Cachingfredag i Kalla Krigets Kronoberg

Fredagar kanske kommer att bli Cachingfredag det här läsåret. Jag slutar för en gångs skull lite tidigare och då finns hela eftermiddagen ledig. Men först ska jag ju klara av några lektioner med femmorna och sexorna. På morgonen är det matte i femman. Vi arbetade med ekvationer i några appar och det verkade eleverna tycka om. Lite senare var det dags för matte i sexorna. Vi startade också där ett arbete med Mönster och Algebra. Första uppdraget gick ut på att sortera efter egenskaper. Vi hade en massa plastdjur som de fick sortera på olika sätt. Med de hopvikbara plastcirklarna skapade vi Venn-diagram.

Efter jobbet skyndade jag mig hem och tog med hunden ut på en runda. Sen värmde jag lite soppa från igår till lunch och fixade fika att ta med. Vi hade bestämt oss för att åka nedåt Ljungby på en cachingtur så jag skulle plocka upp Katrin, Fredrik och Zack i stan.

Det har kommit en ny serie cacher utspridd över hela Kronoberg som handlar som Kalla Krigets dagar. En del av dem är ju inte så långt hemifrån oss. Den senaste av dem kom så sent som torsdag kväll. Den kunde ju varit ologgad, men det var inte så stor chans till det. Jag lade bevakning på den och mycket riktigt så loggades den på morgonen.

Den här gömman hade tillnamnet Broförbindelse. Den fanns vid Laganrasten precis efter bron över Lagan i södergående riktning så vi var ju på väg åt rätt håll. Många lastbilschaffisar pausar här liksom en hel del annat folk. Vi parkerade och promenerade fram till gömman. Jag förstod direkt vart jag skulle gå när vi närmade oss GZ så jag kunde plocka fram burken utan några som helst problem.

Sen fortsatte vi söderut. Vid Gula Faran har det funnits en gammal cache som vi loggat tidigare, men den är arkiverad. Rubriq har lagt ut en del minnesgömmor på samma ställen som gamla arkiverade gömmor fanns. Bland annat hade han lagt en ny gömma här. Vi letade en bra stund alla tre utan att hitta burken. Så vi fortsatte mot vårt egentliga mål för dagen. Detta var bara något som dök upp längs vägen.

På väg mot Stavsjö, som var ett av dagens mål, fanns ytterligare en gömma i Kalla kriget-serien. HC Lugnet var tillnamnet. Vi parkerade alldeles intill busskuren där gömman var lokaliserad. Fredrik såg burken och jag kunde plocka fram den eftersom jag var närmast.

Vi såg inga människor ute men en häst höll koll på oss. Cachebeskrivningen berättade intressanta saker.
"Här, i direkt anslutning till Hovdinge gamla skola uppfördes 1970 en skyddad ledningsplats benämnd Lugnet som utgjorde HC för Ljungby och Markaryds CFO. Bunkern är i två våningar med ytterväggar av betong och är i sin helhet förlagd under jord. Anläggningen ska stå emot fullträffar från artilleri och flygbomber, ge skydd mot luftstötsvåg från kärnvapen samt skydd mot radioaktiva, biologiska och kemiska stridsmedel. Inne i anläggningen finns en stor ordersal, kryptorum, kök, matsal samt mängder med kommunikationsutrustning.
Undervåningen var mer av en servicevåning med sovrum, hygien-, förråds- och driftsutrymmen. Totalt fanns här sängplatser för ungefär 45 personer. Kraftaggregatet kunde hålla igång anläggningen i upp till en månad utan extern el. Anläggningen hade egen djupborrad brunn. Idag är anläggningen såld till en privatperson som byggt om övervåningen till pub och festlokal. Cachen är placerad på andra sidan gatan från bunkern sett." 

Vi körde sedan vidare söderut mot Stavsjö där det skulle finnas en liten runda med fem cacher. Vi hittade en pil som visade in oss till en enkel parkeringsplats där vi kunde stanna. Den första gömman, Ljudspår Stavsjö #1 fanns vid parkeringen. Där fanns också ett skåp med information om rundans sevärdheter. Det är Sagobygden som gjort iordning dessa runtom i Kronoberg. På en del ställen som här finns även geocacher. Här fanns dessutom en app som man kunde ladda ned för att lyssna på berättelser från trakten. Det gjorde inte vi. Vi nöjde oss med gömmorna.

Innan vi började vandringen plockade vi fram vårt fika så slapp vi släpa på termosar och smörgåspaket. Zack höll sig framme och försåg sig med en skinkbit. Matte dokumenterade stölden på bild. Jag lånar hennes bild som bevismaterial. När vi fikat klart letade vi upp den första gömman och loggade den. Alla gömmor bestod av petrör merd loggremsor.

Sen promenerade vi fram till Skinnesjö där gömma nummer två fanns. Zack ville nog gärna bada men det var alldeles för djupt för en liten valp. Det var vackert vid den lilla skogssjön. Vi letade efter gömman och när jag vände mig om föll blicken rakt på den. Fredrik nådde längst av oss och fick lyfta ned den så vi kunde logga.

Den tredje gömman hette Göken men vi förstod nog inte riktigt varför. Det hade kanske klarnat om vi lyssnat på berättelserna. Jag hittade den i en gran som ledtråden angav.

