Fredagskväll, hemmakväll på egen hand med hunden då maken fixar en grillfest åt tonåringarna i kyrkan, då plingar det till på mejlen om två nya gömmor i Tånnö. Det låter intressant, men jag rusar inte precis iväg på FTF-jakt. Det kom tre gömmor där tidigare i veckan när jag jobbade och nu två till. Efter moget övervägande laddar jag ändå ner koordinaterna och åker mot Tånnö. Mina kumpaner i stan höll på med annat så det blev en solofärd mot Tånnö, inte ens hunden fick följa med.
Den första gömman och också den närmaste på kartan fanns vid hembygdsparken. Jag parkerade vid vägen och gick sista biten. Där fick jag vada fram genom ett hav av blommande liljekonvaljer. Det doftade ljuvligt och var så vackert med den sena kvällssolens strålar mellan trädstammarna.
House of pain hette gömman och kanske syftade på det gamla fattighuset som stod på platsen. Egentligen letade jag på rätt ställe från början, men det tog ett tag att gräva fram burken. Gräva fick jag göra då den gled längre och längre in när jag försökte få fram den. Fast först tog jag ett varv runt huset och spanade på fler ställen. Till slut såg jag locket i ficklampans sken och kunde gräva fram den. Jag hade väl inga förhoppningar om att vara först och det var jag inte heller. En välkänd gul signatur lyste mot mig när jag rullade upp loggpappren.
Nästa gömma på listan var No bath nere vid badplatsen vid Vidöstern. Jag parkerade vid kyrkan och gick ner till badet. Man fick köra i 20 km/h men det kan vara gått med en promenad ibland. Där letade jag ett bra tag vid dassen utan att hitta nån burk. Myggorna anföll från alla håll. Dessutom fanns några mugglare vid badet. Till slut gav jag upp och åkte till en annan gömma, No grill. Den fanns i ett bostadskvarter vid en lekplats utanför en förskola, inte de bästa föutsättningarna för att få leta oströrd. Den hade Katrin varit först på. Jag anade var jag skulle leta men ringde henne och fick det bekräftat. Tyvärr hittade jag den inte där trots att hon sa att den var synlig. Grannen började klippa gräset. Jag fick fortsätta min sightseeing i Tånnö i stället.
Vid nästa ställe parkerade jag bilen vid vägkanten och gick en väg kantad av smala vita björkstammar. Myggorna surrade även här omkring mig och jag hade glömt myggspray hemma. Då fick man bita ihop och fortsätta i alla fall.
Längre in var det andra lövträd som skuggade marken, aspar, lönnar, ekar och många andra sorter. En del av dem var nog gamla och delvis murkna. På marken växte en tät matta av skuggälskande växter.
När jag lyfte blicken, såg jag att en av lönnarnas blad var alldeles söndertuggade. Det var säkert några insekter som ätit upp bladen och bara lämnat bladnerverna kvar.
Till slut kom jag fram till jordkällaren med Spiders nest. Det var ett lite läskigt trots att jag inte har några problem med småkrypen med åtta ben. Jag behövde inte gå in i källaren utan hittade burken där den skulle vara enligt beskrivningen. Sedan återvände jag mot samhället och åkte ner till hamnen.
Solen höll på att gå ner över Vidösterns vatten. Den hängde över horisonten som ett eldrött klot som skata sjönk bakom trädtopparna på andra sidan.
Det satt lite folk vid borden nere vid båtplatsen, men jag såg att gömman fanns en bit ifrån så jag tänkte gå mot den. Då skickade Katrin ett meddelande att hon, pjf70 och geoTess var på väg mot Tånnö. Vi skulle ses vid badplatsen så jag hoppade in i bilen igen och åkte tillbaka. Den här gången körde jag hela vägen ner. Medan jag väntade på att de skulle anlända, slängde jag iväg ett SMS till 1000sjöar som loggat den lite tidigare på kvällen. Även han hade fått leta, men han gav mig en bra hint. När de andra kom, kunde jag snabbt plocka fram burken och signera så vi slapp bli uppätna av myggen.
Tess fick inte bada vid badplatsen så då avstod vi också. I stället åkte vi ner till hamnen för att rasta henne. Nu var det tomt på folk och bara en bil stod kvar vid hamnen. Fredrik och jag letade upp gömman medan Katrin gick en sväng med Tess. Hon hade ju redan signerat loggen när hon tog FTF:en på gömman som hette No fish. Vi återvände sedan till No grill men trots att Katrin visste var burken skulle vara kunde varken Fredrik eller jag hitta den. Senare fick jag ett mejl från 1000sjöar som sett att det kommit en ny hint. Förmodligen var cachen flyttad eftersom han påpekat att den var lite olämpligt placerad. Då var det inte så konstigt att vi inte fann den. Sen åkte vi hem och tog kväll.
Det blev en underbar kväll efter en varm dag. Det var lite varmt och svettigt i sovrummet jag somnade till slut, men vaknade strax före tre av en rejäl blixt och kraftigt muller på himlen. Takko blev lite orolig och vankade av och an. Sen åskade det ordentligt i ett par timmar innan mullrandet upphörde. Blixtarna var kraftiga och åskskuren vräkte ner regnet över oss. Men på morgonen var det över även om det droppade lite då och då. Det var svalare i luften när jag satt på verandan och åt frukost.
Sen tog jag kameran med mig och gick en runda i trädgården. Vårt stora syrenbuskage har inte många utslagna blommor i år. Det verkar som om de flesta frusit, men de kanske tar sig senare. Jag skulle verkligen sakna syrendoften om de inte gör det.
Mina rhododendron håller på att öppna upp sina knoppar och avslöja sina inneboende färger. De gamla buskarna intill huset är av den vanliga ljuslila sorten. De fanns här när vi kom hit, men vi har klippt ner dem en gång rejält. Nu är de lika stora igen.
På ett annat ställe har jag planterat flera olika sorter. Den vita burken har redan blommat över, men den mörkrosa håller på att slå ut.
Av min syster fick jag ett par buskar som de hade grävt upp i sin trädgård i Malmö. De ville inte ha dem kvar så vi tog hand om dem och grävde ner dem här. De har en ljusare rosa färg. Det är vackert när alla rhododendronbuskarna blommar.
Maken hittade några riktigt stora getingar uppe i arbetsrummet. De var 30 mm långa. Det visade sig att det var bålgetingar som letat sig in till oss. De bygger oftast bon i träd. Det tycker vi var en bättre idé än att flytta in hos oss.
Andra småkryp har eget hus med sig. Det finns gott om små trädgårdssnäckor har jag sett. Regnet lockar kanske fram dem. Vi föredrar vårt eget hus. Hunden och jag gick en liten runda innan det var dags att fixa en fisksoppa till lunch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar