Gör er inga bekymmer, sa Jesus. Ändå gör vi det hela tiden. Vi bekymrar oss för vad som ska hända i världen, vi oroar oss för våra barn eller hur det ska gå på jobbet. Mycket av det vi oroar oss för ligger i framtiden och en del av det kommer aldrig att inträffa. Egentligen är det så onödigt att oroa sig i förväg för saker som kanske kommer att ske.
En sak som jag lärt mig under min sjukdomstid är att ta en dag i taget. Vissa tider är det allt jag kunnat göra. Dagsformen har fått avgöra om jag kunnat göra det som jag planerat eller inte. Jag har fått lära mig att det jag inte gör idag, kanske jag kan göra imorgon eller nästa vecka. Men ibland finns det saker som har en deadline. Räkningarna måste betalas i tid till exempel. Då är det bäst att göra det direkt och inte skjuta upp det till sista minuten.
Att leva ett bekymmerslöst liv behöver inte betyda att man lever ansvarslöst. Det kan annars verka så. Man verkar inte bry sig. Men det är inte samma sak som att leva utan att bekymra sig. Man tar ansvar för sitt liv och sin familj men man oroar sig inte på samma sätt. Det är en konst att leva så.
För oss kristna handlar detta om att lita på att Gud har omsorg om oss. Det finns så många löften i bibeln om att vi kan överlåta alla bekymmer åt honom och lita på att han tar hand om oss. Vi kan lämna alla bördor till honom. Ibland pratar vi om att vi alla bär på en ryggsäck av erfarenheter. Det är inte fel med erfarenheter, men om ryggsäcken också innehåller vår oro kommer den att tynga ner oss. Därför behöver vi packa upp och kasta all oro och alla bekymmer. Då kanske vi kommer att upptäcka att dagen inte blev så hemsk som vi trodde. Den kan till och med bli bättre än vi önskat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar