Till skogs

På tisdagen var det åter dags att tanka bilen och dra norrut efter jobbet. Ännu ett besök hon homeoapten för att bunkra upp piller för de närmsta månaderna. När det var avklarat kunde jag ägna mig åt andra trevliga saker. Det blev fika på Lindströms vid Torpa och därefter ett besök i garnaffären på andra sidan gatan. Den har fått ny ägare och hade inte lika mycket garner men de som fanns var intressanta. Jag gick ut med en liten kasse i handen som innehöll fyra nystan av två olika sorter. Sen blev det ett litet besök på IKEA innan jag var klar med shoppingdelen och kunde ägna mig åt viktigare saker.

Geocaching brukar ju vara en del av mina jönköpingsutflykter. Den här gången hade jag tänkt logga i trakterna mellan Bankeryd och Habo. Först ut blev en mystfinal som jag missade när jag var här sist. Multiplication löste jag som en av de första, men det var ju inte tal om någon FTF-jakt med det avståndet och många mystspecialister i närheten. Den förde mig till en spännande plats med tjärbränningsrännor och en ny loggremsa bara loggad av en före mig. Fin utsikt var det också på platsen.

Nästa anhalt var en hel runda på 16 cacher. Serien kallades Skogen och förde mig på skogsvägar och stigar i en 6,5 km lång slinga. Jag parkerade i närheten av den första gömman och började min vandring på okända vägar. Jag hoppades att det inte skulle komma några timmerbilar och vilja lasta talltimmer just den här dagen, men det hade nog gått bra ändå.

Jag hade tur med vädret. Hemma hade det regnat skurar hela dagen. På vägen upp klarnade det mer och mer. Under hela rundan hade jag solsken och inte en droppe regn. När jag åkte tillbaka mot stan var det blött på vägbanan så det hade regnat på andra ställen.

Jag följde skogsvägarna och så småningom övergick de i mindre stigar. De var utmärkta med färgskyltar så de ingick säkert i traktens motionsspår. Fram till gömmorna hade det uppstått cachingstigar så de var ganska lätta att hitta.

Gömmorna var oftast av de enklare sorterna. Det kunde vara ett petrör som hängde i en gran. Inte så upphetsande, men som sagt enkla att logga och det kanske var naturen och rundan som gav mest åt upplevelsen.

Den vanligaste sorten var annars en svart eldosa i plast uppskruvad på ett träd eller en stubbe. Just vid den här tror jag att många med mig kollade under barkbitarna först innan vi fick syn på dosan på stubben.

Några av gömmorna bestod av holkar. Den här hade ett spännande och lekfullt innehåll. En annan hade ett annorlunda hänglås som skulle forceras. Det behövde jag inte göra för att komma åt loggboken för ågon hade lossat en av takbrädorna så man kunde ta sig in den vägen. Jag tror inte det var rätt sätt och har meddelat cacheägaren att lite service kanske behövs.

Det fanns även en del kreativa gömmor. Jag hittade bland annat en systercache till min egen Piggy Pines. Inte heller den var svår att fånga.

Det var mest tallskog jag gick genom men den här kotten såg inte riktigt ut att passa in. Det var nog inte en svenska tallkotte, men en liten loggremsa innehöll den.

Terrängen var inte heller den svår. Den svåraste gömman var nog ett petrör 2,5 m upp i en tall. Som tur var fanns det ett lämpligt redskap på marken bredvid. Förmodligen var det fler än jag som använt det. Det låg så lämpligt till.

Halvvägs runt kom jag fram till ett vindskydd där det hade varit lämpligt att rasta och fika. Tyvärr hade jag glömt min vattenflaska i bilen och fikat hade jag ju gjort i stan. Så jag fortsatte min vandring.

På andra halvan var det mer blåbärsskog, men jag såg varken Putte eller Olle. De kanske väntar tills blåbären mognat. Vackert var det i alla fall med solen som sken mellan stammarna.

Blåbärsriset blommade och jag hoppas att det inte fryser på utan att det kan bli gott om blåbär längre fram i sommar. Vi behöver fylla på förråden och det är ju så gott med färska blåbär också.

Här fanns inte bra tallskog. Granarna hade fått ljusgröna späda årsskott. Andra halvan av rundan var mer kuperad. Först bar det uppför och på slutet blev det nedför. Det var rätt skönt att det inte var tvärtom.

Jag gick nästan halva rundan innan jag såg någon annan människa i skogen. När jag precis loggat en gömma, hörde jag brummade motorer. Plötsligt dök det först upp en motoriserad tvåhjuling på skogsstigen. Därefter kom det en fyrhjuling i full fart. Det var tur att jag inte hunnit ut på stigen igen.

