Blå rundan - premiärdagen

 Första maj var dagen då den nya rundan i Torskinge skulle publiceras. Lite förvarningar hade vi ju fått så jag var beredd att rycka ut så fort plingen kom i mobilen. Klockan fick ringa normal uppstigningstid trots att det var en röd dag. Eftersom jag gissade att släppet skulle komma ganska tidigt var jag beredd varje helt klockslag. En reviewer har nämligen förklarat för mig att ett automatiserats släpp alltid sker vid hela klockslag. Däremellan måste de sköta det manuellt. Tack och lov inget släpp klockan 6. Jag åt frukost i lugn och ro. Inte heller klockan 7 blev det någon utryckning mer än morgonpromenad med hunden. Den var isande kall tyckte jag och plockade fram en tröja till. Klockan åtta däremot kom ett släpp på tolv gömmor. Jag satt vid datorn och kunde ladda in koordinaterna direkt i GPS:en. Sen var det bara att greppa cachingväskan och bilnycklarna och sen dra iväg söderut.

Eftersom jag gick den blå rundan i lördags tillsammans med maken och hunden, visste jag ungefär var gömmorna fanns. Den första hette Torskinge heter byn. Den fanns intill en ortnamnsskylt, men så enkel var den inte. Den var ändå inte så svår utan jag fann den direkt och kunde logga dagens första FTF redan kl. 08:13. Så snabbt gick det inte för de andra geocacharna som ju alla hade lite längre framkörningssträcka.

 Bilen fick stå kvar vid vägkanten. Jag fortsatte mot nästa gömma till fots. Den här gången visste jag var stigen började och kunde i raskt tempo ta mig upp till utkikspunkten vid Gummarps spis. Idag klättrade jag inte hela vägen upp för att beundra utsikten mot Bolmen även om det var soligt och klart. Jag letade snabbt upp gömman i stället och loggade min andra FTF.

Gömman vaktades av de stora urgamla bokarna. De var verkligen imponerande och har nog set mycket genom åren som gått. Synd att de inte kan berätta mera för oss.

Byn ovanför krönet heter Gummarp och byn nedanför backen kallas Torskinge. Båda byarna är säkert mycket gamla. I de här trakterna har man utövat asatron. Det förstår man av namnen. Torskinge kommer ju från guden Tor. Oden finns i ett av de gamla gårdsnamnen, Oddagård. Gumme har jag för mig är ett gammalt mansnamn. Namn kan vara mycket intressanta och berätta en hel del för oss än idag.

Stigen förde mig sedan tvärs över torskingevägen. På andra sidan fortsatte bokskogarna att breda ut sig. Det var en underbar dag att ge sig ut på vandring i en spännande bygd. FTF-jakten gjorde den inte mindre spännande.

 Den tredje gömman jag fann var Hålväg. Jag kom ihåg platsen från i lördags då vi gick nedför hålvägen. Idag stannade jag för att leta efter den fint kamouflerade burken. Många av cacherna bestod av bisonbehållare, men det fanns även L&L-burkar. De var lagom svåra och kluriga som det brukar vara när 1000sjöar är i farten.

Jag tog ett litet varv runt målområdet och pillade lite. Då kände jag burken nästan innan jag såg den. Även här var loggremsan tom. Det fanns inte heller några siffror till bonusgömman i de första cacherna, men de kom senare.

När jag loggat även denna, fortsatte vandringen i lövträdens skugga genom hagar och på stigar där våren verkligen grönskade.

Det är verkligen vackert i bokskogarna så här års. På andra sidan skymtar liljenäsvägen, men stigen gick inne i skogen fram till ett ställe där det fanns Fornåkar. Så hette nästa gömma också. Det är inte lätt att se var dessa åkrar varit. Allt är så annorlunda idag. Jag hoppas verkligen att det öppna landskap som finns i vår by Rannäs inte ska växa igen utan kan hållas öppet och vackert. Gömman hittade jag enkelt på ett ställe man kanske inte förväntar sig att 1000sjöar ska gömma en cache på.

Ibland kan träd växa konstigt, ibland liknar de olika figurer. Det här trädet liknade ett troll, tyckte CO, och kallade gömman för Trädtroll. Vilken tur att solen lyste annars kanske trollet hade vaknat och fångat mig. Trolltagen vill man ju inte bli.

