Isande regn och brännande feber

Efter i stort sett en vecka med trötthet var jag lite piggare i måndags. Det var tur det eftersom vi skulle träffas på förmiddagen och urnsätta mamma på Rydaholms kyrkogård. Jag ville inte köra hela vägen dit ut själv, så jag bestämde med min bror att samåka från stan. Maken hade feber och var rejält förkyld så han var hemma. Han erbjöd sig att skjutsa in mig så jag slapp köra alls.

Vädret uppvisade isande kallt regnande hela vägen. Då är det inte så skönt att stå ute på en blåsig kyrkogård. Vi samlades i vapenhuset och höll det mesta av vår lilla samling där. Vi sjöng en av de psalmer mamma valt till begravningsgudstjänsten. Pastor Göran läste några bibelord och bad.

Sen gick vi ut i regnet och samlades runt graven där urnan sänktes ned. Vi sjöng en sång till och bad välsignelsen innan vi tog avsked med att lämna påskliljor i vaserna. Sen var vi alldeles nedkylda och ville helst in i värmen. Det blev inga bilder utifrån graven. Fingrarna var som isbitar trots att jag hade vantar.

Efteråt åkte vi alla till Rydaholms värdshus för att äta lunch tillsammans. De serverade oxbringa med potatis och pepparrotssås. Det var gott men jag orkade ju förstås bara en bråkdel av portionen.

Vi satt kvar en bra stund och pratade. Det är ju trevligt att träffa sina syskon med respektive även om det inte alltid blir så ofta. Vi bestämde lite om när vi ska träffas och ta hand om mammas saker. Vi är tacksamma att hon delat ut så mycket redan som presenter. Vi har ju redan alla fullt i våra hus.

I veckan har vi haft besök hemma i Rannäs. Fyra älgar passerade över åkrar och ängar med stora kliv en kväll. Maken rusade in efter min kamera. Igårkväll var det fyra andra älgar bland annat en liten kalv som maken stötte på när han och hunden var ute. De var visst var i morse också.

Själv har jag missat alla besök av skogens konung. I onsdags var det dags för provtagning igen efter första nya behandlingen. Maken följde med och kunde skjutsa upp mig i en rullstol. Jag var fortfarande matt och trött. Det visade sig att jag hade feber och väldigt låga blodvärden till följd av cellgifterna. Nedgången var väl förväntad men feber gjorde att de ville kolla upp mig. Så jag fick ta prover och röntga lungorna innan de lade in mig på avdelningen.

Det har ju varit lite dåligt med aptiten på sistone, men här kan man beställa vad man vill ha. Och det är all inclusive. Någon pannkaka lyckades jag klämma ner. Maten är god och kommer ofta. Jag får ofta soppa till förrätt och det är gott. Gradvis har jag kunnat äta mer och mer. Idag åt jag hela lunchportionen modell liten.

Maken har börjat jobba igen men han har kommit på kvällarna. Takko har fått besök på dagarna av Sakari som gått ut med honom. Igår kom Katrin på besök och lämnade en liten kompis kvar på rummet. Han lyser och blinkar i mörkret. Det är trevligt med lite besök då och då. Igår fick jag blodtransfusioner och sprutor för att stimulera produktionen av vita blodkroppar. Jag kanske ska få trombozyter också. Men känner jag mig mycket bättre. Jag orkar mer, men jag får stanna över helgen tills de vita blodkroppar börjat stiga i antal. Jag är förstås infektionskänslig. Det blir säkert lite segt och tråkigt.

I morse var det grått och regnigt utanför fönstret. Den lilla hemliga trädgården nedanför mitt fönster blir säkert blöt idag. Jag hoppas att värmen kommer tillbaka. Det är ju snart valborgsmässoafton, men då kan det vara jättekallt ibland. Jag lär missa året upplaga. Men jag kanske kommer hem till första maj eller i alla fall den andra.