Resan till huvudstaden

 I fredags tog vi ledigt så att vi kunde åka iväg inte alltför sent på dagen. Ambjörn kom ut och tog hand om hunden. Sedan kunde vi ge oss av till huvudstaden. Vi åkte vid tolvtiden och var framme vid fem. Vi stannade till i Herrbeta. Förr var det en tradition att stanna där och fika. Det var på den tiden vi brukade åka till mc-mässan i Älvsjö. Nu stannade vi på rastplatsen och köpte kaffe på 7eleven.

Förutom bröllopet hade jag några önskemål för resan. Jag ville logga åtminstone en cache i varje nytt län vi passerade. I Herrbeta passade jag på att ta en cache några meter ifrån fikabordet. Därmed vad Östergötland bärgat. De andra är ju inte så intresserade av geocaching så jag får smyga in det momentet.

Vi hade bokat två rum på STF:s hotell och vandrarhem vid Fridhemsplan. Det låg väldigt bra strategiskt till och dessutom är det prisvärt. De andra hotellen på Kungsholmen var mycket dyrare. Det finns visserligen inte toalett och dusch på rummet, men det finn i korridoren. Rummen och sängarna är lika bra som vilket hotell som helst. En fördel till är att det finns ett gästkök där man kan laga mat. Frukost ingår inte i priset, men vi fixade egen frukost i gästköket med hjälp av 7eleven i närmsta korsning.

 När vi checkat in, gick vi ut och åt på en liten restaurang i närheten. Det var god mat, men priserna är höga i storstaden. Sedan gick vi en runda på Kungsholmen. Vi följde Norr Mälarstrand bort mot Stadshuset. Jag hittade två enkla skylt- och räckecacher längs vägen.

 Det började skymma, men många människor var ute och joggade, promenerade eller paddlade förbi på Riddarfjärden. Det är vackert vid vattnet när man ser över till öarna och stränderna på andra sidan.

 Det kanske är ovanligt högt vattenstånd i år. Annars får vi kanske börja oroa oss för att havsnivåerna stiger på grund av den globala uppvärmningen. Vi såg många träd som stod under vatten längs stranden.

 Här fanns också en earthcache, Postglacial landhöjning. Hittills höjer sig landet med några millimeter per år, men det kanske snart är slut med det. Earthcachen handlade just om detta fenomen att land höjer sig efter den stora glaciärens försvinnande. de andra cacherna loggade jag direkt i mobilen, men med denna var jag tvungen att först skicka in svar på frågorna till cacheägaren och få dem godkända innan jag kunde logga den. Jag fick godkänt idag.

 Vid Stadshuset finns finns också cacher. Jag valde att bara leta efter den traditionella, men trots att alla fyra letade så hittade vi den inte. Det började bli ganska mörkt och vi hade bara en ficklampa så vi gav upp.

 Utsikten var i alla fall vacker. Vi kände igen en del landmärken, som speglade sig i vattnet. I en stad blir det aldrig mörkt och aldrig tyst. Jag berättade för familjen att jag faktiskt varit på en mottagning i Stadshuset och minglat i Spegelsalen för drygt 30 år sedan. De blev imponerade.

 Vi gick runt hela Stadshuset innan vi vände tillbaka. I en alkov hittade vi ett monument över Birger Jarl. Det lär inte vara hans grav, men den var pampig och glänste i guld. På vägen tillbaka till hotellet passerade kyrkan där vigseln skulle vara nästa dag. Sen avslutade vi dagen och kojade.

 På lördagsmorgonen fixade vi frukosten och gav oss sedan ut på en ny strövtågsrunda. Den här gången gick vi längs den norra stranden på Kungsholmen vid Barnhemsviken och Klara sjö. Till slut hamnade vi vid Kungsholms kyrka igen. Maken och den äldste av sönerna stannade där på en bänk medan den yngste och jag gav oss av för att hitta slutgömman till Kungsklippan, en ganska enkel multicache i två steg. Det var sonen som hittade den när vi väl hamnat på rätt stig. Här kan man ju inte gena mellan stigarna. Där står det hus i vägen.

 Sedan delade vi på oss. Jag tyckte att de andra kunde gå tillbaka och fixa lite enkel lunch medan jag tog en lite cacherunda och loggade två typiska stadscacher. De var ju ändå inte intresserade. Så blev det. Jag promenerade på lite andra gator medan de tog raka vägen mot 7eleven och hotellet.

