Härlig försommar på verandan

Nu har  det varit underbara dagar då jag har kunnat sitta ute på verandan och njuta av solen, blommorna och fågelsången. Liljekonvaljerna blommar på kullen. Jag fick komma hem lagom till det.

Jag tar lite korta promenader i trädgården men snart är det väl dags att utvidga turerna och ge sig av utanför trädgården. Jag är fortfarande lite svag och vinglig men det är bara att träna på. För övrigt mår jag ganska bra nu.

Nu blommar äppelträden alldeles överdådigt. Det är så vackert med de rosavita blommorna som fyller hela trädkronan. Idag snöade det vita kronblad från det gamla äppelträdet så snart är väl blomningen över.

Den vita rhododendron är också vacker  nu. Den blommar först av av alla rhododendronbuskarna. Snart kommer den röda och de vanliga lila också.

Vi har suttit mycket ute på verandan. Hela förmiddagarna brukar vi hålla till där. Ibland kommer katterna och gör oss sällskap. Bofinkarna håller konsert, koltrastarna och stararna har uppvisning på gräsmattan och svalorna har sin flyguppvisning framför våra ögon. Kajorna och skatorna är inte lika uppskattade.

Takko håller mig också sällskap. Han ligger antingen på en filt eller ute på gräsmattan i solen. Han njuter nog också av livet just nu.

Det har blivit en hel del utemat också. Igår lagade jag en kycklinggryta med ris alldeles själv. Det går om man bara är envis och har en stol att sitta på emellanåt.

Jag har kommit igång med stickningen igen. Båda ärmarna är klara och nu har jag börjat på bålen. Det är roligt när man ser hur arbetet växer även om det går sakta framåt.

Nederkanten blir likadan som ärmarnas nederkant. Nu stickar jag enfärgat grått en bra bit innan det är dags att sätta ihop allt och sticka det mönstrade oket. Idag renritade jag mönstret och målade det efter de färger jag valt. Det blir lite lättare att följa då. Men än jag inte där.

På kvällarna har maken och hans syster idkat trädgårdsarbete. Min gamla köksträdgård, som legat i träda ganska många år, har fått några nygrävda grönsaksland med lite jordgubbar, lök, purjolök och kål. Själv satt jag på en stol och tittade på.

Det blommade i gräsmattan också. De här små söta violerna hittade jag. Jag slängde mig ned på marken för att fota dem, men sen behövde jag hjälp med att ta mig upp igen. Jag glömde att jag inte var så stadig på benen.

Vi hittade också blommande jordgubbsplantor som överlevt åren i träda. En del av dem grävdes upp och planerades i de nya landen. Det kanske kan bli några goda gubbar framöver.

Idag kom Katrin på besök. Det var trevligt att träffa henne och prata en stund. Hon hade med sig en fin solros i kruka och goda hallon som vi smaskade på medan vi satt på verandan och pratade. Nu har jag varit hemma en vecka.Det börjar väl bli dags att ge sig ut på lite utflykter även om det så bara blir en liten biltur. Jag längtar efter att se lite andra vyer.

När Katrin åkt hem, gick jag en liten runda i trädgården för att se vad som blommar. Maskrosorna har börjat gå i frö. De är vackra men kanske inte så uppskattade. Bland buskarna hittade jag blommande Allium. De lila bollarna på höga stänglar är vackra.

Vid portalen har klematisen börjat blomma. Där har vi satt ett insektshotell. jag hoppas det kommer lite hyresgäster som vill checka in.

Klematisblommorna är riktigt fina. I år är de ljusare blå än de brukar vara tycker jag. Men de verkar trivas i alla fall.

Jag har ett helt land med rosor och mellan dem kommer det aklejor. De är bara små plantor än, men på södergaveln hiittade jag vita aklejor som blommade för fullt. Det måste ha drivit på bra där.

Ute idet höga gräset där vi inte klipper hittade jag dessa vackra vita klockor. De ser ut som någon sorts porslinshyacint men jag kommer inte ihåg vad de kallas.

Dammen är ett försummat område, men det blommade lite ändå vid kanterna. Förhoppningsvis lever näckrosorna. Det finns blad i alla fall.

Det var nära jag missade doftolvonets blomning. Blommorna hade börjat bli lite bruna men de doftade fortfarande helt underbart. Det var en liten rapport från min försummade trädgård. Nu blir det långhelg och det har ju lovats fint väder. Pojkarna kommer hem, en imorgon kväll och den andre när han jobbat klart på fredag. Det ser jag fram  emot.

Våren går framåt med stormsteg

Det är härligt när man kan ge sig ut i solen och upptäcka nya vårtecken. Våren kommer ju mer och mer. Efter en jobbig vecka, den förra, var det skönt att kroppen rättade till sig någorlunda och vi kunde ge oss ut på lite längre promenader. Fast någon värme är det inte i luften. Det har blåst en hel del och då kan det bli isande kallt. Takko har varit nöjd med de korta rundorna.

