Trädgårdspromenad

Äntligen kom jag ut på en liten promenad även om den blev väldigt kort. Solen sken så fint i eftermiddags, men innan vi hann ut hade den gått i moln igen. Hunden och jag gav oss inte ändå. Vi gick en liten runda i trädgården för att se om det fanns någon blomsterfägring kvar. Kärleksörten kan man alltid lita på. Den lyste så rosaröd och fin.

Höstastrarna stod höga och vackra i kanten av gräsmattan och borta vid dammen. Insekterna brukar gilla dem men idag var det inte så många framme. Det kanske börjat bli för kallt för dem.

Jag brukar plocka in några stjälkar i en vas, men nu ska jag ju inte befatta mig med blommor och jord. Det kanske går att övertala någon annan att plocka blommor till helgen.

Sommarens sista rosor knoppades på södersidan. Det är New Dawn som ofta blommar hela sommaren.

Vid dammen lyste några stora nävor i ljusblått. De är inte så höga men de breder ut sig med stora blommor.

Jag trodde höstanemonerna hade vissnat ner, men så fick jag syn på några överlevare. Blommor kan vara riktiga kämpar precis som vi människor.

Takko var lite trött och orolig idag. Han fick inte riktigt ro att vila som han brukar. Men han gillade vår lilla runda. Sen kom Eva och tog med honom på en liten längre promenad uppåt skogen. Sen sov han gott på en filt.

Vårt godaste äpple är en sen sort. I år blir det många äpplen på trädet. De är syrliga och saftiga i smaken. Det godaste äpple jag smakat.

På trappan hade fuchsiorna klarat sig. Det fanns fortfarande några blommor kvar. Maken har höljt krukorna på de kalla nätterna, men snart ska de ner i potatiskällaren.

Min lilla höstplanering, som jag gjorde innan jag åkte, var också fin. Lite mer vatten kanske, men det går ju att ordna. Jag blev också lite trött av promenaden, men då sover jag nog gott i natt. Förhoppningsvis kan promenaderna bli längre och längre så småningom.

Dagens stora överraskning var väl att Bob Dylan får Nobelpriset i litteratur. För mig var det en glad överraskning, men det tycker väl inte kultursnobbarna. Folket är nog med på akademins busiga tilltag.

Mina sjukhussockar har blivit klara. Jag kallar dem så för att jag började på dem när jag låg på sjukhuset. Idag fäste  jag alla trådar så nu är de klara att användas av någon. Färgglada blev de i alla fall.

Nu har jag startat ett nytt projekt, en zickzackhalsduk. Det är ett lagom enkelt projekt. Mönstret sitter redan i fingrarna.

Imorgon är det en vecka sedan jag kom hem. Jag hade nog hoppats kunna vara lite piggare än jag är, men det går sakta framåt. Det är lite jobbigt att inte få göra vissa saker. Å andra sidan kanske jag inte skulle orka med att göra mer. Det får komma sen. Om någon vecka är det en månad sedan min stamcellstransplantation och då lättar det lite på restriktionerna. Det ser jag fram verkligen emot.