Julkonsert

Solnedgången var vacker i eftermiddag. Hunden och jag tog en liten promenad medan solen dalade ner bakom träden. Det blev ingen runda på förmiddagen för då var det vildsvinsjakt i byn. Jag hoppas de sköt några. Det finns alldeles för många vilda grisar i skogarna.

Jag åkte till stan för att hämta ut lite mediciner som tagit slut. En sort hade jag visst tagit ut allt på. Så nu får jag vänta till måndag och kolla med dagsjukvården om jag ska fortsätta med de pillren. Egentligen vill jag äta så få piller som möjligt. Jag har slutat med de starka värktabletterna och det känns bra. Lite ont i ryggen har jag ibland men då får det bli en Alvedon.

När jag kom hem, hade maken och hunden varit ute en runda. Jägarna hade gett upp för dagen. Vi satte igång med matlagning. Dagens rätt skulle bli fläsk med stekt lök, potatis och sås. Fast det visade sig vara bacon i paketet vi tinat. Lite tunnare än fläsk, men rätt gott ändå.

Ikväll var det julkonsert i Missionskyrkan. Fast i år sjöng vi inte själva. Gisalveds Gospel Choir gästade oss. Vi hade inte köpt några biljetter för jag visste inte om jag vågade gå eller om jag skulle orka. När vi såg att makens f d jobbarkompis Per-Anders skulle spela, bestämde vi oss för att chansa på att det fanns biljetter kvar. Vi blev insläppta.

Kören sjön fantastiskt bra och inspirerat. Det var både vanliga julsånger, ofta i ett spännande arrangemang, och gungande gospellåtar. Vi satt och gungade med i bänkarna. Musikerna spelade medryckande. Överskottet från konserten går som vanligt till EFI:s arbete i Rumänien. Rolf var med och berättade om detta. Konserten tog slut alldeles för fort, men det blev ett extranummer.

Efter konserten var det fika, som ingick i biljettpriset. Vi ångrade inte att vi gick ner och fikade. Det var lussesemlor som serverades. De var jättegoda. Vi gillar ju både semlor och lussebullar så det här var en bra kombo. Det ska vi nog göra nån gång när vi blir sugna.

Sen åkte vi hem. Det var skönt att komma hem. Jag blir fortfarande trött av olika aktiviteter även om jag orkar mer och mer. Det går väl åt rätt håll i alla fall. Håret verkar ha börjat växa ut igen även om det bara är nån millimeter. Det ser ut att bli mörkt och inte vitt som man kunde tro. Men än dröjer det innan man kan se om det blir lockigt eller fortsätter att vara spikrakt.