Mitt i skogen fanns en liten åker. Där hade det funnits åtminstone två backstugor, Molyckan och Mohemmet. Det fanns fina skyltar med lite information uppsatta på båda ställena.

Vid ena änden av åkern fanns en gömma som jag loggade. Sen hörde jag röster i skogen, men jag såg ingen. Det verkade konstigt. Kunde det spöka vid de gamla backstugorna? Jag fortsatte i rask takt längs spåret.

Förklaringen till rösterna kom vid nästa gömma. När jag var klar med den, hörde jag rösterna igen. När jag sedan kikade framåt vägen, såg jag tre fina hästar med sina ryttare komma mot mitt håll. Det var de som pratade förstås. Jag hejade på dem när de passerade mig och sa några uppskattande ord om hästarna. En av dem ville nog hälsa på mig för han drog sig närmare mig. Lite längre fram mötte jag ytterligare en häst med ryttare. Det var nog ett populärt ridspår.

Jag närmade mig slutet på rundan. De sista gömmorna var det lite längre avstånd mellan. Det hade funnits plats med två till i mellanrummen. Annars var de ganska jämnt fördelade längs spåret med 200-300 meters mellanrum.

På slutet började det bli lite kyligare i luften, men solen sken fortfarande och det var vackert i skogen. Jag kom tillbaka till parkeringen vid talltimret och bilen stod kvar och väntade på mig. Det gjorde vattenflaskan också. Nu var det skönt att sätta sig. Jag hade hittat alla 16 gömmorna på en fin och lite lagom svår runda. Det här var en runda i min bloggvän Anna-Lenas smak.

På väg en tillbaka mot stan stannade jag till vid ytterligare en gömma. Det fanns en liten burk vid Domarringen i Åtorp. Det blev dagens sista loggade cache. Jag parkerade vid vägen där det fanns några skyltar som berättade om fornminnen i området. Backen upp till domarringen var brant, men jag flåsade mig upp och hittade gömman ganska snabbt. Det hade visst varit en del problem för vana cachare såg jag i loggarna. Jag hade väl tur och nån gång har man ju det.

Klockan tickade på och jag började bli hungrig igen. Jag körde de stora vägarna och gjorde ett stopp vid Torsvik för att köpa en korv och en dricka till kvällsmat.

Det var en fin kväll med lagom mycket trafik på vägarna. Vid Lovsjö stannade jag till en stund. Förra året prövade jag på en annan form av skattjakt som kallas Munzee. Jag loggade då tre stycken s k munzees, som består av en QR-kod att scanna med mobilappen. Jag fastnade inte den här aktiviteten då det inte fanns så många att leta upp hemomkring. Vid Lovsjö hade jag nyligen sett att det fanns sju munzees att logga. Varför inte, tänkte jag, och svängde av. Jag hittade alla sju varav en var en mystery och gav hela 30 poäng istället för bara 5 p som de vanliga ger. Det resulterade i att jag hoppade upp från level 1 till level 4. Jag tror inte jag kommer att bli någon loggare av munzees. Det är mycket roligare med geocaching. Man lär sig mycket mer och får se många fler spännande platser. Det är också en större utmaning.

Det var vackert vid Lovsjön den här vårkvällen. Det finns några geocacher också men de hade jag redan loggat vid tidigare besök.

Jag fortsatte min hemresa medan solen gick ner och mörkret sänkte sig. Klockan var strax efter 22 när jag kom hem.

Fullmånen följde mig hela vägen. När hunden ville ut innan vi gick och lade oss, lyste den bakom den stora eken. Det kan vara en förklaring till min dåliga nattsömn den senaste veckan. Fullmånen påverkar ofta sömnen negativt.

Jag kände mig lite frusen när jag kom hem och en kopp te passade bra. Igår hade jag lite ont i halsen, men jag åkte till jobbet i alla fall. I värsta fall hade jag fått åka hem, men jag klarade av alla lektionerna och åkte hem i vanlig tid.

På kvällen hade vi gemenskapsgruppen. Jag gick en liten runda och kollade blommorna i trädgården innan vi åkte. Klematisen blommade i portalen och syrenerna slår snart ut i buskagen bredvid. Då kommer det att dofta vida omkring.

Bina i kupan verkar ha acklimatiserat sig. Det är full aktivitet där. Själv har jag inte varit så aktiv idag. jag vaknade på morgonen het av feber. Halsen värkte och det ömmade i bihålorna. Det fick bli en dag hemma med låg aktivitetsnivå. Hunden var nog glad att jag stannade hemma, men mindre glad över att jag inte orkade gå en riktig runda med honom. Nu tänker jag i alla fall gå och vila mig frisk så jag kan njuta av den bästa tiden på hela året.