Vid husknuten står min magnoliabuske. Förra veckan började de knubbiga knopparna visa lite vitt. Om solen värmer den i hörnan, kan den då slå ut ganska fort.

Idag hade en av knopparna börjat veckla ut sig. Lite bruna frostskador fanns det men jag ser fram emot att få lukta på de underbara blommorna.

Nu har jag också kommit igång med min islandströja. Jag köpte ju garn förra veckan, men det tog några dagar innan jag började. Egentligen ville jag sticka uppifrån och ner, men mönstret var traditionellt nedifrån och upp. Jag funderade på att försöka vända på det, men sen valde jag att köra som det står. Jag började med en ärm. Då är det inte så många maskor att repa upp om det skulle bli något fel. Sen ser man om mönstret fungerar. Det går ganska fort att sticka på och det är roligt.

Idag var det dags för ett stadsbesök igen. Läkaren tog emot och berättade läget på sjukfronten. Sen fick jag dropp för att stärka skelettet innan jag kunde gå därifrån. Då var jag ganska hungrig, så det blev en hamburgare så jag skulle orka inköpsrundan i affären också.

Läkarens besked var inte så positivt. Nu är jag rätt van vid att få negativa besked så jag är beredd. Jag trodde förstås att en ny cellgiftskur skulle börja på måndag. Den här veckan är det uppehåll. Men proverna visade att mina värden var skyhöga igen. Alltså verkar inte kurerna bita längre. Läkaren hade pratat med läkaren i Linköping, som föreslog en annan behandling. Det är samma cellgift som jag fick i samband med stamcellstransplantationen. Då fick jag en kraftig dos som skulle radera mitt immunförsvar. Nu är meningen att jag ska få en svagare dos en gång i månaden. Det ges som dropp. Tyvärr kan de inte ge det i Värnamo. Det är väldigt kort hållbarhet på det. Men Jönköping kan förhoppningsvis ordna det. Jag ska få mer besked från min läkare när hon vet lite mer.

På ett sätt kan det vara skönt att slippa sprutorna och kapslarna som tagit, men det finns ju biverkningar med alla cellgifter. Det viktigaste är ändå att det fungerar och kan hålla cancercellerna i schack. Jag vet att jag inte blir av med dem, men de får gärna vara så få som möjligt. Samtidigt vill jag kunna fungera och må hyfsat bra. Det är inte alltid så lätt med cellgifter i kroppen. Förhoppningsvis går det att hitta en bra balans.

Jag var trött och lite ledsen när jag åkte hemåt från stan. Då fick jag syn på de häftiga molnen på himlen. De såg nästan lite sommarlika ut och fick mig på lite bättre humör. Solen sken dessutom. Jag kom hem med mina kassar och kunde packa upp dem. Sen fick jag vila en stund. Jag var ganska så trött efter dagens utflykt.

Imorgon har jag tänkt att baka. På torsdag har jag lovat att bjuda ett gäng geocachare på påskfika. Då ska det bli ett enkelt event här uppe i skogen. Det blir inga sju sorters kakor, men något ska jag väl kunna knåpa ihop. Sen kanske jag kan förbereda lite inför påskhelgen också. Förhoppningsvis kommer sönerna hem till oss. För övrigt tänker jag ta det lugnt.

Dystert och ofattbart

Den här dagen slutade inte precis som vi önskade. Vi är nog många varit klistrade vid nyhetsrapporteringen och sociala medier. På förmiddagen såg det ljusare ut. Solen sken och hunden och jag tog en lång promenad. På hemvägen hittade jag den första utslagna vitsippan. Den lyste som en stjärna bland gräset.

Vi gick hela hundrundan på 55 minuter. Annat var det förr. Då gick det betydligt fortare, men man får vara glad att man orkar överhuvudtaget. Veckan har annars inte varit så bra, men idag hade jag bestämt mig för att utmana mig med hundrundan. Jag vilade några minuter i Skogsbiblioteket innan vi fortsatte hela vägen hem.

Så på eftermiddagen hände det förfärliga. Vi blev nog alla bestörta när vi fick veta att ett misstänkt terrordåd utförts i Stockholm. Sen har vi följt händelserna hela kvällen. Vi som har anhöriga i området blev förstås oroliga, men ganska snart kunde vi se att sonen var i alla fall i säkerhet. Under kvällen hade jag kontakt med honom. Han var kvar på jobbet eftersom inga kommunikationer funkade. Han har ju en bit att åka ut till Salem. Vid halv tio meddelade han att han satt på ett tåg på väg hem. Andra släktingar i Stockholm var också i säkerhet, men visst förändrades livet helt plötsligt. Det som värmer är all omtanke som stockholmarna visar varandra i denna svåra situation. Det är det vi alla får göra.