Hittills hade vi gått längs skogvägarna rakt fram. För att komma till Klockesjön var vi tvungna att vika av på en annan skogsväg. Det var egentligen nummer fem men vi tog den före nummer fyra. Vi gick förbi ett hägn där det växte lite konstiga lärkträd.

Först såg vi inte att det var lärk. Årsskotten var långa och barren satt inte som lärkbarr brukar göra. Sen hittade vi några träd som såg ut som lärkträd brukar och dessutom hade kottar. De yttersta skotten på grenarna var långa och hade annorlunda barr.

Efter lärkskogen passerade vi ett kalhygge. Här hade markberedningsmaskinerna gått fram och skapat stora sår på marken. Det såg inte vackert ut. Så brukar man inte göra i ett naturreservatet, men vi förstod senare att just här befann vi oss utanför reservatets gränser. Gömman hade ganska hög terrängranking men den var mycket lättare att nå än vi trodde. Jag hittade en klassisk geocachegömma på marken.

Enligt sägnen skulle Angelstads kyrkklocka finnas på bottnen av Klockesjön. Vi varken såg den eller hörde klangen från den. Det var lika vackert vid den här sjön som vid den förra.

Vi lämnade sjön och gick tillbaka i samma spår. Zack höll koll på teamet. Vi loggade för dagen under teamnamnet Team Zack. När vi kom tillbaka till den andra vägen fortsatte vi mot den sista gömman, Jättestenen.

Här fick Zack träna på att leta upp geocacher. Han blir nog riktigt duktig på det. Det är inte lika lätt för honom att hitta petrör som hänger i granar men burkar under en sten klarar han nog bra. Sen fick vi gå tillbaka till parkeringen samma väg som vi kom. Det var egentligen ingen riktig runda, men det var en fin skog att promenera i förutom älgflugorna som hoppade på oss hela tiden.

Vi körde vidare mot Angelstad men inte ända fram dit. Strax innan vek vi av längs östra stranden på sjön Kösen. På allt smalare vägar rullade vi mot vad som verkade vara en stugby.

Vi stannade vid vägkanten intill stranden där några tyskar höll på att fiska med high tech-utrustning. Det pep om kastspöt så vi undrade om det inte var datoriserat.

För ungefär en vecka sedan kom en ny gömma här, Lake Kösen East Coast. Vi letade upp den bland stenarna på stranden. Det var en enkel gömma men den fanns på en vacker plats med utsikt över sjön. Solen började dala och det var lugnt och stilla vid sjön.

Nu var det dags att vända norrut igen. Vi passerade Guddarp där det fanns en gömma vid en busskur som jag redan loggat. Men de andra hade den kvar så jag stannade till så att de kunde göra det. Sen drog vi vidare mot Vittaryd.

Vi missade första avtagsvägen mot Kalla krigets Kronoberg - Flygverkstadsbataljon (V). Vi fick köra runt åt andra hållet och klämma oss emellan ut på den breda gatan igen.

Fredrik hittade gömman bredvid vägkanten. Nu började det bli lite kyligare i luften, men vi hade ett mål till för dagens cachingtur.

Inte långt från E4:an finns Örnboet Scoutstugan. Det är en gammal gömma som länge funnits på att göra-listan, men varje gång vi åkt förbi har vi valt att inte försöka ta oss fram till den. Vi har haft våra funderingar på hur vi skulle komma fram till den mitt ut i skogen. Det visade sig inte vara så svårt som vi trodde.

Vi körde över Sundet och Dörarp när vi åkte från Vittaryd. De små tvärsövervägarna förde oss ut mot Riksettan. Där fick vi öppna en grind för att komma ut på den. Efter bara några tiotals meter svängde vi av mot Örnboet i stället för att åka under motorvägen. Där fanns ännu en grind att öppna och passera. Det skulle bli ytterligare två grindar att öppna innan vi var framme. Katrin och Fredrik turades om att hoppa ur bilen och öppna så jag kunde köra igenom.

Vi kom fram till vårt mål och jag stannade bara 17 meter från gömman. Det var Fredrik som fann den vid vindskyddet som sett bättre dagar. Det verkade numera användas som vedförråd. Det var nog längesen nån grillade en korv vid grillplatsen framför vindskyddet.

Men huset verkade hållas iordning, Vi tog ett varv runt byggnaderna innan vi åkte hem och kikade in där det gick. Vindskyddets tak var täckt av grön mossa. Det såg ut som en skön bädd.

Solen hade gått ned och skymningen var inne så det var hög tid att återvända till civilisationen. Detta blev sista gömman för dagen och jag hade loggat tio cacher. Det är ett bra resultat på en fredagsrunda.

Längs vägen fanns en lång rad av små hus. De var sexkantiga med torvtak där taklöken blommade. Vi listade ut att det var pumphus av något slag. Det kanske var därför som vägen fram var så väl underhållen och ganska nygrusad.

Vi gick tillbaka till bilen och vände den. Sen var det bara attt fortsätta öppna grindar på löpande band. När vi nästan var ute, säger Fredrik att han inte hittar sin GPS. Som tur var hittade han den snabbt. Annars hade vi ju fått köra hela proceduren en gång till. Nu kom vi ut på Riksettan och följde den norrut hela vägen till Värnamo. Där lämnade jag av de andra i teamet och fortsatte hem till Rannäs. Summa sumarum en fin fredagstripp och tio hittade gömmor.