Det var en riktigt fin och välgjord gömma på platsen. Den passade väl in i miljön. Men den loggades lika enkelt som de andra. Än hade jag inte sett några andra FTF-jägare. Virrepinnen borde i alla fall dyka upp nån gång. Jag kunde fortsätta att plocka FTF:er på egen hand.

Vid trollträdet hittade jag en lite gullviveplanta, som blommade.  De är så fina. Hemma har jag ännu fler på kullen. Jag hoppas de sprider sig för jag vill att det ska lysa gult i backen.

Det gick förstås inte att stanna, när det fanns fler gömmor att leta upp. Så benen gick vidare nästan av sig själva.

 Nu kom jag fram till Odens plats vid ruinerna efter Oddagård.  Här stötte jag på den svåraste av rundans gömmor, åtminstone för mig. Det fanns redan besökare på platsen, men de var fyrbenta och tittade storögt på mig. Ungdjuren var nyfikna men snälla.

Jag letade en bra stund där ledtråden antydde att gömman skulle finnas, men ingen gömma ville visa sig för mig. Kunde ungdjuren ha ätit upp den? Inte så troligt.

Efter ett tag gav jag tillfälligt upp för att fortsätta till nästa gömma. Den visste jag däremot var den fanns.

 Vid Gamla Liljenäsvägen skulle nästa gömma befinna sig, men först fick jag korsa den nya vägen mot Liljenäs. I lördags gjorde vi en avstickare till Vitarör, men idag hoppade jag över den för där fanns inga nya gömmor.

Maken var den som observerade det föremål som hyste cachen, när vi passerade här i lördags. jag letade upp den då och skrev en liten anteckning på baksidan av loggremsan. Det var ingen idé att försöka logga FTF. CO hade hotat med att radera alla förtida loggar. Ändå har han ju själv loggat ett par av mina gömmor innan publicering. Jag kanske skulle radera de loggarna. Nja, det "brottet" är väl preskriberat nu.

Idag kunde jag alltså enkelt plocka fram burken och signera en äkta FTF, dagens sjätte sådan. Precis när jag var klar, hörde jag en bil ute på Liljenäsvägen och strax efteråt dök den bekanta bilen upp med Virrepinnen vid ratten. Han hade hittat de andra gömmorna som jag hade kvar och han hade också undrat var jag höll hus. När även han loggat den här gömman, fortsatte vi tillsammans.

 Vi återvände till Oddagård där jag inte kunde hitta burken tidigare. De är så mycket enklare med fler ögon. Virrepinnen hittade den direkt på ett ställe jag inte tittat på. Men ett litet redskap funnet på platsen lyckades han komma åt burken så att vi kunde logga den tillsammans och dela på FTF:en.

Ungdjuren höll sig på avstånd och var inte lika intresserade av oss den här gången.

Nu visste vi att hela serien var FTF:ad av någon av oss två. Kvar fanns bara bonuscachen. I några av burkarna fanns siffror, som skulle leda oss till bonusen. jag hade siffrorna till nordkoodinaterna och Virrepinnen hade dem till östkoordinaterna. Vi slog ihop våra fynd och knappade in de nya siffrorna för att gemensamt leta upp finalen.

 Den fanns en liten bit ifrån, men jag kände till stället. Vi tog Virrepinnens bil dit. Först körde vi in på en väg och hamnade framme vid en gård. Sen såg jag att det fanns en mindre väg som låg närmare gömman. Vi parkerade och gick sista biten för att inte störa den äldre mannen som höll på att kapa ved, men han undrade nog vad vi gjorde där.

Vid GZ letade vi ett litet tag. Ganska snart räknade jag ut vilket föremål som ledtråden åsyftade, men burken såg vi inte till. Till slut kunde Virrepinnen utbrista: Här är den ju. Det blev hans sjätte FTF den här dagen och min åttonde. Därmed slog jag nytt rekord i antal FTF på en dag.

Sen åkte vi tillbaka mot de andra gömmorna. Han hade några kvar liksom jag. Fast vi hade olika gömmor kvar. Jag lämnade honom vid Gummarps spis och tog stigen tillbaka mot min egen bil. Den stod kvar id den första av dagens gömmor.

