Grillfest med Åke och lite annat av varje

Nu har det dröjt mellan inläggen igen, men jag har varit väldigt trött på sistone. Då har hängmattan var ett bra tillflyktsplats utom de senaste dagarna då de har spridit ut urin på åkrarna runt trädgården. Då fick det bli inomhusvistelse.

Det var roligt att ha sönerna hemma i två veckor. Dessa gick mot sitt slut och jobben väntade så i söndags lämnade de oss. Men de hann göra mycket medan de var hemma. Stockholmssonen stod för mesta delen av matlagningen och både drog ett tungt lass  med vår grillfest för släkten.

Grillfesten skulle vara i Fänestad på sommarhemmet. Det var en del saker som behövde fraktas dit. På vägen passade vi på att lämna av en TB i mitt TB-hotell. Frido ville åka vidare.

På vägen anade vi att hösten är på gång. Asparna brukar vara tidiga men de andra kommer snart efter. Vackra färger har löven i alla fall.

I missionskyrkan hämtade vi tallrikar och annat som vi behövde.

Vi packade bilen full. Det klirrade bra när vi körde ut till Fänestad.

Där lämnade vi av alla prylar. Fyllde kylskåpet med kylvarorna. Sen åkte vi hem. Torsdagen skulle jag in till läkaren på hematologen. Under iden jag var där passade de andra på att handla inför festen. På fredagen jobbade vi med att hacka ihop en potatissallad, blanda två såser och tärna fläskkött och strimla kyckling som fick marinera över natten. Sen var jag väldigt trött.

På fredagskvällen fixade pojkarna tacomys. Jag kunde äta nästan en hel wrap. Det har annars varit lite dåligt med matlusten den senaste tiden

Kisse var nog också sugen. Sen blev det raka vägen till sängen för mig. Kraften sinade totalt.

På lördagen åkte maken iväg redan halv elva. För de som ville hade han ordnat ett motorcykeltur. De blev bara två, maken och min bror. Men de hade nog kul ändå. Vi andra åkte ut till sommarhemmet med resten av sakerna efter lunch. Där dukade vi och gjorde i ordning.

Meloner skars upp i skivor, sallad blandades. Köttet träddes på grillspett och grillen tändes. Pojkarna gjorde ett superjobb med allt här.

Gästerna började anlända. Det var mina syskon med respektive och en del av deras barn och till och med barnbarn. Dessutom hade vi bjudit in min kusin och hans fru. Han räknas ju nästan som en bror.

På verandan fanns dricka och chips för de som var sugna. Det var lite fuktigt i luften och inte så varmt.

Sönerna grillade på för fullt.

Snart var det dags att lasta mat på tallrikarna. Då var det skönt att sitta inomhus.

Gästerna verkade gilla menyn. Sönerna hade koll på läget.

Min kusins fru Elisabet hade bakat goda baguetter. Dessutom bidrog hon med bullar till kaffet lite senare.

En del hade egen mat med sig.

Själv hade jag ordnat mig en egen vilovrå att användas vid behov. Det behövdes flera gånger.

Noah hittade en lekvrå för sina bilar.

Kaffe, Elisabets bullar och sonens hallonkaka med grädde fick avsluta menyn. Man behöver inte vara orolig för sönerna. De kan både baka och laga mat.

Innan alla åkt hem föreslog Elisabet att vi skulle sjunga en sång och be tillsammans. Vi sjöng Du omsluter mig på alla sidor, en sång som betytt mycket för mig. Sen bad hon för oss innan vi avslutade med mammas favoritsång, Blott en dag. Det blev en bra fest. Vi kanske ses igen om ett par veckor då min syster firar sin femtioårsdag.

Sedan dess har kisse och jag vilat en hel del i soffan. Palliativa teamet har besökt mig och hemsjukvården kommer och ger mig sprutor. Jag har svårt att ta alla tabletter. Dessutom smakar inte mat. Jag får leta efter något som jag kan få behålla. Det går väl bättre och bättre. Cancerbehandlingen är avslutad så nu är det bara behandling av symtom som dyker upp. Det kan vara låga blodvärden, infektioner eller som nu magsår. Jag har fått magsårsmedicin så det har blivit bättre.

Nu tar vi en dag i taget. Maken är ledig veckan ut. Vi får se vad vi kan hitta på, om jag orkar.