Hemma i Rannäs

Igår var det så dags att åka hem från sjukhuset. Mina värden hade fortsatt att stiga så nu var jag uppe på 1,47. Inte så långt från den undre gränsen för normala värden som visst ligger på 1,7. Maken kom och hämtade mig efter lunch. Det var skönt att få komma ut i friska luften och känna vinden mot huden. Men jag blev totalt slut bara av att gå  till bilen. Vi åkte hemåt i solskenet och njöt av de vackra färgerna längs vägen.

De senaste dagarna hade färgerna ökat utanför fönstret. Det var fint att sitta och titta ut. Nu får jag njuta av hösten i Rannäs.

Innan jag åkte hem fick jag lite post. Det är ju alltid trevligt. Först kom ett fint kort från min kusins fru Elisabeth.

Sen kom ett lite större kuvert med ett korsordshäfte av Anders Caringer. Jag älskar hans kluriga korsord. Brevet kom från två av mina kollegor.  Visst blev jag glad av dessa försändelser.

Hemma väntade hunden. han blev förstås glad över att se mig, men han visste knappt vart han skulle vända sig. Jag fick gå in och sätta mig i soffan så att han kunde lägga sig bredvid mig. Extramatte Eva kom och tog med honom ut på en promenad. De hade jag inte orkat. Vi stannade vid affären och handlade på hemvägen och det dränerade mig helt på krafter.

Jag var tvungen att vila. Även idag har jag varit fruktansvärt trött. Det tar nog ett tag innan krafterna återkommer. Det var skönt att få lägga sig i sin egen säng, men jag sov inte så bra första natten. Vi får hoppas på den kommande natten.