Det är vackert där. Det vet jag från tidigare besök. I stället tog jag bilen över bron till andra sidan ån.

Sundet ligger precis där Lagan rinner ut från Vidöstern. Här finns en båtklubb men det fanns inte många båtar. De flesta var nog upplockade för vinterförvaring. Redan innan jag åkte över till den här sidan hade jag spanat häråt och gissat vart jag skulle ta vägen. Jag hade helt rätt och snart kunde jag plocka fram en något större burk den här gången. Jag loggade och lämnade av en TB som ville besöka broar i Sundet 3.

Sen var det dags att åka hemåt och se om maken fixat stekt strömming med potatismos. Jag åkte över Vittaryd, Dannäs och Hjälmaryd. Vid Södra Vadet stannade jag till för att kolla till min egen gömma. Jag hade fått indikationer på att den var blöt. Det kan man lugnt säga. Hela gömman var frusen så den fick följa med hem för upptining. Den står nu i köksvasken och tinar. När jag klev ur bilen här hemma, luktade det stekt strömming på gårdsplanen. Jag kom hem lagom till middagen och jag hade efterrätten med mig i matkassen. Jag hann med ganska mycket på några timmar.

Söndagssol och Gömgömme

Den här söndagen vaknade jag och upptäckte att solen sken för fullt där ute. Jag sov ganska länge, men så var det ju en ledig dag. Hunden och jag tog en lite längre promenad på eftermiddagen och då såg vi att snön hade reducerats en hel del.

Jag blev lite nyfiken på om snödropparna hade tittat upp. Jodå, en liten droppe lyste vit och fler var på väg. Små bladspetsar från andra lökväxter hade börjat kika upp ur jorden.

Vad härligt det är, när naturen börjar vakna igen. Trollhasselns hängen är stora nu och de lyste i solskenet. Man skulle kunna tro att våren är här, men det kan den inte vara förrän 15 februari, säger meteorologerna. Fast det är ju bara en vecka dit.

Det är tidigt, men fåglarna har redan satt igång med sina vårkonserter. Jag märkte det redan för ett par dagar sedan att det kvittrade på kullen när hunden och jag tog vår morgonrunda. För varje dag kvittrar det mer och mer.

Några vilsekomna lökar har hamnat utanför komposten. Där sticker de upp sina ljusgröna smala blad för att förvarna om kommande blomning. De brukar såsmåningom blomma i gult och lila, de förvildade krokusarna.

Molnen började samla ihop sig i tussar på himlen men solen sken fortfarande när vi gick upp mot skogen.

Någon hade kört av vägen och genat tvärsöver de plöjda åkern med sin motorcykel. Det kanske var samma person som brukar köra i Moenskogarna. Jag undrar om han har tillstånd från Länsstyrelsen för terrängkörningslagen gäller väl även här.

När vi så småningom kom ut på Moenvägen, hade solen börjat gå i moln. Då blev det genast lite kallare i luften. Trots allt värmer solen lite även så här års. När vi kom hem, lagade vi mat. Idag blev det pyttipanna på gårdagens potatis, purjolök och kassler. Lite rödbetor till det så smakade det riktigt bra.

Efter fikat på förmiddagen hade vi också varit ute på en runda. Hunden, maken och jag tog bilen en bit bort och sen traskade vi ut i naturen.

Vi befann oss då vid Forsheda gamla soptipp som numera endast är till för trädgårdsavfall. Det är inte alla som följer de reglerna som står uppsatta för vi hittade både plasthinkar, gamla madrasser och mycket annat som inte hörde hemma där egentligen.

Idag sken solen, men förra söndagen var det grått och mulet när vi var där och rekade. Då hade det kommit lite nysnö, men idag var snön fläckvis borta på vissa ställen.

Vi hade med oss en sak som vi ville deponera på platsen. Det kanske inte var riktigt enligt reglerna, men ibland måste man bryta mot de strikta reglerna. Alla geocacher skulle säkert av vissa betraktas som nedskräpning av naturen. Eftersom grejen var ganska tung och skrymmande, hade jag anlitat en medhjälpare. Jag förslog att vi skulle använda en pulka, så han skaffade något åt det hållet.

Vi hade tänkt ta en mindre brant väg till det utsedda gömstället, men kortaste vägen var ju nedför branten. Pulkor är ju avsedda för branter med snö så varför inte prova. Det gick alldeles utmärkt och snart var tingesten på plats.

Uppför branten gick det lite lättare. Då var inte den tunga grejen med. Vi återvände till bilen för att åka hem via den lokala mataffären. Hemma satte jag mig vid datorn och redigerade det sista på gömmans sida. Sen skickade jag in den för granskning. Efter 20 minuter hade Toa Norik, en av våra snabba reviewers publicerat den. Efter ytterligare 20 minuter lite drygt var den hittad. En stund senare kom näste man. Tre besökare fick den första dagen.

Utan att avslöja för mycket kan jag visa en liten spoilerbild som jag lade ut som teaser på Facebook. Namnet på gömman är Safe Deposit.

På kvällen var det gudstjänst i Missionskyrkan där maken hade hand om ljudet. Vi hade besök av Ulf Häggkvist från SAM. Han hade fått ämnet försoning eftersom det är veckans tema i våra 40 dagar med Guds nåd. Han höll en bra predikan över detta svåra ämne. Försoning förutsätter att det finns en konflikt. I konflikter kan det bli vapenvila och även fred, men det krävs ännu mer för att komma till försoning. Försoning återställer relationerna mellan parterna och återupprättar gemenskapen mellan dem. Egentligen är det detta som hela bibeln handlar om, försoningen mellan Gud och människorna.

När vi kom hem från gudstjänsten, tittade vi på Så ska det låta och drack en kopp te. Det är söndagskväll, men jag behöver inte kolla planeringen för morgondagen. Det är lov en hel vecka till.