Den här veckan har, som sagt, varit lite tuff. Helgens magproblem har påverkat mig även under veckan. Ändå har jag lyckats genomföra en del roliga aktiviteter.

I onsdag ville min kollega fika tillsammans med mig när hon skulle stan och handla garn. Det är ju alltid trevligt. Vi träffades och pratade i en och en halv timme. Sen tog vi oss till Tine i garnaffären och handlade lite garn. Jag har länge velat sticka en islandströja och nu köpte jag isländskt ullgarn till en sådan. Det ska bli roligt att sätta i gång.

Dagen efter var det dags att ta prover på sjukhuset. Sen köpte jag lite fika och åkte hem till Zack och hans matte och husse. Det var ju ett tag sedan vi sågs. Vi har varit i Rom och sen har de varit Spanien. Zack hade också varit på semester i Halmstad. Det var kul att ses igen.

Nu är det dags att gå och lägga sig. Tankarna rör sig förstås i huvudet, men vi får hoppas att det blir en lugn natt. Nu är det helg. Det kommer nog att bli en annorlunda helg. Vi ber för alla som drabbats så grymt. Vi ber för Sverige.

Indiana Johansson i Marieholmsskogen

Nyårsdagen brukar bli en dag med en sen start. Det kan vara skönt att vila ut lite efter nattens firande. Efter en sen frukost blev det lite stickning framför TV:n medan Wienerfilharmonikerna gav oss sin nyårskonsert. Det finns ju många traditioner att leva upp till denna dag, men jag hoppade över Ivanhoe och backhoppningen.

I stället var jag sugen på att ge mig ut i naturen på en liten runda. Jag lyckades övertala resten av den hemmavarande familjen att följa med. Vi packade ner lite kaffe och överblivna prinskorvar i ryggsäcken och gav oss av norrut mot Marieholmsskogen.

Där fanns det en fin liten väg fram till rastplatsen, men resten av skogen var ganska svårframkomlig. Tydligen ska det röjas lite stigar under året och det kan det nog behövas. Maken fick i uppdrag att sätta igång brasan vid grillplatsen.

Ett av dagens mål var förstås att logga årets första gömma. Indiana Johansson var riktigt sugen på att leta geocacher. Här fanns en fältmyst signerad 1000sjöar. Man vet aldrig vad sådana kan innehålla. Egentligen gillar jag bättre att kunna lösa mystarna hemma och bara leta upp burken på platsen. Sonen och jag hittade första steget ganska lätt, men sen gällde det att klura lite. Hjärnan var väl inte riktigt med mig den här dagen. Så efter ett litet tag ringde jag en livlina för att få lite skjuts framåt i tänket. Sen fixade jag allt på nolltid.

Gömmans loggbok var finfin och kunde snart signeras av mig som nummer ett på detta nya år. Denna geocache måste verkligen rekommenderas. Både för gömmans utförandes skull och för platsen den fanns på. Det var en vacker plats vi kommit till. Förhoppningsvis kan det komma fler gömmor i närheten. Det kanske kan bli en runda runt sjön om de röjer stigen runt.

Brasan sprakade på eldstaden medan det sakta men säkert skymde. Sjön låg spegelblank mitt i skogen. Det var helt vindstilla och fyra plusgrader så ingen behövde frysa trots att det är mitt i vintern.

Snart kunde vi plocka fram korvarna och svärta ner dem lite. Det är alltid mysigt att grilla ute i skogen. Extra skönt att kunna börja det nya året på detta sätt. Jag hoppas det kan bli många fler naturupplevelser under resten av året.

Snart hade vi ätit upp de grillade korvarna. Takko fick några han också. Vi kunde plocka ihop våra prylar och bege oss hemåt igen. Snart skulle mörkret sänka sig över sjön i skogen, men då var vi redan hemma.

Några korvar räckte ju inte som middag. Så väl hemma igen plockade vi fram ingredienserna till en fisksoppa och fixade till denna. Det var gott med lite varm soppa. Till efterrätt blev det kall glassbomb som var över från gårdagens meny. Sen räcker det med aktiviteter den här dagen. Nu blir det nog mest soffhäng tills det är dags att gå och lägga sig.

Julförberedelser, promenader och burkfynd

Veckans promenader har varit av lite olika längd. Vissa dagar har jag knappt orkat ut genom dörren. Stackars Takko har inte fått sin långpromenad. Andra dagar kanske kompenserat detta. Då har vi gått riktigt långt. Två gånger, nu senast idag, har vi tagit oss ända fram till raststugan, Skogsbiblioteket som jag kallar den.

