Oslo - On my own

Efter en lång dag på stan med megaevent och mycket annat, ville Katrin återvända till lägenheten och vila sitt ömmande knä. Det tyckte jag var en bra idé, men själv kunde jag tänka mig att fortsätta en stund till med utforskandet av Oslo. Hon hade berättat om en fantastisk cache vid en kyrka. Den tänkte jag leta upp. Så jag tog bussen uppåt det hållet och klev av efter några hållplatser. Sen fortsatte jag uppför de branta backarna i de smala gränderna. Det blommade vackert i de små trädgårdarna vid de små trähusen som klängde längs bergväggen vid Akersberget.

Många av husen höll på att renoveras så det såg lite skräpigt ut ibland. På andra sidan gränden fanns ett koloniområde som bredde ut sig på sluttningen. Där hade årets planteringssäsong redan börjat.

När jag närmade mig toppen bredde staden ut sig under mig. Det var en vackert utsikt över den solbelysta bebyggelsen.

Längst upp fanns Gamla Akers kyrka. Det hade funnits en kyrka här sedan år 1100. I porten stod en bil som man höll på att lasta. Det kanske hade varit bröllop, begravning eller någon annan tillställning i kyrkan. Jag hejade på de som lastade och fortsatte runt hörnet. Där var det tomt sånär som på gravstenar med utsmyckningar. Vid ett litet hus skulle cachen finnas.

Jag tänker inte berätta var den satt, men när jag ganska snabbt hittade den, förstod jag varför den hade så många favvopoäng. Det var en riktigt snygg gömma med namnet The dragon and the church. Utöver loggboken, som jag signerade, hade den en TB fastmonterad. Den kunde man också logga som "discovered". Den skulle stanna där och vakta cachen och kallades The Guardian. Jag återställde gömman och gav mig av mot utgången. Där mötte jag två damer på väg in på kyrkogården. Jag hade visst lite tur som fick logga i fred. Sen tog jag Telthusbakken ner igen. Längst ner fanns en enkel gömma som jag passerade på vägen upp, men då sparade jag den. Nu plockade jag snabbt fram den och loggade.

I stället för att ta bussen tillbaka, valde jag att gå nedför gatorna längs Akerselva. Jag gick förbi en öppen plats som kallades Kubaparken, tror jag. Där pågick någon slags konsert, med lite rappartister bland annat. Det var inte min favoritmusik, så jag stannade inte utan fortsatte nedför trappor och på spänger med räcken intill den forsande floden.

Det var bra flyt på vattnet som skummade och brusade. Det skapade till och med en fin dimma längre ner. Lite läskigt var det att gå nästan över forsen. Här höll man också på att bygga och renovera. Det skulle finnas en gömma alldeles vid älvkanten som hette Nedre Foss Gård. Den hade en bra hint så jag hittade den enkelt under en sten.

Vandringen fortsatte vidare nerför gränderna. På Brenneriveien var husfasaderna täckta av färgglada målningar. Det såg ut att vara ett konstnärskvarter. Senare fick jag veta att där fanns ett ockuperat hus.

Väggmålningarna var riktigt häftiga och välgjorda. En del såg nästan levande ut. Det rörde sig ganska mycket folk längs gränden, men jag stannade och fotograferade en del.

Här skulle det finnas en gömma, Scat Cat Alley. Alla som har sett Aristocats kommer väl ihåg Scatcat och hans band som höll till bland Paris gränder. Denna cache var lite knepigare och med alla mugglare som rörde sig i området så gav jag upp sökandet och fortsatte.

Mellan några av tegelhusen hängde en stor kristallkrona. Det var en häftig skapelse och ganska oväntad i den miljön.

Glasbitarna klirrade i vinddraget och blänkte i kvällssolens sista strålar. Om jag hade haft en lämplig plats, kunde jag nog tänka mig att göra en sådan, men vi har inte så högt i taket i vårt hus. Det skulle i så fall vara ute i ladugården, men sommartid huserar svalorna där.

Den gränden kallades Ingens gata. Då kunde den kanske lika gärna ha hetat Allas gata. Det som inte tillhör någon, verkar betyda att det tillhör alla.

Det blev ett fynd till innan dagen tog slut även för mig. Det var en enkelt magnetskylt med loggremsa fasttejpad på baksidan. Den var alldeles fullklottrad så det var bara att skriva tvärsöver. Fel datum lyckades jag visst kladda dit, men det gör väl inte så mycket. Det är rätt loggad på nätet i alla fall.

Cachen kallades Smykkeskrinet och fanns vid Lärarnas Hus. Det var därför jag var tvungen att gå där förbi och leta upp den. Sen promenerade jag mot lägenheten. Det fanns några fler gömmor längs vägen, men där var fullt med folk. Vid en bro stod säkert hundra personer och skrålade. Då är det inte läge att leta cacher. Jag började dessutom bli lite trött och längtade efter en kopp te och en dusch. Det fick jag också när jag kom tillbaka till vår tillfälliga bostad. En natt till hade vi i Oslo och sedan några timmar på förmiddagen innan tåget skulle föra oss tillbaka till Sverige. Fortsättning följer...