Höstresa i duggregn

En selfie i provhytten hör väl inte till vanligheterna i den här bloggen. Egentligen var det tröjan jag ville ta ett foto av men den blev lite mörk. I helgen stickade jag klart den ärmlösa tröjan i Manos Silk Blend. Den var skön att ha på sig den här kalla och fuktiga tisdagen. Särskilt som jag åkt på en liten höstförkylning. Tisdagen hade jag ett återbesök på Hälsokliniken i Jönköping inbokat och det ville jag inte missa. Efteråt fikade jag på A6 och shoppade ett par nya byxor. Jag upptäckte att mina gamla jeans var väldigt tunna i rumpan och att jag riskerade att spräcka dem när som helst. Så ett par nya i samma modell införskaffades.

När jag efter skoldagens slut rattade bilen norrut, var det lite köer på E4:an söder om Råslätt. Jag var inte säker på om de hade försvunnits tills jag skulle åka tillbaka så jag tog en annan väg hemåt. Jag hade några gömmor att logga i Rogberga. Den första låg vid Rogberga kyrka eller snarare hängde. Petröret var dessvärre alldeles tomt, men som tur var hade jag reservdelar med mig och kunde donera en ny logglista till gömman.

Vid klart väder är det nog vacker utsikt vid gömman, men den här dagen var vberkligen grå och mulen. Det duggregnade titt som tätt så man blev blöt bara man stack ut nosen. Åkrarnas säd mognar, men skördetröskan fick stå still på andra sidan vägen. Det var väl för blött för att tröska. Solrosorna sken mot mig i stället för den icke närvarande solen.

Nästa gömma hittade jag vid Fågeltornet i Riddersberg. Det var inget stort torn, men så var inte sjön heller så stor. Inga fåglar syntes till. De hade kanske redan flyttat söderut. Ett och annat fågelsträck har varit synligt på sistone.

Gömman var lätt att hitta med beskrivningens hjälp. Här lämnade jag av en liten TB-åsna som vill ut och resa. Jag tog med den från fikaeventet i Boatorp.

Sen klättrade jag upp i själva tornet och kollade på utsikten. Det var nog inte så välbesökt. Spindelväven hängde i hörnen och slyet växte upp genom golvbrädorna. Näten samlade upp duggregnets droppar och fick dem att glittra som diamanter.

Från Riddersberg kan man köra en liten trevlig men krokig väg över till Barnarp. Sedan tar man sig lätt söderut mot Lovsjö. I stället för att ta E4:an svängde jag av på RV30 men jag körde inte så långt på den. Snart svängde jag av in på en mycket mindre väg där det skulle finnas en runsten.

Stenen i sig var rätt spännande för den var svårtydd. Det är inte alltid så lätt att förstå vad människor för tusen år sedan ristade in i stenarna. Skylten bredvid var betydligt lättare att förstå och den gav mig den siffra jag behövde för att få fram de rätta koordinaterna till multigömman Rasasten.

Intill runstenen flöt Lagan förbi. Här uppe var den inte så bred. Den samlar på sig betydligt mycket mer vatten längre ner i loppet. Alla floder har ju en början.

Jag hittade den gamla burken. Den var lite fuktig och loggboken luktade mögel, men det gick fortfarande att skriva i den. Gömman var inte så välbesökt. Bara tre besök på tio månader.

På vägen, som mest var en skogskörväg, fann jag denna häftiga sten. Jag hämtade bilen och fortsatte in på skogsvägen för det skulle finnas en gömma till 500 meter längre in.

Det fanns inte något bra ställe att vända bilen på så jag fick köra förbi och kom fram till en grind. På andra sidan kunde man vända. Så jag öppnade grinden och körde igenom, vände bilen och körde tillbaka innan jag stängde igen. Det var först då jag skulle stänga grinden jag såg att det faktiskt fanns kreatur lite längre bort. Vilken tur att de inte passade på att smita ut medan jag manövrerade bilen. Men de var nog lite slöa i det trista vädret.

Gömman skulle finnas vid en gammal bro över Lagan. Det var besvärligt att ta sig dit och blött i gräset när jag tog mig fram till den. Det var svårt att se vilken sida gömman fanns på. Där var också hala stenar med mossa på och rejäla nivåskillnader. Jag har ju lite dåliga erfarenheter av blöta stenar med mossa. Det kändes inte så lockade att klättra ned och leta så jag avstod och gick tillbaka till bilen i stället. Jag vill inte bryta handleden igen, särskilt inte när jag var ute på egen hand.

I stället for jag vidare till Masten. Här var det också rejält blött i det höga gräset. Jag fick ta mig fram förbi både lövsly och små barrträd som alla dignade av vattendroppar. Men lingonen var röda och mogna att plockas.

Trots en exakt ledtråd fick jag leta lite för jag förstod inte riktigt vad den syftade på. Koordinaterna brukar inte heller vara så tillförlitliga intill master. Till sist anade jag var den fanns och visst hade jag rätt.

När jag kom tillbaka ut till vägen där bilen stod fulparkerad, var jag alldeles dyngsur både om byxorna, skorna och strumporna. Det hade gått att vrida ur den så mycket hade de sugit upp av vätan. Jag hade extra ombyte med mig, men det var bättre att fortsätta en stund till. Annars hade nog ombytet också blivit genomblött. Värme och fullt blås i bilen fick påbörja torkningen.