Decemberdagarna flyter på och det började bli dags att fixa ut månadens gömma. Lite pyssel krävdes och det fixade jag i måndags. Årets sista månadsmyst fick en burk som kunde placeras ut. Dessutom har jag ju lovat en bonusgömma till alla som loggat alla tolv gömmorna under året. Den burken kunde också prepareras för utläggning.

I tisdags var det så dags att ge sig ut med burkarna. Jag tog den välkända vägen mot Schedingsnäs och parkerade intill en bom. Nästan alla skogsvägarna i området har bommar som gör att man måste gå in på dem. Först placerade jag ut decembergömman. Jag hoppas att de inte ska avverka mer i området. Sen var det bonusgömmans tur att placeras. Det gick relativt smidigt på båda ställena. På kvällen kunde jag sen sätta mig vid datorn och skriva klart beskrivningen till decembergömman. Jag skickade in den och på morgonen var den publicerad.

Efter burkutläggningen fortsatte jag in till stan. Det var dags för provtagning på vårdcentralen. Det visade sig att de hade glömt att lägga in i datorn vilka prover som skulle tas så vi fick ringa till dagsjukvården och be dem fixa det innan proverna kunde tas. Det gick snabbt ändå och nu ska väl provsvaren var klara till nästa tisdag då jag ska träffa läkaren.

Nu var jag hungrig så det blev ett besök på Espresso House. En fetaostpaj satt fint tillsammans med lite äppelmust och en latte.

Sådana här dagar med utflykter gör att jag blir trött. Nästa dag behöver jag oftast vila. De senaste veckorna har jag rensat lite och plockat bland alla prylar. Jag har städat lite, men jag kan bara hålla på en kort stund. Sen måste jag pusta en stund. Därför går det mycket sakta framåt med julstädningen. Vilken tur att jag började tidigt. När jag vilar sätter jag mig i min fåtölj och stickar lite.

Igår höll jag mest till på toaletten. Jag rensade bort gamla tomma burkar och städade rent. Det var välbehövligt men tog sin tid och gav mig ont i ryggen. Ryggvärken kändes även idag, men det bästa är oftast att röra på sig så det blev en långpromenad med hunden. Sen var jag inte sugen på att sitta i fåtöljen resten av dagen. Man blir så stel då. Jag bestämde mig för att åka på en utflykt till stan. Magen kurrade så jag åkte först till Söderport och åt lite asiatiskt. Maken skulle äta julbord på jobbet så jag räknade med att han inte ville ha någon middag när han kom hem.

Efter lunchbuffén planerade jag att ta en tur genom Apladalen. Jag parkerade bilen på Tånnögatan och gick därifrån. Jag mötte en hel del flanörer och cyklister som var ute i det ganska ljumma vädret. Det var riktigt skönt utom när det blåste. De senaste dagarna har det blåst en hel del på våra rundor.

Grusvägen förde mig fram till Lagan där jag svängde söderut och fortsatte gångstigen under järnvägsbron. Jag skrämde upp några änder som kurade i vattnet vid strandkanten.

Änderna flög i väg i samlad flock, men de landade bara en kort sträcka senare. Jag kom snart ifatt dem.

Det var gott om gräsänder i vattnet och de flesta verkade simma parvis. Hannen syntes lätt med sina vackra färger medan honan smälte in i vassen.

Målet för promenaden var den nya grillplatsen på en udde vid Lagan. Jag hittade vedförrådet där en mindre stig ledde ut på udden. Det var en fin grillplats omfluten av vattnet på flera sidor. Naturen visade sig vara vacker även om vädret var ganska gråmulet och snart skulle det börja skymma. Jag har haft vissa planer på att ordna ett litet event här nån gång när jag orkar ta tag i sådana saker igen.

Givetvis fanns det en geocache vid grillplatsen. Det är Katrin som lagt ut Grillplats Apladalen. Den kom redan i våras men då var jag inte i form att leta upp den. Jag har sparat den tills nu. Det var en mycket trevlig gömma på en häftig plats.

När jag sett mig om på platsen, fortsatte jag gångvägen på södra sidan om järnvägen. Här fanns många stora, gamla ekar och andra träd. plötsligt mötte jag en bekant. Det var Lena i tjejgänget som var ute med sin hund Ester. Det var trevligt att se henne. Jag har ju inte orkat vara med på träffarna i höst, men snart kommer jag igen.

Skymningen närmade sig så jag skyndade mig tillbaka till bilen för att åka hemåt. Maken hade kommit hem lite tidigare så han var redan hemma. Det var skönt att komma hem till fåtöljen för nu hade jag ont i ryggen igen. Vi får hoppas att det värsta gått över tills imorgon. Då ska vi försöka handla lite inför julen.