Taggigheter

Café Tisteln...

 Ikväll satt pojkarna och jag i soffan och tittade på Mitt i naturen, ett av våra favoritprogram genom åren. Det handlade om Australiens djurvärld, som ju är lite speciell. Vi fick se det annorlunda näbbdjuret och myrpiggsvinet. När jag sen tittade igenom dagens fotoskörd och hittade tistlarna, påminde de mig om myrpiggsvinen. Jag tänker också att en del människor är som tistlar eller myrpiggsvin. De har en massa taggar utåt. Det lätt att vi bara ser det taggiga och inte kommer bakom skalet där det kan finnas en mjuk och varm människa som vi inte ser. Egentligen är tistlarna vackra. Vi kanske inte älskar dem, men det gör nog småkrypen som kryllade på dem. För dem var det Café Tisteln med den goda maten.

... bara för småkryp

 Jag hittade tistlarna vid vägkanten när jag åkte hem från en begravning i Nya Hjälmsryds kyrka. Det var min ingifta moster som begravdes. Begravningar är alltid både sorgliga och glada. Sorgliga därför att en människa som man kände mer eller mindre väl har gått ur tiden. Glada därför att en begravningsgudstjänst alltid innehåller ett litet mått av hopp och en tacksamhet över den tid vi fått ha varandra. Dessutom får man kanske träffa släktingar och vänner som man inte ser så ofta. Det är också trevligt. Men den ena efter den andra lämnar oss. Nu är det bara min mor kvar i den generationen av vår närmsta släkt. Men så är tidens gång. Döden är en del av livet.

Gamla Hjälmsryds kyrka

 Efter minnesstunden i församlingshemmet skildes vi åt igen och åkte åt olika håll. jag tog vägen över Vrigstad och åkte fram till Gamla Hjälmsryds kyrka. Solen sken just då. Annars hade vädret växlat under dagen. Det var ömsom sol och ömsom regn. Vi fick lite regn på oss på kyrkogården tidigare. Nu kunde jag se mig om utan att bli blöt. Förra sommaren var vi här på studiebesök med klassen. Då var vi inne i kyrkan. Idag nöjde jag mig med att titta utanpå. Den egentliga anledningen till att stanna var att logga cachen som numera finns där. Den ingår i en serie cacher vid Njudungs gamla medeltidskyrkor. Jag hittade den enkelt, men frågan är om den skulle vara placerad där. Loggad blev den i alla fall. Det gäller att passa på när man har vägarna förbi.

Nydala kyrka

 I Nydala stannade jag också till en stund. Det var där jag hittade tistlarna. Kyrkan har jag ju besökt många gånger. På våren brukar det vara medeltidsdagar för alla fjärdeklassare i kommunen vid klosterruinen. Det är en trevlig upplevelsedag för alla. Det fanns några bilar på parkeringen och jag såg några besökare vid ruinen trots att det just hade regnat rejält. Men när jag parkerade syntes i regnbåge över murarna.

Mot Café Nydala

 Jag promenerade vägen bort mot Nydala café. Jag har aldrig besökt det fast många pratat om det. Det har inte blivit av. Det var vackert med de gamla byggnaderna. Det var inte bara kyrkan som hade ett torn. Över vägen fanns ett litet torn som reste sig över byggnaderna på båda sidor om vägen. Torn påminner mig också om taggar. Torn restes också förr för att försvara sig precis som myrpiggsvinet reser sina taggar till sitt försvar.

Det stora huset

 Från klosterruinen skymtar man herrgården mellan träden. Nu kom jag fram till den. Caféet är beläget i en av flygelbyggnaderna intill det stora huset. Caféet var öppet, men jag såg inga gäster och ingen personal heller. Jag var inte hungrig alls eftersom vi fått både en god buffé med mycket mat och sedan kaffe och hemlagad ostkaka till efterrätt. Men jag gick fram för att leta efter cachen som är gömd vid caféet. Den var inte särskilt svår att hitta. Den skymtade bland stenarna med lite mossa framför. Jag gömde den lite noggrannare då jag tyckte den låg alldeles för öppet.

Caféträdgården

 När jag gick tillbaka till bilen, kikade jag in i örtagården. Jag gillar sådana ställen med alla gamla örter från munkarnas tid. De växer i en inhägnad bakom murarna. Det fick mig att tänka på att vi människor kan resa murar mellan oss och andra människor. Men bakom murarna kan det finnas både det vackra, det nyttiga och det som doftar av himlen.

Örtagården

På parkeringen vid kyrkan rullade det just in en buss. Chauffören backade in den på parkeringen bakom alla bilar som stod bl a min egen. Den stod så nära att jag knappt kunde backa ut. Dessutom vällde resenärerna ut ur bussen med en präst i spetsen. Det var knappt de ville flytta på sig så att jag kunde köra ut. Det hade nog funnits bättre ställen att parkera bussen på, men då hade de fått gå några meter till.

Humlegården

Sedan fortsatte jag hemåt. I stan inhandlade jag en tårta. Vi har en del att fira, tänkte jag. Varför inte köpa en tårta? Maken har ju fyllt år och snart är det en av sönernas tur. Dessutom kan vi fira att han blivit klar med sin uppsats. Det är bara lite kvar att finputsa. Så det blev tårtkalas här hemma ikväll. Sönerna hade lagat mat och maken hade precis kommit hem från jobbet. Imorgon packar vi bilen och drar till huvudstaden. Det ska bli kul att gå på bröllop.