 Det finns en serie cacher placerade vid platser som förekommer i milleniumserien. Jag hittade några av dem. Den ena fanns vid polishuset. När jag sneddade över gården såg jag att de spärrat av sitt eget hus. Det såg nästan ut som om det hade hänt ett allvarligt brott inne på polishuset. Så var det ju inte, men det såg rätt roligt ut.

 Där cachen fanns stod tre personer och väntade på en taxi. Jag fick ställa mig där och vänta ut dem. i stan får man passa på när trafiken glesnar. Det är en ständig ström av människor. Gömman var en typisk stadsache, filmburk med magnet.

 Kungsholmen är ganska kuperad så det blev till att trava upp och ned för gatorna. jag hittade ytterligare en gömma vid en bridgeklubb innan de andra sms:ade att maten var klar. Man får vara nöjd med dem man hittar. Det fanns flera, men många av dem var mysteriecacher som krävde både tid och kunskap. Så jag skippade dem den här gången.

Efter lunch var det dags att duscha och byta om till bröllopet. Vi gick i god tid till kyrkan. Om själva bröllopet har jag ju berättat i mitt förra inlägg. Så det hoppar jag över nu. Det var trevligt men framåt småtimmarna blev vi trötta och återvände till hotellsängarna.

Nästa morgon efter frukosten var det dags att packa och checka ut från hotellet. Bilen hade stått i garaget sen vi kom. Nu fick den komma ut och köra oss norrut. Vi skulle ju till Märsta lite senare på eftermiddagen för att vara med på den eritreanska festen. Vi hade några timmar att slå ihjäl. jag föreslog att vi skulle åka till naturhistoriska riksmuseet. Det låg ju åt rätt håll. I de trakterna har jag varit åtskilliga gånger, både på museet och när jag varit på NTA-kurser på Kungliga Vetenskapsakademin. De andra gillade idén.

 Jaf räknade med att det skulle finnas åtminstone några cacher i närheten. Ser man på, det fanns ytterligare en earthcache precis utanför museibyggnaden. Det var ett stort block av rent järn som kom från Västra Grönland. Sådana cacher kan de andra följa med till. De är intressanta för alla.

 Vi är ju alla i familjen lite naturintersserade så Naturhistoriska passade oss bra. Jag hade förstås redan sett de flesta av de permanenta utställningarna. Vi tittade på en klimatutställning tillsammans.

 Det fanns en hel del spännande föremål. Det mesta hade vi redan hört talas om, men det är intressant att få det presenterat på ett annat sätt.

 Sedan fortsatte de andra till Liv i vatten medan yngste sonen och jag gick en liten cachingrunda i närheten. På vägen hittade vi ett ihåligt träd som man kunde gå in i. Annars var inte de båda gömmorna så speciella. Det började småregna och vi gick tillbaka till museet.  Sen fortsatte vi upp till Märsta. Vi tog reda på var festen skulle hållas. Eftersom vi var ute i god tid å+kte vi tillbaka till caféet vid stationen och tog en kopp kaffe. Det kunde ju dröja innan vi fick mat. Det visade sig stämma väl som jag redan berättat om. Vid stationen hittade jag en typisk stationscache. Det blev både den nordligaste och den östligaste jag hittills hittat.

 Efter festen körde vi hemåt längs E4:an. Det regnade och vägbanorna var blöta. Det stänkte upp en hel del vatten som försämrade sikten rejält. Men trafiken flöt på hela vägen.

 PÅ ena sidan av vägen var molnen kolsvarta, på den andra sidan sken solen och lyste upp molnen. Det var verkliga kontraster. Vi passerade Kista centrum med det stora glashuset som blänkte som guld bland de mörka skyarna runtomkring. Det var solen som lyste upp väggarna.

Vid Sillekrog strax norr om Nyköping stannade vi till för toabesök och en kopp kaffe. Det gäller ju att hålla sig vaken vid ratten. Där passade jag på att logga en cache i Södermanlands län också. Därmed var tre nya län adderade i statistiken. Vid Mjölby tankade vi och bytte förare. Sedan körde jag hela vägen hem och stannade bilen på gårdsplanen exakt vid midnatt.

Hunden välkomnade oss med glada skall. Det blev en liten nattlig runda med honom innan vi kojade. Jag var tvungen att stiga upp lite tidigare dagen efter. Så det var bara att ge sig. Nu när ett par dagar gått känner jag mig fortfarande lite trött. Sådana här resor med många upplevelser tar på krafterna. Det är tur att de kommer tillbaka även om det kan ta lite tid.