En riktig geocachingfredag

Så kom vi ut på en riktig geocachingtur tillsammans Anna-Lena och jag. Det har funnits planer tidigare men de har fått ställas in p g a sjukdom. I onsdags var jag för trött och kände mig lite sträv i halsen. Som tur var gick det fort över så igår kunde vi åka. Anna-Lena dök upp hemma hos oss med fika i handen och vi hade fixat kaffe. Tyvärr glömde jag dokumentera kaffekalaset, men både vaniljlängden och toscatrianglarna var jättegoda.

Vi hade siktat in oss på en powertrail uppåt Vrigstad och längs vägen fanns en ganska ny gömma, #idahjärtajohan. Anna-Lena kände utläggaren, vars syster skulle gifta sig om någon månad. Festen skulle hållas i ladan på andra sidan vägen. Vi stannade på parkeringsplatsen och gick tillbaka längs kanten. Anna-Lena fick hoppa över diket och hämta burken. Den innehöll en hel del fina bytessaker, men jag hade en att byta med. Loggboken var en riktigt fin skrivbok där man även kunde skriva sina fina råd till brudparet. Jag skrev att de skulle skratta ofta tillsammans, inte åt varandra utan med varandra. Själv har jag snart varit gift i 32 år och det har funkat bra för oss.

Sen fortsatte vi upp till powertrailen som följde små grusvägar genom skogen mellan RV127 och RV39. Det fanns 21 gömmor längs den sträcka vi valt ut. Totalt består trailen av 100 gömmor. Vi började baklänges på VPT #100 - Labb för det passade oss bättre än att börja på den första.

Alla gömmorna var placerade nära vägen och eftersom det inte fanns någon trafik kunde vi stanna bilen och hoppa ur var som helst. Ibland satt jag kvar i bilen och Anna-Lena hämtade burken så att jag kunde signera loggen. Några gånger fick hon signera åt mig också. Jag hade mina gåstavar med mig och det underlättar framfarten som annars inte är så hög.

Burkarna bestod av små petrör som oftast hängde i träd eller buskar. Det var bara färgen på korken som varierade. Den här var gul. De flesta var enkla att hitta, men några fick vi leta lite efter innan vi hittade rätt björk eller gran. Nån gång var det färgen på buntbandet som avslöjade var burken satt. Jag hittade en som vi letat ett bra tag efter tack vare det röda buntbandet som lyste bland bladverket.

Terrängen var oftast satt till 1,5. Ibland hade vi nog satt en tvåa men oftast var det helt rätt när vi väl hittade burken. Vi tänkte ibland lite för svårt. Vi hade inte läst beskrivningarna så noga innan vi åkte, men när vi kom hem fick vi en rolig stund medan vi loggade alla fynd. Alla gömmorna hade ett namn utöver VPT och numret. I beskrivning berättades om något som hade anknytning till namnet.

Det fanns namn som hämtats från namnen på vägarna i området. En del burkar satt i vägskyltar och var förstås lätta att hitta. Vid Segerholmsvägen fick vi lära oss det korrekta sättet att visa V-tecknet. På andra ställen kunde vi lära oss mer om Nina Hagen, knektar, GTA, slynglar, stubb och olika sorters fåglar som Labb, Gransångare och Björktrast. Vi fick också ett recept på hasselbackspotatis. Detta var en fin powertrail som även ville bättra på cacharnas allmänbildning.

Jag var lite för kort i rocken för skyltcacherna. Då är det bra med en lång och ståtlig geocachingkompis som enkelt kunde plocka fram loggboken för signering. Jag lånade bilden från hennes logg och blogg.

På ett ställe hade det funnits ett gammalt boställe, Kurabo. Sådana platser är alltid intressanta. Här var det jag som var först ute. Jag tog mig uppför sluttningen och hittade burken enkelt. Det svåra blev att ta sig ner då sluttningen var lite hal, men en stödjande hand från min kompis löste problemet och jag kunde ta mig ner till vägen igen.

Dagen började med regn. Hemma hade det regnat en rejäl skur innan Anna-Lena kom. Längs resans väg var det mest duggregn, men ibland lite störe droppar också. Regnjackan behövdes vid några tillfällen.

Så småningom blev det lite ljusare och på halva trailen tittade solen fram lite bakom molnen. Det blev varmare och ljusare. Nu kunde regnjackan stuvas undan. Men det var fortfarande blött på marken, i buskarna och det droppade uppifrån träden när grenarna rörde på sig i vinden.

Det blommade lite längs vägkanten. Tistlarna började slå ut sina lila blommor, som fjärilarna är så förtjusta i. Det är många lila blommor just nu. Vi såg även rallarrosor.

Här låg vattendropparna kvar på kronbladen. Just nu kommer jag inte på vad blomman kallas men den var vacker där den stod vid vägkanten och lyste i mörkrött mot mig.

En humla besökte vägkantens väddplantor. Den hann nästan lyfta och försvinna inna kameran fångade den.

