Efter regnet

Äntligen kom det ett rejält regn. Det behövdes verkligen. Naturen tackade och absorberade vattnet. Mina dahlior och begonian, som jag inte visste om de överlevt vintern i potatiskällaren, skickade upp de första bladen över jordytan i krukorna. Det växer både i krukor, blomland och köksträdgård. Aklejorna gläder oss nu med sina olika färger. Här kommer en kavalkad med bilder på dessa.

I lördags var vi bjudna till min kompis Lena och hennes man Lars i Anderstorp. Vi har känt varandra sen gymnasiet. Ibland har vi träffats lite oftare, ibland blir det mera sällan, men det är lika trevligt att träffas. Vi satt en bra stund och pratade ute i deras uterum. Dessutom blev vi bjudna på bullar och en jättegod citronmarängpaj. Framåt kvällen åkte vi hem igen. Jag blir fortfarande ganska trött när jag hittar på något.

I söndags förmiddag, på pingstdagen, åkte vi till sommarhemmet för att fira gudstjänst. Det var vår värdgrupp som ansvarade den här helgen, men vi behövde inte fixa fika. Var och en fick själv ta med kaffekorg. Vid gudstjänsten var det även invigning av nya scoutledare och en ny kaplan. Det är roligt att det finns ungdomar som vill bli ledare. Ibland kan jag sakna den tiden, men jag skulle inte orka med det nu. Efter gudstjänsten packade vi upp vårt fika och njöt av det ute på verandan.

På eftermiddagen tänkte jag gå en runda med hunden, men när vi kom till grinden så var den stängd. Det betyder att grannen släppt sina ungdjur att beta i hagen. Då får vi gå en annan runda.

Vi gick åt andra hållet mellan de nyslagna åkrarna. Vi passerade den gamla brunnen och de gamla vinbärsbuskarna. De ger fortfarande en del bär.

Det är inte så ofta jag ser gården från det här hållet. Oftast går vi ju åt andra hållet. Men nu är det vackert vart man än går.

Den skira mandelblommen tycker jag är så vacker. Det är en riktig försommarblomma. Den är inte så iögonfallande, men om man tittar ordentligt vid vägkanten så finns den där. En del blommor är pråliga och tar plats, andra är mer blygsamma. Det är samma sak med människor. En del gör inte så stort väsen av sig, men har mycket att ge till oss andra. Egentligen har alla något att bidra med.

En helg i Rom - del 2

Efter en god lunch var vi redo att ge oss ut på en längre tur genom Rom. Nu ville vi testa Roms tunnelbana så vi letade upp skylten med ett stort M för metro. Vår närmsta station fanns alldeles intill Spanska trappan. Vi köpte biljetter för €1,50 och åkte till stationen Ottaviano. Därifrån var det inte så långt att gå till ett nytt land, Vatikanstaten. Det är klart att vi ville besöka detta lilleputtland när vi nu var så nära. jag ville se Sixtinska kapellet och Peterskyrkan men man kunde inte se Sixtinska utan att även se Vatikanmuseerna. Jag befarande att det skulle bli för mycket för mig. Vi frågade i en kiosk där man kunde köpa biljetter till guidade turer, men vi var lite sent ute för dagen. Vi bestämde oss för att spara detta besök till nästa dag.

I stället traskade runt i trakterna mellan Petersplatsen och Tibern, som ju är floden som rinner genom Rom. Jag ville ju gärna logga en gömma i Vatikanen, men det finns inte så många. De flesta är mystar. Jag lyckades faktiskt lösa en myst hemma innan avresan och upptäckte då att själva burken är placerad utanför Vatikanen. Vi  som hörde till letade upp den lilla miniburken, Riccixx - The  popes in History. maken blev imponerad när jag plockade fram burken från ett ställe han redan undersökte men inte tillräckligt noggrant. Detta blev min första hittade geocache i Vatikanen.

Jag hade för mig att vatikanstaten hade en egen souvenir, men tydligen var det inte så. Ett nytt land fick jag i alla fall och på Project GC fick jag en diamondbadge för Vatikanstaten. Nu har jag hittat geocacher i sju olika länder.

Vid floden Tibern fanns en Earthcache som handlade om floden. Vi fick mäta bredden på floden vid stället. Dessutom kolla in höjden över havet. Det var inga större problem med dessa uppgifter om man har en GPS. Sista uppgiften var att uppskatta flödets hastighet. Det krävde lite andra aktiviteter.

