140-årskalaset

Det blir oerhört vackert i naturen när det är lite fuktigt i luften men rejält kallt. Då kommer rimfrosten och klär in alla grenar och kvistar, ja, allt som sticker upp. I lördags förmiddag åkte jag in till stan. Utsikten över Lagadalen med frost och en blek sol var bedårande.

I torsdags ringde de från Folktandvården. Det var nog ett år efter planerat återbesök. De ligger efter med kallelserna. De sa det när jag var inne i våras på akut besök p g a ilningar i tänderna. Som tur är har jag inte mycket problem med mina gaddar. Men nu blev det snabba ryck. Jag hade kunnat komma in redan i fredags om jag inte hade jobbat då. Det fick bli lördag förmiddag i stället. Det passade mig bra. Då slapp jag städa kyrkan. Det fick maken göra.

Tandläkarbesöket gick snabbt. Varken röntgenbilderna eller manuell undersökning visade några tecken på hål.Det fanns bara lite tandsten att avlägsna. Sen var jag klar.

På hemvägen inhandlade jag lite matvaror med mera. Det skulle bli kökstjänst resten av dagen. Kalmarsonen var hemma på helgbesök. Honom hämtade jag vid tåget på fredagskvällen.

När det är så här kallt, passar det bra med soppa till middag. Gulaschsoppa är het på flera olika sätt och det var en sådan som fick puttra på spisen den här dagen. Den smakade smaskens. Originalet kommer väl från Ungern, men när jag bodde i Österrike serverades det ofta gulasch där. Så denna soppa ger mig lite nostalgiska minnen.

Efterrätten var också en gammal klassiker: mintchokladpäron med vaniljglass. Den är så enkel att göra, men så god att äta. Den fick stå inne i ugnen på eftervärmen när tårtbaket var klart. Dagens huvuduppgift var annars att baka en tårta till kalaset på söndagen.

Idag på söndagen fyller nämligen min mamma 90 år. Det skulle vi fira och samtidigt skulle vi gratulera min yngste bror som fyller 50 år om drygt en vecka. Tillsammans blir de ju då 140 år.

Mamma brukar alltid få tulpaner på sin födelsedag. Denna tradition kunde jag ju inte bryta så det inhandlades en tulpanbukett i blomsterhandelsn i Forsheda på lördagen. Buketten fick först smycka bordet i kyrkan under dagens gudstjänst. Maken och jag hade hand om värdskapet tillsammans med en person till. Halva värdgruppen var borta så vi fick snällt infinna oss. Blommor och inledningsord föll på min lott. Sen åkte vi hem och tog en kopp kaffe innan vi åkte till 140-årskalaset.

Vi var säkert trettio personer hemma hos mamma. Tallrikarna fylldes av god mat som alla bidragit med. Mitt bidrag kom ju fram lite senare, men det fanns potatisgratäng, rostbiff och annat kallt kött, varmrökt lax, ål och mycket frukt och sallad.

Mamma är äldst i vår släkt, men hennes väninna är ett par år äldre. Båda hör lite dåligt så ljudnivån kan bli lite hög när de träffas.

Två av våra kusiner från Borås hade hittat hit. Det är roligt att träffas. Fast det blir inte så ofta. Nästan alla har passerat eller ska passera 60 i år. Det är många som fyller jämnt i år i vår släkt.

Det blev lite trångt vid borden, men det förhöjer ju bara stämningen och alla lät maten smaka. Det var alldeles lagom mycket mat. Gott var det också.

Släktens yngste visade sin soliga sida i pappas famn. Än så länge är han ensam i sin generation precis som mamma.

Alla kunde förstås inte vara med. Karlskronasonen hade inlämningsuppgifter som skulle vara inne senast idag så han stannade i Blekinge. Kusinen i Stockholm hade inte heller möjlighet att komma, men han fixade fina löpsedlar på jobbet.

Min bror, som är jägare och hundägare, fick förstås en egen löpsedel. Det är inte så lätt att hitta på presenter till en 90-åring. De har ju oftast allt de behöver. Vi gav henne en ny handväska.

Sen var det dags för efterrätterna. Min syster hade med sig en spettkaka från Skåne för det gillar vår mor. Den ska skäras på ett speciellt vis så att den behåller formen, men ändå kan man ta bitar av den. Det blir liksom fönster i tornet.

Mitt bidrag var ju tårtan. Det blev en marängtårta med citrongrädde och hallon emellan. Jag gillar att smaksätta grädden med lemon curd. Det blir en fin smakbrytning mot den söta marängen.

Smålänningar kan ju inte vara utan sin ostkaka så det fanns en stor sådan från Vrigstadbageriet. De bakar de bästa ostkakorna. Det var längesen vi gjorde egna, men de var också goda.

Efter kaffet och efterrätterna var vi tvungna att åka hemåt. Sonen skulle med tåget mot Kalmar så vi hade en tid att passa. Vi släppte av honom vid stationen och fortsatte sedan hem till hunden.

Då var den här helgen över. Den gick i ett blink. Imorgon börjar den hektiska perioden med utvecklingssamtal och på torsdag börjar vi andra modulen i mattelyftet. Nu har vi fått upp farten och allt rullar på som vanligt.