Buss på Lammhult

Förra veckan frågade Katrin om jag var intresserad av att åka till Lammhult som igår. Hon hade ett ärende dit som inte skulle ta så lång stund och sen kunde vi geocacha. Det tyckte jag var en bra idé. Först var det förstås ett antal lektioner som skulle klaras av men vid tvåtiden kunde vi ge oss av. Fredrik och GeoZack följde också med på turen.

Vi stannade redan vid västra infarten till Lammhult. Det finns nämligen en gömma i varje väderstreck och dessutom en bonusgömma om man hittar alla fyra. Vi parkerade intill en liten sjö och gick tillbaka en liten bit innan vi vek av in i skogen. Därinne fick vi syn på stora klippblock. De syntes inte från vägen.

Med gemensamma ansträngningar undersökte vi omgivningarna och lyckades inte bara få syn på den välgömda burken utan också logga den med dagens alias Team Zack. Sen åkte vi in till centrum. medan katrin uträttade sitt ärende satt vi andra kvar i bilen. Vi passade på att smaska i oss varsin kanelbulle och lite dricka medan vi väntade.

När Katrin kom tillbaka, kunde vi fortsätta mot resten av gömmorna i Lammhult. Vid Lammhultsbadet parkerade vi bilen. Härifrån tänkte vi promenera till några gömmor. På väggen till ett hus satt en "kompass" men den visade nog lite fel, tror jag, eller så var det något annat.

Badet påminde lite om Forshedabadet. Det fanns vatten i bassängen, kunde vi se, men det fanns inga badgäster så här års. Vi var inte heller så intresserade av att ta ett bad. Det var möjligtvis Zack som gärna badar i alla väder.

Förklaringen till frånvaron av badgäster uppdagades vid entrén. Årets badsäsong var över och det är nog inte så många som protesterar.

Det här såg väl lite mystiskt ut så det var tur att det inte var mycket mugglare ute den här lite småregniga dagen. Det hade nog regnat en hel del i Lammhult för det plaskade rejält om kängorna när vi gick på marken.

Gömman vid badet tog en liten stund att leta upp mest för att vi kanske hoppades att den inte var där vi trodde att den var. Till slut blev den funnenoch loggad i alla fall.

Bilen fick stå kvar. Vi fortsatte till fots längs motionsspåret. Vi såg inga skidåkare och inga arbetsfordon heller. Vi hade glömt pulkan hemma så det var inga problem att undvika pulkaåkning. Zack rusade förstås runt i spåret, vid sidan om spåret, tvärsöver spåret och även en birr från spåret, men han hade full koll på sitt team att vi höll oss på spåret.

En gång i tiden hade det visst funnits en camping i Lammhult. Det var numera nedlagd, men det fanns lite hus kvar som varit servicehus på den tiden. Vi hittade en grillplats under tak. Här borde nån kunna ordna ett trevligt grillevent nångång.

Det fanns förstås en liten gömma här med. Vi letade på alla nivåer, men Fredrik hade falkblicken påslagen och spanade snabbt in var den fanns. Så Den gamla campingen loggades enkelt.

Tennisbanan var också en f.d. tennisbana. Numera var den omgjord till boulebana och bouleklubben hade ett litet blått klubbhus intill. Tennis är inte lika populärt som på Björn Borgs tid. Men vi kanske snart får en världsmästare i boule, vem vet.

Härifrån promenerade vi på stigarna genom lövskogen. Det fanns mycket hasselbuskar och många sorters lövträd här. Vi korsade en del asfalterade plattor som kanske är reliker från campingtiden.

Nu är det höst även om den har dröjt enligt metereologerna på TV. Lövträdens blad ändrar färg när klorofyllet försvinner från bladen och många av dem hamnar nu på marken. Asparna brukar kunna få röda fina blad, men idag hörde jag på TV att då behövs det lite kalla nätter för att det ska bildas socker i bladen. Själv hittade jag ett leopardmönstrat blad på marken.

Motionsspåret förde oss fram till sjön Lammen. Här ville Zack bada så han hoppade i på ett mindre lämpligt ställe. Upp kom en brun hund i stället för den vanliga svarta med vita tassar. Ute i vattnet låg något som såg ut som resterna av en gammal båt men det var nog drunknade träd som hamnat i vattnet.

Här fanns också en gömma, Elljusspåret i Lammhult #2. Vi anade var den fanns och efter lite spaning fick vi syn på den, men efter regnet var det ingen av oss som vilka försöka halka sig fram till den. Så vi avstod från att logga den gömman och fortsatte i stället mot Elljusspåret i Lammhult. Den hade inget nummer men jag antar att det var #1. Här var det en liten detalj som avslöjade gömmans placering för mig. Det var Fredrik som hade längden nog att nå den. Zack bidrog med redskapet. Han kom med en pinne som vi använde.

Därifrån drog vi rakaste spåret tillbaka mot bilens parkering. Vid stigen fanns stora fina träd. Jag fick syn på denna spännande stam. Nederdelen var skrovlig men ovanför en skarp gräns var stammen slätare och blankare. Vi spanade mot trädtoppen och konstaterade att det var en asp. Det kanske var ett naturligt fenomen som man inte ser så ofta eftersom aspar sällan får växa sig så här grova.

Efter motionen längs spåret återupptog vi sökandet efter infarterna till Lammhult. Först körde vi mot den södra infarten. Det var en strid ström av bilar, lastbilar och inte minst bussar längst vägen mellan Växjö och Jönköping. Vi förstod att det var vid busskuren vi skulle leta, men där stod en kille och väntade på bussen. Vi stannade bilen på en tvärgata med uppsikt mot busskuren och väntade. Katrin kollade en app som talade om för oss att bussen snart skulle komma, men den var lite försenad. Vi fyllde på energiförrådet lite genom att smaska i oss varsin kexchoklad som jag hade i väskan.

