Blåbär, burkar och pizza med pojkarna

Nu är blåbären mogna i Rannässkogarna. Det blir ett bra blåbärsår dessutom. Det var varmt när blåbären blommade och frostnätterna uteblev. Helt perfekt för en god skörd.

På eftermiddagen idag tog jag med mig hunden och åkte upp till skogen för att se med egna ögon. Det fanns flera bilar parkerade och en och annan bärplockare bland tuvorna. Blåbären var mogna och ganska stora och många. Takko var inte så intresserad av bären. Han ville mest nosa på allt annat. Men jag började fylla en liten yoghurthink.

Det tog en liten stund eftersom jag inte använder repa. Jag föredrar att plocka med händerna även om fingarna antar en blålila ton. Lite jobbigt var det för ryggen och höfterna. Jag får ta det försiktigt när jag förflyttar mig så jag inte snubblar. Det kan göra djuriskt ont när jag tappar balansen och det hugger till i höften. Då kommer tårarna ibland oanmälda. Frågan är om höftproblemen beror på sjukdomen, behandlingen eller har med åldern att göra. Mina höfter kanske är utslitna. Jag får nog ställa frågan till någon som kan tänkas ha ett svar.

Igår var vi inne på sjukhuset, men då träffade jag bara sköterskan som gav mig min medicin för skelettet i droppform. Sen kunde vi gå därifrån. Nu har jag avslutat den sjätte kuren med cellgifter. Nästa hålltid är om en vecka. Nästa fredag ska jag läggas in i Jönköping. Så nu har jag ledigt en vecka. Lite semester.

Jag har frågat pojkarna vad de vill hitta på, när vi är lediga och har lust att ge oss ut på något äventyr. Pizza på Chaplin var ett av förslagen från sönerna. När vi ändå var inne i stan och det närmade sig lunchtid så passade vi på att besöka det stället.

Vi beställde alla olika sorters pizza. Yngste sonen valde den prisbelönta Santa Lucia. Den har jag aldrig smakat, men den såg riktigt god ut. Pizzorna är lite lagom stora, men jag orkar inte äta upp allt ändå. Jag förstår inte vitsen med dessa jättepizzor som serveras på en del restauranger. Man får ju bara slänga en massa mat och det gillar jag inte. Det viktigaste är trots allt smaken och min Hawaiipizza smakade alldeles utmärkt. Pizzasalladen var också riktigt god. Det är inte alltd jag gillar den. Mätta och belåtna åkte vi sedan vidare till mataffären för påfyllning av förråden.

På hemvägen åkte vi en liten omväg över Gamla Åminne. Det är ju dags att försöka få till en ny månadsmyst i min serie Årshjulet. När vi ändå var på plats tänkte jag passa på att lägga ut för flera månader. Jag vet ju inte riktigt när jag kan ge mig ut nästa gång. Det är lika bra att placera ut gömmor för juli, augusti och september. Pojkarna var med för att hjälpa till med gömmandet.

Vårens och försommarens gömmor har fört oss till bokskogarna öster om Källundasjön. Nu hamnade vi i en helt annan skog, en lärkskog. Jag gillar lärkträden med sina mjuka barr och häftiga upprättstående kottar. Det fanns skogsvägar i området men de flesta hade bommar tvärs över vägen. Vi parkerade bilen och traskade runt lite på olika ställen som verkade lovande.

På ett annat ställe som vi undersökte passerade vi utanför vilthägnet. Vi såg dovhjortarna i hägnet söder om sjön när vi åkte där förbi. Här var slyskogen tät och inga hjortar syntes till. Däremot upptäckte vi ett stort getingbo på stegen över stängslet. Vilken tur att vi inte skulle passera däröver.

Ett annat intressant naturfenomen fann vi på en mossig stubbe. Det såg mest ut som en orangegul skålsvamp. De är riktigt häftiga varelser och lyste som solar mot oss.

Pojkarna fick ge sig in bland den tätare vegetationen och leta efter bra gömställen. De börjar nog få lite känsla för det där nu. Dessutom gömmor de burkarna väl så det gäller nog att leta ordentligt om man ska hitta gömmorna.

Solen sken och himlen började anta en klarblå färg. Det var varmt i luften dessutom så det hade inte varit helt fel med lite vätska, men det fick vänta tills vi kom hem.

Vi gick nog en dryg kilometer i alla fall. Pojkarna gick kanske lite mer än vad jag gjorde. Det var inte alla ställen som passade att gömma burkar på. Här fanns det ett gömsle bakom de täta granarna och ett tak utan väggar, och vi undrade vad de använde det till. De kanske utfodrade djur eller samlades här vid jaktturer. Gamla Åminne ordnar ju jakt för grupper. Det luktade inte så trevligt på platsen för de hade spridit ut något illaluktande så vi stannade inte så länge utan återvände till bilen och körde vidare.

På körvägen såg jag det första höstlövet. Det var väl ändå alldeles för tidigt. Visserligen brukar asparna fälla sina löv tidigt och gärna ändra färg till gult eller orange, men det här nåste väl vara rekord.

Alla tre burkarna fann en plats att vila på tills någon geocachare löst mysteriet och besöker dem för loggning. På kvällen satte jag mig vid datorn och slutförde cachebeskrivningen till julimysten. Jag hade redan förberett alla tre gömmorna, men nu när jag hade de rätta koordinaterna kunde jag slutföra arbetet och skicka in den första gömman. Vid halvtolv klickade på "submit" och gick och lade mig. När jag vaknade på morgonen, såg jag att en reviewer hade godkänt den vid halvsjutiden på morgonen så det var bara att vänta på de första loggarna. Men riktigt så enkelt var det inte.

Julisemester har jag kallat den här månadens gömma. När man har semester, har man oftast lite mer tid att pyssla med gåtor och klurigheter. Det kan nog behövas lite tid för att lösa de här knepigheterna. Jag har valt ut flera av mina favoriter som Sudoku, Kakuro och KryssRing, men jag har inte valt de enklaste varianterna. Därför har jag satt en högre svårighetsgrad på gömman. Det kan vara kul som omväxling. Maj månads gömma var en riktigt enkel historia och man får ju variera sig lite. Hittills är det bara en som fått grönt i geocheckern och än har ingen loggat gömman. Vi får se vad som händer. Säkert är att det kluras i stugorna lite här och där.