onsdag 12 oktober 2016
Takko på jobbigt besök
Det har inte kommit så mycket livstecken från mig de senaste dagarna. Jag har varit ganska så trött och matt sen jag kom hem. Benen blir skakiga bara jag går en kort sträcka. Jag har mest hållit mig inomhus och vilat. Vädret har inte precis lockat till långa promenader. Det har varit lite kallt och blåsigt. Dessutom skulle jag inte orka med det.
Igår och idag har jag känt mig lite piggare och jag har kunnat äta lite bättre. Ikväll fixade maken fruktsallad. Det har jag längtat efter, men jag kan ju inte fixa det själv eftersom jag inte får skala frukten. Jag får bara äta skalad frukt men någon annan måste ta av skalet.
Takko har haft problem både med variga ögon och kliande öron. Jag ringde till veterinären och i eftermiddag var det dags att åka dit på besök. Eva följde med och tog hand om Takko eftersom jag har lite svårt att göra det nu. Han gillar ju inte att man petar i öronen på honom så vi fick sätta munkorg på honom. Det protesterade han förstås också emot. Det tog en bra stund att undersöka ögon och öron och sedan rengöra dem. Prover togs och nu får vi vänta på svaren. Under tiden fortsätter vi rengöra och massera. Två timmar senare var vi hemma igen och då var både Takko och jag helt slut. Tack, Eva, för att du följde med oss!
Detta var första utflykten sen jag kom hem. Jag hoppas det snart kan bli fler, men jag får spara besök på folkrika platser ett litet tag till. Däremot går det bra att besöka mig bara det inte kommer en hel bataljon på en gång.
Nu har det verkligen blivit höst i Rannäs. Nån dag i en nära framtid ska jag försöka ta mig ut i trädgården åtminstone och ta kameran med mig. Jag har sett att höstastrarna blommar borta vid dammen. Förhoppningsvis dröjer frosten några dagar till. Inomhus har jag försökt rädda mina krukväxter som inte fått så mycket vatten medan jag var borta. Jag får inte hålla på med jord och växter, men jag kan ju alltid dirigera andra. Just nu slipper jag en hel del hushållsjobb för att det finns med på min restriktionslista. Det kan ju vara skönt, men å andra sidan kanske det inte blir gjort som jag vill. Har jag otur blir det inte utfört alls. Då får man blunda och hoppas att det inte har någon större betydelse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Våra höstanemoner har dött ut. De har blivit illa skötta, kvävda av växter som växer ut tidigare på sommaren. Inte illa att du orkade dej till veterinären! Hoppas att Takko får medicin för sina besvär. Låter väl som det skulle vara enkelt att göra något ... Piggna på dej. Räknar med en geocachingtur med dej på jullovet. ... Anna-Lena på mobilen
SvaraRadera