Vandalorum invaderas

Vandalorum

 Hektiska veckan fortsätter i samma takt som den börjat. Först var det jobb på skolan, överlämning till högstadiet, diskussion om föräldramötenas innehåll, lite schema, lite planering, lite uppackning, lite fika... Kort sagt, en vanlig lärardag innan eleverna kommer. På eftermiddagen åkte de flesta av kollegorna till stan på information om 1-1. Då blev det lugnt och jag hann göra lite eget.

Pedagogerna studerar konsten

 Den här dagen blev extra lång eftersom hela Skolområde Väster träffades för Kickoff på Vandalorum. Först var det skolområdeschefen som pratade en stund. Sedan berättade Karin Lundh om Vandalorum och om hur de arbetar med barn. Det känns faktiskt spännande och jag hoppas vi kan åka dit med våra elever.

Ett verk av Erik Dietman

 Innan maten serverades hann vi gå runt lite bland utställningarna. Det var som vanligt lite blandade intryck och olika reaktioner. De flesta uppskattade nog de lite äldre målningarna av Marcus Larson, kanske för att de var lättare att ta till sig. De föreställde dramatiska landskap. Vi fick veta att han aldrig hade sett den typen av landskap. Han målade ur sin egen föreställningsvärld.

Bland konstarkivets samlingar

 Vi fick också besöka Smålands konstarkivs studiearkiv. Det var lite som att komma bakom kulisserna. Alla verk i arkivet finns digitaliserade och kan sökas via deras hemsida. Om vi i skolan vill besöka Vandalorum och arbeta med något tema, kan vi kontakta dem och berätta vad vi vill jobba med så tar de fram lämpliga konstverk att studera. Vi kan också välja själva i arkivets samlingar. Vilken möjlighet det är för oss i skolan.

Stor konst!

 Det fanns ytterligare en utställning som vi kunde titta på, men det var sista veckan för dem. Sedan kommer nya. Den andra utställningen hette Dit man går igen och visade verk av Erik Dietman. Det fanns många olika verk av honom. En del var ganska provocerande, tror jag många tyckte. En del var bara konstiga. Jag var lite nyfiken på dem för maken var där med sin far, som är konstintresserad. Maken är inte lika begeistrad och när han kom hem hade han inte fått ut så mycket av besöket. Men jag fastnade faktiskt för några verk.

Blott en natt

 En del verk kan man tycka är roliga. Flera av Dietmans bilder lekte med ord och uttryck. Jag tyckte Blott en natt var kul för jag associerade givetvis till Blott en dag. Nu gör väl inte mobilkameran målningen rättvisa och egentligen var det inte motivet jag blev intresserad av.

 En annan bild, som jag fick associationer till, visade två bloddrypande vilddjur. Min tanke var att en typen av bilder skulle en del av mina elever kunna rita. De är lite som hämtade från elevernas dataspelsfantasier. Jag har en teckning hemma på väggen som är i samma stil, fast utan blodet. Den fick jag av en elev, som hade det ganska jobbigt i skolan och kanske inte gärna ritade, men med några blyertsstreck tecknade han en katt. Den bilden gillade jag och då fick jag den av honom.

Geografitti

 Det fanns några stycken tavlor på samma tema där jag fastnade mest för namnen. Det var ett roligt namn. Här fick jag en idé till en bildlektion. Tavlorna var skapade på ett kartblad, som Dietman målat på och satt fast olika föremål vid. Han kallade dem Geografitti. Tänk om man hade en gammal kartbok som man kunde slakta och ge varje elev ett blad ur. Vilka fina collage det skulle kunna bli. Det är bara synd att jag inte undervisar i bild. Men jag skickar idén vidare.

 Den första tavlan jag stannade vid hade många element, men det var trädet min blick drogs till. Tavlan var väl inte vacker, men trädets form gav mig associationer till ett annat konstverk. Det verket hänger på Norrköpings Konstmuseum. Jag tror jag såg en bild på det när jag gick på lärarhögskolan. Vi fick en uppgift att skapa bilder inspirerade av verket. Sedan dess har det varit en av mina favoritmålningar. För ett antal år sedan, säkert 15 år sedan, åkte vi från Stockholm. När vi passerade Norrköping, tvngade jag de andra att åka in dit för jag ville se tavlan i verkligheten. Vi letade reda på museet, men tyvärr var museet stängt för renovering. Jag tror, det skulle inte öppna förrän minst ett år senare. Jag kommer ihåg hur besviken jag blev. Något år senare tog jag reda på att museet öppnat igen och att tavlan skulle finnas att beskåda. En dag tog jag motorcykeln och åkte hela vägen dit för att titta på tavlan. Den var lite mindre än jag trodde den skulle vara, men fin var den. Sedan åkte jag hem igen. Den tavlan har ett vackert namn, Det sjungande trädet, och är målad av Isaac Grünewald. Har ni chansen att se den, så ta den.

Maten på Vandalorum var god. Vi placerades vid borden genom att vi fick dra ett nummer. På så sätt fick vi träffa lite nya bekantskaper. Enda nackdelen var att det som vanligt uppstod ett intensivt sorlande. Lokalen var inte snäll mot oss som har lite svårt med detta. Jag klarar inte riktigt av det och blir fort trött i huvudet. Efter kaffet kunde vi åka hem, men jag åkte direkt till ett planeringsmöte i missionskyrkan. Så det blev en extra lång dag det här. 

Kattalorum

Jag avslutar med min egen "installation". En morgon när jag kom ut, hittade jagen av kattungarna sovande bland mina prylar på altanen. Jag hann till och med hämta kameran innan hon vaknade trots att hunden var med. Installationen fick namnet Kattalorum.