Efter en kort färd på RV30 svängde jag av mot Rastad och Fängen. Jag tänkte inte logga Fängenrundan den här dagen, men det fanns någon intressant gömma här inåt som jag gärna ville besöka. Först kom jag till Brottsplats Krängshultsvägen. Jag hade gissat rätt på vad namnet antydde. Det tog en liten stund att lokalisera burken för det fanns många möjliga gömställen att leta på. När de mest uppenbara undersökts utan resultat, fastnade blicken på burkens lite ovanliga placering.

Jag körde sedan söderut på västra sidan om Fängen. Det blev en liten promenad fram till Kvarteret Skogen för jag ville inte blockera vägarna medan jag letade upp denna trevliga gömma. Jag hade sett den på bild tidigare förmodligen i någon blogg. Här gick jag på lägenhetsvisning i de tomma holkarna. Alla fåglar hade väl dragit söderut för tomt var det. Det var bara en som hade en liten burk med gästbok att logga.

En annan enkel gömma fanns mitt i en korsning i skogen. Där hade jag varit förut en gång för längesen men då inte hittat någon burk. Det hade kört bilar förbi både kors och tvärs så det var svårt att leta ostört. Den här gången var burken på plats och hittates enkelt utan nyfikna ögon som iakttog mig. Kryss 1 eller 2 måste ha varit borta förra gången. Annars borde jag ha funnit den.

Den ensamma tallen reste sig över omgivningarna. Den slog väl nästan i de grå molnen som hängde över oss och släppte ifrån sig små finfördelade droppar. Duggregnet fortsatte och verkade inte vilja avta.

När jag kom ut på vägen mot Vaggeryd, visste jag att det fanns några gömmor som jag hoppat över vid tidigare besök. En fanns på andra sidan järnvägen vid Mölna. Jag parkerade vid en ficka med postlådor och promenerade mot gömman.

Inget tåg passerade medan jag var där, men det gäller förstås att se upp för de kommer fort när de väl kommer. Jag skyndade mig över spåret och in i skogen.

Här hittade jag också det förhatliga långa gräset som innehöll så mycket väta. Byxorna hade börjat torka upp lite i bilen, men nu var det dags att blöta ned dem igen. Jag nollade mitt i en glänta och där borde burken inte finnas. Det fanns en samling täta granar och jag tänkte "Snälla, inte där!" Men det var precis där den var. Det var bara att tränga sig fram genom de vattendrypande grangrenarna.

En bit bort på andra sidan vägen intill en sjö skulle det finnas en Luring. Jag var ju redan blöt, men jag avstod ändå från badet. Jag tog stigen längs stranden mot gömman.

Lite lurig var den allt, men jag hittade gömman utan problem. Man stöter på många konstiga saker när man är ute och geocachar.

Dagens sista gömma besökte jag vid Sågen mitt i skogen. Det var nog tur att det inte fanns några hus i närheten för det kändes lite för privat för att smyga runt här med ficklampa om det hade varit nära människornas hus. Nu kunde jag leta ostörd. Det tog ändå en stund  att hitta den lilla välgömda burken.

Här fanns en del spännande maskiner och utrustning att titta på. Sågen verkade nästan användas lite då och då.

Tomma tunnor skramlar mest, sägs det ju. Magen började kännas lite tom så efter detta fynd åkte jag direkt hemåt. Jag behövde få av mig de blöta paltorna och skorna och sätta på mig lite torra kläder. En kopp varmt te skulle sitta fint och kanske en macka till den. Tio gömmor blev resultatet av dagens runda och det var jag väldigt nöjd med.

Det kom några skurar även idag på onsdagen, men det blev inte samma väta som duggregnet igår. På kvällen ville hunden förstås ut på en sista runda. jag föreslog maken att vi kunde åka ned till Kvarnagården och kolla in det nya vindskyddet där och samtidigt rasta hunden och oss själva. Han hakade på. Vi kom fram till platsen där vi lade i kanoten för några år sedan när vi FTF:ade Över fåran. Här hade de ställt i ordning. Nu var det enkelt att lägga i eller ta upp flytetygen här.

Det nya vindskyddet var rejält och det fanns både bord, bänkar och en enkel grillplats. Hit kunde man ta med sig scouterna eller tonåringarna och grilla korv tillsammans. Eleverna skulle också älska en utflykt hit. Det går ju cykla från Forsheda och hit till Kvarnagården.

Kanotleden delinvigdes i söndags när vi inte var hemma. Nån dag ska vi väl ta med kanoten och testa leden. I lördags kväll publicerades en ny gömma av 1000sjöar, Kanotled Storån, Lyft Forsheda kvarn. Jag ville inte ge mig ut på jakt mitt i natten och på morgonen såg jag att den hade hittats vid halv tre-tiden. Vi hade annat för oss i söndags, men idag kunde jag leta upp den lilla burken och logga cachen. Den var väl gömd och det var fingertopparna som fanns den efter en stunds letande.

Maken tog hunden med sig och gick en bit bort mot gårdens byggnader. När han växte upp bodde hans bästa kompis här så han var ofta här och lekte. De var med om många spännande och ibland säkert lite farliga äventyr i Kvarnagården. Det hade ändrat sig en hel del, sa han. Nya byggnader hade rests och andra hade försvunnit. Men så är livets gång. Det förändras ständigt. Det är väl därför som det är så spännande att leva. Det blir inte alltid som tänker sig och vi kan inte alltid planera det som vi vill. Vi har bara ett liv och det gäller att ta vara på det.