 Resten av gömmorna fanns bortåt Mattlabackarna. jag tänkte att det var bäst att ta bilen ända dit. Den parkerade jag vid entrén där Infoskylten fanns. I lördags kom vi från andra hållet. Då såg jag ett ställe där man kunde gömma en burk, men jag kollade aldrig om det redan fanns någon där. Idag gjorde jag det däremot och hittade en liten bison med loggremsa. Den var snabbt loggad och jag kunde se att Fruarna Good också hade varit där. Då hade de nog fortsatt hela rundan till fots.

 Jag fortsatte också in mot Mattlabackarna. Vid den första gömman snurrade GPS:en rejält och jag hittade inte den lilla bisonen. Så jag valde att gå till Apeln på Henriksgård först.

Där hade det funnits en gård. Nu fanns det bara ruiner, ett gammalt äppelträd och några blommande vinbärsbuskar som påminde om att här bott människor och brukat jorden.

Här fick jag sträcka lite på armarna för att kunna nå den kamouflerade gömman, men det gick bra.

 Nu började jag känna mig lite hungrig. Jag halade fram en banan ur väskan och en vattenflaska. Det gjorde nog susen för när jag sedan återvände till Stubben, så hittade jag även den lilla gömman. Det gällde bara att komma från rätt håll.

Nu kunde jag vända tillbaka till bilen ute vid vägen. På andra sidan vägen kommer Moenvägen ut. Den går ända uppifrån Djuragärde nästan ända framme vid Forsheda och hit. Jag har fyra gömmor längs den vägen. Nu funderar jag på om jag ska komplettera dem med några till så att de kan ansluta till den blå rundan. Det kanske kan vara en god idé att knyta ihop rundorna. Det finns en del intressanta ställen där en gömma kunde passa. jag får fundera vidare på den idén.

 På vägen tillbaka till bilen njöt jag av våren. Den här tiden vill man inte ska ta slut, men det gör den. Häggen hade precis slagit ur sina vita blomklasar. Jag hoppas det dröjer ett tag innan syrenerna kommer så att vi hinner uppleva tiden mellan hägg och syren. Vissa år blommar de nästan samtidigt. Förhoppningsvis inte i år.

Fåglarna höll sina konserter hela tiden medan jag tog mig runt till gömmorna. Det kvittrade i varenda buske. Svalorna har kommit. De bygger bon i vår ladugård och jag ser dem flyga ut och in från den. Koltrastarna sjunger så underbart. det är ljuvligt att höra deras sång.

 Den sista av alla gömmorna fanns intill Jordkällaren. Den har man ju passerat många gånger, när man kört mellan Torskinge och Slättö Sand. Det hade inte varit lätt att ta sig in i den, men det behövde man inte för gömman fanns en liten bit ifrån. Den var också fint kamouflerad, men ganska snabbt hittad av mig.

Tolv nya gömmor var därmed loggade denna underbara vårdag, den första i maj. Av dem loggade jag åtta som FTF, sex på egen hand och två med Virrepinnen.

Nöjd med dagens skörd åkte jag tillbaka mot kyrkan för att vända norrut. Klockan var nu kvart i elva och lite kaffe skulle sitta fint. Förhoppnngsvis hade maken satt på hurran.

innan jag svängde vänster kollade jag åt höger och där kom två vandrare gående längs vägen. Det måste vara Fruarna Good, tänkte jag och stannade bilen för att vänta in dem. Det är alltid kul att träffa på andra geocachare. Mitt antagande visade sig stämma och vi fick hälsa på varandra. Virrepinnen dök också i sin bil så vi kunde prata en liten stund allihopa som varit ute i spåret den här dagen.

Hemma höll maken på att fixa fika när jag kom tillbaka. Han hade fått hjälp för dagen med veden av Anna-Lena, en av tonårsledarna. Hon stannade sen och hjälpte till ännu mer. Sen grillade vi lite, när vi blev hungriga.

Lite senare kom det två till som loggade några av gömmorna på rundan, men som sparade resten till en annan gång. Det var klokare och pjf70. De kom i stället hem till oss och fikade så att vi kunde bestämma lite om morgondagen. Då åker Katrin och jag till Oslo och det blir en annan rolig historia att berätta, hoppas jag.