Dimmiga tankar

På kvällarna dansar älvorna i byn. Det är så hög luftfuktighet nu att markdimman stiger och bäddar in allt i ett grått dis. Det kan vara vackert men också lite gåtfullt. Man anar rådjuren som sticker upp sina huvuden bland åkerns säd. Ibland hör man deras rop och varningar.

Dimman kan stundom hamna i huvudet på oss också. Tanakarna blir lite dunkla och oskarpa. Det kan vara svåret att samla tankarna och få struktur på dem. Så tycker jag att det har varit lite på sistone. Jag läser ju ofta en hel del och då stimuleras de egna tankarna. Men den här våren och sommaren har jag inte haft ork eller ro att läsa lika mycket. Nu har jag kanske hittat tillbaka till lite intressanta texter, men det tar tid att få ordning på tankarna.

Jag har en andaktsbok som jag försöker läsa varje dag. De senaste veckorna har temat handlat om frihet. Det har varit intressanta tankar som jag fått ta del av. Frihet är något vi ger varandra. Alla människor behöver ett visst mått av frihet och i alla goda relationer ger vi varandra eget utrymme. Trots att vi är beroende av varandra behöver vi också känna att vi är fria människor med en egen vilja och egna önskningar.

Många människor upplever begränsningar på olika sätt. Det kan vara andra människor som begränsar deras utrymme. Det kan också vara samhällssystem och traditioner som man har svårt att frigöra sig ifrån. Man får kämpa för sin frihet, men frihet är svårt att ta sig. Riktigt fria blir vi inte förrän vi ger varandra frihet.

Förra veckan läste jag en betraktelse av en präst som skrev tänkvärda ord. En hönsmammas vishet hette betraktelsen av Charlotte Frycklund. Läs den för den är tänkvärd. Den handlar om Gud som en hönsmamma som bryr sig om sina barn. Han samlar sina barn och vakar över dem, men han ger dem också frihet att utforska livets gåva.

I söndags var jag på gudstjänsten i Missionskyrkan. Jag orkar inte alltid vara med. Därför är dt extra roligt de gånger jag orkar. Det var en fin gudstjänst som inleddes med att vi lyssnade på en lovsång som heter Brustna kärl. Det är ju så vi kan känna oss ibland. Men det är då vi behöver den oändliga nåden.


Även resten av sångerna och psalmerna följde detta tema. Dagens tema i kyrkoåret var Efterföljelse och predikan handlade om ett lite ovanligare ämne. Det är inte så ofta man lyssnar på en predikan som handlar om att vi ska underordna oss varandra. Paulus skriver om detta i Efesierbrevet. Det är väl framför allt orden om att kvinnan ska underordna sig mannen som många vänder sig emot och menar är otidsenliga. Vi fick i predikan veta att det ord som översätts med "underordna" kanske inte har riktigt den betydelse vi tror. Många ord ändrar ju betydelse med tiden inte minst p g a av samhället förändras och därmed språket. Dessutom behöver man läsa hela sammanhanget. Om man fortsätter att läsa texten så handlar den om hur mannen ska förhålla sig till kvinnan. Det kanske inte är så mycket enklare för honom att leva upp till kravet att älska sin hustru.

Ibland tycker jag att vi hänger upp oss alltför mycket på enstaka ord eller verser  stället för att se till helheten. Som kristen är vi kallade att älska varandra. Det kan innebära att vi står tillbaka för att lyfta någon annan. Det var det just det vi fick veta att det grekiska ordet "hypotasso" som översatts med "underordna" egentligen betyder. Det spelar egentligen ingen roll om det är män eller kvinnor, unga eller gamla, svarta eller vita. I församlingen är vi alla till för att lyfta varandra, men det är väl inte så populärt idag där det mest handlar om att lyfta sig själv och framhäva sig själv. Ibland blir jag nästan rädd när jag ser hur jagfixerade många är. Vart är vi på väg?

Idag blev det lite dimmiga tankar som sattes på pränt. Jag tar det lite lugnt den här veckan. Kroppen kan behöva vila och magen behöver komma i ordning. Det går lite upp och ned från dag till dag. Snart är den här cellgiftskuren också över och det blir förhoppningsvis en liten paus. Jag hoppas kunna ta bilen upp till skogen och försöka plocka lite blåbär. De ska vara mogna nu. Sonen plockade en påse kantareller när han och hunden var ute på en runda. Sen fixade han en rostad macka toppad med smörstekta kantareller som kvällsmat till oss. Det satt riktigt fint.