Fredagsutryckning

Nu har det livit betydligt varmare än det var för bara några dagar sedan. När jag åkte bil idag visade den 8,5 plusgrader. Lagom till värmeböljan hittade jag en värmande regnrock till Takko. Regn lär det väl bli så han kan nog ha nytta av den trots allt. Han protesterade inte mot den i alla fall vid eftermiddagspromenaden idag.

Idag stannade jag kvar lite längre i skolan än en vanlig fredag. Sexorna skulle pyssla lite inför julen och jag hade lovat att hjälpa till med några pyssel. De som ville fick göra snögubbar av strumpor som de tog med hemifrån. Så här blev en av mina snögubbar innan vi limmat dit ögon och knappar med limpistolen. Snögubbarna är fyllda med ris och är rätt sköna att hålla i.

När arbetsveckan var slut, tog jag en promenad med hunden. Sen satte jag mig i bilen och åkte till Växjö för att hämta hem sonen. Han har börjat sin kurs i Kalmar, men igår var sista dagen han behövde åka dit. Nu kunde han komma hem och fira jul. Innan jag åkte hem till honom, tänkte jag logga några gömmor och besöka Plantagen. Den första gömman fanns i en korsning och jag kunde parkera precis bredvid den. Det var riktigt geggigt när jag satte ned fötterna på marken. Gömman hittades snabbt och loggades på en fuktig remsa. Copycat #2 Vem var Owe Jonsson? hette gömman.

Det blev inga foton vid den första gömman, men vid den andra åkte mobilen fram. Även här fanns en parkeringsplats bara några meter från nollan. Här var det asfalt när man klev ur bilen. Det var mörkt som tur var för annars hade det kanske sett lite mystiskt ut när jag snokade runt och kikade in i cykelförrädet. Ficklampan lyste upp varenda liten vrå och då såg jag något misstänkt. Där var den fina gömman.

Detta var en av årets kalendercacher även om den hade ett par veckor på nacken. Växjö Julcachekalender 2015 #3 var det jag hittat. Den var riktigt snyggt gömd. Intill gömman fanns ytterligare en cykel som jag  tog en bild på. Den lyste lång väg, den illuminerade velocipeden.

Sen åkte jag till Plantagen och inhandlade lite småsaker. På väg därifrån mot sonens residens uppstod en dramatisk situation. Jag stod som andra bil vid en korsning med rödljus och väntade. Precis när det äntligen blev vår tur att köra, kom ett utryckningsfordon från vänster med blåljus och sirener. De främsta bilarna fick maka lite på sig s så att fordonet kunde köra mitt emellan de båda filerna. Sen gjorde det en U-sväng mitt i korsningen. Vilken tur att all trafik hade stannat upp. Det var fortfarande rött för oss, men nu kom två större brandbilar i full utryckning från samma håll. De båda personbilarna som stod främst blev nog alldeles förskrämda och pilade iväg över korsningen så att de stora brandbilarna skulle kunna ta sig fram. Då gjorde de också en U-sväng. Det var inte lika smidigt för dem som för den första bilen. efter dem kom en stor ambulans och gjorde samma sak.

Sen kunde trafiken komma igång igen, men då blev det förstås rött för oss igen. Vi stod nästan ute i korsningen men vi fick vänta tills alla andra tagit sig förbi och det blev tomt. Då kunde jag svänga vänster och fortsätta. Jag körde förbi utryckningsfordonen och såg att där också stod minst tre bilar med bucklor i plåten. Vi får hoppas att ingen blev allvarligt skadad. Man vet aldrig för kort efter mötte jag ytterligare en stor ambulans.

Jag lämnade det kaotiska krysset och körde hem till sonen. Han var nästan klar med packningen och vi kunde bära ned allt till bilen och stuva in det i baksätet och bagaget. Sen stannade vi inte längre i staden utan vände norrut mot Finnveden igen. Det var mörkt och duggregnet stänkte hela tiden upp vatten på vindrutan. Alla lampor blänkte i asfalten och bländade. Det var rätt jobbigt att köra, men vi åkte raka vägen hem till Rannäs utan några fler incidenter. Vi såg inga vildsvin på Rannäsavägen. Det gjorde jag i morse. Då sprang två-tre stycken mörka skuggor över vägen framför mig strax efter mopedbanan. Det var ett tag sedan jag sist såg dem, men de finns där i skogarna.

Precis när jag skulle åka hemifrån, plingade det till och en ny gömma publicerades. Det var ingen jag kunde jaga FTF på för det var min egen Earthcache som äntligen blivit godkänd. Det är hårda krav på den typen gömmor numera, men till sist fick jag igenom den. Jag åkte nästan förbi den på väg till Växjö. Det hade jag gjort om jag kört av vid Ed och tagit Getaryggarna till Rydaholm i stället för RV27.  Detta blev min tredje Earthcache. Framme i Växjö såg jag i Facebookgruppen Earthcaching Sverige att den också blev den trehundrade Earthcachen i Sverige. Det var också lite kul.

Än är det ingen som försökt logga den. Jag hoppas de väntar tills det ljusnar så att de kan se den vackra naturen. Det kan vara lite svårt att se svaren på frågorna i mörkret. Jag har gjort mitt så nu kan jag bara sitta ned och vänta på de första loggarna. Sonen och jag tar väl en kopp kvällste. Sen blir det nog dags att inta horisontalläge.