Vi tog oss nedför trapporna till strandkanten. I murarnas sprickor växte det söta små blommor. Vattnet rann ganska snabbt på denna sidan, men det verkade rinna lite långsammare på andra sidan. Det satt några fåglar och vilade sig ute på stenarna. Under bron kastade vi pinnar i vattnet och mätte tiden det tog att flyta ca 10 meter. Här krävdes det lite samarbete, men det klarade vi av galant med 33 års erfarenhet av samarbete.

Det verkade som om bron var någons hem, men personen eller personerna var inte hemma. De kanske var ute och tiggde på gatorna. Vi såg en hel del tiggare. Eller så sålde de selfiesticks. Det kan inte vara ett lätt liv.

Efter denna Earthcache drog vi oss upp mot Petersplatsen igen. Runt Vatikanen finns en hög mur som byggdes för att hålla kravallerna borta. En sak som jag lade märke till i Rom var att det fanns militärer med skjutvapen intill nästan alla sevärdheter. De bevakar sin historia i Italien. Även i Vatikanen fanns det gott om vakter.

På Petersplatsen fanns det gott om folk. Där fanns också två Earthcacher. Den ena kom någon vecka innan vi skulle åka dit. Vi började med den och den hette Travertino di Piazza San Pietro. Travertin är en sorts bergart som används till byggnader. De ljusa stora plattorna på marken består av travertin. Mellan dem fanns gatsten, som var ett vanligt material på Roms gator.

Den äldre Earthcachen handlade om den stora obelisken mitt på Petersplatsen. Den hette AGT40: Vatican Obelisk. Det finns 14 stora obelisker i Rom och de kommer från Egypten. Vi hittade svaren på frågorna även om det var lite knepigt eftersom man inte fick gå så nära själva obelisken.

På petersplatsen köade folk i en jättelång rad. Den verkade aldrig ta slut. Påven skulle hålla en mässa kl. 17. Det var nog till den de köade. Vi hade ett eget möte vid samma tid.

Vi satte oss på trappstegen vid pelargångarna som omgav platsen för att vila en stund och studera folket som passerade. Det fanns alla åldrar representerade liksom många länder kunde vi förstå. En hel del präster, munkar och nunnor var på väg in i kyrkan.

Solen dalade nu snabbt och den skulle snart försvinna bakom Peterskyrkans kupol. Det blev lite kyligare när solen försvann. Tiden för vårt möte närmade sig och jag spanade efter en grupp som verkade samlas intill den norra fontänen.

Det var ett gäng tyskar som bjudit in till ett geocachingevent, Meet the Germans. En hel del från olika länder hade anmält sitt intresse.

En av deltagarna tog ett foto så att jag kunde vara med. De ville att jag skulle lägga upp bilderna på eventssidan, vilket jag gjort förstås. Vi stannade inte så länge så vi träffade nog inte alla eventsbesökare, men vi var lite trötta och ville tillbaka till hotellet för att vila en stund innan kvällsaktiviteterna.

Påven hade ju sitt eget event. Vi såg honom i alla fall på storbildsskärm. Så vi kan väl säga att vi deltog i två event samtidigt. Vi tog metron tillbaka till vårt hotell. Där vilade vi ett tag efter allt traskade under dagen.

I Italien äter man middag sent. Vi tänkte ta efter den vanan åtminstone en kväll. Vi hade ju nära till lokala restauranger. Kyparna stod på gatan och bjöd in passerande turister.

Vi valde en riktig biffstek med pommes och grönsaker. Pasta hade vi ju ätit tidigare till lunch. Vi tog också en tallrik grillade grönsaker. Det var gott och biffen var stor. Det blev lite kvar på min tallrik i alla fall.

Det är enkelt att vara vegetarian i Italien. Många pastarätter serveras med vegetariska tillbehör. Man kan alltid beställa grönsaker som squash, aubergine, paprika och tomater till. Vi äter ju kött, men grönsaker är också gott.

Efter detta skrovmål var vi rejält mätta och ännu tröttare. Det blev en kort promenad till hotellet. På rummet fanns förstås TV, men den visade nästan bara kanaler på italienska eller kanaler med dubbade program. Maken hittade en kanal som sände roadracingtävlingar nonstop. Här kunde vi hänga med utan att förstå den italienska speakern. Sen blev det natti-natti så att vi skulle orka med nästa dag. Hittills hade jag klarat av mer än vi trodde att jag skulle göra. Men promenerandet och trapporna hade förstås tagit på krafterna och jag sov gott.

