Blå rundan - igen

När Anna-Lena aviserade ett besök i Torskinge och  promenad längs Blå rundan, var jag inte sen att hänga på. Det är så fint ute just nu och den rundan kan man gärna gå många gånger. Eftersom de inte hade tagit de äldre gömmorna, startade vi vid Torskinge kyrka. Där blommade fult av förgätmigej både i blått och vitt. jag tycker om de små ganska oansenliga blommorna. Tillsammans bli de en vacker bukett.

Vi gick samma håll som jag gått två gånger tidigare, alltså medsols. Det började komma lite stänkt från ovan, men det blev bara en kort liten skur. Sen hade vi sol och uppehåll hela vägen. V var fem personer som gick rundan idag, Anna-Lena och C-E, deras dotter och måg, och så jag. Nicket annalena53 finns inte mer bland loggarna. Hon har bytt namn och heter nu alcel53, som även innefattar C-E.

Takko var också med på rundan. Han gillade att traska runt och ville helst ligga först i ledet. Här kikar han på trädtrollet, som iakttar oss med sina ålderstigna ögon. Det fnyser kanske med sin stora näsa och snörper ihop sin trollmun. De förra gångerna såg jag aldrig trollet, men idag var det väldigt tydligt att det fanns ett troll gömt i det gamla trädet.

Mina medvandrare var förstås lika imponerade av de kreativa och roliga gömmorna som vi var. Tillsammans lyckades de logga alla de tolv nya och fem gamla. Vi gick även avstickare till Vitarör. Den här gången vände vi och gick gamla liljenäsvägen tillbaka i stället för att gå runt. Då blev det lite kortare väg och vi slapp sluttningen med kalhygget och de djupa spåren efter skogsmaskinerna. Nu gick vi genom en vacker granskog med mjuk mossa på marken.

Vi mötte de tre ungdjuren vid Oddagård. De var intresserade av oss och väldigt nyfikna på hunden, men han gillade inte riktigt att de var närgångna.

Det var lika vackert vid Mattlabackarna som när jag var där sist. Nu letade vi även upp den gamla gömman. Sen var vi snart tillbaka vid kyrkan. När vi kom var det fullt med folk där som kom ut från kyrkan. Det hade nog varit barndop. En del bilar var kvar och de hade nog en liten fest i församlingshemmet.

Vi gick till hembygdsparken och letade upp den gömman också. Nu var det helt annorlunda mot när jag letade upp den mitt i kalla vintern med snöstorm i mörker. Gömman hittade de ganska fort men det tog ett tag att få ut loggboken så att de kunde logga, men det gick till sist. Sen åkte vi bil till bonusgömman innan vi skildes åt efter en trevlig eftermiddag.

Vid den gamla jordkällaren växte det styvmorsvioler. Jag gillar de trefärgade blommorna med de svarta pilarna som visar vägen för insekterna till nektarn. Det blommar överallt nu. Häggen doftar sött och många andra buskar träd blommar så här tidigt. Det surrar av insekter om man går nära. Vi har blivit biodlare ogen. Nu i veckan kom maken hem med ett bisamhälle. Det är flera år sedan vi hade bin. Nu hoppas vi att de ska överleva och ge mycket honung.

När jag kom hem fixade jag lite kaffe till maken och mig. Han var väl svettig efter att ha kapat ved hela eftermiddagen. Sen tog jag en fotorunda i trädgården och över kullen. Liljekonvaljerna börjar slå ut nu och snart kommer luften att fyllas av deras väldoft.

I år är det ännu mer blad som täcker marken under ekarna på kullen. Snart syns inget av fjolårslöven för all grönska. Jag hörde göken igen. Första gången hörde jag den på morgonpromenaden med hunden. Det måste vara minst två gökar för det lät både från norr och från öster.

På västsidan av kullen blommar gullvivorna mitt bland liljekonvaljbladen mellan de stora stenarna. Sakta men säkert verkar de sprida sig. De är inte så kraftiga som den odlade varianten jag har i rabatterna utan mer graciös som en dansös.

Smörbollar har jag bara i trädgårdsvarianten. jag vet inte om det har funnits några vilda bestånd här i byn, men jag har satt några plantor både vid husknuten och vid dammen. De verkar trivas där i alla fall. De har så skira, nästan genomskinliga, smörgula kronblad, som knyter ihop sig till bollar.

Det surrade i äppelträden, som håller på att slå ut. Vildapeln, som står på gränsen mellan kullen och gräsmattan, har enklare blommor och har nog kommit lite längre.

Vi har inte så många äppelträd, bara fyra stycken, men de brukar ge en del frukt. Det gamla transparantblanche-trädet ger alltid mycket och blommor rikligt. Det hör inte till våra favoritsorter att äta, men blommorna är vackra och gillas av insekterna.

I gräsmattan växer den oansenliga blåsugan. Den ser lite udda ut, men jag gillar den och blir glad varje gång den visar sig mellan grästuvorna. Jag blir inte lite glad över maskrosorna även om de kan vara vackra. Allra vackrast är nog inte blommorna utan fröbollarna. Maken blir glad av blommorna för de ger mycket nektar som bina samlar in och tillverkar sin honung av. Han har inte klippt hela gräsmattan bara för att de ska ha maskrosor att flyga till.

Ikväll tittade vi på Eurovision Song Contest åtminstone då och då. Jag orkade titta hela tiden. Det blir lite för mycket av allt. Jag hade ingen riktig favorit och gillade inte den som vann heller. Det blir nog ännu en tillställning som försvinner i mängden. Det var väl bra att Sannas låt kom trea i alla fall. Den bästa sången den här dagen stod alla fåglar för som kvittrade för fullt i buskarna. Nu vilar de sina strupar för att kunna fortsätta tidigt imorgon bitti. Vila tänker jag också göra, men jag tänker inte stiga upp i ottan. Det blir nog betydligt senare för min del.