Bister verklighet

Den bistra verkligheten är här. Bistert därför att temperaturen har krupit ner en bra bit under nollan nu. Men också därför att jullovet är slut och vardagen närmar sig med stormsteg. Nu är det bara timmar kvar tills jobbet kallar på oss. Maken har ledigt ändå tills måndag, men jag börjar redan imorgon.

De sista två dagarna har varit lite blandade. Jag har inte gjort så mycket för ryggen har protesterat, men några små rundor med hunden har det blivit. Vi har tagit bilen och sett oss om på andra ställen än de vanliga. Igår eftermiddag åkte vi till Ekholmen och placerade ut en ny gömma vid några maffiga enar som jag spanat in när jag passerat här förbi. De var riktigt enorma. Det var gömman också fast den var en micro. Enorm fick den heta.

Intill gömman finns en isbelagd korvsjö som en gång var en del av Storån. Nu var det mycket vatten på stället. När vi placerat ut burken åkte vi en annan väg hemåt. Sen skickade vi in gömman för granskning och snart kom den ut för loggning. En liten siffra råkade dubblera sig i koordinaterna, inte vet jag hur, men det ställde till lite problem för förste loggaren. De löste sig som tur var. Nu har några till hittat den enkla gömman.

Solen gick ned och då blir det genast kallare. Då är det skönt att brassa på i pannan och sitta uppkrupen i soffan med en filt och en kopp te. Man kan lösa lite mystar också och lägga på lager att logga när det blir lite trevligare väder. Sen kan man konstruera mystar. Funderar väl fortfarande på att göra en myst i månaden det här året. Januariplanerna fortskrider men jag vet inte när den kan komma ut.

I morse var det nog ännu bistrare än igår. Det var ingen som ville ge sig ut på långpromenad. Hunden smet ut på en egen runda men han kom in igen efter ett tag. Vi lagade middag och efter den var det dags att röra lite på sig tyckte jag. Jag hade två gömmor kvar på andra sidan Vidöstern. De hade jag tänkt klara av innan jullovet tog slut och nu var sista chansen.

Hunden fick följa med på en liten sjörundtur. Fast vi höll oss på land hela tiden. Solen var på väg ned när vi rundat Vidösterns norra del och var på väg söderut längs riksettan. Den lyste som ett stort rött eldklot över trädens toppar.

Den första gömman fanns vid Fika Kors.  Vi ställde bilen vid en liten infart till en åker på andra sidan vägen och promenerade över till korset. Det var kallt för en liten jycke, men han hängde med. Mina fingrar blev stelfrusna på direkten. -8 grader visade bilen att det var. Därför var det skönt att kunna få tag på den lilla burken på första stället jag letade på. Det var lite svårt att logga i kylan.

Korset hade jag sett förut när jag susat förbi. Förra gången jag letade burkar längs riksettan noterade jag att det fanns och att det borde finnas en gömma vid minnesmärket. Strax efter kom den här gömman och då log jag för mig själv. Jag kanske var lite synsk. Det fanns en informationstavla från Sagobygden som berättade historierna om korset. Det fanns flera versioner och ingen vet väl vilken som är sann.

Nästa historiska plats med en ny gömma var Hallsjö Kyrkoruin. Här har det funnits en gammal gömma som vi loggat tidigare. Det gamla kyrkorummet var bistert kallt idag. Dragit var det också då både större delen av väggarna och hela taket var borta. Men en vacker och rofylld plats är det trots att man hela tiden hör bruset från motorvägen en bit bort.

Vi stannade inte länge inne i ruinen utan gick vidare för att leta upp gömman. Den fanns förstås inte i ruinen. Den gamla gömman hade hängt i ett träd ute i kohagen bakom ruinen. Den här låg lite närmare och man slapp i alla fall korna. Fast så här års är de ju inga problem.

Vi hittade burken och kunde logga med stela fingrar. Pennan i burken strejkade i kylan, men jag använder för det mesta min egen powertankpenna. Den funkar i alla lägen. Sen skyndade vi oss tillbaka till bilen. Jag fick ta det lite lugnt för att inte ramla i sluttningen. Det var det sista maken sa innan jag åkte: "Ramla nu inte!" Men jag klarade mig och vi susade sedan hemåt. Vi rundade Vidösterns södra del och vände norrut hem till Rannäs.

Lite varm fika satte igång kroppen igen. När vi loggat de båda fynden på nätet, fortsatte vi att lösa lite mystar. Det blev ett teamwork med Värnamo och Oslo. Katrin löste en del på sitt håll. jag hade löst en del men fortsatte på några till. Maken kallades in och gav några svar. Vi anropade Katrins dotter i Oslo som hjälpte till med fler lösningar. Snart kan vi åka till Vrigstad och logga alla lösta mystar. Det finns vissa planer på en sådan expedition framöver. Nu får vi koppla av lite och sen ladda med en förhoppningsvis god natts sömn inför morgondagens möte med eleverna.