Fortsättning följer...

Mot bättre dagar

Visst var min mamma vacker i sin ungdom. Jag fortsätter med lite återblickar genom gamla foton ur mammas album. Frisyren tyder väl på att fotot är taget på fyrtiotalet. Halsbandet som hon bär har jag någonstans. Det måste jag ta och leta upp.

Skönheten försvinner inte även om vi förändras till det yttre. Den inre skönheten finns kvar. Här är mamma tillsammans med mina pojkar under någon utflykt vi gjort tillsammans. 

Under förberedelserna inför begravningen har vi inventerat våra förråd av ljusstakar som mamma målat. Här är min samling. Mina syskon har nog en liknande var och en. Porslinsmålning var ett av mammas intressen under många år. Det finns många spår efter denna hobby i alla våras skåp. Förutom ljusstakarna har jag en hel kaffeservis och mycket annat som hon målat. Ett vackert arv som hon lämnat efter sig.

I helgen chansade jag lite och åkte till gudstjänsten och årsmötet i församlingen. Det var längesen vi var i kyrkan. Det kändes så roligt att träffa alla och kunna vara med en liten stund. Det blev en längre stund än jag trodde jag skulle orka. Först var det årsgudstjänst med parentation då församlingens äldste medlem lämnat oss. Han var en riktig klippa trots att han nästan hann fylla 99 år. Efter lite mingelfika vidtog församlingens årsmöte med alla val. Lite senare blev det ett avbrott för smörgåstårta innan samtalen fortsatte. Vi åkte hem för nu började jag känna mig lite trött.

Jag räknade förstås med att få vila hela måndagen. Det gjorde jag i stort sett också. I tisdags var det dags för den sista sprutan i den här kuren. Jag trodde att jag kanske kunde köra in själv men maken valde att komma hem och följa med mig. Det var nog bra då jag fortfarande var lite knäsvag. Det känns ibland som om jag får ett blodtrycksfall utan att det svartnar för ögonen.

På kvällen skulle kalmarsonen komma med tåget för lite hemmavistelse. Maken fick hämta honom. Jag satsade på att försöka vara med en liten stund på styrelsemötet i kyrkan. Det blev även nu en betydligt längre stund än jag räknat med. Men kändes också bra att kunna delta i samtalen och besluten. Jag hoppas ju att jag ska bli allt starkare och orka vara med mer.

Idag trodde jag att jag skulle behöva vila en hel del efter gårdagens aktiviteter, men jag fick väldig energi. Kanske att sonen var hemma hjälpte mig att orka mer. Dessutom har jag börjat de senaste dagarna med lite goda smoothies som verkar ge mig bra energi. Igår blev det en spirulinasmoothie med kiwi, banan, lite spirulinapulver och lättyoghurt med vaniljsmak. Dagens version gjordes på sharonfrukt, en proteindryck med extra energi och vaniljyoghurt. Vi får se vad det blir imorgon.

Sonen och jag satte igång att städa av lite här hemma. Något som jag haft planer på men inte riktigt orkat ta tag i den senaste tiden. Han fick bemanna dammsugaren, vilket är det värsta för mig. Jag dammade och torkade av golven. Dessutom fick toaletten och hallen en duvning. Egentligen ska jag inte syssla för mycket med dessa aktiviteter. Efter städningen känner jag i halsen hur det svider lite. Det är väl exponeringen för damm, mögel och vad som kan finnas i luften som inte är så nyttig för mig egentligen. Men man kan ju inte skippa städandet ändå. Bra att få lite hjälp då.

Efter saneringen lagade vi mat. Sonen ansvarade för potatisskalandet och jag gjorde köttfärslimpa. Medan potatisen kokade och limpan tillagades i ugnen, gjorde jag lökmarmelad. Det är ett gott tillbehör som jag gärna delar med mig av. Jag skivar rödlök i ringar och steker på svag värme i lite olja. Den här gången tog jag även med purjolök som jag älskar. Den ska bara bli mjuk inte få färg.

Sedan kryddar man den med nymalen svartpeppar. Sälta kan man få genom att salta men jag väljer att använda japansk soja för då får man lite umamismak också. Syran kommer från balsamvinäger och sötman från honung eller socker om man så vill.

Sen får detta puttra ihop en stund så att smakerna blandas. Det gäller att smaka av väl och se till så att det bli en bra balans mellan sälta, syra och sötma. Då får man ett trevligt tillbehör till vilken kötträtt som helst.