Här stoppade vi. Det blev ett lämpligt ställe att avbryta powertrailandet och svänga söderut på RV30. Resten av powertrailen får vi väl ta vid senare tillfällen, gärna i lite etapper. Det är lite tråkigt att köra en powertrail på 100 gömmor i ett svep, men man kan dela upp den och logga lite annat i samband med detta. Dessutom är det roligare att logga tillsammans med någon annan. Då kan man prata lite mellan burkarna och avhandla olika ämnen mellan himmel och jord. Det gjorde vi och det är också trevligt när man är ute med goda vänner.

Nu började vi bli hungriga och det var dags att hitta ett matställe. Vi valde att åka tillbaka till Nydala och äta på Café Nydala. De serverar inte bara fika utan också lite olika lunchrätter. .

Vi valde pasta med fläskfilé och rotfrukter. Det smakade jättegott och det var dessutom en fin miljö att koppla av en stund i. Vi fick vänta ens tund på maten men det gjorde inte så mycket när den var så god. Många hade hittat dit för att äta lunch.

Bakom caféet finns en lite äldre gömma som jag har loggat men det hader inte Anna-Lena så vi tog oss runt huset och letade upp den.

På gräsmattan stod midsommarstången kvar. Nu är vi inne i juli månad och halva året har passerat. Det har varit ett annorlunda halvår för mig. Resten av året lär också bli annorlunda. Förhoppningsvis kan jag vara tillbaka i det lite mer normala om ytterligare ett halvår, men man vet aldrig vad framtiden har med sig.

Från Nydala körde vi sen ner till Ohs. Jag valde at visa Anna-Lena vägen väster om Rusken. Det är förstås finare utsikt över sjön på östra sidan, men den västra sidanhar Bohulta stenmur. Den hade int Anna-Lena sett och jag trodde hon skulle uppskatta det besöket.

Det gjorde hon också. Hon var nog glad att inte gömman fanns i stenmuren, men hon fick klättra upp på muren och leta i ett av träden för att hitta den. Den hade jag loggat tidigare.

Stensötan växte på kanten av muren. De är vackra och dekorativa bland den torra mossan. Det finns en litenrastplats där man kan fika men vi hade ju nyss ätit mat och hade inget fika med oss. Så vi fortsatte ner till Ohs.

På andra sidan Ohs stannade vi intill ån för att kika på en finurlig cache. Det var en etta i terräng men betydligt hödre svårighetsgrad satt. Först letade vi runt lite och pillade på det mesta men sen fick jag syn på något annorlunda och där var logglistan. Så den hittade trots allt ganska enkelt. Kan nog vara svår om man inte känner till den här typen av gömmor.

Vi tog en lite promenad fram till bron över ån. Här har man utsikt ända mot bruket. Det är riktigt vackert här vid ån.

För många år sedan paddlade vi här förbi och övernattade en bit längre ner. Det var gott om mygg kommer jag ihåg. Det var också mycket stenar under vattenytan. Förmodligen var vattenståndet lägra då än det är nu.

På andra sidan flöt ån stilla fram nästan spegelblank. Det här är nog en bra plats för fiskare. Vi såg lite rester från fångster.

Mellan Gällaryd och Bor finns två lite knepigare gömmor. Katrin och jag besökte dem för ett tag sedan. Dena lyckades vi logga till sist efter kontakter med en livlina, men den andra gick vi bet på. Senare såg jag att den hade varit borta och att CO hade ersatt den med en ny. Nu passerade vi försbi och jag föreslog att vi skulle stanna och logga dem. Uffe 50 fanns vid en busskur. Anna-Lena fick kliva upp på bänken och fingra runt under taket. Till slut kände hon något och kunde plocka fram den kluriga loggboken. Det kändes bra att äntligen kunna logga denna. Vid nästa busskur stannade vi till så att Anna-Lena kunde logga även den. Jag berättade var hon skulle leta så det gick snabbt.

Den sista gömman för dagen var en av Spingo80s fobigömmor i Hjälshammar. Den här låg nästan uppe i Ulås vid RV27 och hette Arachibutyrofobi som betyder fobi mot jordnötter. Anna-Lena hittade dotterns utlagda gömma och vi kunde skriva i loggboken fför sista gången den här dagen. 

Vi tog sedan vägen förbi dotterns hus och pratade lite med henne. Tindra hälsade oss välkomna till Hjälshammar. Nu var vi nöjda med dagens runda och ställde kosan mot Rannäs. Det blev till sist 25 hittade gömmor. Det var längesen jag loggade så många på en dag, mend et var ju tack vare powertrailen som det blev så många. Anna-Lena släppte av mig hemma på gårdsplanen.

Pojkarna hade lagat lite mat, men jag var ganska mätt fortfarande. Lite smakade jag ändå på de kryddiga kebabspetten de hade grillat. När maken kom hem hade han en halv jordgubbstårta med sig. han hade fikat på jobbet och det blev lite över. Den var god som avslutning på dagen. Sen tog det en stund att logga alla fynden på nätet innan jag kröp till kojs och sov gott hela natten. Det är nyttigt att komma ut på sådana här trevliga rundor med en kompis. Tack, Anna-Lena, för att du tog med mig ut!