Våren går framåt med stormsteg

Det är härligt när man kan ge sig ut i solen och upptäcka nya vårtecken. Våren kommer ju mer och mer. Efter en jobbig vecka, den förra, var det skönt att kroppen rättade till sig någorlunda och vi kunde ge oss ut på lite längre promenader. Fast någon värme är det inte i luften. Det har blåst en hel del och då kan det bli isande kallt. Takko har varit nöjd med de korta rundorna.

Vid husknuten står min magnoliabuske. Förra veckan började de knubbiga knopparna visa lite vitt. Om solen värmer den i hörnan, kan den då slå ut ganska fort.

Idag hade en av knopparna börjat veckla ut sig. Lite bruna frostskador fanns det men jag ser fram emot att få lukta på de underbara blommorna.

Nu har jag också kommit igång med min islandströja. Jag köpte ju garn förra veckan, men det tog några dagar innan jag började. Egentligen ville jag sticka uppifrån och ner, men mönstret var traditionellt nedifrån och upp. Jag funderade på att försöka vända på det, men sen valde jag att köra som det står. Jag började med en ärm. Då är det inte så många maskor att repa upp om det skulle bli något fel. Sen ser man om mönstret fungerar. Det går ganska fort att sticka på och det är roligt.

Idag var det dags för ett stadsbesök igen. Läkaren tog emot och berättade läget på sjukfronten. Sen fick jag dropp för att stärka skelettet innan jag kunde gå därifrån. Då var jag ganska hungrig, så det blev en hamburgare så jag skulle orka inköpsrundan i affären också.

Läkarens besked var inte så positivt. Nu är jag rätt van vid att få negativa besked så jag är beredd. Jag trodde förstås att en ny cellgiftskur skulle börja på måndag. Den här veckan är det uppehåll. Men proverna visade att mina värden var skyhöga igen. Alltså verkar inte kurerna bita längre. Läkaren hade pratat med läkaren i Linköping, som föreslog en annan behandling. Det är samma cellgift som jag fick i samband med stamcellstransplantationen. Då fick jag en kraftig dos som skulle radera mitt immunförsvar. Nu är meningen att jag ska få en svagare dos en gång i månaden. Det ges som dropp. Tyvärr kan de inte ge det i Värnamo. Det är väldigt kort hållbarhet på det. Men Jönköping kan förhoppningsvis ordna det. Jag ska få mer besked från min läkare när hon vet lite mer.

På ett sätt kan det vara skönt att slippa sprutorna och kapslarna som tagit, men det finns ju biverkningar med alla cellgifter. Det viktigaste är ändå att det fungerar och kan hålla cancercellerna i schack. Jag vet att jag inte blir av med dem, men de får gärna vara så få som möjligt. Samtidigt vill jag kunna fungera och må hyfsat bra. Det är inte alltid så lätt med cellgifter i kroppen. Förhoppningsvis går det att hitta en bra balans.

Jag var trött och lite ledsen när jag åkte hemåt från stan. Då fick jag syn på de häftiga molnen på himlen. De såg nästan lite sommarlika ut och fick mig på lite bättre humör. Solen sken dessutom. Jag kom hem med mina kassar och kunde packa upp dem. Sen fick jag vila en stund. Jag var ganska så trött efter dagens utflykt.

Imorgon har jag tänkt att baka. På torsdag har jag lovat att bjuda ett gäng geocachare på påskfika. Då ska det bli ett enkelt event här uppe i skogen. Det blir inga sju sorters kakor, men något ska jag väl kunna knåpa ihop. Sen kanske jag kan förbereda lite inför påskhelgen också. Förhoppningsvis kommer sönerna hem till oss. För övrigt tänker jag ta det lugnt.