Potatismoset fick lite gröna inslag med persilja och gräslök. Det blev en riktigt god lunch som uppskattades av alla. Till och med Takko, som slukade de rester som jag inte orkade äta upp. Sen fick det bli en liten vilopaus för nu började ryggen att protestera lite. Jag får ont i ryggen när jag står mycket. Men en lite stund i sängen i ryggläge hjälper.

Det har inte blivit så långa promenader de senaste dagarna för det har varit kallt och blåsigt. Idag hann jag inte ut innan solen försvann. Den tittade fram ett tag mitt på dagen, men när Takko och jag gick ut var den gömd bakom molnen. Det har blivit betydligt ljusare och man kan ana en stundande vår även om det är ett bra tag kvar. Maken konstaterade att det var lite ljus kvar när han kom hem idag.

Nu ska det bli lite kvällsmys med familjen. Sonen håller på att baka en äppelkaka. Det är inte så svårt när det finns påsar med äpplen i frysen. Båda pojkarna har lärt sig att göra min enkla äppelkaka. Det är bra lärdom för livet att kunna laga mat. Det kan de och det känner jag mig lite stolt över att ha lärt dem.

Vi föräldrar vill ju gärna ge våra barn bra redskap för livet och mycket kärlek. Det fick vi från vår mamma. När jag tänker tillbaka, ser jag hur mycket hon betydde för oss. Hon var inte de stora ordens kvinna utan en handlingarnas. Hon sa inte att hon älskade oss så ofta, men hon visade det i praktiken. Hon kunde slå knut på sig själv för att ge oss det vi behövde. Det var inte alltid så lätt ibland när resurserna var små.

En del slänger vackra ord omkring sig men det stannar med orden och kommer aldrig till handling. Ibland blir jag lite anti när jag hör, inte minst i amerikanska filmer, hur de slänger ur sig "I love you" i tid och otid. Det kan kännas mer som en fras än ärligt menat. Det finns säkert de som menar det men ibland blir det lite överdrivet. Jag föredrar mammas sätt att visa kärlek.

Till hembygden

Dagens utflykt gick till mina hemtrakter i Horda. Vi åkte till gudstjänsten i Horda Frikyrka där det skulle bli parentation för min mamma. Jag har inte varit i kyrkan där sedan den renoverats klart och byggts till. Det var roligt att se hur annorlunda den blivit.

Alla mina syskon med respektive och några av syskonbarnen var också med. Det var en fin gudstjänst. Göran Ahlander, som ska vara officiant vid begravningen, predikade om när Jesus gick på vattnet. Petrus var modig att ta steget ut mot Jesus, men när han började sjunka fanns Jesus där och räckte ut handen. Det är så det är. När vi börjar sjunka, finns han där och det är han som sträcker ut sin hand och tar tag i oss.

Efter gudstjänsten var det kyrkkaffe. Jag mådde inte så bra så jag avstod från fikat. Magen var lite orolig. Lite illamående kom i vågor. Då blev jag matt och knäsvag. Vi samlades också för att prata med pastorn om begravningen. Det är ju en hel del som ska fixas och bestämmas. Sen åkte vi hemåt och jag fick vila hela eftermiddagen. Framåt kvällen kunde jag stiga upp och försöka få i mig lite mat. Det får nog bli en tidig kväll den här söndagen.

I veckan har det varit ganska lugnt annars. Vi har tagit promenader i rimfrostlandskapet, hunden och jag. Det är vackert med rimfrost i buskar och träd. Det har inte varit så kallt trots allt. Men det är skönt att komma in i värmen efter promenaden.

I måndags började den andra cellgiftskuren. I tisdags åkte jag in för den första sprutan. På fredagen var det dags för nästa. Två dagar i veckan får jag sprutor. Samtidigt får jag stoppa i mig kapslar med cellgift varje dag. Nästa vecka blir det samma program.

Under veckan kunde man lämna in begagnade kläder i vår kyrka. Igår skulle det vara klädbytardag. Jag hade ju en hel del kläder som blivit lite för stora. Så jag passade på att prova igenom min garderob och det blev två stora kassar med kläder att skänka bort. Det känns bara bra om de kan komma till nytta.

På kvällarna blir det mest soffmys nuförtiden. Jag har försökt att hålla mig undan för att inte bli smittad i dessa förkylningstider. Min månadslånga förkylning verkar lätta lite. Förhoppningsvis blir jag snart av med den. Men jag saknar kontakten med andra människor. Man blir lite isolerad.  Det gäller bara att hålla ut.