Så småningom kom bussen från norr och plockade upp den väntade resenären. När de försvann söderut, körde vi ut och stannade intill busskuren. Fredrik och jag hoppade ur och letade upp gömman. Jag skrev upp de siffror vi behövde till bonusgömman medan Fredrik loggade. Sen vände vi och åkte österut.

Vi körde in på ett bostadsområde för det fanns en gömma hemma hos bonkebenke, som lagt ut alla gömmorna vi loggade den här dagen i Lammhult. Vi har ju träffat honom många gånger vid event och även när vi letat burkar på samma ställe. Det visade sig att gatan hade en bom och fortsatte som cykelväg. Jag erbjöd mig att hoppa ur och gå sista biten. Fredrik hakade på medan Katrin tog hand om Zack och bilen. Först verkade det som om ingen var hemma. Vi såg ingen bil på uppfarten, men sen kikade CO själv och hälsade oss välkomna. Han talade inte om var gömman fanns men vi fick lite regianvisningar om varifrån vi skulle spana. Sen klarade vi rsten själva under hans överinseende. Vi blev erbjudna kaffe men vi hade ju fikat. Dessutom ville vi hinna logga lite fler gömmor innand et blev mörkt så vi avstod fikat och for vidare.

Gömman vid den östra infarten låg lite längre bort. Vi parkerade vid en minimal sandstrand. Här skulle Zack ha badat i stället för vid det där lerhålet. Gömman fanns i skogen på andra sidan vägen och vi hittade den utan problem. Nu var det bara den norra kvar.

Den norra infartens gömma hade både Katrin och jag besökt tidigare men inte samtidigt. Fredrik fick leta upp den själv, men jag följde med för att notera siffrorna till bonusen. Katrin och Zack väntade i bilen. Hon satt beredd med beskrivning av bonusgömman framme, när vi kom tillbaka. Nu hade vi alla siffror och jag kunde snabbt addera och multiplicera fram koordsen till bonusen. Vi knappade in dem i våra GPS:er.

RV30 som går genom Lammhult är hårt trafikerad. Många bilar, lastbilar och bussar susade förbi oss och stänkte vatten på oss, när vi väntade på att få passera över körbanan tillbaka till bilen. Sen ställde vi kosan mot bonusgömman. Jag säger inte åt vilket håll vi åkte så avslöjar jag inte för mycket.

Framme vid bonusgömman fick vi plocka fram ficklamporna för nu hade det börjat skymma lite. Inne bland granar och buskar var det ganska skumt. Vi letade ett bra tag och lät ficklamporna lysa på alla tänkbara ställen. Trots att vi ganska snart förstod hur den var gömd, var den svårfångad. Det var Fredrik som plötslig sa att han såg den. Jag var närmast och kunde plocka fram loggboken till Katrin så hon fick signera den med Team Zack. Därmed hade vi klarat av de gömmor vi ville ta i Lammhult. Det fanns några kvar till nästa gång bl. a. några mystar som jag inte löst än.

Vi lämnade Lammhult och körde norrut. I Nya Hjälmsryd finns ju en del gömmor kvar sedan fikaeventet. Det har också kommit lite nya efteråt. Men de andra har loggat fler än jag och vi hade inte så mycket tid på oss. Vi valde att försöka oss på en reflexgömma av vår geocachingkompis Stampis, Flash in the night. Vi parkerade vid startkoordinaterna och medan Zack fick lite kvällsmat letade jag upp de första reflexerna.

Sen gav vi oss av i reflexspåret. Det var lerigt och blött på skogsvägen vi följde. Här hade skogmaskinerna kört upp stora spår och kanske även tagit med sig en del reflexer. men CO hade fixat så det var enkelt att följa från den ena ljuspunkten till den andra. Till slut kom vi fram till den sista där det fanns nya koordinater till slutgömman. Vi knappade in dem i våra GPS:er och traskade i pilens riktning. När vi närmade oss GZ, såg vi ett objekt som motsvarade ledtråden väl och där fanns vi den trevliga burken med loggboken. Det gick ju bra att följa reflexspåret trots att det inte var helt mörkt. Vi vände tillbaka ut mot RV30. Längs vägen fanns en bussgömma till. Den hade de andra loggat, men de stannade till så att jag kunde signera den också.

Nu ville vi åka hemåt och vi körde över Vrigstad. Längs vägen fanns några nya gömmor som vi stannade vid. Först besökte vi en som kom i helgen. Den hette DöD och namnet syftar på en stor död ek. Vi svängde av från den stora vägen och hamnade vid några stora lador som såg ganska övergivna ut. Bilen fick stå där medan vi promenerade över betesvallen upp mot trädskelettet.

Vi följde kostigen och snart var vi framme. Jag hittade snabbt gömman och skrev lika snabbt in vårt team i loggen. Sen vandrade vi samma väg tillbaka till bilen. Det var lite blött och halt i gräset. Himlen var mörk och nu behövdes ficklampan definitivt.

Den sista gömman vi loggade fanns vid en parkeringsplats längs RV30. Det hette Diamonds & Guardrails. Det var inte så svårt att förstå var vi skulle leta. Det sistnämnda fanns det många meter av och även det förstnämnda visade sig, i alla fall en kopia av det. Jag hade min egen minimala med mig i sin infattning på vänstra ringfingret. Därefter fortsatte vi raka vägen tillbaka till Värnamo. Där stod ju min bil och väntade på att få föra mig hem till Rannäs