Söndag i Hjällbo

I söndags åkte vår församling till Hjällbo för att besöka en annan Alliansförsamling. Hjällbo ligger i Angered strax norr om Göteborg och är ett invandrartätt område. Det bor fler människor i Hjällbo än i hela Värnamo kommun. Kyrkan är belägen i ett bostadsområde precis intill ett torg.

Vi samlades hemma vid Missionskyrkan i Forsheda kl. 8 och åkte sedan buss till Hjällbo. Det var ca 25 smålänningar som var nyfikna på att träffa den här församlingen.

Vid torget fanns planteringar med buskar och där hittade jag en blommande azalea. Den var så vacker och lyste med sin starka gula färg bland buskarnas blad i olika nyanser av grönt.

Syrenerna blommade också. Det gjorde de inte hemma när vi åkte, men de är på väg. Här fanns både lila och vita syrener och de doftar underbart.

När vi kom fram till kyrkan möttes vi av pastorn Fouad Rasho. Vi fick sätta oss och plocka fram vårt medhavda fika. Lite kaffe var inte fel nu. Pastorn berättade lite om Kristna Alliansförsamlingen i Hjällbo och om deras verksamhet. De är ungefär lika många som vi men de flesta är arabisktalande. Därför hålls gudstjänsterna för det mesta på arabiska, men även på svenska. Det finns väldigt många nationaliteter representerade i församlingen och en tredjedel är konvertiter från islam eller har kommit från ortodoxa eller katolska kyrkan.

Sen började mötesbesökarna att anlända. Den här dagen var gudstjänsten på svenska men tolkades till arabiska. Vi medverkade med lovsång på svenska som leddes av några från vår församlings lovsångsteam. Därefter blev det lovsång på arabiska. Det var spännande att lyssna även om vi inte förstod vad sångerna handlade om. Lite berättade de innan de sjöng. Alla sjöng med och klappade i händerna. Det kunde vi också göra. Här är ett litet smakprov på den arabiska lovsången.


Sen fick vi lyssna på en besökare från Etiopien som berättade om hur han kom till tro på Jesus. Han var tidigare muslim. Han talade engelska och tolkades till arabiska. Fouad predikade sedan om Guds rike, som inte har några gränser men har Jesus som centrum. Det rikets vapen är kärleken. Det var inspirerande att lyssna till honom.

Församlingen i Hjällbo försöker verkligen leva ut det kristna kärleksbudskapet. De skapar arbetstillfällen i området, driver två secondhandbutiker, ett äldreboende och en begravningsbyrå. Dessutom har de scoutverksamhet och samlingar för ungdomar förutom gudstjänster och andra samlingar.

En av medlemmarna drev ett ställe som kallades Barnpalatset. Dit åkte vi efter gudstjänsten för att äta i restaurangen där. Det var ett lekland för familjer och det fanns gott om barn som lekte där.

Vi blev serverade kyckling med klyftpotatis, champinjonsås och grönsaker. Det var gott för nu var vi allt lite hungriga. Efteråt fick vi kaffe och en kaka.

Ljudnivån var ganska hög, men vi kunde samtala vid borden om vi höjde rösterna lite.

Sen tackade vi för att de tagit så väl hand om oss vid vårt besök. Till vänster är det leklandsägaren och till höger pastorn.

Vi åkte inte hem direkt. Ingemar, som är uppvuxen i Göteborg men bor i Forsheda sedan många år, guidades oss på en liten tur. Vi åkte upp på Ramberget för att titta på Göteborg från ovan.

Där var det en fantastisk utsikt. Man kunde gå upp till toppen, men jag stannade vid bussen. Man såg långt därifrån också. Lite trött var jag och jag ville inte ta ut mig alldeles.

Nästa stopp blev vid Gunnebo slott, där vi kunde ströva runt en halvtimma och titta på trädgården.

Slottet var inte så stort men vackert. Man fick gå uppför en backe för att komma till det. Det var många göteborgare som gjorde en utflykt hit även om turistsäsongen inte börjat på riktigt.

Det fanns inte så mycket blommor än i trädgården. Krukorna var tomma, men till sommaren kommer de nog fyllas med plantor. Häckar och träd var i alla fall klippta. Några rhododendron hade börjat slå ut.

Vi gick runt i små spontana grupper och njöt av vädret och den vackra miljön. Vi hade tur med vädret. På hemvägen började det regna vid Borås och sen ösregnade det hela vägen hem till Forsheda. Det var inte förrän maken och jag kom hem till Rannäs som det ljusnade på himlen.

De vilda blommorna fanns i alla fall i mängder. Det fanns också strövstigar och picknickplatser som utnyttjades av besökarna. De andra gick en runda men jag drog mig tillbaka ner mot ingången där bussen plockade upp oss igen.

Fåglarna sjöng i buskarna. Koltrastens sång är så vacker och den kunde jag njuta av en lång stund. Jag såg en som hoppade runt på marken bland buskarna.

Jag satte mig nere på den runda stenen och väntade. När tiden var ute, packade vi in oss i bussen igen och åkte hemåt. Det var en lång dag, men den var både spännande och inspirerande. Takko blev förstås glad när vi äntligen kom hem. Han hade inte varit själv hela dagen. Anna-Lena lovade åka ut till honom så han hade det bra. Hon överraskade oss också med att ha klippt en del av gräsmattan. Det finns underbara och hjälpsamma människor även i Forsheda.

Några av de andra frågade mig om jag skulle leta upp några geocacher, men det avstod jag från den här gången även om jag visste att det fanns på flera ställen. Jag hade inte laddat in någon PQ i GPS:en. Dessutom visste jag inte riktigt vart vi skulle. Jag bara följde med. Jag kunde kollat i mobilen men jag hade lite problem med internetuppkopplingen under dagen. Den fixade jag när vi kom hem och jag kom åt vårt nätverk. Man måste ju inte leta burkar jämt. Vi kanske åker tillbaka en annan gång i sommar och då kan jag leta burkar. Det föreslog till och med maken. Kors i taket!