Julbak och geotur

Då var vi redan inne i julveckan. Ingen snö och kyla, men grått, fuktigt och ganska varmt för årstiden. Katrin och jag hade pratat om att åka en runda och logga lite burkar i närområdet. Det passade bra den här dagen då vi också kunde fira vår femåriga vänskap på Facebook. Hon och Zack dök upp hemma på gårdsplanen på förmiddagen. Takko och jag kom just tillbaka från en runda. Vi bytte till min bil och fortsatte färden västerut mot Bredaryd.

Här fanns en 1000sjöargömma intill Havridaån, Kommunala Ängholmen 4/12. Ängholmen var ett öde ställe. Det håller på att förfalla, men det var ändå en trevlig plats intill ån. Vi gick lite husesyn bland byggnaderna innan vi begav oss mot gömman. Zack skuttade runt som han brukar. Vi andra tog det lugnare. Katrin fick syn på gömman redan på håll och då såg jag den också. Det var en snygg burk som vi loggade utan problem.

På vägen tillbaka passerade vi julgranen. Zack och jag prövade att dansa lite runt granen. Han hade hellre velat bada men det fick han inte.

Sen gick vi tillbaka mot bilen för att åka vidare. Det finns en gömma kvar i Bredaryd, men den kräver trädklättring och det känner jag mig inte redo för än. Jag orkar ju mer och mer. Idag utmanade jag mig själv lite genom att gå utanför vägar och stigar i lite mera oländig terräng. Det gick bra, men jag hade lite träningsvärk på kvällen.

Nästa hållplats blev Hembygdsgården i Reftele. Här kunde vi parkera precis utanför grinden och ta en promenad genom parken mot gömman. Det var en fin liten hembygdsgård. Här är säkert ännu finare framåt våren när allt grönskar och blommar. Än är det långt dit, men vi kan ju längta lite.

Här fick Zack leta upp burken. Jag spanade in gömstället, men han fick krafsa fram den. Han blev så uppspelt av sitt fynd att han kastade iväg burken. Katrin fick hämta in den så vi kunde logga. Zack har blivit bra på att hitta plastburkar.

Vi tog sedan en annan väg genom parken mot bilen. Det fanns flera hus att titta på. Detta hade en spännande dekoration på gaveln. Bilen väntade på oss och vi fortsatte mot nästa gömma i Reftele.

Vid idrottsplatsen, som förmodligen heter Rönneljung, fanns en gömma med det namnet. Vi körde bilen så nära elljusspåret vi kunde. Sen fortsatte vi till fots. Det var ganska öde på fotbollsplanen, men det stod några mopeder vid idrottshallen. Vi såg dem köra iväg lite senare.

Zack motionerade rejält. Han sprang fram och tillbaka. Sen stannade han och nosade på något. Han kanske fick upp ett spår. Det var inte gömman i alla fall för den satt på en nivå som han inte klarade av. Det gjorde vi. Vi har loggat liknande gömmor förut så vi visste hur vi skulle bära oss åt.

Vid idrottsplatsen fanns även en trevlig grillplats. Här kunde vi fikat, men det var lite fuktigt i luften så vi fikade lite senare i bilen. Katrin hade med sig hembakta lussekatter som smakade gott av mycket saffran.

Det blir nog ingen vit jul i år. Idag var det inget skidföre i spåret. De gamla skidorna fick sitta kvar på husväggarna. Vi kände igen modellen som inte var av årets snitt.

Från en fotbollsplan fortsatte vi till nästa. I Ås finns Ryavallen. Det är väl inte den enda arenan med det namnet. Idag var det ingen som tränade på planen och Zack undrade nog var bollen fanns.

Vi körde ända fram till kioskbyggnaden där gömman skulle finnas. Egentligen letade vi på rätt ställe, men jag var inte tillräckligt noggrann. När vi kollat fler ställen, återvände vi och då hittade Katrin burken.

Det blev sista gömman för min del den här dagen. Det var de fyra vi spanat in. Men Katrin hade några ologgade i trakterna så vi fortsatte lite till. Den ena var nere vid Bökkullen. När vi var där sist, var den borta, men nu hade CO ersatt den med en ny burk. Den andra fanns långt ute i skogen. Vi körde fram till en vändplan där det stod en traktor. Mannen med traktorn undrade nog vad vi gjorde där, men vi hejade på honom innan vi promenerade iväg åt andra hållet.

Här letade vi rätt länge och trots att jag loggat den för längesen hittade vi inte slutgömman. Det hade vuxit upp en hel del på platsen så den såg lite annorlunda ut nu. Det var blött bland de små tallarna.

Det fanns lingon kvar på tuvorna vid vägkanten. De såg inte så aptitliga ut, men det finns nog djur som gärna mumsar i sig dem.

Mitt bland alla granar och tallar stod det några bronsfärgade små bokar. De lyste så vackert bland allt det mörkgröna.

Till slut fick vi ge upp sökandet. Burken kanske var borta trots allt. Nu var vi ändå nöjda med dagens resultat. Vi vände bilen hemåt efter en trevlig runda. Katrin och Zack åkte hem till sig. Jag blev hälsad välkommen hem av Takko. Det fanns en matlåda i kylen som jag kunde värma. Det blev fläskytterfilé med rotfrukter, rödvinssås och tomater i tre färger. Sen behövde jag vila en stund innan jag tog itu med nästa uppdrag.

Ikväll har jag bakat klart julabaket. Det blir ju ingen jul hos oss om det inte finns nötkakor. Alla gillar dem och de är ett måste på kakfatet på julaftons förmiddag.

Några pepparkakor hamnade också i ugnen efter nötkakorna. Det var köpedeg, ekologisk sådan, som jag skar i tunna skivor. De är goda att äta med lite grönmögelost på.

Tidigare har jag bakat ett annat måste, drömtårtan. Den ligger i frysen och inväntar julaftonsfikat. Dessutom gjorde jag biscotti med valnötter och apelsinskal. De är goda till te. Det tycker både sonen och jag. Eftersom jag hade lite mera ork än jag haft tidigare, bakade jag också ett rågbröd. Det var ett kubbrecept, men man skulle inte koka det i vattenbad utan det gräddades i en gryta i ugnen. Vi får se hur pass bra det är att doppa på julafton. Nu är det bara knäckkoket kvar.

Förra veckan var det några frostiga morgnar. När solen sken var det riktigt vackert med den frostiga marken och de vita grenarna. Rådjuren betraktade mig när jag spanade på dem. I lördags var det riktigt halt ute, men redan på söndagsmorgonen var det mildväder igen. Det verkar hålla i sig fram till julhelgen.

Igår var det vår värdgrupp som ansvarade för det praktiska på gudstjänsten. De andra fick städa själva i lördags. Jag ska väl fortfarande göra minimalt med sådant. Fast hemma måste jag städa lite. Vi tände alla ljus i kyrksalen och hälsade alla välkomna vid dörren.

Jag läste inledningsordet som jag hämtade från Jakobs brev 1:17-19. Där handlar det om alla goda gåvor som kommer från Gud. Vi ger varandra gåvor vid jul, men de kan inte mäta sig med de gåvor Gud ger oss. Ibland när vi hamnar i svårigheter av olika slag, kan vi tänka att Gud övergivit oss därför att han inte tar bort det svåra. Men det är inte så han jobbar. Han bär oss genom svårigheterna. Predikan handlade om Maria, Jesu moder. Det var ingen enkel situation hon hamnade i. Hon riskerade faktiskt livet genom att acceptera det uppdrag Gud gav henne. Men hon var modig nog att säga ja.

Efter gudstjänsten var det mingelfika. När vi skulle åka hem, sa maken att vi skulle åka till stan och äta. Ingen av oss orkade väl laga mat. Vi ville inte ha pizza eller julbord. Så till slut blev det Vandalorum som fick servera oss söndagsmiddagen.

Vi valde deras isterband med potatis och örtsås. Rödbetsröran var också god. Vi blev mätta och kunde nöjda åka hemåt igen.

Imorgon är det skolavslutning. Jag har inte tänkt att gå på samlingen i kyrkan, men jag kanske åker till personalfikat trots allt. Idag fick jag ett meddelande om att några elever har magsjukan. Det vill jag ju inte ha lagom till jul. Förhoppningsvis är personalen frisk.

Idag började jag cellgiftskuren med kapslarna. Imorgon ska jag in till sjukhuset och få en spruta. Så nu är behandlingen igång igen. Visst önskar jag att jag kunde slippa, men det är bara att fortsätta. På kvällen kommer nog pojkarna hem. Det ser jag i alla fall fram emot.