fredag 25 december 2015

Julafton - samma men ändå inte


Alla har nog sina egna traditioner när det gäller julafton.Hos oss börjar dagen med att alla får stiga upp när de vill och vaknar, men kl. 11 serveras det julfika framför TV:n. Det är en gammal tradition som vi började med som nygifta. Då var det en lugn stund innan julaftonsracet började. Då åkte vi runt till släkten på båda sidor. På senare år har det blivit lite mindre resande. I år var vi själva till fikat. Svärfar finns inte längre ibland oss. Annars kom han alltid ut till oss då.


Men fikat är sig likt. Det är inte sju sorters kakor. Det räcker med fyra och en skiva av saffransbrödet. De avnjuter vi samtidigt som vi tittar på Åbo julfred. Det är också en tradition i familjen Johansson. I år tyckte vi att det gick väldigt fort att utlysa julfreden i Åbo, men vi hann höra talet och musikkåren som spelade Björneborgarnas marsch.


Vid lunch bliev det förstås dopp i grytan och vårt eget julbord uppdukat på bänken. I år hade vi skalat ner det till enbart de rätter som måste finnas med.


Julbordet blir egentligen inte bättre för att det finns fler rätter att välja på. Man kan inte äta hur mycket som helst. Det var ganska lagom med det som fanns. Vi blev alla mätta i alla fall.


Med tanke på all mat man stoppar i sig den här dagen är det nog bra att gå en liten promenad med hunden eftertåt. Han behöver röra på sig alla dagar. Visst fick han också lite extra godsaker att smaska på. Vi tog vår runda medan de andra tittade på Kalle Anka. Sen öppnade vi våra julklappar. Det fanns inte så många paket under granen i år. En del av presenterna hade vi skickat till andra behövande.


Sen var det dags att stuva in mat, paket och oss själva i bilen. Det var som vanligt samling hemma  hos mamma i Kolvarp. Framför oss lyste fullmånen och visade vägen. Det var redan mörkt ute. Det blåste lite och mörka skyar passerade förbi månskivan.


I Kolvarp var de flesta på plats. En av mina bröder och hans familj firade jul på annat håll. Några kom lite senare. Julbordsförberedelserna var i full gång. Knytkalaset dukades upp. Jag hade med mig köttbullar som vi värmde och prinskorvar som vi stekte i pannan. Sen hade jag lite sillsallad också eftersom mamma gärna vill smaka på den.


Det blev många rätter på bordet. Där fanns de kalla rätterna och vid spisen fanns de varma. Sen var det bara att plocka till sig på faten.


Till slut var vi 20 personer samlade. Den yngste medlemmen var Noah, min systerdotters son. Han sov när vi kom. När han vaknat, ville han vara med och tittade förundrat på alla.


De äldsta deltagarna var förstås min mamma och hennes väninna Greta. Snart fyller mamma 90 år och Greta är några år äldre, men de var med hela kvällen.


När alla ätit sig mätta än en gång, fortsatte nästa tradionella programpunkt. Då samlas vi och sjunger tillsammans.


Vi har inga sångböcker utan vi sjunger urt minnet. Det blir de gamla vanliga julsångerna som Stilla natt, När juldagsmorgon glimmar och Nu tändas tusen juleljus.


Sen läser vi julevangeliet tillsammans. I år var det min bror som läste. När jag var liten, brukade pappa läsa julevangeliet för oss. Så den traditionen är gammal i släkten.


En ny tradition däremot är julquizet. Vi hade det på programmet förra året. Det är min systerdotter Ida som satt ihop det.


Vi delades alla in i tvåmannalag. Jag och maken hamnade i ett lag. Sönerna bildade lag andra ur släkten, en med en moster och den andre med en kusin.


Det var blandade frågor med viss julanknytning. Först var det tipsfrågor med tre alternativa svar. Senare var det frågor där vi måste komma på svaren själva.


Det funderades en del i de olika lagen, men frågorna var ibland ganska svåra så det var inte alltid så lätt att veta vad man skulle skriva. Sen kommer man inte alltid ihåg det rätta svaret fast man egentligen vet det.


Ibland dök det upp en skylt på skärmen som talade om att nu skulle det bli en tävling. Alla hade fått ett nummer och då lottades tre tävlande fram. Jag slapp tävla för mitt nummer kom aldrig fram.


Maken däremot fick vara med i den första tävlingen som gick ut på att slå in paket så snyggt som möjligt på kortast tid. Simon var den som klarade det bäst.


En annan tävling gick ut på att få ner en polkagriskäpp i en flaska. Där satsade vi på att Annie skulle klara det bäst och det gjorde hon också. Alla hade i förväg fått kryssa för vilken vi trodde skulle vinna. Det var innan vi ens visste vad tävlingen handlade om.


Tolv frågor var det och fyra tävlingar. När vi sedan rättade tillsammans och summerade resultatet var det vi och ett lag till som hade tio rätt. Det blev en skiljefråga som de andra lyckades komma närmast det rätta svaret på. Men vi blev i alla fall god tvåa.


Under julquizet hade gröten puttrat på spisen. Så nu var det dags för julgröt. Det var inte så mycket jag orkade med. Vi hade ju ätit och stoppat i oss hela dagen.


Efter gröten tackades vi för oss. Vi samlade ihop resterna som skulle med hem och stuvade in oss i bilen igen. Hemma väntade hunden på att få komma ut. Det blev en kort runda. Det var skönt med lite kall och frisk luft. Det blir varmt i stugan när 20 personer samlas i ett rum även om det är stort.


På juldagen tar vi det lugnt. Jag sov rätt länge. Vi fikade tillsammans och sen åkte hunden och jag ut på en liten runda. Det blev en skogspromenad på annat håll. Ibland är det roligt att se nya stigar. Det tyckte nog Takko också. maken och pojkarna hade lagat till lutfisken och kokat potatis. Så när vi kom hem, var det klart att äta. Sen har vi bara tagit det lilla lugna än en gång. Imorgon har vi mer på agendan.

1 kommentar:

  1. Låter som en superhärlig dag. Sund syn på mat och pynt också. Måste lära mig att ta hand om mig själv på jul. Faktiskt! T.ex genom att inte gnälla så...

    SvaraRadera